<p>Förr eller senare kommer vi som lärare att ställas inför det faktum att vi måste hantera krissituationer där en eller flera elever behöver omsorg. Vårt syfte med detta examensarbete har varit att försöka beskriva och jämföra erfarna lärares och lärarstudenters åsikter och erfarenheter om bemötande av barn i kris. Vi ville genom vår undersökning ta reda på vad lärare har för beredskap för att möta barn som drabbats av en kris och hur lärare bemöter dessa barn på bästa sätt. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer där vi intervjuat sex lärare med minst fem års yrkeserfarenhet och sex lärarstudenter i slutskedet av sin utbildning. Intervjuerna har tillsammans med den litteratur vi läst gett oss följande resultat: Skilsmässa är den krisorsak för barn som enligt resultatet är den vanligaste. Upplevelser av kriser kan variera mycket för barn beroende på vilken ålder de är i. Signalerna kan ibland vara svaga och svåra att tolka men ofta förändrar barnet sitt sätt att vara på ett märkbart sätt. Ingen kris är den andra lik, därför är det svårt att vara förberedd på att hantera en krissituation då de ser så olika ut från gång till gång. Den viktigaste känslan läraren kan förmedla är trygghet till den som är drabbad. Få av de intervjuade kände sig beredda att möta barn i kris, men lärarna tillade att de inte var rädda för det. Samtliga informanter ansåg att de fått för lite eller ingen kunskap om krishantering under sin utbildning. Alla var överens om att det skulle behövas.</p>

<p>Syftet med detta arbete var att genom intervjuer med förskollärare och personal på lekterapin undersöka hur barn sörjer samt hur förskollärare och personal på lekterapin kan hjälpa barn att bearbeta sorg genom leken. Vi har även undersökt om det finns någon handlingsplan på förskolorna då det gäller arbetet med barn som är i sorg. Resultatet visar att barn sörjer på olika sätt och att de sörjer i perioder. När barn bearbetar sin sorg gör de det genom att till exempel leka och rita. Resultaten visar även att vuxna bör finnas där för barnen som är i sorg. Låta barnen prata när de vill prata och inte tvinga dem till det. Vuxna bör även svara ärligt på barnens eventuella frågor kring det som skett. Vissa av förskolorna i denna studie har handlingsplaner då det gäller barn i sorg. Dessa handlingsplaner innehåller namn på personer som ska kontaktas och telefonnummer till dessa samt vem som ska göra vad vid en kris.</p>

<p>Syftet med den här studien var att fånga upplevelsen samt se vilka känslor och vad som är karakteristiskt hos de föräldrar som har förlorat ett barn. Den tidigare forskningen utgörs till största del av psykologiska perspektiv om människans upplevelse kring sorgen och förlusten av sitt barn. Sex djupintervjuer har gjorts enligt fenomenologisk metod med människor som har upplevt förlusten av ett barn för att få en fördjupad förståelse av fenomenet. Uppsatsen applicerar Aaron Antonovskys KASAM teori som innebär begrepp, känsla av sammanhang som omfattar de stressorer som människan dagligen utsätts för. Det empiriska resultatet mynnade ut i sju essenser bestående av: De drabbades insikter, personlig utveckling, skakad i sina grundvalar – märkt för livet, behov av kontakt med andra, de drabbades överlevnad, behov att mildra sorgen samt acceptans. I den avslutande diskussionen relaterar jag mitt resultat till den tidigare forskningen och Antonovskys KASAM begrepp samt knyter resultatet till ett samhälleligt perspektiv.</p><p>Nyckelord: sorg, förlust av barn, anpassning, upplevelse och fenomenologi.</p>

<p>Avsikten med studien är att utforska vilken syn på krishantering och krisberedskap för skolor som kommer till uttryck inom forskningsbaserad litteratur i ämnet samt att utröna något om lärares känslor och uppfattningar kring begreppen. För att ta reda på hur en förskola och en skola ser på begreppet kris och hur de arbetar med krisberedskap skickade vi ut en kvalitativ och semistrukturerad så kallad inkät som kompletterades med muntliga intervjuer. Resultatet från inkäterna jämfördes med aktuell forskning. I studien framkom det att beredskapsplaner anses som en viktig förberedelse för en eventuell kris. Vidare påpekas vikten av att lägga lärarrollen och undervisningen åt sidan och finnas där som medmänniska för till exempel en sörjande elev. Det har framkommit i studien att det inte går att ta över en färdig handlingsplan. Det är den mentala förberedelsen som tycks vara den viktigaste delen för att en kris skall hanteras på ett fördelaktigt sätt.</p>

<p>Det här arbetet handlar om hur man som lärare ska bemöta ett barn som sörjer och hur barnet som sörjer reagerar. Här tas även upp hur och när man berättar för ett barn att någon dött. Det är av betydelse att vi som arbetar med barn vet hur man kan hjälpa dessa att gå vidare i livet, hur vi hjälper dem att bearbeta sin sorg. Genom intervjuer med en rektor och en präst får man veta hur en utsatt skola har agerat under en krissituation och hur samarbetet mellan skolan och samhället kan fungera. I arbetet har jag även tagit upp hur viktigt det är att ha en handlingsplan för krissituationer. Efter att ha undersökt fem olika skolor vet jag att alla inte har en sådan plan. Arbetet är i första hand riktat till lärare, blivande lärare och människor som möter barn i sorg.</p>

