Detta arbete tar sin utgångspunkt i det faktum att hemsidan SO-rummet.se, en digital utbildningsresurs med inriktning mot SO-ämnena, är mycket välbesökt och rekommenderad av en rad olika aktörer, från Skolverket till enskilda lärare. Trots detta är hemsidan sparsamt beforskad. Vad är det egentligen som möter alla skolungdomar som använder hemsidan? I detta arbete granskas SO-rummets kvinnohistoriska skildringar. Syftet är centrerat kring att öka kunskaperna om hur kvinnor och kvinnohistoria skildras i utbildningsmaterial samt hur kvinnohistoria generellt skildras. Klas-Göran Karlssons historiebruksterminologi fungerar som teoretiskt analysverktyg. Materialet består av 78 kvinnohistoriska artiklar från SO-rummet, vilka analyseras kvalitativt. Resultatet visar att kvinnor skildras på två diametralt olika sätt i SO-rummets artikelmaterial. Genom den kvinnohistoriska ambition som presenteras på SO-rummet uppkommer en viss typ av kvinnoskildringar. Utgångspunkten är då ett moraliskt historiebruk. I skildringarna återfinns också ett vetenskapligt historiebruk, men även genusteoretiska resonemang om kvinnors villkor i olika tider, vilket här bedömts som ett ideologiskt historiebruk. Kvinnor skildras sakligt och med fokus på deras bedrifter. I analysens andra del undersöks istället kvinnoskildringar som skiljer sig från de som tidigare uppmärksammats. Dessa skildringar bedöms som uttryck för ett så kallat ideologiskt patriarkalt historiebruk. Kvinnor skildras med ett manligt fokus och när de väl uppmärksammas som individer, skildras de som inkompetenta och med fokus på deras privatliv och utseenden. Stereotypa uttalanden om kvinnor problematiseras ej. Dessa två olika typer av kvinnoskildringar är dock inte särdeles åtskilda i materialet, utan där möts de, om än i olika hög grad i olika artiklar. Därav torde det vara svårt för elever att hantera de patriarkalt ideologiska kvinnoskildringarna, eftersom de samexisterar med innehåll med ett annat budskap. Konsekvenserna av ett ideologiskt patriarkalt historiebruk bedöms drabba både elevernas förmåga att resonera historiskt samt deras eget existentiella historiebruk. Ett annat resultat rör just arbetet med ett ideologiskt patriarkalt historiebruk, en specificering av ideologiskt historiebruk som är okänd sedan tidigare för uppsatsförfattaren, men som här fungerat väl som analysverktyg. Detta tyder på att begreppet kan vara användbart även för andra.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lågstadielärare ser på bedömning i de samhällsorienterande ämnena. Detta har skett genom att titta på hur lågstadielärare arbetar med bedömning i de samhällsorienterande ämnena, hur de ser på styrdokumentens kunskapskriterier relaterat till sin autonomi och genom att undersöka deras förmåga att göra likvärdiga bedömningar i de samhällsorienterande ämnena. För att undersöka detta genomfördes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta lärare som undervisar i de samhällsorienterande ämnena på lågstadiet (årskurs 1–3). De intervjuade lärarna fick beskriva hur de arbetar med bedömning samt planering och dokumentation av bedömning i de samhällsorienterande ämnena. De fick även frågor om hur de ser på styrdokumenten, sin autonomi och sitt friutrymme samt sin egen förmåga att göra bedömningar. Resultatet visar att flertalet av de intervjuade lärarna funderar mycket över sin förmåga att göra likvärdiga bedömningar och önskar tydligare riktlinjer. Samtidigt uppger ändå de allra flesta lärarna att de upplever sig vara kapabla till välgrundade och rättvisa bedömningar i de samhällsvetenskapliga ämnena och att de är medvetna om aspekter som kan försvåra en likvärdig och saklig bedömning.

