I denna studie har vi försökt att fånga pedagogers och elevers syn på samband mellanspecialundervisning som sker enskilt eller i mindre grupp utanför klassrummet, underordinarie undervisning, och utanförskap. Studien lyfter huruvida elever som är i behov avsärskilt stöd, och får detta genom specialundervisning utanför klassrummets ordinarieundervisning, bemöts annorlunda jämfört med övriga elever och om det påverkar dessaelevers kamratrelationer.Studien presenterar tidigare forskning inom området för specialundervisning genom att se påbemötandet av elever i behov särskilt stöd, vikten av gemenskap samt tankar om en godlärandemiljö i skolan. Studiens undersökning bygger på kvalitativa frågor ställda tillpedagoger och elever kring deras skolors arbetssätt, elevers bemötande och kamratkontaktermed de som får specialundervisning utanför klassrummet under ordinarie undervisning.I resultatet av studiens undersökning har vi funnit att pedagogers och elevers syn på sambandmellan specialundervisning och utanförskap generellt inte skiljer sig åt. Majoriteten i bådadelarna av undersökningsgruppen är överens om att de inte kan se att bemötande ochkamratkontakter påverkas av specialundervisningen. Vi kan dock se tendenser i några avpedagogernas svar och i flertalet elevers kommentarer att det görs en viss skillnad mellanelever som har specialundervisning och elever som inte har det.

Arbetets syfte har varit att undersöka hur elever i matematiksvårigheter uppfattar matematikundervisningen, sin egen förmåga i matematik samt att försöka identifiera faktorer som skulle kunna medvetandegöra eleven om den egna kompetensen. Metoden var enskilda kvalitativa intervjuer utifrån semistrukturerade frågeställningar innehållande ett mindre kvantitativt moment. Sex elever från tre klasser i årskurs 7 deltog. Resultatet visar att eleverna uppfattar matematikundervisningen som tyst eget arbete i läroboken, få lärargenomgångar, eleven styr själv arbetet, väntetiden på lärarhjälp är lång, proven visar vad eleven kan, inga alternativa arbetsformer förekommer och lektionerna är stökiga. Specialundervisningen uppfattas genomgående som positiv. Eleverna har mycket svårt att ange sin matematiska förmåga. Det kvantitativa momentet visar dock att flickorna antingen bedömde sin förmåga korrekt eller undervärderade sig själva medan pojkarna i högre grad övervärderade sin förmåga. Strukturerad undervisning innehållande formativ bedömning, där lärare, elev och kamrater gemensamt ansvarar för kunskapsutvecklingen, anses framgångsrik för att medvetandegöra elever i matematik svårigheter om sin förmåga.

Syftet med denna rapport är att ta reda på hur dagens grundskolelärare ser till individintegrering av särskoleelever i grundskolan. Det handla om hur lärarna känner vid en individintegrering och om deras kunskaper innan och efter. Då grundskolans och särskolans uppnåendemål skiljer sig från varandra är det också intressant att höra hur lärarna lägger upp sin undervisning utefter dessa. Men det handlar också om hur integreringarna har påverkat deras arbetssituation och arbetstid. Här är det intressant att titta på lärarnas syn på kommunens och skolledningens hjälp, hur lärarna uppfattar hjälpen och stödet. Genom att titta på tidigare forskning som litteratur, avhandlingar och artiklar bildas en grund till arbetet. För att ta reda på ovanstående görs intervjuer med grundskolelärare. Lärarna kommer från olika kommuner vilket ger en möjlighet att se vilken hjälp de olika kommunerna gett lärarna och skolorna i deras arbete med eleverna. Många lärare känner sig till en början osäkra och oroliga över att inte klara uppgiften att ha en individintegrerad elev i klassen. Men med hjälp som t ex assistenter och vidare/fortbildning från både kommun och skolledning och med stöd från arbetskamrater har det gått bra. Lärarna berättar att alla barn har olika behov och att man lär sig ganska snabbt vilket barn som behöver extra stöd i de olika ämnena.

Mot bakgrund av vikten av elevers delaktighet är syftet med denna uppsats att undersöka hur elever på högstadiet som får stöd i sin läs- och skrivutveckling beskriver sitt stöd och sin skolsituation. Undersökningen är en kvalitativ studie som bygger på en fenomenografisk metod där intervjuer av tre elever vid ett högstadium i Stockholmsområdet utförts. Eleverna fick hjälp i SPA (specialpedagogiska arbetslaget och dess lokaler) som låg avsides i en skolbyggnad högst upp. Eleverna lämnade sin klass för att få hjälp i SPA. Tre olika synsätt hos eleverna kom fram på vad de främst tyckte var bäst med hjälpen de fick. Det var 1) Att få hjälp med läxorna. 2) Hjälp med att läsa olika texter och diskutera dem. 3) Hjälp på en grundläggande nivå där eleven befann sig och inte på en för svår nivå. Då grunderna hade gåtts igenom kunde nivån höjas stegvis på hjälpen. Att få hjälp på den nivå som eleven befinner sig på var den utfallsnivå som placerades högst på den hierarkiska skalan. Lägst låg att få hjälp med läxorna. Eleverna hade lämnat olika svar och beskrivningar på vad de tyckte var en nackdel med hjälpen. De olika svar som lämnats var följande 1) Det fanns inga nackdelar med hjälpen. 2) Felet beror på eleven själv som inte skött sig enligt egen utsaga. 3) Eleverna får inte den hjälp som de behöver. Eleverna har rätt att nå målen i ämnena men hjälp ges inte alltid så att de kan nå målen. 4) En nackdel med hjälpen som ges individuellt eller i en liten grupp kan vara att eleverna kan gå miste om värdefull undervisning i klassen. Det utfall som ligger högst är att eleverna går miste om värdefull undervisning och lägst ligger att det inte fanns några nackdelar med hjälpen. Positiva situationer var olika som favoritämnet, bra betyg och positiv respons på uppsats. Negativt var också olika som teoretisk ämnen, få en diagnos och jobbiga lärare. Två elever läste på sin fritid och tyckte om att skriva uppsatser i skolan medan en elev inte läste på fritiden och inte kom igång med skrivandet i skolan. Två elever höll föredrag för klassen medan den elev som inte skrev eller läste på fritiden inte vågade hålla föredrag inför en hel klass. Eleverna uttryckte ingen önskan om någon annan hjälp än den de fick idag. Lugnet i SPA var något som alla uppskattade. En lugn klassrumsmiljö vore därför önskvärd är den slutsats man måste dra.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2008.

