<p>Syftet med denna uppsats är att tydliggöra sambandet mellan lärare och specialpedagog/ speciallärare och vilken inställning lärare har till det specialpedagogiska arbetet. Studien omfattar en attitydundersökning i enkätform med 32 medverkande klasslärare för skolåren 1-6 på tre skolor i tre olika kommuner. Resultaten visar att de flesta av lärarna upplever att man har möjlighet att diskutera special-pedagogiska frågor i arbetslaget. Flertalet efterlyser handledning i större utsträckning än idag. Regelbunden handledning, såväl individuellt som i arbetslaget, är dock relativt sällsynt förekommande enligt studien. Den vanligaste samarbetsformen kring elever i behov av särskilt stöd är att specialpedagog/ speciallärare arbetar med eleven utanför klassrummet. Värt att notera är att endast ett fåtal av lärarna önskar ett mer inkluderat arbetssätt, där stödåtgärder genomförs i klassrummet. De flesta av lärarna som deltagit i undersökningen är nöjda med stödåtgärderna kring elever i behov av särskilt stöd, men anser samtidigt att det behövs större specialpedagogiska resurser. Många anser sig även behöva egna specialpedagogiska kunskaper i klassrumsundervisningen. Vår analys är att lärarna generellt sett reflekterar kring hur man utformar undervisningen för elever i behov av särskilt stöd, men att man upplever det som svårt att realisera sina önskemål i praktiken p.g.a. bristande tid och resurser. Lärarna har många idéer kring hur samarbetet med specialpedagog/speciallärare skulle se ut om de själva fick välja samarbetsform.</p>

<p> </p><p>Studiens syfte är att studera och förstå lärares roll som normskapare. Studien utgår ifrån den stämplingsteoretiska traditionen och undersökningen genomförs med hjälp av hermeneutisk metod. Genom att använda hermeneutisk metod ges författarna möjlighet att använda sin förförståelse. Materialet är insamlat via intervjuer. Några olika aspekter som på något sätt berör lärarens normskapande roll studeras och dessa aspekter är lagstiftning, diagnoskulturen, informella normer och resurser. Dessa hjälper också författarna att utvidga sin förförståelse för ämnet. Resultaten visar att lärarens roll som normskapare är mycket komplex och beroende av yttre faktorer. Lärarens normskapande roll är kanske inte alltid vad läraren själv vill att den ska vara. Studien ger ett lärarperspektiv på normskapande insatser och agerande.</p>

<p>Den lilla gruppen, stödundervisning, eller vad man nu kallar den är ett arbetssätt som en del skolor arbetar med för att ge barn i behov av extrastöd en lämplig form av undervisning. Den lilla gruppen bildas genom att elever från olika klasser samlas i ett särskilt undervisningsrum tillsammans med en lärare/pedagog/specialpedagog. Vilka är då de elever som placeras i den lilla gruppen och är dessa hjälpta av denna undervisningsform? I den undersökning jag genomförde genom intervjuer, fanns det två grupper av elever med svårigheter. Den ena gruppen bestod av elever med invandrarbakgrund och gick i liten grupp för att få svenskundervisning. Den andra gruppen bestod av elever som hade problem med matematiken. Jag kom fram till att eleverna i båda dessa grupper var hjälpta av arbetet i liten grupp. Det tyckte både de själva och pedagogerna. Jag sände också ut enkäter till rektorer för att se om de använde sig av arbetssättet liten grupp och vilka problem eleverna i dessa hade. Utifrån svaren har jag försökt se om dessa elever har möjlighet att bli hjälpta i liten grupp genom att läsa om problemen. De problem rektorerna angav var DAMP, ADHD, autism och koncentrationssvårigheter. Utifrån det jag läst om dessa problem kan jag se att vissa är hjälpta av arbetet i liten grupp medan andra inte är det.</p>

<p>Det här arbetet handlar om synen på medveten rörelseträning. Syftet med arbetet är dels att skapa en förståelse för betydelsen av medveten rörelseträning för barn med koncentrationssvårigheter. Dels är också syftet att ge en bild av det som kallas för en normal rörelseutveckling. Arbetet bygger på en litteraturstudie som beskriver rörelseutvecklingen från födseln. Den beskriver också hur rörelse och inlärning är beroende av varandra. Intervjuundersökningen beskriver hur några lärare verksamma inom specialundervisningen arbetar med medveten rörelseträning och deras syn på medveten rörelseträning. Som en jämförelse finns ett skoldaghems syn på detta ämne också med. Jag har haft tre frågor som utgångspunkt för mitt arbete och det är följande: </p><p>· Finns det något samband mellan rörelseutveckling och koncentrationssvårigheter? </p><p>· Används medveten rörelseträning som ett hjälpmedel i specialundervisningen för barn med koncentrationssvårigheter?</p><p>· Hur ser lärarna som arbetar med specialundervisningen på medveten rörelseträning? </p><p>På vissa skolor arbetas det mycket med medveten rörelseträning, på andra skolor mindre. Gemensamt är att alla finner rörelseträningen som en viktig del i träningen av eleverna. Det jag ifrågasätter i min diskussion är om medveten rörelseträning är en trend som nu håller på att försvinna.</p>