Skolan är en språkligt komplex miljö där språkliga förmågor har stor betydelse. För elever i språklig sårbarhet utgör språkliga krav i skolan en riskfaktor för måluppfyllelse (Hallin, 2019, s. 6). Tidigare forskning argumenterar för att undervisningsspråket inte behärskas så väl att det kan användas för att tillägna sig nya kunskaper (Gibbons, 2013, s. 15). Att utveckla ett ämnesspråk är en central del i elevers lärande. Den forskning som finns kring ämnesspråket behandlas framför allt inom de naturvetenskapliga ämnena vilket lämnar en forskningslucka för studier som berör ämnesspråk i skolans samhällsvetenskapliga ämnen. Syftet med den här studien har varit att undersöka hur SO-lärare i åk 5 och 7 introducerar och aktiverar elever i arbetet med ämnesspecifika begrepp. Syftet har även varit att undersöka vilka anpassningar lärare beskriver att de gör i syfte att tillgängliggöra undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Detta undersöks utifrån en kombination av datainsamlingsmetoder i form av fyra observationer av lärare i samhällsorienterande ämnen (SO-lärare) samt två semistrukturerade intervjuer med lärarna. Genom en kvalitativ analys av insamlat material fann vi olika sätt på vilka SO-lärare arbetar med ämnesspråk i sin undervisning samt hur lärarna beskriver att de anpassar undervisningen för elever i språklig sårbarhet. Vid introduktion av nya begrepp specifika för ämnet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd. Vid aktivering av arbete med dessa begrepp fann vi att lärarna använde interaktion och peer-tutoring. När det kommer till lärarnas anpassningar och tillgängliggörande för elever i språklig sårbarhet fann vi att lärarna använde kontextuellt och multimodalt stöd samt interaktion och peer-tutoring både på ett förebyggande sätt liksom explicit i klassrummet. Slutligen kan konstateras att lärarnas sätt att arbeta med ämnesspråket i de högre skolåren ger elever i språklig sårbarhet möjligheter att utveckla sin språkliga förmåga och att utvecklingen av denna förmåga även stöttar elever att närma sig förståelsen av ämneslitteracitet i ett ämne.

Vi har genom vår enkät undersökt åttondeklassares attityder och intresse till hållbar utveckling samt SO-ämnet i allmänhet och geografiämnet i synnerhet. Vi undersökte även huruvida genus påverkade resultatet. De märkbara resultaten som varit extra intressanta och relevanta enligt oss är att elever inte kan se hur man själv kan agera för att vidta åtgärder med miljöproblemen. Resultatet från skolorna vi undersökt visar bland annat på till vilken grad de anser att de kan påverka miljön, deras syn på framtiden kopplat till miljö, samt skillnader i intresse och attityder skolorna emellan.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka och belysa de mest effektivaarbetssätten och arbetsmetoderna för att skapa ett demokratiskt klassrum, samt hurdessa metoder möjliggör för eleverna att utveckla sin förmåga att delta i demokratiskaprocesser. Vi kommer också att besvara frågan "Vilka metoder och strategier använderlärare för att skapa ett demokratiskt klassrum?".Skapandet av ett demokratiskt klassrumär viktigt eftersom det främjar elevernas förståelse för demokratiska värden och är endel av lärarnas ansvar att förbereda eleverna för att delta i demokratiska processer isamhället. Eftersom olika lärare kan ha olika uppfattningar om vad ett demokratisktklassrum innebär, därför är det relevant att undersöka vilka arbetssätt och strategier somenligt forskningen är mest effektiva för att uppnå detta. Kunskapsöversikten bygger på sökningar i olika databaser såsom Swepub och ERIC,som har hjälpt oss att hitta relevanta avhandlingar, licentiatuppsatser, vetenskapligatidskrifter samt litteratur från tidigare kurser, vilket innehåller tidigare forskning omämnet. Genom att använda dessa olika källor har vi kunnat dra slutsatser och diskuteraresultatet. Resultatdelen belyser effektiva arbetsformer som lärare kan använda sig avför att skapa ett demokratiskt klassrum. Dessa inkluderar strategier som grupparbete,diskussioner, simuleringar och användning av nyhetsmedia och politiska texter iundervisningen. Resultatet har även belysts att diskussioner i grupper främjarkonstruktivt lyssnande och ansvarsfullt beslutsfattande. Vi diskuterade även enproblematisering av traditionell undervisning som gör demokratiuppdraget abstrakt ochgör att eleverna inte får möjlighet att delta i demokratiska processer. Förslag ges ocksåpå vidare forskningsområden som kan vara intressanta att utforska ytterligare för attundersöka hur man kan implementera demokratiska värderingar och arbetssätt i skolansorganisation och ledarskap.

