Background: Endometriosis is a common disease which affects every tenth woman. The disease affects women's quality of life with pain and other unpleasant symptoms. There is a lack of knowledge about the disease and a correct diagnosis may take several years to receive. Aim: The aim of this study was to highlight women's experiences of living with endometriosis. Method: A literature-based study based on an analysis of eight scientific articles of qualitative research. Results: Two main themes emerged the influence on everyday life and the contact with healthcare. The results showed that endometriosis limits women's lives in several aspects. Pain was the most described symptom affecting everyday life and being mistrusted by the healthcare was often described when in contact with the healthcare. The lack of knowledge of the disease is highlighted in the articles. Conclusion: To prevent a delayed diagnosis the caregivers need a deeper knowledge and understanding of endometriosis. It is important to understand how it affects women's life and to prevent normalizing and neglecting women's symptoms.

Bakgrund: Långvarig smärta innebär stora negativa konsekvenser för samhället i form av ökade sjukskrivningstal och mindre delaktighet i samhället. Patienter med neuropatisk smärta upplever att de inte får den hjälp de önskar. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att stödja dess patienter till att uppnå upplevd hälsa trots lidande och sjukdom. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med neuropatisk smärta. Metod: Litteraturöversikt där datamaterialet består av tio kvalitativa artiklar ur ett patientperspektiv. Resultat: Resultatet visas i två huvudteman; neuropatisk smärta, en ständig kamp i vardagen och bemötande i hälso- och sjukvården samt fem underteman; acceptansens betydelse för hantering av smärta, inverkan på relationer, inverkan på dagliga aktiviteter, vårdens bristande kunskap och förståelse,  vägen till smärtlindring , en utmaning. Resultatet visar att neuropatiska smärtan påverkar många delar av livet. Upplevelser av negativa konsekvenser både inom arbetslivet, familjelivet och sociala aktiviteter. För att uppnå livskvalitet krävs acceptans av smärtan. Konklusion: Patienter med neuropatisk smärta bör förstås i ett helhetsperspektiv och utifrån den komplexa smärtupplevelsen de har. Hälso- och sjukvården har stora möjligheter till förbättringsarbete för att bemöta dessa patienter och bidra till en ökad livskvalitet. Detta kan ske genom ett aktivt och intresserat lyssnade för att få en förståelse för patientens livssituation.

Bakgrund: Höftfrakturer ökar i befolkningen i takt med ökande livslängd. Äldre har skörare skelett och höftfrakturer orsakas mestadels av en lindrig fallolycka. Höftfrakturer vållar lidande, patienterna behöver omsorgsfull omvårdnad och adekvat smärtlindring redan prehospitalt.    Syfte: Att sammanställa evidens vad som är av betydelse i omvårdnaden av patienter med smärta vid misstänkt höftfraktur i akutsjukvård.  Metod: Studien är en litteraturstudie, en översikt av vetenskaplig littereratur som beskriver omhändertagandet av patienter med höftfraktur i akutsjukvård. Datainsamling från PubMed och CINAHL resulterade i 18 vetenskapliga artiklar, kvalitativa- och kvantitativa. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Materialet kategoriserades och sammanställdes till en ny helhet. Resultat: Smärtlindringen var oftast otillräcklig och mer individualiserad vård behövdes. Patienterna upplevde att sjuksköterskorna tappade fokus från patienten. Patienternas och sjuksköterskornas upplevelser av omvårdnaden skiljde sig åt, främst inom kommunikation, information och delaktighet. Mest förekommande smärtlindring var morfin, mindre vanligt var regional nervblockad. Patienter med hög ålder eller nedsatt kognitiv förmåga fick mindre smärtlindring vilket dels kunde förklaras med att beteendebaserade smärtskattningsinstrument saknades.   Slutsats: Patientdelaktighet, tydligt strukturerad patientinformation- och kommunikation är viktigt för att samspelet mellan sjuksköterska och patient ska bli bra. Smärtlindringsmetoderna, smärtskattningen och dokumentationen behöver utvecklas och förbättras, särskilt för patienter med nedsatt kognitiv förmåga. / Introduction: The number of elderly people with hip fracture is increasing in line with the increased life expectancy. Elderly often suffer from osteoporosis and hip fractures are mostly caused by a slight fall accident. Hip fractures cause suffering, patients need careful care and adequate pain relief in prehospital care.     