På en intensivvårdsavdelning befinner sig patienten med ett flertal personal och teknisk utrustning omkring sig. Intensivvårdspatienten kan få bristande förmåga till kommunikation med omvärlden då denne är intuberad och sederad. Vid bristande kommunikation har patienten svårare att förmedla smärta. Tidigare forskning visar att intensivvårdspatienter har minnen av smärta från vårdtiden. Obehandlad smärta leder till lidande för patienten.Syftet med denna studie var att belysa hur intensivvårdssjuksköterskan bedömer smärta hos intuberade och sederade patienter där kommunikationen kan vara begränsad. Ansatsen i studien var kvalitativ och en innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2008) användes för att analysera intervjumaterialet. Datainsamlingen skedde genom intervjuer och fyra intensivvårdsjuksköterskor från två olika intensivvårdavdelningar i Västra Götaland intervjuades.Resultatet visar två kategorier. I den första kategorin belyses den förvärvade kunskapen hos sjuksköterskan, där tryggheten och olika erfarenheter har betydelse. Den andra kategorin benämns efter hur sjuksköterskan bedömer helheten hos patienten genom att läsa av kliniska tecken, kroppsspråk, göra bedömningar i samråd med annan vårdpersonal samt genom att tid finns för att göra bedömning. I diskussionen belyses vilken positiv kunskap intensivvårdsköterskorna besitter för att lindra lidande, men att den mestadels är begrundad på erfarenhet och inte evidensbaserad kunskap. I diskussionen framkommer även undermedvetna bedömningar där sjuksköterskan ibland generaliserar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Fri luftväg är det mest basala inom anestesisjuksköterskans kontext. En definitiv metod för att säkerställa fri luftväg är intubering i trachea, normalt görs detta när patienten är sövd. Vakenintubation är relativt ovanligt men förekommer på patienter där man inte är säker på att kunna upprätthålla fri luftväg efter sövning. Man förväntar sig en svår luftväg redan i förväg. Problemet är att det är svårt att hitta kvalitativ forskning där patienternas egna upplevelser av en vakenintubering beskrivs. Tidigare forskning om vakenintubering är inte omvårdnadsbaserade utan mer medicinskt inriktad. Detta gör ämnet mer intressant att studera.Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser i samband med en vakenintubation.Kvalitativ innehållsanalys har använts då de ansågs mest passande när människors upplevelser ska beskrivas. Sex informanter intervjuades och de fick svara på en öppen frågeställning. I analysen framkom två domäner: Fysiska upplevelser - samt Psykiska upplevelser av vakenintubation. De fysiska upplevelserna delades in i kategorierna Upplevelsen av smärta och beröring samt Sedativa läkemedels inverkan vid vakenintubering. De psykiska upplevelserna delades in i kategorierna Obehagliga minnen och erfarenheter, Upplevelsen av att känna sig utelämnad, Medvetenhet vid vakenintubation samt En paradoxal känsla. Konklusionen blir att vakenintubering är en obehaglig upplevelse. Studien har kommit fram till helt ny kunskap som kan ge bättre förståelse inför omhändertagandet av patienter som ska vakenintuberas. Anestesisjuksköterskan har en stor roll i att bemöta patienten på ett professionellt sätt. Detta för att lindra lidande och öka tryggheten för patienten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Många barn som besöker sjukvården kan uppleva rädsla och smärta när de ska genomgå medicinska procedurer. Barn kan även känna sig maktlösa och utlämnade i sitt möte med sjukvården. Stora förändringar har skett i barnsjukvården de senaste åren då miljön har anpassats till barnens behov. Trots detta finns stora brister i sjukvården när det gäller kunskap, information och bemötande av barn vid medicinska procedurer. För att sjuksköterskan ska kunna ge en god omvårdnad till barnet är det viktigt att vårda utifrån ett barnperspektiv där fokus bör vara att ge barn en trygg upplevelse. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa hur barns smärta och rädsla vid medicinska procedurer kan lindras med hjälp av komplementära metoder utifrån ett barn- och sjuksköterske perspektiv. Denna litteraturstudie bygger på en analys av elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. I resultatet framkom fyra teman: Distraherande strategier, en anpassad miljö, förberedande information och närvarande familjemedlemmar. Studiens resultat visar att barn använder sig av olika metoder för att bemästra sin smärta och oro. Barnen har även ett stort behov av kunskap och trygghet. Resultaten påvisar även att sjuksköterskan har en betydande roll i arbetet med att lindra barns rädsla och smärta. På många ställen i vården idag måste kunskapsnivån och miljön anpassas mer till barnens behov och utvecklingsnivå. Det framgår inte i litteraturen och klinisk praxis hur viktig relationen mellan sjuksköterskan och barnet är. Med en ökad kunskap och en större förståelse för barnets situation kan deras lidande minskas under medicinska procedurer. