Björk, Marcus (2021). En skola för alla en intervjustudie om tolkningar och svårigheter med implementering av policydirektiv i lärarprofessionen. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Kunskapsbidraget är att pedagoger som tar del av denna studie ska kunna se goda exempel och möjligheter istället för hinder i arbetet mot en inkluderande skola.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att få en uppfattning om vad en rektor, två specialpedagoger och fyra lärare i en kommunal grundskola anser att uttrycket ”en skola för alla” innebär och hur skolan arbetar med begreppet för att inkludera alla elever. Studien ämnar besvara följande frågeställningar: Rektorers, specialpedagogers och lärares perspektiv och beskrivningar av: • Inkludering Strategier för stödinsatser för elever i behov av särskilt stöd. Hur beskriver rektor, specialpedagog och lärare ”en skola för alla”? Vad har det för betydelser och innebörder? Vilka möjligheter, hinder, svårigheter och motstånd finns det?   Teori Studien utgår ifrån tillgänglighetsmodellen. Modellen innebär att relationen mellan de olika delarna i samspelet förändras över tid. Samspelet påverkar hur långt individen kan nå i sin utveckling och sitt lärande. Utifrån elevens behov och förutsättningar bildar de fyra delarna en helhet (www.spsm.se). Studien utgår också ifrån det specialpedagogiska perspektivet.   Metod Studien utgår från en kvalitativ ansats för att besvara syftet och frågeställningarna. Valet av metod var intervju av sex informanter. En innehållsanalys användes vid analys och bearbetning av intervjuerna, där mönster och teman strukturerat kom fram.   3   Resultat Studiens resultat skildrade att ambitionen om ”en skola för alla” är svår att uppnå. Svårigheter med inkludering ansågs vara bland annat brist på kompetens och lokalernas begränsningar.   Specialpedagogiska implikationer Det behövs specialpedagogisk kompetens och en organisation med ett tydlig pedagogiskt ledarskap kring hur skolor kan organiseras. Här ska specialpedagog bidra med kunskap och stöd genom kompetensutveckling, pedagogiska diskussioner och handledning kring inkludering och bemötande av elever i ”en skola för alla”.   Ambitionen att se elevernas olikheter och anpassa undervisningen till elevens varierade behov är utmärkande för inkludering som grund. Inkludering handlar inte bara om utbildning utan också hur vi vill att samhället ska se ut i framtiden (Persson & Persson, 2012).

Denna studie syftade till att undersöka rektorers, specialpedagogers och lärares erfarenheter av stödinsatser för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), samt vilka möjligheter och utmaningar dessa yrkesgrupper erfar i arbetet med att utforma och genomföra stödinsatser för denna elevgrupp. Undersökningen har genomförts med hjälp av kvalitativ metod i form av intervjuer med de tre ovan nämnda yrkeskategorierna vid tre olika gymnasieskolor. Resultatet visade att det är viktigt att skapa tydliga lektionsstrukturer för elever med NPF. Ett sätt att åstadkomma detta var att arbeta med pedagogiskt utvecklingsarbete för att bättre möta elevernas förutsättningar för lärande. Det framstod som utmanande att möta elever med NPF i stort behov av stöd inom ramen för den ordinarie undervisningen, vilket ofta ledde till att elever fick undervisning i särskilda undervisningsgrupper. Det var även svårt för lärarna att konsekvent lyckas implementera de extra anpassningarna inom ramen för den ordinarie undervisningen. En stor del av ansvaret för att lyckas med detta lades på lärarna och det efterfrågades ett utökat samarbete mellan specialpedagog och lärare. Ytterligare en aspekt som framkom i denna studie var relationers betydelse för att stödinsatser för elever med NPF skulle bli lyckade.

