2008 återinfördes speciallärare som yrkeskategori, fast denna gång i en ny skepnad. Då det finns begränsat med forskning kring de nya speciallärarna ville jag fördjupa mig i hur dagens speciallärare arbetar och hur de ser på sin yrkesroll och sitt arbete med elever i matematik. Fyra verksamma speciallärare intervjuades där de fick ge sin syn på arbetet och om de önskar några förändringar i utformningen av sitt uppdrag kopplat till det kategoriska och relationella perspektivet. Studien har visat att det är skolans utformning, skolans elevantal och vilken specialpedagogisk kompetens som finns på skolan, samt speciallärarens egen drivkraft som avgör hur arbetsuppgifterna utformas. Gemensamt för de intervjuade är att de är med i elevhälsoteam, bedriver undervisning, olika former av handledning samt pedagogiska kartläggningar, screeningar och utformning av extraanpassningar. Dock saknar alla de intervjuade en konkret arbetsbeskrivning. Önskade förändringar som har kunnat urskiljas är viljan att renodla undervisningen till ett ämne så som endast matematik, finnas till för fler elever än bara dem som har svårigheter samt att få en tydligare uppdelning mellan speciallärarens och specialpedagogens uppdrag.

Syftet med studien var att fördjupa kunskapen om speciallärare och specialpedagogers erfarenheter av arbete med elever med tillskrivna diagnoser i skolan. Ett särskilt fokus ägnades åt frågan på vilket sätt diagnoser uppfattades påverka elevers förutsättningar i skolan. Studiens metodologiska utgångspunkt var kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Studiens teoretiska ramverk var specialpedagogiska perspektiv som relationell, kategorisk och dilemmaperspektiv. Resultatet baserades på tematisk analys av empiriskt material från sex speciallärare och sex specialpedagoger. Resultatet pekar mot att respondenterna strävar efter att tillhandahålla ett relationellt förhållningssätt i uppdraget med elever som har tillskrivna diagnoser. Det identifierades tre teman i analysen såsom dilemmat mellan relationellt och kategoriskt perspektiv, diagnosens betydelse för elevers utbildningsmöjligheter samt spänningen mellan normalitet och avvikelse. Slutsatser som kan dras är att de intervjuade speciallärarna och specialpedagogerna har ett relationellt perspektiv i uppdraget med elever som har tillskrivna diagnoser. Detta ger eleverna förutsättningar för att tillges en likvärdig utbildning där möjligheterna för elevernas framgång står i fokus. Detta samtidigt som speciallärarna och specialpedagogerna intar ett kategoriskt perspektiv i kompensatoriska och organisatoriska dilemman. De poängterar att specialpedagogiska stödinsatser prioriteras för elever med tillskrivna diagnoser gentemot andra elever samtidigt som diagnosen påskyndar dess tillsättning. Vidare understryks även bristen på tillräckliga undervisningsformer som kan bemöta alla elevers olika förutsättningar och behov. Sammantaget var en viktig slutsats att skolan behöver skapa en bred och tillgänglig bas- eller ordinarie undervisning som omfattar alla elever med tillskrivna diagnoser genom tillgängliga lärmiljöer.

The aim of this study is to illustrate how two teachers working in different environments treat and make adaptations for pupils with concentration difficulties. By using observations and interviews , the teachers’ perceptions of positive and well functioning adaptations have been  clarified.  The results show that the way teachers treat the pupils play a crucial role for a succesful result. The study also shows that teachers by using small means can make many valuable adaptations in the physical learning environment. Many of the good examples that are mentioned aret o a large extent supported by research.  The education kan be performed and adapted in many diferent ways, but there is no certain right or wrong. The education can not be formed in the same way för all pupils, because every single pupil needs adaptations with regards to their specific needs. It is of importance that further research is made in this field because no proof of the main cause of ADHD/concentrations difficulties  have been found.

The aim of this study is to illustrate how two teachers working in different environments treat and make adaptations for pupils with concentration difficulties. By using observations and interviews , the teachers’ perceptions of positive and well functioning adaptations have been  clarified.  The results show that the way teachers treat the pupils play a crucial role for a succesful result. The study also shows that teachers by using small means can make many valuable adaptations in the physical learning environment. Many of the good examples that are mentioned aret o a large extent supported by research.  The education kan be performed and adapted in many diferent ways, but there is no certain right or wrong. The education can not be formed in the same way för all pupils, because every single pupil needs adaptations with regards to their specific needs. It is of importance that further research is made in this field because no proof of the main cause of ADHD/concentrations difficulties  have been found.