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Propofol is an intravenously administered, hypnotic and short- acting pharmaceutical. One common sideeffect (>1:10) and therefore a disadvantage with propofol is the local pain that arise when the initial injection is given. Why the pain arise is not clearly understood. A majority of different pharmacological treatments, different doses and combinations, alternative administrations methods and physical interventions have been tried to reduce the pain when injection of propofol is given. One important task for the nurse is to relieve pain for patients. It is important for all patients to be painless and not experience discomfort caused by procedure in health care. The purpose of this study was to examine if administration of lidocaine and/ or remifentanil could in connection with injection of propofol reduce pain incidence and intensity at the injection. A literature study based on twenty-eight scientific articles was conducted. The result shows that a combination of lidocaine andremifentanil give the best pain relief. Howewer there is no difference in propofolinduced injection pain when lidocaine or remifentanil alone is compared. Other factors that could affect injection pain are use of a tourniquet which enhances the pain reduction, but the time that the tourniquet is applied is not decisive. The placement of the iv-catheter should be in the largest vein possible. By using this knowledge the incidence and intensity of pain could be reduced with drugs commonly used in Swedish aneasthetic care. Thereby patients' suffering could also be reduced.

Det är 40-65 procent av den svenska befolkningen som lever med långvarig smärta, vilket är ett folkhälsoproblem. Smärta är förknippat med både psykologiska och emotionella reaktioner. Målet med smärtlindring är att minska patientens lidande. Det är då viktigt att sjuksköterskan inte underskattar patientens upplevelser. Långvarig smärta ger en fysisk, psykisk och social påfrestning vilket gör att det kan vara svårt för patienten att förklara sin smärta. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vad patienter med långvarig smärta har för upplevelser av mötet med vården och vad patienterna har för strategier för att hantera den långvariga smärtan. Studien är en litteraturstudie som behandlar ämnet långvarig smärta. Resultatet är indelat i två huvudteman: Vårdarnas absoluta betydelse och Egen anpassning. Under dessa teman tas det bland annat upp förståelse och kunskap, känslan av övergivenhet och misstro, acceptans, planering och prioritering, praktiska metoder och identifikation. Vårdarna har en stor betydelse för patienten och det är viktigt med ett gott bemötande i mötet med patienten för att inte orsaka ett vårdlidande eller förvärra situationen. Det är också viktigt att sjukvårdspersonalen inte är passiva utan visar ett engagemang i vårdandet av patienten, och tar hänsyn till dennes önskemål och livsförhållanden. Det finns en brist på kunskap hos sjukvårdspersonalen om att lindra patientens långvariga smärta utöver farmakologisk behandling. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Flertalet individer lider av långvarig smärta världen över. Dock är det svårt för vårdgivare att förstå en patient med långvarig smärta utan att själv vara drabbad och leva med det. Exakt vad långvarig smärta är och hur det definieras är inte alltid självklart. Mycket forskning lyfter bland annat fram vad smärta är och hur det är indelat i olika områden. Det finns även forskning om vad som skiljer långvarig smärta från akut eller kortsiktig smärta. Olika uppkomstmekanismer och behandlingsalternativ belyses också i detta arbete, samt patienters erfarenheter av behandling för långvarig smärta. Studien har en kvalitativ ansats och syftar till att belysa patienters upplevelse av att leva med långvarig smärta, för att skapa en utökad förståelse av detta fenomen.Resultatet presenteras utifrån fyra teman. Dessa teman är; Att vara fysiskt begränsad, Att vara Socialt begränsad, Att inte vara fullvärdig och Att inte bli trodd. Dessa teman beskriver olika aspekter av patienters upplevelse av att leva med långvarig smärta, och berör så skilda begrepp, från upplevelsen av att vara ett hinder för sin familj till att inte bli trodd utav sjukvården. I diskussionen vill författarna förtydliga det lidande som finns hos patienter med långvarig smärta och hur sjukvården på bästa sätt ska underlätta för patienternas situation. Förvånande var bristen på resultat som handlar om patienters upplevelse av smärtlindring och smärtbehandling vid långvarig smärta i de artiklar som ingår i studiens resultat. