From the day we are born, we slowly grow old and sooner or later most people will have to use geriatric care provided by the community. In the Swedish model, society is responsible for the geriatric care, so the elderly can live a dignified, meaningful and active life. Home help insert activity is designed to help elderly get their social needs satisfied in the form of, for example, being outdoors, walk and visit a friend or some other form of social interaction. The study's purpose is to study how older people use and perceive bet activation in the municipal home care. To find out how this was conducted five interviews with older people who have help from home care to insert activation was made. The theories used to analyze the result are activity theory and disengagement theory. These theories were chosen because they differently focus on what the older individual have for needs in old age. The results of this study showed that the older we interviewed mainly used their activation time for walking and being outdoors. The elderly in this study also had no insight into what the reaction time can be used for or that it is individually assessed needs. The results also showed that the elderly do not have any requirements on their lives or their health care, but they are grateful for the assistance they receive, and the activation initiative proposed for them from the assistance officer. The conclusion is that there are some gaps in older people and what their social needs are.

Barn som flyr till ett nytt land utan föräldrar eller vårdnadshavare kallas för ensamkommande flyktingbarn. Vägen till det nya landet är oftast lång, svår och efterlämnar smärtsamma erfarenheter. Det är en resa som har inneburit att de ensamkommande flyktingbarnen har förlorat den trygghet de en gång har fått från sina familjer. I det nya landet möter de ensamkommande flyktingbarnen många människor, där de flesta har en yrkesrelaterad relation till dem. Vårt syfte har varit att undersöka hur de ensamkommande flyktingbarnens sociala behov kan tillgodoses av yrkesrelaterade relationer på ett utvalt HVB-hem (hem för vård och boende) i Halmstads kommun. Våra informanter är personal på boendet Eken och ansvariga lärare för de ensamkommande flyktingbarnens utbildning.  Vår studie grundar sig på informanternas tolkningar av de ensamkommande flyktingbarnens sociala behov. Vi har även intresserat oss för hur våra informanter uppfattar de ensamkommande flyktingbarnens strävan efter en familjelik gemenskap, men också de emotioner informanterna upplever i sitt arbete.   Vi utförde kvalitativa intervjuer och av det insamlade materialet framgick det att de ensamkommande flyktingbarnen har ett stort behov av sociala relationer, som förutsätter närhet. Vi kom fram till att barnen sökte sig till varandra för att tillgodose behovet av närhet, då informanterna har en emotionell distans till barnen. Det framkom tydligt att informanterna har svårigheter att avgöra hur mycket de ska engagera sig känslomässigt. Eftersom vi ville ta del av hur informanterna tolkade de ensamkommande flyktingbarnens sociala behov har vi använt oss utav hermeneutik, som vetenskapsteoretisk ansats. Vi kunde tolka och förstå det empiriska materialet med hjälp av utvalda socialpsykologiska teorier.  Tolkningar har utvecklats med hjälp av Scheffs teori om sociala band, Weiss tankar kring sociala behov, Stenbergs beskrivning av motiv till gemenskap samt Asplunds teori om social responsivitet och Hochschilds teorier om det emotionella arbetet. Dessa teorier har i vår studie kompletterat varandra och förklarat olika socialpsykologiska aspsekter som förekommer i arbetet med de ensamkommande flyktingbarnen.

<p>En studie av biståndshandläggarens dilemma vid ansökan om särskilt boende</p><p>Syftet med denna C-uppsats har varit att få en ökad kunskap om hur biståndshandläggare utreder, bedömer och fattar beslut om särskilt boende. Mer specifikt syftar den även till att belysa den problematik som finns runt bedömningen av det sociala behovet respektive det tydligare medicinska behovet. Metodvalet har varit en kvalitativ ansats. Intervjuer har gjorts av fem biståndshandläggare. Jag har även försökt belysa de krav och förväntningar som ställs från samhällets sida på en biståndshandläggare genom att beskriva hur de kommunala riktlinjerna i förhållande till den mer generösa Socialtjänstlagen skiljer sig och att utifrån detta få förståelse för hur en del handläggare kan känna en viss ambivalens. Detta är något jag försöker beskriva i min uppsats och som även har stöd i tidigare forskning.</p>

En studie av biståndshandläggarens dilemma vid ansökan om särskilt boende Syftet med denna C-uppsats har varit att få en ökad kunskap om hur biståndshandläggare utreder, bedömer och fattar beslut om särskilt boende. Mer specifikt syftar den även till att belysa den problematik som finns runt bedömningen av det sociala behovet respektive det tydligare medicinska behovet. Metodvalet har varit en kvalitativ ansats. Intervjuer har gjorts av fem biståndshandläggare. Jag har även försökt belysa de krav och förväntningar som ställs från samhällets sida på en biståndshandläggare genom att beskriva hur de kommunala riktlinjerna i förhållande till den mer generösa Socialtjänstlagen skiljer sig och att utifrån detta få förståelse för hur en del handläggare kan känna en viss ambivalens. Detta är något jag försöker beskriva i min uppsats och som även har stöd i tidigare forskning.