<p>Med detta arbete har vi försökt att få en fördjupad kunskap om hur ett åtgärdsprogram kan se ut, på vilka elever det görs och hur arbetet går till när man upprättar ett. För att få förståelse för varför det ser ut som det gör idag har vi även tittat på den historiska aspekten. Kortfattat kan man säga att ett åtgärdsprogram är som ett slags kontrakt där skola, elev och hem, tillsammans kommit fram till och skrivit ned mål som eleven ska ha nått inom en viss tid samt vilka som ska vara delaktiga. Meningen är att så många som möjligt i elevens omgivning, inklusive eleven själv, ska hjälpa eleven att nå målen. Det sista ledet i arbetet utgörs av en utvärdering. Denna arbetsmetod skulle kunna användas på alla elever för att utveckla dem men på grund av resurs- och tidsbrist används den oftast endast på elever i behov av särskilt stöd. Som blivande lärare är vi övertygade om att vi kommer att ha stor nytta av de kunskaper vi förvärvat inom detta område. Med största sannolikhet kommer vi att upprätta, eller vara med och utforma, åtgärdsprogram i framtiden.</p>

<p>Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur specialundervisningen i en skola i Stockholms län är uppbyggd samt vilket förhållningssätt specialpedagogerna har gällande specialundervisningen av elever i behov av särskilt stöd. För att ge svar på syftet har jag tre frågeställningar: Hur är specialundervisningen uppbyggd i en skola belägen i Stockholms län? Hur utformas stödet till elever i behov av särskilt stöd i skolan? Anser specialpedagogerna att specialundervisningen kan tolkas bäst utifrån ett inkluderande eller ett segregerande integreringsperspektiv när det gäller elever i behov av särskilt stöd?</p><p>Metoden som jag har valt att använda är en kvalitativ forskningsintervju, i vilken jag har intervjuat fyra specialpedagoger som arbetar på en skola i Stockholms län. Det empiriska resultatet analyseras samt diskuteras utifrån Peder Haugs teori om segregerande respektive inkluderande integrering och tidigare forskning.</p><p>Undersökningens resultat visar att specialundervisningen i skolan är uppbyggd på så vis att specialpedagogerna arbetar såväl i klassrummet som i särskilda undervisningsgrupper med elever under vissa timmar i veckan. Att elever i behov av särskilt stöd ibland får gå i mindre grupper som sker utanför elevernas ordinarie klassrum, tolkas enligt Haug bäst utifrån ett segregerande integreringsperspektiv. Haug menar att dessa segregerande åtgärder leder till att elever särbehandlas med tanke på att eleverna ges olika stöd. De intervjuade specialpedagogerna är dock överens om att specialundervisningen tolkas bäst utifrån ett inkluderande integreringsperspektiv, med tanke på att alla elever oavsett behov, tillhör en klass, och bara under vissa lektioner går i särskilda undervisningsgrupper. Enligt specialpedagogerna är inte specialundervisningen segregerande då det inte förekommer permanenta undervisningsgrupper på skolan. Istället strävar specialpedagogerna tillsammans med andra lärare i skolan att i första hand försöka finna lösningar som inte stänger ut elever från den reguljära klassen. Det inkluderande arbetssättet är därmed det viktigaste målet som alla i skolan försöker eftersträva, men som skolan inte riktigt har uppnått än.</p>

<p>Studien syftar till att undersöka hur pedagoger i förskolor med olika pedagogiska inriktningar definierar barn i behov av särskilt stöd. Vi vill också ta reda på vilka faktorer som påverkar deras val av arbetssätt samt vilka barn som är berättigade till ett åtgärdsprogram. Vi har genomfört en kvantitativ studie med en enkät som instrument. Studien har genomförts på tolv förskolor med de för vår studie aktuella pedagogikerna. Enkäten innehåller 21 frågor. Av dessa är 20 stycken slutna frågor med olika kryssalternativ. Den sista frågan är en öppen fråga som syftar till att försöka få reda på informanternas egen definition av barn i behov av särskilt stöd. Materialet har bearbetats och analyserats i statistikprogrammet SPSS 14,0. Vi har genom hela studien rättat oss efter de forskningsetiska aspekterna som gäller. Resultatet av vår studie visar att det endast finns få signifikanta skillnader mellan de pedagogiska inriktningarna som finns representerade i vår studie. De signifikanta skillnaderna är att fler informanter inom Montessoriförskolorna svarade att de oftare får resurspersonal riktad till det enskilda barnet än resurspersonal riktad till barngruppen som de övriga informanterna i vår studie svarade, samt att det finns skillnader i fördelning av professionell handledning mellan de olika pedagogikerna. Att vår studie resulterat i så få signifikanta skillnader är i sig kanske det mest intressanta resultatet. Resultatet visar även att det finns vissa skillnader mellan de olika pedagogiska inriktningarna i hur pedagogerna definierade begreppet barn i behov av särskilt stöd</p>