Objective: To compile evidence of what is important in the care of patients with pain in suspected hip fracture in acute medical care.   Method: This study is a literature review, an overview of scientific literature that describes the care of patients with hip fracture in emergency medical care. Data collection from PubMed and CINAHL was conducted, 18 articles were selected, both qualitative and quantitative. The quality of the articles was reviewed. The material was organized into categories and then synthesized.  Results: Pain relief was often inadequate and more individualized care was needed. Patients felt that the nurses lost patient focus. Patient’s and nurse’s experiences of nursing care differed, mainly in communication, information and participation. The most common pain relief was morphine, regional nerve blockade was less common. Elderly patients or patients with cognitive impairment received less pain relief that could be explained by the lack of behavioral-based pain assessment tools.   Conclusion: Patient involvement, clearly structured patient information and communication is important for good interaction between patient and nurse. Pain relief methods, pain assessment and documentation need to be developed and improved, especially for patients with cognitive impairment.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt symtom hos cancersjuka barn och upplevs som påfrestande för både barnet och familjen. Sjuksköterskan har en central roll i barnets vård och har som uppgift att uppmärksamma och behandla barnets smärta, men även att minska föräldrarnas oro under behandlingstiden. Syfte: Syftet var att utvärdera föräldrarnas upplevelser av sitt cancersjuka barns smärta och smärtbehandling under cancerbehandling.  Metod: Kvantitativ data samlades in med hjälp av en enkät som mätte föräldrarnas upplevelse och oro kring barnets smärta under cancerbehandlingen. Urvalet bestod av 28 föräldrar till cancersjuka barn.   Resultat: Tjugosju (96,4%) av föräldrarna rapporterade att deras barn upplevt smärta under cancerbehandlingen. Majoriteten av föräldrarna hade upplevt oro och en otillräcklighet i samband med smärta hos barnet. Information om olika smärtlindringsmetoder värderades högt av föräldrarna för att minska deras oro. En signifikant skillnad fanns där föräldrar som upplevde att de fått för lite information om smärtlindringsmetoder skattade högre oro (p= 0.032). Det fanns inget samband mellan föräldrarnas oro kring barnets smärta och barnets eller föräldrarnas ålder. Det fanns inte heller någon skillnad i föräldrarnas oro beroende på barnets kön eller diagnos eller föräldrarnas kön.  Slutsats: Nästa alla föräldrar upplevde att deras barn haft smärta under sin cancerbehandling och majoriteten av föräldrarna var oroliga och kände sig otillräckliga i samband med barnets smärta. Då många föräldrar önskade mer information om olika smärtlindringsmetoder behöver vården bli bättre på att kommunicera med familjen vid smärta. / Background: Pain is a common symptom from children with cancer and is described as stressful for both the child and it´s family. The nurse has a central role in the child´s treatment and has the responsibility to observe and treat the child´s pain, but also to reduce the parent´s concernduring the cancer treatment.  Aim: The aim was to evaluate the parent´s experiences of their children´s pain and pain treatment during their cancer treatment.  Method: Quantitative data were collected through surveys that measured parent´s experiences and concern around the child´s pain during cancer treatment. The sample consisted 28 parents of cancer sick children.  Results: Twenty- seven (94,4%) parents reported that their children experienced pain during the cancer treatment. The majority of the parents had experienced concern and an inadequacy when their child was in pain. Information about different pain relief methods was highly valued by the parents helping them reduce their concern. A significant difference was that parents who experienced that they received to little information about pain reliefs methods measured higher concern (p= 0.032). There was no relation between the parents concern about the child´s pain and the child´s or the parents age. In addition, there was no difference between the parent’s concern depending on the child´s gender or diagnosis or the parent´s gender.  Conclusion: Almost every child experienced pain during their cancer treatment and the majorityof the parents were worried and felt inadequacy when their child had pain. Since many parents wanted more information on different pain relief methods the health care needs to be better at communicating with the family, when the child experiencing pain.