Det finns ett antal olika studier om geografiundervisning i svensk grundskola, men inte med avseende på geografiundervisning på resursskolor. Elever som har behov av mer stöd än vad som kan tillgodoses genom den ordinarie skolan, har därför möjlighet att få sin undervisning på resursskolor. Denna studie undersöker likheter och olikheter gällande hur geografiundervisning ser ut mellan resursskolor och ordinarie skolformer, samt även hur geografiundervisningen planeras på resursskolor. För att ta reda på detta användes halvstrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Resultatet pekar på att likheterna mellan skolformerna är flera än olikheterna. Varje enskild lärare i ordinarie skolform har sitt eget unika sätt att arbeta, och resultatet är inte annorlunda på resursskolor. Förekomsten av GIS, Nationella prov, inhämtning av stoff från internet eller läromedel, ämnessamverkan eller ämnesintegrering varierar i förekomst mellan olika lärare i båda skolformerna. När lärare planerar och utför sin undervisning på resursskolor är det alltid varje enskild elev i centrum och hens behov av stöd för att klara av undervisningen, vilket ofta resulterar till en individualiserad undervisning. Sammanfattningsvis tolkas resultatet att lärare på resursskolor måste ha en hög didaktisk kompetens på individnivå, medan lärare i ordinarie skolform behöver en didaktisk kompetens som sträcker sig på gruppnivå.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur fritidshemslärare upplever deras arbete med extra anpassningar inom fritidshemsverksamheten. Studien grundar sig på tre frågeställningar som är följande: Vilka utmaningar möter fritidshemslärarna i arbetet med extra anpassningar?, Hur ser fritidhemslärarnas uppföljning och dokumentation ut gällande extra anpassningar? och Hur uppfattar fritidshemslärarna att samverkan fungerar med klasslärare, övrig skolpersonal och vårdnadshavare i relation till extra anpassningar?. Den senare frågeställningen som behandlar samverkan står för en större del av detta examensarbete. Forskningsansatsen är kvalitativ. Vi genomförde sju individuella semistrukturerade intervjuer med fritidshemslärare i en större stad i de södra delarna av Sverige. Det kategoriska och det relationella perspektivet står i förgrunden för vår analys. Vi har även valt att inkludera det punktuella perspektivet som har flera likheter med det kategoriska perspektivet. Resultatet av vår studie visade att samtliga informanterna i huvudsak har en vilja att förhålla sig relationellt med eleverna, även om förutsättningarna inte alltid finns. En annan utmaning som fritidshemslärarna nämner är bland annat en uttalad tidsbrist i arbetet med uppföljning och dokumentation. Dock uppmärksammade vi en positiv motivation till att följa upp och dokumentera som en gemensam faktor hos samtliga fritidshemslärare. Hur samverkan fungerar och ser ut såg tämligen olika ut för lärarna i fritidshemmet. Det framgick dock tydligt att samverkan och dess utformning var ett ämnesområde som samtliga fritidshemslärare var engagerade i.

No description available.

I ett led att stärka likvärdigheten i skolan, ges särskilda stöd till elever som inte uppnår kunskapskraven när extra anpassningar inte räcker till. Det har tidigare uppmärksammats att flickor inte får del av detta stöd i samma utsträckning. Syftet med denna studie är därför att bidra med kunskap om hur kön inverkar på vilket sätt det särskilda stödet för elever på högstadiet utformas. Genom att använda kvalitativ innehållsanalys för att undersöka åtgärdsprogram, finner vi att det särskilda stödet i viss mån motiveras och utformas på olika sätt beroende på kön. Flickornas åtgärdsprogram tenderar att ha en starkare koppling till måluppfyllelse, uttrycka behov tydligare och föreslå mer specifika åtgärder. En del av dessa åtgärder framstår dock som extra anpassningar snarare än särskilt stöd. Pojkarnas program relaterar mer sällan till måluppfyllelse och beskriver behoven på ett vagare sätt, men erbjuder mer omfattande åtgärder, ofta i form av särskild undervisning. Åtgärdsprogrammens utformning riskerar att, utöver bristen på adekvat stöd för flickor, ocksåförstärka normativa föreställningar om "duktiga och sociala flickor" kontra "stökiga och omotiverade pojkar". I sin helhet fungerar dessa program som performativa språkliga handlingar som bidrar till att reproducera konstruerade föreställningar om hur elever ska vara. Således riskerar upprättandet av åtgärdsprogram att befästa koncept om könsstereotypa idealelever.

