Det övergripande syftet med avhandlingen var att utforska, beskriva och förstå upplevelser av tvillingskap utifrån äldre tvillingars livsberättelser. De 35 tvillingarna som ingår i denna avhandling var ett urval av deltagarna i två longitudinella studier av äldre tvillingar, SATSA (Swedish Adoption Twin Study of Aging) och Gender. Studiedesignen är kvalitativ och vid intervjuerna användes narrativ metod och berättelsematerialet analyserades med narrativ analys (studie I och II) och med kvalitativ, latent innehållsanalys (studie III och IV). Enligt tvillingarna i denna avhandling beskrevs tvillingskapet utifrån relationen med tvillingpartnern (I, III, IV) och ur ett identitetsperspektiv (II). Tvillingrelationer är unika men representerar också variationer. Tre slags relationsmönster identifierades, benämnda den närande, tärande och den ytliga relationen som baseras på kvalitativa aspekter (I). De olika typerna av relationer blev särskilt tydliga under viktiga skeden i livet, såsom vid ingående av äktenskap (III) och vid förlusten av tvillingpartnern (IV), vilket innebar att tvillingarna fick anpassa sig till ett mer individualiserat liv. I den närande och den ytliga tvillingrelationen upplevdes inte dessa livsförändringar som särskilt dramatiska, medan de för tvillingarna i den tärande relationen upplevdes som mer dramatiska. Från ett anknytningsteoriskt perspektiv förblev de äldre tvillingarna ankytningspersoner med oförändrade anknytningsmönster genom livet (I). Sammanbundet med den nära tvillingrelationen är hur tvillingar definerar sig själva, då tvillingskapet innebär att hantera både sin individuella identitet och tvillingidentiteten. Självbeskrivningarna med betoning av olikheter, ses mot bakgrund av hur tvillingarna upplevde att omgivningen uppfattade dem som en social enhet och tolkades som en vilja att betona sin individualitet i förhållande till tvillingpartnern och som ett budskap till omgivningen att vilja bli sedd som en egen individ (II). Sammanfattningsvis beskrevs tvillingskap av de flesta som en nära, berikande relation genom livet och för vissa mindre berikande beroende på vilken slags relation de hade till sin tvillingpartner. Parallellt pågick ett identitetsarbete att ta plats som en egen individ i tvillingrelationen och att hävda sin individualitet gentemot den övriga omgivningen i budskapet: ”Vi är inte så lika som ni tror”! / The overall aim of this thesis was to explore, describe and understand experiences of twinship as told in the life stories of older twins. The 35 older twins who participated in this thesis were part of two longitudinal studies of older twins, SATSA (the Swedish Adoption Twin Study of Aging) and the Gender study. The study design is qualitative and the 35 interviews were collected using a narrative method. The life stories were analysed with narrative analysis (studies I and II) and qualitative, latent content analysis (studies III and IV). According to the twins in this thesis, twinship, was described from the relationship with the co-twin(I, III, IV) and from an identity perspective (II). Twin relationships are unique and different in their own way. Three relationship patterns were identified and labelled as: nurturing, draining or superficial based on qualitative aspects (I). The differences in the three relationship patterns became even more evident during critical stages in life, for example, when getting married (III) or losing the co-twin through death (IV). These events became turning points which meant that the twins needed to adjust to a more individualized life. Twins in nurturing or superficial relationship patterns did not experience these transitions as particularly dramatic, while for twins in draining relationships these life transitions were more dramatic. From an attachment theory point of view, the older twins remained attachment figures with an unaltered attachment pattern throughout life(I). Bound together with the close twin relationship is how twins define themselves, since the twinship means handling both your individual identity and the twin identity. The self-descriptions, with emphasis on differences, are viewed against the background of how the twins experienced the environment perceiving them as a social unity and were interpreted as a desire to emphasize ones individuality as related to the twin partner and as a message to the environment of desiring to be viewed as a unique individual (II). In summary twinship was described by most as a close, enriching relationship throughout life and for some, less enriching depending on what kind of relationship they had with their twin partner. An identity work was at the same time taking place, trying to establish a position as an individual in the twin relationship and to assert ones individuality to the rest of the environment in the message:“We are not as alike as you think!”

No description available.

No description available.

