Bakgrund: I samma stund som ett barn dör står en eller ett par föräldrar inför en stor tragedi. Framför sig har de en lång tid med sorg, saknad, vrede och de frågar sig varför. Detta är en tillvaro som de måste lära sig att leva med. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur mödrars förlust av ett barn genom en olyckshändelse inverkar på det dagliga livet. Metod: För att besvara syftet användes en kvalitativ ansats där fyra kvinnor som förlorat sitt barn i en olyckshändelse intervjuades. Intervjuerna analyserades sedan genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i sju kategorier vilka dels beskriver hur familjerelationerna har påverkats och att en relation till det bortgångna barnet består. Sorgarbetet blir en del av livet och kräver mycket tid och en ny tillvaro tar vid där ett konstant anpassningsarbete sker.

Det är en svår upplevelse att förlora en anhörig. Sorgen kan medföra ett känslomässigt lidande och en påfrestning på hälsan. Sjuksköterskor ställs ofta inför den svåra situation som det innebär att möta anhöriga till avlidna patienter och många känner sig inte bekväma med uppgiften. Detta resulterar i att anhöriga inte alltid får det stöd de önskar eller behöver vilket kan öka lidandet. Vi beskriver i denna systematiska litteraturstudie vad sjuksköterskan kan göra för att stödja anhöriga i sorgeprocessen. Två övergripande teman framträdde stöd i mötet och stöd i organisationen. Genom att skapa god relation, med ärlighet, omtanke och vänlighet, och ha samtalet i fokus kan sjuksköterskan stödja den anhörige initialt i mötet. Samtalet kan även vara ett redskap för att bedöma behov så att varje individ kan få ett optimalt stöd. Resultatet visade även att organisationen kan stötta sjuksköterskan i arbetet att stödja anhöriga genom att ha klara rutiner, god samverkan (mellan olika instanser) och ge utbildning. Denna studies resultat har uppbackning av tidigare teorier och forskning inom ämnet. Dock kvarstår det faktum att sörjande fortfarande inte upplever att de får ett tillräckligt stöd. Fortsatt forskning för att utreda varför teoretisk kunskap inom detta område inte praktiskt tillämpas behövs.

<p>Varje år förlorar cirka 3 200 barn en förälder i dödsfall och nästan 500 barn dör årligen i Sverige, många av dessa barn har syskon. Förskolan kan för barn som mist en familjemedlem bli en betydelsefull plats för barns sorgebearbetning. Syftet med denna studie är att fördjupa vår kunskap kring bemötande av barn i sorg. Vår problemformulering lyder:</p><p>Hur bemöter pedagoger i förskolan det berörda barnet, vid dödsfall i barnets familj?</p><p>Hur hanterar pedagoger i förskolan den situation som uppstår i barngruppen, då ett barn mist en familjemedlem genom dödsfall?</p><p>För att få svar på vår problemformulering intervjuade vi fem pedagoger som samtliga hade erfarenheter av barn i sorg. Resultatet visade att inget fall är det andra likt, de omständigheter som finns kring barnet och dödsfallet påverkar hanteringen och bemötandet på förskolan. Gemensamt handlade bemötandet om att man som pedagog skulle finnas där för barnet och dess familj och via samtal och kroppskontakt hjälpa barnet att bearbeta sin sorg. Att samla arbetslaget för att samtala om hur man skulle hantera den situation som uppstått var av betydelse för att arbetet med de berörda barnen, deras familjer och den övriga barngruppen skulle fungera bra. Slutligen att våga prata om det inträffade på förskolan visade sig vara av stor betydelse för alla inblandade.</p>

<p>Bakgrund: I samma stund som ett barn dör står en eller ett par föräldrar inför en stor tragedi. Framför sig har de en lång tid med sorg, saknad, vrede och de frågar sig varför. Detta är en tillvaro som de måste lära sig att leva med. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur mödrars förlust av ett barn genom en olyckshändelse inverkar på det dagliga livet. Metod: För att besvara syftet användes en kvalitativ ansats där fyra kvinnor som förlorat sitt barn i en olyckshändelse intervjuades. Intervjuerna analyserades sedan genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i sju kategorier vilka dels beskriver hur familjerelationerna har påverkats och att en relation till det bortgångna barnet består. Sorgarbetet blir en del av livet och kräver mycket tid och en ny tillvaro tar vid där ett konstant anpassningsarbete sker.<strong></strong></p>

<p>Många katastrofer drabbar oss i vår värld och många barn är med om dessa händelser. I många fall är det barn som mister föräldrar och skolan får därmed delta i processen med att hjälpa dessa barn genom sorgen som följer efter krisen de upplevt. Syftet med undersökningen är att få en inblick i hur krissituationer och bemötande av elever i sorg hanteras i skolan. Undersökningens litteraturgenomgång är utformad efter tre nivåer. Dessa är det enskilda barnet, klassen och skolan, som alla hanterar krisen på olika vis. De huvudsakliga begreppen i undersökningen är kris, sorg och bemötande och undersökningen har byggts på en kvalitativ undersökningsform. Fem lärare från tre olika skolor har intervjuats om deras sätt att bemöta en elev i kris och hur elevens sorg hanteras. De intervjuade lärarna hade sedan tidigare varit med om kriser då elever mist föräldrar. Resultatet visar på att ingen kris är den andra lik, och som lärare är det viktigt att vara förberedd på detta, för att på bästa sätt bemöta eleven i sin sorg. I skolan existerar det krisplaner, och resultatet visar att dessa används som ett stöd och en trygghet för läraren i krishanteringen.</p>