People born 1940-1949 will be more demanding regarding help from the elder care than previous generations. The explanation often proposed is that people born in the 1940’s grew up after the Second World War when cultural changes took place in society. The aim of this qualitative study was to describe the social needs of people born in the 1940’s today, in order to make cautious assumptions about what type of social needs elder care is likely to face in the future, when the older people becomes in need of elder care. A hermeneutic interpretation was made of the interviews with four older people born in the 1940’s who are not in need of elder care at the moment, and one social care assistant. The results showed that people born in the 1940’s want to maintain their current interests and activities in the future. Demands from the 1940’s generation concerning request for help from elder care, will according to this study and previous research, increase, especially concerning social needs and relationships. The conclusion is that the 1940’s generation will have bigger demands on getting various social needs satisfied, but how those needs will be met by the elder care, is still an open question for the future. / Fyrtiotalisterna kommer att ställa mer krav angående hjälp från äldreomsorgen än vad tidigare generationer gjort och förklaringen sägs vara att fyrtiotalisterna växte upp efter kriget då ett kulturellt skifte förändrade samhället. Syftet med denna studie var att redogöra för vilka sociala behov fyrtiotalister har i dagsläget för att göra försiktiga antaganden om vilka sociala behov som äldreomsorgen kan tänkas möta i framtiden, när fyrtiotalisterna blir i behov av äldreomsorg. Intervjuer med fyra fyrtiotalister som idag inte har något behov av äldreomsorg och en biståndshandläggare låg till grund för studien och analysen genomfördes utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visade att fyrtiotalisterna vill bevara sina nuvarande intressen och aktiviteter i framtiden. Kraven från fyrtiotalisterna kommer enligt denna studie och tidigare forskning att öka jämfört med tidigare generationer, speciellt när det rör sociala behov och relationer. Slutsatsen är att fyrtiotalisterna kommer ställa mer krav på att få olika sociala behov tillgodosedda, men hur dessa behov senare kommer att tillgodoses av äldreomsorgen är en öppen fråga för framtiden.

The purpose of this study is to find out how Swedish Muslim girls use Facebook and its functions in constructing their Muslim identity on the platform. The study is based on a qualitative method which consists of nine interviews with Swedish Muslim girls between the ages 17-23 and who use Facebook daily. The study is based on the view of Facebook as a scene where individuals can perform for an audience. I have used Erving Coffman’s dramaturgical perspective that explains why individuals appear in an appropriate manner to achieve confirmation from their audience. I also used theories about identity construction, community and the theory about how individuals create a social presence online.   The study’s results have shown that the Swedish Muslim girl does not only wear a veil in real life, but also a “digital veil” on Facebook, which hides the things that go outside the Islamic framework. On Facebook, she must think about the Muslim values and norms while producing her identity to avoid isolation from the Muslim society. The study also shows that the need for a sense of belonging is the Muslim girl’s motivation that forms her behaviour on the platform.