Syftet med uppsatsen är att studera hur anhöriga som befinner sig i sorg och kris efter att ha förlorat en närstående, skriver om det i bloggar. Studien bygger på empiri från fyra olika bloggar och knyter an till Cullbergs (2006) kristeori samt Lundins (1982) teori om sorg och sorgbearbetning. I studien har en kvalitativ innehållsanalys använts för att fånga och tolka hur sorgeprocessen tar sig uttryck i de texter som publiceras i bloggarna. Resultaten visade att bloggen fungerade som ett sätt för individen att själv ta makten över sin sorgbearbetning. Bloggen användes som en arena för att med egen kraft läka sina sår istället för att förlita sig på professionella stödjare. Det fanns även en medvetenhet hos de sörjande om att det kunde vara tungt för nätverket att finnas till hands vilket ytterligare gav tyngd till behovet av att blogga för att ventilera sina känslor. Även om varje sorgeprocess är unik så visar resultatet av studien att sorgbearbetning följer liknande mönster som i viss mån påminner om Cullbergs (2006) fyra faser om kris. Lundins (1982) teorier om sorgbearbetning användes för att belysa hur en sorgeprocess kunde se ut samt vilka risk- och skyddsfaktorer som inverkade på sorgeprocessen. Resultaten visade på nätverkets betydelse samt att de sörjande tillägnat sig nya perspektiv på livet som kan förklaras utifrån Lundins teori.

De flesta som arbetar på en förskola kommer någon gång att möta ett barn i sorg. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om hur pedagoger i förskolan kan möta barn i sorg, samt att få insyn i hur beredskapen kan se ut på förskolor inför en eventuellt kommande kris. Studiens val av fokus ligger på barns sorg efter dödsfall av närstående. Frågeställningarna i studien berör barns och pedagogers perspektiv på sorg samt förskolans krisberedskap. I de olika områdena nämns bland annat hur barn kan reagera vid sorg, hur pedagoger kan möta dessa reaktioner samt hur förskolans arbete med krisberedskap kan se ut. För att samla in data till studien nyttjas kvalitativ forskningsmetod och utifrån detta används semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med sex förskollärare samt två förskolechefer. Utifrån resultatet kan det urskiljas att arbetet inför och under en kris kan skilja sig åt på olika förskolor. Det kan även skönjas att litteraturen och det empiriska resultatet går isär på en del punkter, till exempel lyfter litteraturen vikten av att förbereda pedagoger inför eventuella kriser vilket respondenterna nämner som sällan förekommande. Dock visar både litteratur och intervjuresultat vilken betydande roll pedagoger har i barns hantering av sorg.

Syftet med denna kvalitativa studien var att undersöka hur trygga och förberedda pedagoger upplever sig vara i möte med barn som genomgått en förlust och befinner sig i sorg. För att ta reda på detta har tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med förskolepedagoger och förskolerektorer. Gemensamt för alla respondenter var att de har erfarenheter av att bemöta barn i sorg som förlorat en vårdnadshavare. De rekommenderade att bemötandet bör präglas av att pedagogen är saklig angående händelsen och svarar på barnets frågor. Med andra ord bör pedagogen vara lyhörd och inkännande, vilket överensstämmer med att ett av resultaten som pekar på hur bemötandet kan se ut. En rimlig slutsats kan vara att det behövs mer utbildning kring områdena barn i sorg, förlust, krishantering och bemötande. Resultatet av undersökningen visar att majoriteten av respondenterna upplever sig förberedda på hur de på bästa sätt kan bemöta barn i sorg, på grund av deras personliga och professionella erfarenheter, men inte på grund av utbildningen. Resultatet visar även att Pedagoger och rektorers syn på stödet som erbjuds pedagoger skiljer sig åt. I studien redovisas begreppet sorg och barns olika sorgeprocesser. Teoretiska utgångspunkten är John Bowlbys anknytningsteori.