<p>Vårt arbete handlar om elever i sorg och hur pedagoger bemöter dem i undervisningssituationer. Arbetet är begränsat till elever i åldrarna sju till tio år. Vi har dessutom undersökt samarbetet mellan skola, kyrka och begravningsbyrå. Syftet med arbetet är att lyfta fram betydelsen av pedagogers bemötande av sorgedrabbade elever, samt att granska hur dagens verksamma pedagoger är förberedda inför en sorgesituation. Utifrån litteraturstudier har vi funnit utgångspunkten i vårt arbete. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer för att samla in vår empiri. Dessa har genomförts med präst, begravningsentreprenör, rektor samt tre pedagoger. Resultatet av vår undersökning visar att de intervjuade pedagogerna har en otillräcklig kunskap gällande sorgearbete. Vår studie påvisar även att samarbetet mellan skola, kyrka och begravningsbyrå varierar, från obefintligt till omfattande.</p>

Bakgrund: Varje år drabbas ca 300 familjer i Sverige av det tragiska beskedet att deras barn har cancer, från den dagen blir deras liv aldrig sig likt. Allt fokus hamnar på det sjuka barnet och andra viktigare saker hamnar i skymundan. Att som sjuksköterska möta dessa familjerna kan vara både svårt och påfrestande då de inte alltid vet hur de skall bemöta familjen i sin sorg.  Syfte: Syftet var att belysa föräldrars upplevelser i nära anslutning till barnets bortgång i cancer.  Metod: Denna kvalitativa litteraturstudien är baserad på sex självbiografier och data har analyserats enligt en kvalitativ manifest innehållsanalys (Lundman &amp; Hällgren Graneheim, 2012).  Resultat: Resultatet visar att när läkarna har gjort allt för att barnet skall bli frisk men det räcker inte till, känner föräldrarna att de vill göra allt de kan för att barnet skall få en sådan bra sista tid i livet som möjligt. Vidare framkommer det att när slutet är nära och föärldrarna ser hur barnet lider önskar de att barnet får somna in.  Slutsats: Efter barnets död upplever föräldrrna att de har svårt att gå vidre i livet och känna glädje igen, då sorgen efter barnet är för stor. Att ha en bra relation föräldrar och vårdpersonal emellan och att de får det stöd de behöver, hjälper föräldrrna mycket i det kaotiska liv de lever.

Mitt examensarbete handlar om barn i sorg och pedagogers syn kring barn sorgarbete. Jag har intervjuat fyra verksamma pedagoger från förskolan till grundskolas tidigare år. Forskning har visat att det finns för lite kunskap kring barn i sorg i förskolan och skolan. Därmed såg fanns intresse att undersöka huruvida detta stämde överens med forskningen. Jag har även undersök hur länge pedagoger anser att sorg är ett argument för minskad skollust. Pedagogerna jag intervjuat har berättat för mig att de känner sig osäkra kring arbetet med barn i sorg och att de sedan tidigare har få kunskaper i ämnet.

Bakgrunden till vår studie grundas i att vi båda uppmärksammat problematiken kring sorg och sorgearbete i nära anslutning till dödsfall, både privat och inom förskola. Vi anser att det är en mycket komplex och svår situation som vi i dagens samhälle samtalar relativt lite om. Vi väljer att rikta undersökningens fokus på just sorgearbete i och kring barngrupper för att få en generell bild av hur verksamheten arbetar. Syftet med studien är att undersöka om arbetet kring existentiella frågor sker kontinuerligt i förskolan eller om det enbart sker vid ett dödsfall i nära anslutning till barngruppen. Metoden vi valt att använda är kvantitativ i form av enkät. Enkäten skapades elektroniskt och publicerades i två Facebookgrupper vilket ledde till att 150 respondenter deltog i studien varav 116 är förskollärare, resterande är personal i förskolan såsom barnskötare och övriga pedagoger. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna (115 stycken) har erfarit dödsfall i nära anslutning till barngruppen. De tillfrågade anser att de har ett öppet klimat i verksamheten där frågor kring död/sorg får ställas men att barnen i sin tur inte känner sig lika trygga att ställa dessa frågor enligt respondenterna själva. Utbildning visade sig ha liten betydelse för om eller hur de arbetar med området. De som har erfarenhet av dödsfall knutet till barngruppen arbetar mer medvetet med död/sorg, exempelvis vid samtal kring barnlitteratur. Merparten tillfrågade känner sig trygga och vet vad som förväntas av dem vid ett dödsfall i anslutning till barngruppen. Detta var dock tydligast i ålderskategorin 51-60. Större delen av respondenterna anser att fortbildning inom området är önskvärt.

No description available.