I denna kvalitativa enkätstudie som utgår från en sociokulturell teori, undersöker vi pedagogisk skolpersonals erfarenheter, uppfattningar och upplevelser av rutiner och strategier för att göra elever delaktiga vid utformning av särskilt stöd och upprättning av åtgärdsprogram. Det är delar av elevhälsan såsom speciallärare, specialpedagoger och skolledare tillsammans med lärare tillika mentorer som vanligtvis upprättar underlagen för särskilt stöd. Det var 53 respondenter som svarade på enkäten och av dessa var 29 respondenter speciallärare, 17 var lärare och 5 uppgav sig vara från ledningsgruppen, 1 var från central elevhälsa och 1 svarande som förälder. Vi har tagit alla respondenters svar i beaktande. Eftersom yrkesrollerna för speciallärare och specialpedagoger i praktiken är ganska otydliga så har vi sammanslagit dem och varit öppna med hur vi har formulerat oss i enkäten. Vi har med hjälp av en skriftlig enkätstudie tagit del av deras berättelser och perspektiv kring rutiner, strukturer, organisering och arbete för elevers delaktighet och inflytande vid upprättande av särskilt stöd och åtgärdsprogram. Vi valde en kvalitativ, webbaserad och skriftlig enkätintervju som datainsamlingsmetod. Vi använde oss av en anonym enkät med halvstrukturerade skriftliga, öppna frågor. Den kvalitativa studien har en explorativ ingång då den bygger på ett utforskande och brett arbete med många respondenter som anonymt och skriftligen har delat med sig av sina tankar och upplevelser. Resultatet av den kvalitativa studien visade att den pedagogiska personalen arbetar med olika artefakter för att göra eleverna delaktiga i processen och det framkom även att respondenterna efterfrågade bättre rutiner för hur elever kan göras delaktiga i upprättning av åtgärdsprogram.

Denna studie är inriktad på hur utagerande barn bemöts i förskolans verksamhet. Forskning visar att om pedagoger har svårt att hantera och stötta de utagerande barnen under de tidigare åren som i förskolan, så löper de en större risk att fortsätta med beteendeproblem i vuxen ålder.För att uppnå syftet med studien valde vi att göra ett utvecklingsarbete som ska resultera i en verksamhetsanpassad handlingsplan. Dessa frågeställningar är utgångspunkten för studien;- Vilka kunskaper bör en pedagog ha i möte med utagerande barn?- Hur kan pedagoger anpassa den pedagogiska verksamheten utifrån det utagerande barnets behov?Daniel Stern och Lev Vygotskij är två teoretiker som ingår i denna studie. Daniel Stern har bidragit till bilden av det kompetenta barnet samt att han har försökt att belysa vad som händer i barnets inre, hur barnet uppfattar sig själv och omvärlden. Lev Vygotskij lade grunden till det sociokulturella perspektivet, då hans ide var att barns utveckling sker i samspel med sin omgivning. Vygotskij menade också att miljö och kultur är en bidragande faktor till barns utveckling.Utifrån det systemteoretiska synsättet som också tas upp i studien, handlar om att se världen som en helhet. Att kunna se barnet som en helhet i sitt sammanhang, ett barns problem och handlande är något som uppstår i samspel med sin omgivning och inte på grund av det enskilda barnets egenskaper.Då studien är baserad på vad tidigare forskning säger om utagerade barn, har arbetsmetoden genomförts som en kvalitativ textanalys. Då det empiriska materialet är i skriven form är den inriktad mot en riktad innehållsanalys, som går ut på att jämför resultat från tidigare forskning samt föra diskussion kring resultaten utifrån olika teoretiska perspektiv.Resultatet som presenteras i en bilaga i slutet av arbetet, visar att i möte med utagerade barn finns det vissa aspekter som är viktiga att tänka på. Dessa aspekter är viktiga i möte med alla barn, men de blir extra viktiga för barn som har brister i de sociala situationerna. Utifrån dessa aspekter har pedagoger möjlighet att förhålla sig på ett sätt som ser till att utagerade barn får den förutsättning de behöver för att lyckas och känna att de är bra som de är.