Allt fler röster i samhällsdebatten lyfter problematiken kring de missgynnade och förbisedda flickorna med ADHD. Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att belysa hur studiesituationen i skolan kan se ut för flickor med diagnosen ADHD. Genom både observationer och intervjuer med tre flickor och deras lärare har vi försökt beskriva hur flickornas tillvaro i skolan kan se ut, med fokus på inlärning, delaktighet och känslan av sammanhang i klassrumssituationen. Vi har undersökt vilka specialpedagogiska perspektiv som ligger till grund för lärarnas undervisning och bemötande av dessa flickor samt utifrån ett sociokulturellt perspektiv undersökt hur flickorna uppfattar sin lärandesituation. Resultaten pekar på att dessa flickor inte tydligt visar svårigheter som kopplas samman med ADHD, men att de upplever svårigheter i att koncentrera sig och följa med i undervisningen, vilket får konsekvenser för deras lärande. Vidare indikerar studien att lärarna inte möter flickornas behov i tillräckligt hög grad, då de anpassar undervisningen främst på gruppnivå. Detta visar sammantaget på att det finns ett behov av en bredare kunskap kring flickor med ADHD:s annorlunda funktionssätt, så att dessa flickor med skolans hjälp och vägledning kan uppnå sin fulla potential.

Syftet med denna studie är att utvinna kunskap ur åtta specialpedagogers berättelser om deras arbete med barn i kris. Studien bygger på en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer och en tematisk innehållsanalys. Bakgrunden presenterar en genomgång av lagar och styrdokument som påverkar arbetet med barn i kris, tidigare forskning om arbete med barn i kris samt en genomgång av specialpedagogiska perspektiven som utgör studiens teoretiska grund. Resultatet uppvisar att arbete med barn i kris i skolan är krävande och bygger på en organisation som sluter upp kring barnet. Det stöd som behövs ska ges genom anpassning av lärmiljön, till personen som jobbar närmast barnet och från de professionella i elevhälsan för att kunna skapa en gynnsam miljö för en optimal återhämtningsprocess. Resultatet visar även på brister inom de organisatoriska förutsättningarna för att kunna arbeta optimalt med barn i kris. Resursbristerna pekas ut som de största orsakerna till svårigheterna. I resultatanalysen åskådliggörs att specialpedagogernas tankar kring arbetet med barn i kris följer tidigare forskning, lagar och styrdokumentens skrivelser. Det tydliggörs även att specialpedagogerna över lag har svårigheter att genomföra de optimala åtgärderna trots de kunskaper de besitter. Avslutningsvis diskuteras slutsatserna av studien, där det framgår att barn i kris och barn i dolda kriser löper en stor risk att få ökad psykisk ohälsa. Slutsatser som dras är att proaktivt arbete behöver aktualiseras i skolans grundläggande arbete, där framförallt barns mående, relationer och grupprocesser måste vara i fokus.

Forskningen är entydig och visar att taluppfattning är grunden för att utveckla matematikkunskaper och har därmed en stor betydelse för elevens fortsatta lärande i matematik. Därför är det viktigt att identifiera elever som inte har utvecklat en taluppfattning i tidig ålder. Skolverket har infört ett obligatoriskt bedömningsstöd i taluppfattning för årskurs 1. Syftet med denna studie är att undersöka på vilket sätt några lärare upplever att de får stöd i att identifiera elever i matematiksvårigheter med hjälp av Skolverkets nationella bedömningsstöd och hur de sedan använder resultatet från bedömningsstödet för att planera den fortsatta undervisningen. Denna kvalitativ intervjustudie fokuserar på lärarnas uppfattningar om fördelar och nackdelar runt identifiering och organisation kring stöden. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med lärare som hade olika lång yrkeserfarenhet.  Intervjumaterialet transkriberades, analyserades och tolkades för att skapa en förståelse om lärarnas uppfattning av bedömningsstödet. Materialet har analyserats med inspiration av tematisk analys. Tolkningen av resultatet utgick från de specialpedagogiska perspektiven, det kategoriska och det relationella perspektivet. Resultatet i vår studie visar att lärarna är positivt inställda till bedömningsstödet då de upplever att det är ett bra verktyg för identifiering av matematiksvårigheter. Genom att genomföra bedömningsstödet tycker de att de får en bra bild på både enskilda elevers och klassens kunskaper i matematik. Resultaten i bedömningsstödet har också använts för att försöka undanröja hinder i fortsatt undervisning. I vår studie kom både det kategoriska och relationella perspektivet fram men det relationella perspektivet var det som dominerade hos de intervjuade lärarna. Det alla lärare tog upp i studien var tidsåtgången som krävdes för att kunna genomföra den muntliga delen. Den organisatoriska frågan var en stor faktor som de flesta lärare ansåg var avgörande för att bedömningsstödet skulle kunna genomföras och följas upp på ett meningsfullt sätt.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera utarbetandet av åtgärdsprogram. Studien fokuserar på vilka utredningar som föregår upprättandet av åtgärdsprogram, hur problem och åtgärder beskrivs i åtgärdsprogram upprättade under 2009. Resultaten jämförs med tidigare liknande forskning och analyseras dels utifrån två dominerande perspektiv skolsvårigheter och behovet av särskilt stöd och dels utifrån tre nivåer; individ-, grupp- och organisationsnivå. Studien är genomförd i en kommun i norra Sverige och omfattar en enkätstudie bland kommunens alla specialpedagoger/lärare kompletterat med en intervju av resurspersoner från Centrala stödteamet samt dokumentstudier i forma av en riktad innehållsanalys med en deduktiv ansats av 24 aktuella åtgärdsprogram. Resultaten visar att de utredningar som föregår upprättandet av åtgärdsprogram och de problembeskrivningar som åtgärdsprogrammen innehåller, i hög grad präglas av ett kategoriskt (individuellt) perspektiv på problemen och elevens behov av särskilt stöd. Det är främst invidnivån som utreds, utredningar på de andra nivåerna förekommer men i lägre grad. Problemen förläggs främst på individnivå och eleven ses i hög grad som ensam bärare av problemet. Däremot visar resultatet att de åtgärder som föreslås i högre grad placeras inom det relationella perspektivet, åtgärder föreslås på individ-, grupp- och organisationsnivå för att möta elevens behov av särskilt stöd.