Bakgrund: Få studier har undersökt barns egna erfarenheter av att förberedas inför procedurer. Cancersjuka barn utsätts för mycket påfrestningar såsom smärta från medicinska procedurer. Syfte: Att undersöka cancersjuka barns erfarenheter av förberedelser inför smärtsamma procedurer. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie. Barn (n=34) i åldrarna 7–17 år på ett barnonkologiskt centrum i Mellansverige besvarade en enkät med 16 frågor under våren 2019. Deskriptiv statistik, chitvåtest och Fishers exakta test användes för analys. Resultat: Majoriteten av barnen (62 %) förberedde sig på ett speciellt sätt och de flesta ansåg att de var tillräckligt förberedda inför procedurerna. Knappt en tredjedel (32 %) uppgav att de sällan eller aldrig blev tillfrågade om hur de ville förberedas. Drygt en tredjedel (35,5 %) av barnen uppgav att de alltid eller ofta kände sig rädda inför en procedur. Knappt en tredjedel (32 %) uppgav att vårdpersonalen sällan eller aldrig berättade om procedurens genomförande men inga barn uppgav att de fick för lite information. Inga skillnader sågs i om barnen kände sig tillräckligt förberedda utifrån ålder eller tid med cancerdiagnos. Slutsats: Det finns brister i vårdpersonalens kommunikation om förberedelser. Det är viktigt att alla barn får ge sin syn på hur de vill förberedas och att de förstår informationen som ges om proceduren. Flera barn kände sig rädda inför procedurerna, om denna rädsla inte hanteras kan den ge kort- och långsiktiga konsekvenser. Resultatet tyder på att individanpassade förberedelser är viktigt oavsett ålder eller tid med cancerdiagnos. / Background: Research about the children's own experience of preparation before procedures is limited. Children with cancer are exposed to a large amount of distress. Pain from medical procedures is one reason. Aim/objective: To examine the children´s experiences of preparations before painful procedures. Method: A quantitative cross-sectional study. Children (n=34) aged 7-17 at a children's oncology center in central Sweden completed a questionnaire with 16 questions during Spring, 2019. Descriptive statistics, chi-square test and Fisher’s exact test were used to analyze the data. Results: The majority of the children (62 %) prepared themselves in a particular way and most of them felt sufficiently prepared before the procedure/s. Approximately one third (32 %) stated that they seldom or never were asked how they wanted to be prepared. Just above one third (35,5 %) stated that they always or often were afraid before a procedure. Approximately one third (32 %) stated that the health care professionals never or seldom explained the procedure. However, none of the children stated that they had insufficient information. There were no differences in whether the children felt sufficiently prepared depending on age or time with cancer diagnosis. Conclusion:  The communication about preparations from the healthcare staff were insufficient. It is important that children get to express their own opinions about preparations and understand the given information. Several children felt afraid prior to the procedures which might cause short and long-term consequences. The result indicate that individual preparation is important regardless of age or time of cancer diagnosis.

Bakgrund: Att förebygga och behandla postoperativ smärta är anestesisjuksköterskans ansvar genom det perioperativa förloppet. Tidigare studier har visat att förekomsten av postoperativ smärta efter laparoskopisk kolecystektomi är hög. Syfte: Syftet med studien var att beskriva postoperativ smärtskattning hos patienter som genomgått laparoskopisk kolecystektomi på en sluten operationsavdelning och en dagkirurgisk operationsavdelning. Syftet var också att undersöka skillnader i förekomst av postoperativ smärta mellan män och kvinnor, yngre och äldre patienter samt mellan patienter som opererats på sluten- respektive dagkirurgisk operationsavdelning. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Registerdata innehållande data från 338 patienter inhämtades från kvalitetsregistret Svenskt Perioperativt Register från år 2016–2018. Materialet analyserades med beskrivande och jämförande statistik. Resultat: Resultatet visade att 70 % av patienterna skattade måttlig till svår postoperativ smärta (NRS 4-10). Det framkom även att kvinnor samt yngre patienter (<50 år) på den dagkirurgiska operationsavdelningen skattade signifikant högre postoperativ smärta jämfört med män och äldre patienter. Slutsatser: Även om inga generella slutsatser kan dras tyder resultaten på att kvinnor samt patienter 50 år och yngre är särskilt utsatta för otillräcklig smärtbehandling i samband med laparoskopisk kolecystektomi. Eftersom alla människor har rätt till god smärtlindring behöver omvårdnaden således anpassas efter patientens individuella förutsättningar och behov. När anestesisjuksköterskan når en förtrolig relation till patienten finns goda förutsättningar för en tillfredställande postoperativ omvårdnad.