There is a contradiction between not wanting to be alone, craving for fellowship, but still not wanting to socialize with just anybody. The purpose with this paper is to inquire into individuals experiences of loneliness and of fellowship, as well as the tension between individual/ and social needs. The empirical material consists of five semistrucured interviews with a mix of individuals with one common factor; they were all frequently visited the meeting/place Nyfiket in Helsingborg during the summer 2011. The result were interpreted on the basis of E.Goffmans theory concerning the inevitable role-playing in everyday life, E.Fromms discussion about individuals ongoing espace towards- or away from things in life. But also on the basis of Robert S. Weiss theory about provisions of different social relationships, and T. J.Scheff argumentation concerning the balance between closeness and distance when it comes to social bonds. This study showed that each one had or did experience loneliness. Although it also shows that the experience of loneliness as well as fellowship is divided. Loneliness is divided into voluntarily and satisfying or involontarily and awful. It also came to my understandning that intercourse provides with goodness but also comes with strenuous requirements as roleexpectations. The individuals though shared a wish for possibilities to socialize without requirements. / Det förekommer en motsägelse beträffande att inte vilja vara ensam, med en längtan efter gemenskap, men samtidigt inte vilja umgås med vem som helst. Syftet med denna studie är att kvalitativt undersöka individers upplevelse av ensamhet och gemenskap samt spänningen mellan individuella- och social behov. Materialet består av fem genomförda semistrukturerade intervjuer med ett blandat urval individer med en gemensam faktor; de var alla återkommande besökare på mötesplatsen Nyfiket i Helsingborg under sommaren 2011. Intervjueresultatet tolkades utifrån E.Goffmans rollbegrepp, E.Fromms tankar om indidivdens flykt till- eller flykt från något. Samt utifrån Robert S. Weiss teori om sex förnödenheter av social tillförsel och T.J.Scheffs resonemang kring balansen mellan närhet och distans vilka fordras för individens fulla3välbefinnande.Studien visar att var och en har upplevt- eller upplever en känsla ensamhet. Dock visar det sig att ensamhetens- såväl som gemenskapens påverkan är tvåsidig. Ensamhet som delas upp i två kategorier av informanterna kan vara ofrivillig och avskyvärd alternativt tillfredställande då den är självvald. Gemenskap har likaså antingen en positiv inverkan eller en negativ, om det senare alternativet innebär påfrestande rollförväntningar. En önskan om utökad gemenskap samt möjligheter till kravlöst umgänge uttrycks hos samtliga.