<p>Vi föds och vi dör. Det är livets gång och det är ingenting vi människor kan påverka. Det är viktigt att människor har en öppen attityd för existensiella frågor om liv och död. När ett barn berövas livet känns det orättvist och onaturligt. Det är viktigt att vi tar vårt ansvar för barnen genom att inte tabubelägga samtal om döden. Jag har i mitt arbete riktat in mig på skolans ansvar i att rusta sig för traumatiska händelser. Steg ett i mitt arbete var att läsa Lpo-94 och facklitteratur om barn i sorg. Steg två i mitt arbete var att gå ut på fältet för att se hur krisplansarbete kan se ut. Jag genomförde intervjuer på tre olika skolor om deras krisplansarbete. Steg tre var att avslutningsvis föra en subjektiv diskussion över inhämtade kunskaper och erfarenheter från litteratur och intervjuer. Målet med mitt arbete var att skaffa mig kunskap om barn i sorg och skolans ansvar att ha handlingsplaner för krissituationer. För att skolan ska kunna nå upp till målen i Lpo 94 krävs det att skolorna arbetar fram en handlingsplan för krissituationer. En dag kan någonting traumatiskt inträffa på en skola. Genom att ha aktualiserat hur man ska handla hjälper man sig själv och sina elever att i sorgens stund känna en trygghet. Det hjälper oss i sorgeprocessen.</p>

<p>Detta examensarbete handlar om sorgearbete och sorgereaktioner. Arbetet fokuserar på hur det kan vara att mista en lärare och hur man har arbetat kring dennes sjukdom och död. Det handlar också om hur en elev har upplevt mötet med skolan under sin sorgetid efter det att hon mist en förälder. Jag har velat få kunskap om hur barn upplever sorg och hur man bemöter elever i en sorgereaktion. Jag har förutom litteratur använt mig av intervjuer för att få kunskap. Jag har sammanlagt gjort fem intervjuer. Fyra av dem gjorde jag på en skola där man nyligen hade mist en lärare. Jag intervjuade enhetschefen, två lärare och en elev och det gjorde jag för att få olika vinklar på händelsen och för att få en helhet i arbetet kring sjukdomsförloppet och dödsfallet. Jag har sedan sammanställt mina intervjuer till en berättelse för att få den helet jag har strävat att uppnå. För att kunna berätta hur en elev har upplevt mötet med skolan under sin sorgeperiod har jag intervjuat en kvinna som miste sin pappa när hon gick i grundskolan. I min diskussion har jag försökt väva samman mitt resultat med litteraturen. Jag har tittat på om skolan har arbetat utifrån de sätt jag har tagit upp i litteraturen och om jag har kunnat förankra några av de reaktioner som kan uppkomma vid en sorg.</p>

<p>Arbetet behandlar barns tankar och känslor kring kris och sorg, sett ur deras perspektiv. Även hur man enligt barnen ska möta dem då de befinner sig i en svår situation tas upp. Empiriinsamlingen genomfördes genom kvalitativa gruppintervjuer med barn i förskola och skola. Det som starkast framkom under arbetet var att barnen vill bli mötta på väldigt olika sätt. Detta innebär att man som pedagog måste vara öppen för olika reaktioner och ta sig tid att möta barnet samt våga bryta den vardagliga verksamheten.</p>

No description available.

Vi föds och vi dör. Det är livets gång och det är ingenting vi människor kan påverka. Det är viktigt att människor har en öppen attityd för existensiella frågor om liv och död. När ett barn berövas livet känns det orättvist och onaturligt. Det är viktigt att vi tar vårt ansvar för barnen genom att inte tabubelägga samtal om döden. Jag har i mitt arbete riktat in mig på skolans ansvar i att rusta sig för traumatiska händelser. Steg ett i mitt arbete var att läsa Lpo-94 och facklitteratur om barn i sorg. Steg två i mitt arbete var att gå ut på fältet för att se hur krisplansarbete kan se ut. Jag genomförde intervjuer på tre olika skolor om deras krisplansarbete. Steg tre var att avslutningsvis föra en subjektiv diskussion över inhämtade kunskaper och erfarenheter från litteratur och intervjuer. Målet med mitt arbete var att skaffa mig kunskap om barn i sorg och skolans ansvar att ha handlingsplaner för krissituationer. För att skolan ska kunna nå upp till målen i Lpo 94 krävs det att skolorna arbetar fram en handlingsplan för krissituationer. En dag kan någonting traumatiskt inträffa på en skola. Genom att ha aktualiserat hur man ska handla hjälper man sig själv och sina elever att i sorgens stund känna en trygghet. Det hjälper oss i sorgeprocessen.