Smärta är en subjektiv upplevelse som kan drabba och begränsa individen på olika sätt. Det är viktigt att använda sig av ett helhetsperspektiv, då en bibehållen smärta kan bero på andra faktorer än just de fysiologiska. Det är viktigt att som vårdgivare bemöta, framför allt unga smärtpatienter, med ett patientcentrerat och holistiskt synsätt. Detta för att tidigt fånga upp och identifiera smärtan för att undvika att smärtan kommer bli något långvarigt. Rätt behandling och ett bra bemötande kan även vara av värde gällande individens syn på sin egen smärta och framtiden. Syftet med denna studie var att undersöka hur unga mellan 18-30 år med långvarig icke-specifik smärta upplever sin smärta i relation till sin vardag, arbetsliv och bemötandet från vården. Metoden är en kvalitativ intervjustudie, med tre deltagare som lever med långvarig smärta. Efter gjorda intervjuer bearbetades materialet via en kvalitativ innehållsanalys. Resultatetav studien resulterade i fyra huvudkategorier; långvarig smärta, att bli bemött som ung smärtpatient, betydelsen av en diagnos och framtiden.  Det visade sig att smärtan har en stor påverkan i informanternas vardag. En bekräftelse från vården hade kunnat bidra till en ökad acceptans hos informanterna gällande sitt tillstånd. Konklusionen i denna studieär att smärtan påverkar livet i stort och är en subjektiv upplevelse som alltid är sann och den ska alltid tas på allvar trots att det inte finns någon fysiologisk förklaring till den. / Pain is a subjective experience that affects and limits the individual in different ways. It is important to make use of a holistic perspective, as a sustained pain may be due to factors other than the physiological ones. It is important as a caregiver to respond, especially to young pain patients, with a patient-centered and holistic approach. This is to early identify the pain in order to avoid the pain becoming chronic. The right treatment can also be of value for the individual's view of their pain and the future. The aim of this study was to investigate how young people between 18-30 years with long-term, non-specific pain experience their pain in relation to their everyday life, working life and the treatment from the care. The method is a qualitative interview study, with three participants living with long-term pain. After interviews, the material was processed with a qualitative content analysis. The result of the study resulted in four main categories; long-term pain, be treated as young patients, the importance of a diagnosis, the future and a number of sub-categories. It turned out that the pain has a great impact on the informants' everyday life. A confirmation from the health service could have contributed to an increased acceptance of the informants condition. The conclusion is that the pain is always true and have a great impact on life in general and should always be taken seriously, even though there is no physiological explanation for it.

Bakgrund: Långvarig neuropatisk smärta efter ryggmärgsskada är ett komplext tillstånd som berör personens psykiska, fysiska, sociala samt existentiella välbefinnande. Ett gott bemötande från hälso- och sjukvården är av vikt för att personer som är berörda skulle förstå sin situation och kunna anpassa sig till ett liv med smärta. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen av att leva med långvarig neuropatisk smärta efter ryggmärgsskada. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes. Databaserna CINAHL, PsycINFO samt MEDLINE användes för att söka artiklar. Resultatet bygger på nio artiklar med kvalitativ metod samt en med mixad design där endast det kvalitativa resultatet användes. Resultat: Litteraturöversikten genererade i två huvudteman: Behov av stöd, acceptera och hantera samt sex stycken subteman: upplevelsen av stöd från hälso- och sjukvården, upplevelsen av socialt stöd, upplevelsen av acceptans, upplevelsen av att kunna hantera, upplevelsen av hanteringsstrategier, upplevelsen av hopp.  Slutsats: Personer berörda av långvarig neuropatisk smärta efter ryggmärgsskada upplevde bristande kunskap och förståelse från hälso- och sjukvården. En ökad kunskap från vårdpersonal om neuropatisk smärta kan leda till att personer som är berörda lättare kan hantera smärtproblematiken. / Background: Chronic neuropathic pain after spinal cord injury is a complex condition affecting the person's mental, physical, social and existential well-being. A good response from the health and medical service is important for persons concerned with understanding their situation and being able to adapt to a life of pain. Aim: The purpose was to describe the experience of living with chronic neuropathic pain after spinal cord injury. Method: A literature review with inductive approach was conducted. The databases CINAHL, PsycINFO and MEDLINE were used to make the literature search. The result is based on nine articles of qualitative method and one with a mixed method where only the qualitative result was used. Result: The literature review has been generated in two main themes: The need for support, acceptance and management and six sub-themes: Experience of support from health care, experience of social support, experience of acceptance, experience of being able to act, the experience of management strategies, the experiences of hope. Conclusion: People concerned with chronic neuropathic pain after spinal cord injury experienced lack of knowledge and understanding from the health care. Increased knowledge from nursing staff about neuropathic pain can lead to people who are affected more easily handle the pain problem.