The sudden and unforeseen death of a family member is a major adjustment and traumatic crisis, characterized by loss of control, chaos and grief. Complications to a prolonged grief process include PTSD as well as other mental and somatic illness. This study aimed to describe the experience of people who have been suddenly and unexpectedly bereaved of a family member. A general literature review was conducted based on ten qualitative original articles. Thematic analysis was used to identify reoccurring elements in the results of the studies. This generated four themes; An unbearable time following the death; life forever changed – grief over time; memory preservation and social aspects. Directly following the death was a chaotic time marked by almost unbearable sorrow and pain. As time passed, the grief became more manageable for most study participants, although life would remain forever changed, and the grief became an integrated part of their new life. The occurrence of ritual-like behaviour to preserve the memory and relationship to the deceased was common both in the short and long term. Furthermore, the social aspects of bereavement experienced by the participants included both positive and negative reactions and behaviours from the surrounding network with varying effects on the participants experience of grief. The results of this study indicated that the process of grief after sudden and unforeseen loss of a family member is much like the phases of a crisis described in Cullberg’s crisis theory. The time following the death of a family member was described throughout the articles as a period of major grief and emotional turmoil. Participants learned to accept the loss with time, and although grief constantly remained present, it became increasingly manageable. Dealing with persons amidst the terrible grief of losing a family member unexpectedly is a great challenge for all health care professionals. This is evidence of a need to develop routines and guidelines on how to deliver the news of this nature.

Med denna studie vill vi få pedagoger som arbetar i förskolans verksamhet att reflektera över vikten av krisplaner och deras innehåll när det gäller att hjälpa barn att bearbeta sorg. Följande frågor ligger till grund för vår undersökning: Hur kan man som pedagog i förskolans verksamhet hjälpa och underlätta barnets bearbetning av sorg? Har pedagogerna på förskolan tillgång till en krisplan om något barn skulle drabbas av sorg? Vilka erfarenheter av och tankar om arbete med barn i sorg har pedagoger inom förskolans verksamhet?Vårt resultat visar att i den kommun där vi gjorde vår undersökning har alla pedagogerna i förskolans verksamhet tillgång till en krisplan och en krislåda, för att underlätta arbetet med barn i sorg. Det visade sig också att de intervjuade pedagogerna har många olika tillvägagångssätt för att arbeta med och möta barn i sorg. / Pedagogues´ knowledge and competence when meeting children in mourning

På nästan alla skolor inträffar varje år något som förändrar livet för dem som drabbas. Lärare tvingas hantera såväl små som stora kriser och hjälpa elever att hantera den sorg som följer. Syftet med mitt arbete är att få en ökad förståelse för hur man som lärare hanterar en krissituation och hur man som på bästa sätt hjälper barn och ungdomar i kris och sorg. Jag har även undersökt hur man som lärare upprättar ett fungerande pedagogiskt arbete efter en traumatisk händelse. Mitt arbete bygger på kvalitativa intervjuer med tre yrkesverksamma lärare som alla drabbats av ett dödsfall i klassen och beskriver hur de hanterat situationen. Dessa intervjuer kompletteras med en litteraturgenomgång.I diskussionsdelen presenteras de svårigheter som lärarna upplevde samt ges förslag till förbättringsarbete med krishanteringen. Jag uppmärksammar att det finns ett behov att avlasta de lärare som arbetar med barn i sorg och att det med fördel bör ingå mer riktlinjer och råd i krisplanen på skolan för hur lärare kan arbeta i klassrummet.

För eller senare kommer man som lärare att ställas inför det faktum där man måste hantera en krissituation, där en eller flera barn behöver omsorg. Forskning inom ämnet krishantering är därför ett viktigt hjälpmedel för hur man på bästa sätt stöttar och hjälper barn och vuxna i svåra situationer. Mitt syfte med detta arbete har varit att ta reda på hur man inom skolan arbetar men krishantering för att på så sätt samla kunskap inom ämnet. Denna kunskap är ett viktigt redskap för mig i mitt kommande läraryrke men också för andra som är verksamma inom läraryrket. I min undersökning har jag använt mig av kvalitativa intervjuer och intervjuat två pedagoger och en rektor. Intervjuerna har tillsammans med den litteratur jag läst gett mig följande resultat: Ingen kris är den andra lik och det är därför svårt att förberedda sig inför eventuella kriser, dock är en krisplan ett väldigt bra hjälpmedel. Barn reagerar olika på kriser utifrån sin ålder och tidigare erfarenheter, det är därför viktigt att personal som jobbar inom skolan har kunskap inom ämnet barn och sorg. Den viktigaste känslan läraren kan förmedla är trygghet till den/dem som är drabbad. Känslan att vara förbered inför kommande kriser är varierad, några känner sig redo och andra skulle vilja ha mer utbildning inom ämnet krishantering.