Syftet med detta arbete har varit att besvara frågeställningen: Hur kan en som lärare arbeta systematiskt med värdegrundsarbete under SO-lektionerna. Denna forskningsöversikt är riktad till lärarstudenter och verksamma lärare, främst inom SO-ämnena men kan vara till nytta för andra verksamma lärare och lärarstudenter som vill veta mer om hur en kan arbeta systematiskt med värdegrundsfrågor. Arbetet är baserat på en forskningsöversikt för att utreda frågeställningen. Vi har sökt på olika databaser och läst olika vetenskapliga texter både från Sverige och andra nationer. Forskning visar tydligt att det är av vikt att arbeta med värdegrundsfrågor redan från tidig ålder men att det kan vara svårt att få in i det dagliga arbetet. Att arbeta med värdegrundsfrågor ingår i det demokratiska uppdrag som skolan vilar på, det handlar om att utbilda goda demokratiska medborgare. Forskningsöversikten visar också på olika metoder som lärare kan använda sig utav när de ska utveckla ett systematiskt värdegrundsarbete.

Demokratiuppdraget är ett skolans viktigaste uppdrag. Detta uppdrag fastställs i skollagen och beskrivs i läroplanens inledande delar samt det centrala innehållet för de samhällsorienterande ämnena. I arbetet med detta har lärare en central roll. Syftet med denna studie är en ökad förståelse för hur lärare i årskurs F-3 ser på demokratiuppdraget, deras syn på hur det förmedlas, samt vilka utmaningar de möts av. För att ta reda på det gjorde vi fem semistrukturerade intervjuer med lärare i årskurs F-3, vilka vi sedan analyserade utifrån de valda analysredskapen, Perssons dimensioner och Biestas didaktiska ansatser. Analysen visar att alla lärare delar grundsyn gällande demokratiuppdraget och betonar liknande demokratiska värden, men med olika infallsvinklar. De ser också demokratiuppdraget som ett fostrande uppdrag. Alla lärare strävar efter ett stort elevinflytande. Flera av lärarna lyfter kooperativa metoder, samtal och diskussioner som bra metoder att förmedla demokratiuppdraget genom. Alla lärare betonar omröstningar och vikten av rådsverksamheter på skolorna. Lärarna upplever uppdraget som utmanande och lyfter ålder, bristande samsyn och resursbrist som begränsningar. Lärarna menar att demokratiuppdraget åligger de samhällsorienterande ämnena, men anser att det ska integreras i alla ämnen. Lärarna uttrycker att kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget bör gå hand i hand, men trots det har vi kunnat se att dessa två särskiljs. Detta riskerar medföra att demokratiuppdraget bortprioriteras till förmån för kunskapsuppdraget.

Den här studien syftade till att få ökad förståelse för hur elever i årskurs fem kan utveckla kvalificerad förståelse om samhällsekonomins komplexa samband med hjälp av ett flödesschema. Studien fokuserade på vilka kritiska aspekter av det samhällsekonomiska systemet som eleverna tycktes urskilja i en lektion som fokuserade detta innehåll. Studien intresserade sig också för vilka moment i undervisningen som syntes möjliggöra förståelse av lärandeobjektet. Fenomenografi och variationsteori tillämpades som övergripande teoretiska perspektiv i studien. Elevernas förmåga att med hjälp av undervisningen kunna urskilja samhällsekonomins kritiska aspekter användes som teoretisk analysverktyg. Materialet bestod av elevernas för- och eftertester samt filmade lektioner. De förra bearbetades och analyserade utifrån vilka kritiska aspekter eleverna tycktes urskilja. Lektionerna analyserades därefter för att få syn på möjliggörande element i undervisningen. Resultatet visade att flera elever utvecklade en mer kvalificerad förståelse av samhällsekonomin genom undervisningen. I analysen av lektionen identifierades sex element som tycktes möjliggörande för eleverna. Explicitgörande av flödespilarna mellan aktörerna, gemensam konstruktion av flödesschemat samt att läraren ställde problematiserande frågor utgjorde några exempel. En slutsats av studien är att även relativt unga elever kan förstå komplexa samband inom samhällskunskapen med hjälp av modeller, men också att undervisningen för att nå fram till alla elever behöver få ta mer tid, / Säger bilden mer än 1000 ord?