<p>Syftet med denna studie var att undersöka hur några elever upplever grundskolans specialundervisning. Detta gjorde jag genom att göra så kallade fokusgrupper, gruppintervjuer med elever om ett speciellt ämne. Ämnet som jag ville att de skulle diskutera var specialundervisningen i grundskolan.</p><p>Resultatet kom fram i olika tema som eleverna upplever som viktiga. Två teman dominerade elevernas upplevelser av specialundervisning, nämligen, förhållningssätt och skolmiljön som finns runt omkring eleverna, lokalerna dvs. deras arbetsmiljö.</p><p>Studiens resultat pekar på betydelsen av att lärare utvecklar en bra relation till eleven som man arbetar med, för att inlärning skall ske på bästa sätt. Vidare framkom att en bra lärare lyssnar och finns till hands, och då även om det gäller andra saker än skolämnen.</p><p>Eleverna i studien ger uttryck för att de är väl insatta i sin utveckling och vill ta ansvar för sitt skolarbete, men behöver också stöd och hjälp från sin lärare. De vill utvecklas åt rätt håll, vill se framsteg och vill kunna känna sig nöjda med sitt arbete.</p><p>I min uppsats så känner eleverna glädje då de får delta i specialundervisningen och får ämnena förklarade ”på ett språk de förstår”.</p><p>Slutsatsen är att eleverna känner sig nöjda med att de får hjälp med sina svårigheter, men att hur undervisningen fungerar är mycket beroende av relationen lärare – elev.</p><p>Nyckelord Specialundervisning, Upplevelser, Förhållningssätt, Miljö</p> / <p>The purpose with this study was to examine how some pupils experience special needs education in compulsory school. I did this by conducting so called “focus groups” and group interviews with pupils from special teaching.</p><p>The result was displayed in different themes which the pupils themselves experience as important. The major theme was relations and social codes in their surrounding environment. The pupils stress the fact that good teacher-student relations to facilitate their learning. To the pupils a good teacher is someone that can listen and understand them even when it comes to other subjects that are not school related situations. The pupils are well aware of their progress and take full responsibility for their own school work but are still in need of help and support from their teacher. They want to develop in the right direction and want to succeed and be satisfied with their work in school.</p><p>The conclusion is that the pupils feel satisfaction when it comes to the help they receive due to their difficulties, but how the teaching is working depends very much on the teacher-student relations.</p><p>Keywords Special Need Education, Experiences, Relations, Enviroment</p>

Med detta arbete har vi försökt att få en fördjupad kunskap om hur ett åtgärdsprogram kan se ut, på vilka elever det görs och hur arbetet går till när man upprättar ett. För att få förståelse för varför det ser ut som det gör idag har vi även tittat på den historiska aspekten. Kortfattat kan man säga att ett åtgärdsprogram är som ett slags kontrakt där skola, elev och hem, tillsammans kommit fram till och skrivit ned mål som eleven ska ha nått inom en viss tid samt vilka som ska vara delaktiga. Meningen är att så många som möjligt i elevens omgivning, inklusive eleven själv, ska hjälpa eleven att nå målen. Det sista ledet i arbetet utgörs av en utvärdering. Denna arbetsmetod skulle kunna användas på alla elever för att utveckla dem men på grund av resurs- och tidsbrist används den oftast endast på elever i behov av särskilt stöd. Som blivande lärare är vi övertygade om att vi kommer att ha stor nytta av de kunskaper vi förvärvat inom detta område. Med största sannolikhet kommer vi att upprätta, eller vara med och utforma, åtgärdsprogram i framtiden.

Den lilla gruppen, stödundervisning, eller vad man nu kallar den är ett arbetssätt som en del skolor arbetar med för att ge barn i behov av extrastöd en lämplig form av undervisning. Den lilla gruppen bildas genom att elever från olika klasser samlas i ett särskilt undervisningsrum tillsammans med en lärare/pedagog/specialpedagog. Vilka är då de elever som placeras i den lilla gruppen och är dessa hjälpta av denna undervisningsform? I den undersökning jag genomförde genom intervjuer, fanns det två grupper av elever med svårigheter. Den ena gruppen bestod av elever med invandrarbakgrund och gick i liten grupp för att få svenskundervisning. Den andra gruppen bestod av elever som hade problem med matematiken. Jag kom fram till att eleverna i båda dessa grupper var hjälpta av arbetet i liten grupp. Det tyckte både de själva och pedagogerna. Jag sände också ut enkäter till rektorer för att se om de använde sig av arbetssättet liten grupp och vilka problem eleverna i dessa hade. Utifrån svaren har jag försökt se om dessa elever har möjlighet att bli hjälpta i liten grupp genom att läsa om problemen. De problem rektorerna angav var DAMP, ADHD, autism och koncentrationssvårigheter. Utifrån det jag läst om dessa problem kan jag se att vissa är hjälpta av arbetet i liten grupp medan andra inte är det.