I skolan finns elever som är i matematiksvårigheter och bland dem finns elever som har fått diagnosen dyskalkyli. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om hur speciallärare beskriver begreppen matematiksvårigheter och dyskalkyli och hur speciallärare arbetar med de elever som innefattas av dessa begrepp. För att få syn på den kollektiva förståelsen av detta används metoden fokusgrupp. Fördelat på tre fokusgrupper har tolv speciallärare (i något fall specialpedagog) samtalat om elever i matematiksvårigheter utifrån de svårigheter eleverna visar och den undervisning som skolan möter dem med. Resultatet visar att matematiksvårigheter beskrivs som ett multifaktorellt problem där beskrivningarna av dessa elever och deras skolsituation utgår från såväl individuella förutsättningar som systematiska och organisatoriska förutsättningar som i sig skapar svårigheter. En tveksamhet till begreppet dyskalkyli framträder i allt från vilka som bör genomföra räkneutredningar till hur användbar diagnosen är. Speciallärarna beskriver en komplex vardag med en självbild som tyder på stor yrkesstolthet där ett möjligt fält för kompetenshöjande finns inom området dyskalkyli och vilken specifik träning som kan kopplas till detta.

I denna kvalitativa studie har vi genomfört fokusgruppssintervjuer med elever på gymnasieskolans introduktionsprogram (IM) som ännu inte nått kunskapskraven för matematik i år 9. Syftet med studien är att få en förståelse av hur elever kan uppleva situationen att befinna sig i matematiksvårigheter samt deras syn på grundskolans matematikundervisning. Eftersom matematik är det ämne som störst mängd elever inte når målen i anser vi att det är väsentligt att se problematiken ur ett elevperspektiv för att kunna sätta in lämpliga åtgärder.  Resultaten har analyserats utifrån Brosseaus teorier om den didaktiska triangeln och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori. De visar att elevernas negativa uppfattning om matematik till stor del beror på otydliga förklaringar och brist på hjälp. Lektionerna upplevdes som enformiga och långtråkiga och matematiken som alltför uppdelad i olika fristående områden. Dessutom upplevs ämnet som irrelevant. Resultaten visar på brister som rör den didaktiska triangelns samtliga sidor samt att problem handlar om faktorer på samtliga nivåer utifrån Bronfenbrenners systemteori.

No description available.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur olika pedagoger uppfattar och beskriver möjligheter i sitt arbete med att underlätta och hjälpa elever i deras matematiska utveckling. Mitt underlag baseras på åtta kvalitativa forskningsintervjuer med utvalda pedagoger från förskoleklass till och med skolår 9. I litteraturdelen belyses kommunikationens betydelse för den tidiga matematikundervisningen och tidigare forskning och undersökningar kring mate matiksvårigheter presenteras. Betydelsefulla aspekter i det pedagogiska arbetet med att möta alla elevers olika behov samt exempel på utformningen av det specialpedagogiska arbetet och stödet utifrån olika perspektiv exemplifieras också. Samtliga pedagogerna i denna studie framhåller elevernas språkliga kompetens som betydelsefull. De skulle vilja använda sig mer av ett laborativt arbetssätt i matematikundervisningen vilket är utvecklande för alla elevers matematiska utveckling. Kartläggning av elevens kunskapsnivå, individualisering och variation i undervisningen, användandet av olika hjälpmedel t.ex. med hjälp av datorn samt att vardags- och verklighetsanknyta undervisningen framkommer som möjlighetsfaktorer. Även arbete i mindre grupper, specialpedagogiskt stöd och kompetensutveckling i olika former anser pedagogerna underlätta och hjälpa elever i deras matematiska utveckling. För elever i behov av extrastödinsatser har omgivningens attityder och bemötande mycket stor betydelse.

Mitt syfte med denna uppsats är att ta reda på om det finns ett samband mellan specialpedagogik och musisk undervisning. Jag vill ta reda på om speciallärare/specialpedagoger använder sig av musisk undervisning. I examensarbetet har jag intervjuat tolv speciallärare/specialpedagoger, jag har även använt mig av litteratur där jag främst inriktat mig på olika inlärningsstrategier. Detta gjorde jag för att finna lämpliga metoder som jag kan använda mig av i mitt dagliga arbete med elever. För att belysa vikten av olika inlärningsstrategier tar jag upp några forskares perspektiv på lärande, läroplanen för grundskolan, specialpedagogikens historia och vad musisk undervisning är. Därefter beskriver jag Bifrost- och Reggio Emilia pedagogiken som är två pedagogiska metoder som utgår efter att sätta sina ögon på dina förmågor. Resultatet av undersökningen visade det jag hade sett ute på fältet tidigare innan jag började min studie, nämligen att specialpedagogerna/speciallärarna använder sig av musisk undervisning. Det som kom fram som nytt var att de hade inget namn på det. / The connection between musisk education and specialeducation