Det övergripande syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur skönlitteratur och berättelser används i SO-undervisningen i årskurs 1 och 3. De forskningsfrågor som denna studie utgår från för att bidra med kunskap om användningen av skönlitteratur och/eller berättelser i SO-undervisningen är: vilka didaktiska val gör lågstadielärarna i studien vid användning av skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen?, vad har lågstadielärarna i studien för erfarenheter av att använda skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen? samt hur ser eventuella skillnader ut vid användningen av skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen i åk 1 jämfört med åk 3? Studien har ett kvalitativt fokus då lågstadielärarnas resonemang kring didaktiska val och erfarenheter är centrala för att besvara forskningsfrågorna. Av denna anledning har kvalitativa semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod och tematisk analys som analysmetod. Totalt intervjuades tre lågstadielärare som undervisar i årskurs 1 och två lågstadielärare som undervisar i årskurs 3 digitalt över mjukvaran Zoom. Studiens resultat analyseras utifrån den sociokulturella teorin, vilket i denna studie innebär att lågstadielärarnas svar kommer att analyseras med utgångspunkten att skönlitteratur och berättelser är medierande artefakter i SO-undervisningen som först kan användas för yttre tänkande tillsammans med andra för att sedan omvandlas till inre processer hos den enskilda eleven. De yttre aktiviteter som studeras i denna studie är kopplade till skönlitteratur och berättelser och sker i dialog med andra elever eller lärare. Vi kommer i denna studie dock inte att kunna säga någonting om elevernas inre processer. De resultat som framkommer i studien bekräftar tidigare forskning inom området. Resultatet visar att lågstadielärarna i denna studie använder mycket skönlitteratur och berättelser i SO-undervisningen, med det främsta målet att fånga och skapa elevintresse. Hur skönlitteratur och berättelser används varierar dock beroende på årskurs och elevgrupp. Resultatet visar även att lågstadielärarna i studien mestadels använder skönlitteratur och/eller berättelser inledande för att bygga en grund för eleverna att stå på innan dem använder facklitteratur. En annan slutsats är att textsamtal används frekvent som en yttre aktivitet av lågstadielärarna i studien för att bearbeta skönlitteraturens och/eller berättelsernas innehåll samt ämneskunskaper. Resultatet indikerar även positiva effekter på elevernas lärande då skönlitteratur och berättelser nyttjas i SO-undervisningen.

Utgångspunkten för vår uppsats har varit att undersöka skönlitterära böckers värde i SO-undervisningen och se på vilket sätt dessa kan användas särskilt i religions-undervisningen. För att få våra frågeställningar besvarade har vi använt oss av kvalitativa intervjuer med fyra lärare, facklitteraturstudier samt orienterat oss i skönlitterär ungdomslitteratur. Några huvudargument för att använda skönlitteratur i SO-undervisningen, som framkommit vid intervjuer och litteraturstudier, är att skönlitteraturen förmedlar förståelse för det främmande och kan hjälpa eleverna att finna sin identitet. Ur resultatet framgår att de intervjuade lärarna främst bearbetar litteraturen genom diskussion och reflektion, men också med andra metoder som till exempel drama- och värderingsövningar. Det vi bland annat har kommit fram till är att användandet av skönlitteratur berikar undervisningen när fakta levandegörs då den sätts i ett narrativt sammanhang.