SammanfattningAndersson, Carina och Malmsjö, Cecilia (2016), Inkludering ur ett huvudmannaperspektiv. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Studien undersöker om det finns en gemensam förståelse av inkluderingsbegreppets betydelse och innebörd på huvudmannanivå i de utvalda kommunerna, samt hur man implementerar det ner i organisationen. Den synliggör kommunernas arbete med att kvalitetssäkra och utveckla en skola för alla.Syftet med vår studie är att undersöka huvudmannens visioner och implementering av en likvärdig skola, de intervjuade informanternas syn på begreppet inkludering och kommunens målsättning gällande en inkluderande lärmiljö. I arbetet jämförs två olika kommuners tillvägagångssätt. Syftet med arbetet är att få en inblick i eventuella likheter respektive olikheter mellan två kommuner, för att se om ett deltagande i ett riktat projekt medfört en förändring av förhållningssättet. Studien utgår från följande preciserade frågeställningar: Hur har implementeringen av de nationella styrdokumentens direktiv gällande en likvärdig skola i de utvalda kommunerna har genomförts? Vad kan känneteckna en gemensam förståelse av begreppet inkludering, på de olika huvudmannanivåerna? Vilka system och redskap förekommer, för att samla in och analysera information om hur verksamheter fungerar och vad som behöver utvecklas i en inkluderande lärmiljö?Studien utgår från ett systemteoretiskt synsätt och tolkningar görs utifrån ett organisationsperspektiv, för att belysa huvudmannens visioner kring en likvärdig skola och implementering av de nationella styrdokumenten gällande inkluderande lärmiljöer. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv bör skolverksamheten ses ur ett helhetsperspektiv som sedan delas upp i termer av system och delsystem, enligt von Bertalanffy (Ahrenfelt, 2001).Vi har genomfört en fallstudie som bygger på kvalitativa intervjuer med chefer inom skolförvaltningen och verksamhet i två kommuner. Ett hermeneutiskt förhållningssätt har genomsyrat de intervjuer vi genomfört med informanterna – dvs. den intervjuade var i centrum, ägde sin berättelse och vi fick en möjlighet att söka information, samt att delarna bildade ett helhetsperspektiv.En genomgående uppfattning hos informanterna är att eleven inte är problembäraren, utan att olikhet ska uppfattas som en tillgång för verksamheten. Den empiriska studien har belyst både informanternas personliga uppfattningar och den övergripande kommunpolicyn gällande begreppet inkludering och en inkluderande lärmiljö för alla elever. Vi har inte funnit en större divergens gällande synen på inkluderingsbegreppet, men samtliga informanter har gett uttryck för att det kan förekomma tolkningsskillnader av ordet inkludering. Vår tolkning av ett deltagande i ett riktat projekt är att det har möjliggjort en mer verksamhetsnära utveckling av begreppet inkludering, genom att alla nivåerna har varit involverade i uppbyggnaden. Vi undersökte hur implementering och säkerställande av de nationella styrdokumentens direktiv hade förankrats i styrkedjan. En olikhet som framkom, enligt vår tolkning, var att den ena kommunen hade ett mer managementorienterat förhållningssätt, vilket innebar att beslut och arbete delegerades till den ansvariga förvaltningsorganisationen. Vår uppfattning är att i den andra kommunen fanns ett mer bestämt rangordningssystem som stödjer sig på en byråkratisk organisationsmodell, vilket innebär att den politiska styrelsen hade ett större inflytande över de beslut som fattas i den dagliga verksamheten (Jarl, 2012).Skolutvecklingsarbete kring inkludering och inkluderande lärmiljö behöver förankras i hela styrkedjan från huvudman till pedagoger. I vår funktion som specialpedagog har vi en betydande roll i ett målmedvetet kvalitetsarbete som medför att inkludering och anpassningar blir en självklarhet i skolan. Framtida forskning kring begreppet inkludering behöver fortgå, för att skapa en ökad samsyn och ett gemensamt förhållningssätt inom hela utbildningsväsendet.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur skolbiblioteket kan utgöra en resurs i lärandet för gymnasieelever i behov av särskilt stöd. Tre skolbibliotekarier som är yrkesverksamma på gymnaiseskolor besvarade intervjufrågor av semistrukturerad karaktär. Resultatet av studien visar på att skolbiblioteken och bibliotekarierna på flera olika sätt kan stödja dessa elever i sitt lärande, men att det finns hinder av olika slag. De hinder som är mest framträdande är tidsbrist och brist på samarbeten. Riktlinjerna för bemanning av skolbiblioteken uppfylls inte och det medför att tid för samarbeten kring gemensam planering av arbetsområden inte finns. Dock framträder det att det finns en vilja till samarbeten hos skolbibliotekarierna. Dessutom visar det sig att elever i behov av särskilt stöd söker upp skolbibliotekarien för att få hjälp och stöd i lärandet. Skolans styrdokument och forskning i området betonar vikten av skolbibliotek som en del i den pedagogiska verksamheten.