Selfiekulturen har under de senaste åren växt sig stark. Över 350 miljoner selfie-relaterade hashtags finns på Instagram och det har arrangerats utställningar med just selfien i fokus. Bland individer som växte upp på 2000-talet, så kallade milleniegenerationen, har mer än hälften någon gång laddat upp en selfie på sociala medier. Plattformen vi fokuserar på är Instagram då det är en plattform för specifikt delning av bilder och med sina 500 miljoner användare är det tydligt hur pass populär plattformen är. Vår studie redogör vilka sociala och psykiska behov som ligger till grund till varför unga vuxna laddar upp selfies på Instagram. Vi undersöker utöver detta vilka upplevelser och psykosociala konsekvenser som kommer ur uppladdningen av selfies samt hur individens behov samverkar med drivkraften inom sociala medier. Vi utförde 10 enskilda forskningsintervjuer med unga vuxna med ett åldersspann mellan 16-26 år. Den kvalitativa intervjumetoden valdes eftersom vi ville få en djupare förståelse kring unga vuxnas användande och behov vad gäller selfies. Utifrån teorier om nya plattformar, självpresentation och identitetsutveckling skapade vi en intervjumanual med frågor som hjälpte oss besvara våra frågeställningar. Våra intervjufrågor delades upp efter teman som representerade huvudpoängen i teorierna vi valde. Tidigare forskning har visat ett samband mellan selfies och självkänsla samt narcissism. Detta hade vi också i åtanke vid val av teorier och frågor. Vår intervjumanual omfattade bland annat frågor kring betydelsen av likes och följare, negativa och positiva känslor som uppkommer av uppladdningen av selfies, redigering av bilder och intervjupersonernas uppfattning om selfiekulturen överlag. När vi sedan ställde frågan “Vad för slags behov tror du/känner du uppfylls av att lägga upp selfies, om något?” svarade 90% av respondenterna att det var bekräftelsebehovet som uppfylldes. Av vårt resultat kunde vi skapa en modell, “Selfie-modellen”, som beskriver hur vi tolkade att individernas användning och känslor samspelar med varandra. Dålig självkänsla var huvudfaktorn som ledde till detta bekräftelsebehov, som sedan uppfylldes av att ladda upp selfies och få likes. Likes och följare genererades av selfie och ledde till en större popularitet på plattformen och gav därav mer uppmärksamhet. Uppmärksamheten skapade en prestationsångest hos användarna som i sin tur ledde till ytterligare bekräftelsebehov. Självkänslan blev då enligt vår tolkning endast tillfälligt förhöjd och gav ingen långvarig effekt. / The selfie culture has during the past years grown very strong. Currently Instagram has over 350 million selfie related hashtags and exhibitions have been arranged with the famous selfie in focus. Amongst the individuals that grew up during the 21th century, so called “millennials”, more than half have at least once uploaded a selfie on social media. The platform we focus on in our study is Instagram. The reason for that is that it is a platform that is specifically meant for photo sharing and with its 500 million users it is clear just how popular the platform is. The aim of our study is to explore what social and psychological needs that underlie in why young adults upload selfies on Instagram.We also highlight the experiences and psychosocial consequences that comes from uploading selfies and how the individual's needs work together with the driving forces within social medias. We performed 10 individual interviews with young adults with an age span between 16-26 years old. The qualitative interview method was chosen to allow us to get a deeper understanding of young adults' uses and needs when it comes to selfies. With the help of theories about new platforms, self presentation and identity development we created an interview manual with questions that helped us answer our questions at issue. Our interview questions were divided into different themes that represented the main points of the theories we had chosen. Previous studies had shown a correlation between selfies and self esteem and narcissism. This was also something we had in mind when choosing theories and questions for our study. Our interview manual included, amongst others, questions about the significance of likes and followers, negative and positive feelings that occur with the act of posting selfies, photo editing and the respondent’s general opinions about the selfie culture. When we later asked the question “What needs do you feel/believe are fulfilled by uploading selfies, if any?” 90% of the respondents answered that it was confirmation needs that was fulfilled. With our result in mind we created a model, “The Selfie-model”, that describes how our interpretation of how the individual's use and feelings interplay with each other. Bad self esteem was the key factor that led to the need of confirmation that was filled by likes. The likes and followers that were generated led to a growth in popularity on the platform , thus giving the user more attention. The attention received created performance anxiety which in turn led to more confirmation needs. The self esteem was, according to our interpretation, only temporarily boosted and didn’t leave a long term effect.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur tre bildlärares planering och undervisning påverkats till följd av coronapandemin under 2020, samt att undersöka vilka problem och möjligheter lärarna upplever i arbetet med bildundervisningen. Empiriinsamling har skett genom digitala semistrukturerade intervjuer och analyserats med hjälp av tematisk analysmetod och tolkats i ljuset av studiens teorier. Studiens resultat visar att lärarna upplever stort motstånd i planering och undervisning, främst på grund av bristen på framförhållning och struktur. Avståndet mellan lärare-elev i form av distansundervisning upplever lärarna påverkar hur väl de kommunicerar med sina elever och att undervisningen behöver vara mer konkret för att spänna över det fysiska avståndet. Lärarna upplever att bristen på fysisk närvaro påverkar deras psyke negativt. De menar att det är i mötet, relationen till sina elever som kreativiteten och energin flödar och att utan eleverna på plats är det svårare att hålla motivationen uppe och att undervisningen inte håller samma kvalitet som innan coronapandemin. Studien avslutas med en diskussion där förslag ges på hur motståndet kan lättas och göra planering och undervisning mer strukturerad och greppbar både för lärare och elever. / This qualitative study aims to investigate how three art teachers' planning and teaching were affected as a result of the corona pandemic in 2020, and to investigate what problems and opportunities the teachers experience in the work with art teaching. Empirical collection has taken place through digital semi-structured interviews and has been analyzed using a thematic analysis method and interpreted in the light of the study's theories. The results of the study show that teachers experience great resistance in planning and teaching, mainly due to the lack of foresight and structure. The distance between teacher-student in the form of distance learning, the teachers experience, affects how well they communicate with their students and that the teaching needs to be more concrete to span the physical distance. Teachers feel that the lack of physical presence has a negative effect on their psyche. They believe that it is in the meeting, the relationship with their students that creativity and energy flow and that without the students in place it is more difficult to keep the motivation up and that the teaching is not of the same quality as before the corona pandemic. The study ends with a discussion where suggestions are given on how resistance can be eased and make planning and teaching more structured and tangible for both teachers and students.

En kvalitativ studie där syftet var att undersöka hur fem informanter från högstadieskolor på Åland gick till väga för att hantera situationen då bildundervisningen var i behov av att kunna genomföras på distans. Studien granskade hur man lyckades behålla kreativiteten hos de unga under Covid19-pandemin. Empirin insamlades genom intervjuer med informanterna, antigen via personliga möten eller mailkontakt. Resultatet visade att perioden av distansundervisning varit oerhört svår och påfrestande, men även lärorik och utvecklande, för både lärare och elever. Det åländska skolsystemet hanterade situationen bra och trots både positiva och negativa erfarenheterfungerade bildundervisningen var slutresultatet lyckat. Elevernas ambitionsnivåer hölls stabila och kreativiteten utvecklades likvärdigt även då skolan använde sig av icke klassiska tillvägagångssätt.