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Varje år genomgår cirka 2600 personer i Sverige en benamputation. Orsakerna är oftast trauma, kärlsjukdomar eller tumörsjukdomar. Det är flera delar i livet som påverkas av en amputation, den sociala och fysiska aspekten är två av dessa. Det finns flera olika strategier för att bearbeta förlusten av ett ben. Denna uppsats avser att ge sjuksköterskan en bättre förståelse för patientens situation, vilket gör att sjuksköterskan kan erbjuda en bättre vård till patienten. Syftet med denna studie är att beskriva patientens upplevelser efter en amputation i de nedre extremiteterna. Vi har valt att göra en litteraturstudie enligt Friberg (2002) modell med åtta kvalitativa studier. Resultatet är uppdelat i åtta teman vilka representerar de olika områden i livet som påverkas av en amputation. Det är viktigt att känna till att processen för återhämtning börjar redan innan operationen. Efter amputationen är stödet från familj och vänner väldigt viktigt då man upplever både fysiska och psykiska hinder. Efter en amputation uppstår flera känslor vilket kan medföra bristande självförtroende och minskad självständighet. De flesta upplever smärta efter amputationen, ofta är det smärta i stumpen som kommer av protesanvändning. Även om en protes kan ge mycket smärta så kan en välanpassad protes förenkla vardagen. Olika sätt att hantera situationen är genom att aktivera sig, ha en positiv inställning och smärtlindring. I diskussionen behandlas metoden och resultatet. Vi reflekterar över resultatet och återkopplar till bakgrunden. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: I Sverige dör ca 90 000 människor varje år och cirka 80 procent av dessa människor behöver en lindrande vård, då deras behandling för sjukdomen inte ger någon effekt längre. Flera patienter får inte den smärtlindring de behöver på grund av att man inte smärtbedömmer på korrekt sätt och att kunskapen hos sjuksköterskor är bristande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskestudenters faktiska kunskap om smärtbedömning inom vård i livets slutskede samt sin självskattning av denna kunskap och grundutbildningens bidrag till densamma. Metod: Enkätstudie med kvantitativ ansats. Resultat: Resultatet presenteras i underrubrikerna Sjuksköterskestudenternas kunskaper, självskattning av sjusköterskestudenternas sin kunskap och Grundutbildningens bidrag till sjuksköterskestudenternas kunskap. Slutsats: Kunskapen hos sjusköterskestudenterna från termin fyra till sex var god både utifrån kunskapsdelen samt respondenternas egenskattning av kunskap. Fortsatta studier behöves göras då tidigare forskning inom smärtbedömning i livets slutskede var bristande.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt problem hos äldre, vilket hanteras olika av sjuksköterskor. Det finns vissa svårigheter kopplade till åldrandet och läkemedel, bland annat ändrad fysiologi. De äldre kan ha föreställningar om att smärta är naturligt förekommande med åldern. Sjuksköterskors uppgift är att ge adekvat omvårdnad och därmed smärtlindring. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av smärta inom äldrevården. Metod: Allmän litteraturöversikt med innehållsanalys. Nio artiklar ingår i resultatet. Resultat: I litteraturöversikten framkom två teman och åtta subteman som visar att det finns olika anledningar till att smärtan underbehandlas, exempelvis en rädsla för att övermedicinera eller svårigheter att tolka smärtuttryck på grund av tvetydigt kroppsspråk. Sjuksköterskor anser själva att de inte besitter tillräcklig kunskap för att utföra adekvat smärtbedömning och smärtbehandling. Slutsats: Det behövs fler riktade utbildningsinsatser för sjuksköterskor, både på arbetsplats och inom grundutbildningen. För att ge en adekvat smärtbehandling behöver sjuksköterskan förhålla sig till personcentrerad och evidensbaserad omvårdnad. / Background: Pain is a common problem in the elderly population, which is handled differently by nurses. There are some difficulties related to aging and drugs, including altered physiology. The elderly may have beliefs that pain is naturally occurring withage. The nurse's role is to provide adequate care and thus pain treatment. Aim: To elucidate the nurses’ experience of pain in the elderly care. Method: General literature review using content analysis. Nine articles were included in the result. Results: The literature review revealed two main themes and eight sub themes which show that there are different reasons for why the pain treatment is lacking, such as a fear of over-medicating or difficulties interpreting the painful expressions because of ambiguous body language. The nurses considered that they did not possess sufficient knowledge to perform adequate pain assessment and pain management. Conclusion: There is need for more targeted training for nurses, both at work and during the nursing education. To provide an adequate pain management the nurses need to relate to the person-centered and evidence-based nursing.

No description available.