Syftet med denna studie är att granska hur lärarna för åk 1-7 i en skola utanför Sverige arbetar förebyggande och åtgärdande mot mobbning inom ramen för Zero-programmet. Genom att ta reda på hur lärarna uppfattar mobbning och Zero-programmet vill jag bidra till forskningen som rör skolors aktiva insatser mot mobbning. Studien bygger på kvalitativa intervjuer där informanterna fick beskriva sitt aktiva förebyggande och åtgärdande arbete mot mobbning samt beskriva sin uppfattning om mobbning och Zero-programmet. Ur mitt material kom jag att utläsa tre olika diskurser vad gäller synen på mobbning. Vad gäller utsagorna om det förebyggande och åtgärdande arbetet utkristalliserades diskurserna: noll-tolerans och återkoppling, uttalade förväntningar, omvårdnad och delaktighet. Informanternas utsagor om Zero-programmet mynnade ut i diskurserna: värdet av en gemensam helhetssyn och vikten av implementering och aktualisering av programidé. Jag drar slutsatsen att uppfattningen om att det existerar en helhetssyn kring mobbningsfrågor på skolan kan ifrågasättas då det också uttrycks en efterfrågan på mer kompetensutbildning/diskussioner i ämnet för att förhindra ”programtrötthet” och då det finns upplevda brister vad gäller kunskap om programmet (Skolverket b, 2009). Jag drar också slutsatsen att det är lättare att ta till sig konkreta verktyg i ett program än att relatera till den egna lärarrollen i det förebyggande arbetet mot mobbning. I ett större perspektiv kom jag fram till att det inte finns så mycket forskning om Zero-programmet, vilket gör min undersökning relevant vad gäller forskning om antimobbningsprogram. Jag har också kunnat klarlägga att lärarna utgår från tre olika synsätt på mobbning trots att de arbetar med ett och samma program.

Denna studie syftar till att undersöka hur en förändringsprocess gällande en kommuns introduktionsprogram tar hänsyn till de behov som utbildningen avser att möta. Avsikten är att få enhetschefers, utvecklingsledares, rektorers, studievägledares och lärares bild av det förändringsarbete som pågår och analysera detta ur olika specialpedagogiska perspektiv samt ur ett organisatoriskt perspektiv. Denna studie bygger på tolv intervjuer och är en fallstudie med en kvalitativ ansats. Resultatet visar att i försök att skapa en inkluderande verksamhet framträder svårigheter som förstås ur dilemmaperspektivet. Det traditionella perspektivet verkar sida vid sida med det relationella perspektivet när skolan försöker möta elever utifrån olika förutsättningar och behov, samtidigt som de ska organisera en likvärdig utbildning. Främst det radikala gemenskapsorienterade och individorienterade inkluderingsperspektivet finns representerad i resultatanalysen. Det finns strömningar mot social inkludering vilket skulle innebära att flera samhälleliga nivåer behöver beaktas, inkluderingen kan inte reduceras till enbart den skola där eleven befinner sig. I styrgruppen finns och delas en känsla av att förändringen är nödvändig och att den behövs. Däremot så saknas en samsyn till varför förändringen genomförs och vad den ska leda till. Gemensam vision och mål saknas vilket äventyrar förändringsarbetets genomslag. En förutsättning för det fortsatta arbetet är att det utarbetas en strategi för att överbrygga de många hinder som framkommit.