Bakgrund: Subacromial smärta är en av de tre vanligaste förekommande orsakerna till att patienter söker hjälp inom primärvården. En definition på subacromial smärta är att det är en icke-traumatisk smärta, oftast lokaliserad enbart i ena axeln, som skapar smärta i strukturer i och kring axelleden. Orsaken till subacromial smärta sägs vara multifaktoriell och de strukturer som kan vara involverade är många. Vid behandling av subacromial smärta är konservativ behandling förstahandsvalet, evidensen för vilka övningar som är effektiva och hur dessa ska doseras är dock begränsad. Syfte: Syftet med studien var att mäta effekten av behandling med passivt hängande med avseende på axelrörlighet, funktion samt smärta hos patienter med subacromial smärta. Frågeställningar: - Ökar passivt hängande axelrörligheten samt minskar smärtan hos patienter med subacromial smärta? - Minskar passivt hängande förekomsten av störd nattsömn hos patienter med subacromial smärta? - Förbättrar passivt hängande axelfunktionen hos patienter med subacromial smärta? Metod: Studien var av kvasiexperimentell design vilket bestod av två mättillfällen. En mätning innan behandlingen och en mätning efter att interventionen genomförts, en så kallad pretest – posttest design. Samtliga deltagare utförde passivt hängande från en pull up-stång sammanlagt sju minuter per dag (tre minuter på morgonen och fyra minuter på kvällen) under en åtta veckors period. Övningen utfördes i 30 sekunders intervaller. Studiens huvudsakliga data var insamlat genom Constant-Murley shoulder outcome score. Totalt sex patienter genomförde studien. Resultat: Enligt Constant-Murley shoulder outcome score förbättrade samtliga sex deltagare sin rörlighet och funktionsförmåga efter åtta veckors passivt hängande. Förekomsten av störd nattsömn och smärta vid ADL minskade också hos samtliga deltagare. Den smärtfria rörligheten minskade med 61 % på gruppnivå (p=0,028). Smärta vid aktivitet minskade med 75 % på gruppnivå, (p=0,027). Förekomsten av störd nattsömn minskade med 76% på gruppnivå (p=0,027). Och deltagarnas axelfunktion förbättrades med 94% på gruppnivå (p=0,028). Slutsats: Denna pilotstudie indikerar att åtta veckors passivt hängande kan förbättra rörligheten och funktionen hos patienter med subacromial smärta. Förekomsten av störd nattsömn och smärta vid ADL minskade också hos samtliga deltagare efter åtta veckors träning. Trots låga p-värden och stora skillnader på individnivå kan man dock inte uttala sig om signifikanta skillnader eller generaliserbarhet av resultaten på grund av låg power och avsaknad av kontrollgrupp. / Background: Subacromial pain is one of the three most common causes of patients seeking help in primary care. A definition of subacromial pain is that it is a non-traumatic pain, usually located only in one shoulder, which creates pain in structures in and around the shoulder joint. The cause of subacromial pain is proposed to be multifactorial and the structures that may be involved are many. Conservative treatmens is the first choice when treating shoulder injuries, however, the evidence for which exercises are effective and how these should be dosed is limited. Purpose: The purpose of the study was to measure the effect of passive hanging on shoulder mobility, function and pain in patients with subacromial pain. Questions: - Does passive hanging increase mobility and reduce pain in patients with subacromial pain? - Does passive hanging reduce the incidence of disturbed night sleep in patients with subacromial pain? - Does passive hanging improve shoulder function in patients with subacromial pain? Method: The study used a quasi-experimental design, which consisted of two measurement occasions. A measurement before the treatment and a measurement after the intervention, a so-called pretest - post-test design. All participants performed passively hanging from a pull-up bar for a total of seven minutes a day (three minutes in the morning and four minutes in the evening) during an eight-week period. The exercise was performed at 30 second intervals. The main data of the study is collected through the Constant-Murley shoulder outcome score. A total of six patients completed the study. Results: According to the Constant-Murley shoulder outcome score all six participants improved their mobility and shoulder function after eight weeks of passive hanging. The presence of disturbed night sleep and pain in ADL also decreased among all participants. Participants improved their painless mobility by 61 % at group level (p-value 0.028). Pain during activity decreased by 75 % at group level (p-value 0.027). The presence of disturbed night sleep decreased by 76 % at group level (p-value 0.027). And the participants shoulder function improved by 94 % at group level (p-value 0.028). Conclusion: This pilot study indicates that eight weeks of passive hanging can improve the mobility and shoulder function in patients with subacromial pain. The incidence of disturbed night sleep and pain in ADL also decreased in all participants after eight weeks of training. Despite low p-values and large differences at the individual level one cannot comment on significant differences or generalisability of the results due to low power and lack of control group.

Bakgrund: Endometrios är en sjukdom som drabbar ungefär 10% av kvinnor med livmoder i fertil ålder. Orsaken till uppkomsten av endometrios är inte helt klarlagd, det finns flera teorier. Kunskapen om endometrios är bristfällig. Som sjuksköterska är det viktigt att vara uppmärksam på symtom som kan relateras till endometrios. Vanliga symtom vid endometrios är menstruationssmärtor, kronisk bäckenbottensmärta och samlagssmärtor. Endometrios kan påverka kvinnors fertilitet.  Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med endometrios.  Metod: Metoden som användes var en litteraturöversikt enligt Friberg (2017) som baserades på tio vetenskapliga artiklar som hämtas från databaserna CINAHL Complete och PubMed. För att hitta artiklar användes sökorden Endometrios, Leva med och Upplevelser. Sju av artiklarna var av kvalitativ metod och tre av artiklarna var av kvantitativ metod.       Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudteman med totalt fyra underteman. I dessa påvisas att smärta påverkar alla aspekter av kvinnors liv. Endometrios påverkar även kvinnors upplevelser av den egna identiteten. Arbete, sociala sammanhang och relationer påverkas även det av endometriosen. Hur vården bemöter kvinnor som lever med endometrios är en faktor som påverkar hur kvinnor upplever sin situation. Diskussion: Kvinnors upplevelser av bristande kunskap och förståelse kring endometrios diskuteras mot tidigare forskning, litteraturöversiktens bakgrund och författarnas reflektioner. Kvinnors upplevelser av endometrios diskuteras utifrån Katie Erikssons definitioner av lidande och hälsokorset. / Background: Endometriosis is a disease that affects about 10% of women with uterus in fertil age. The reason for the emergence of endometriosis is not fully clarified, there are several theories. Knowledge of endometriosis is inadequate. As a nurse, it is important to pay attention to symptoms that may be related to endometriosis. Common symptoms of endometriosis include menstrual pain, chronic pelvic pain and dysparanuea. Endometriosis can affect women's fertility. Aim: The aim was to illustrate women’s experiences of living with endometriosis.  Method: The method used was a literature review according to Friberg (2017), based on ten scientific articles retrieved from the CINAHL Complete and PubMed databases. To find articles, the keywords Endometriosis, Living with and experiences were used.Seven of the articles were of qualitative method and three of the articles were quantitative. Results: The result is presented in three main themes with a total of four sub themes. In these, it is shown that pain affects all aspects of women's lives. Endometriosis also affects women's experiences of their own identity. Work, social contexts and relationships are also affected by the endometriosis. How healthcare treats women living with endometriosis is a factor that affects how women experience their situation. Discussion: Women’s experiences of lack of knowledge and understanding of endometriosis is discussed against previous research, the background of the litterature rewiev and the authors’ reflections. Women’s experiences of endometriosis are discussed based on Katie Eriksson’s definitions of sufferings and the health coursework.