No description available.

Sammanfattning Föreliggande studie syftar till att bidra med kunskap om organisatoriskt stöd i grundskolan. Med organisatoriskt stöd avses det stöd som läraren inte kan ge eleven genom extra anpassningar eller sin pedagogik. Det organisatoriska stödet kräver organisatoriska förutsättningar exempelvis i form av tillgång till speciallärare, datorer, lokaler, assistenter eller anpassad gruppstorlek. För att varje elev ska utvecklas så bra som möjligt behöver vissa elever erhålla mer stöd än andra. Om det inte räcker med extra anpassningar krävs särskilt stöd, som till stor del påverkas av skolans organisatoriska förutsättningar. Det vi i studien avser att studera är det stöd som är avhängigt av skolans organisation, i högre grad än lärarens pedagogiska förmåga. Det organisatoriska stödet är betydelsefullt för möjligheten till en likvärdig skola för alla. Studiens syfte var att öka kunskapen om det organisatoriska stödet för elever i läs- och skrivsvårigheter i några grundskolor, med avseende på de stöd som ges, vilka stödformer lärarna vill ha, hur beslut om stöd fattas, samt hur stödet utvärderas. Den metod som använts i studien är semistrukturerade kvalitativa intervjuer, som genomförts med tolv lärare på olika grundskolor i Sverige. Studien visar att lärarna identifierar nivågruppering, egen dator, tillgång till speciallärare i klassrummet samt en-till-en träning hos specialläraren som tillgängligt organisatoriskt stöd för elever med läs- och skrivsvårigheter, som lärarna vill använda. Elevens lärare fattar beslut om extra anpassningar och om det inte anses räcka till ska behovet utredas av rektor. Beslut om särskilt stöd, vilket i regel är mer omfattande och pågår under en längre tid, tas av rektor och ett åtgärdsprogram utarbetas. Undersökningen påvisar att undervisning kan ske i olika grupper, att stöd i form av tillgång till dator ofta finns, men att stöd av speciallärare ofta sätts in för sent och i för liten utsträckning. Rutiner som tydliggöra hur stödinsatser ska implementeras, följas upp och utvärderas finns inte i tillräcklig omfattning.    Nyckelord: läs- och skrivsvårigheter, organisatoriskt stöd, extra anpassningar, tidiga insatser, särskilt stöd

Syftet med denna studie är att undersöka verksamma förskollärares attityder till en inkluderande specialundervisning samt att se skillnader beroende på var förskolläraren arbetar, vilken erfarenhet man har samt om man arbetar kommunalt eller privat. Studien bygger på en kombinerad forskning av enkäter och intervjuer med förskollärare som arbetar privat och kommunalt, enkäten är besvarad av18 förskollärare i två olika kommuner, och de fyra semistrukturerade intervjuerna är gjorda med förskollärare från en förskola och en förskoleklass I olika kommuner. Enkäterna samt intervjuerna i denna studie är uppbyggda på TATIS/TAISA-skalan för att öka studiens tillförlitlighet samt för att ha en vetenskaplig grund att vila på. Resultatet av studien visar att inkluderingsarbetet är förskollärarens grundläggande ansvarsområde men att attityderna kring detta ser olika ut beroende på var förskolläraren arbetar om det är kommunalt eller privat, samt vilka erfarenheter man besitter i yrket. Resultatet visar vidare att inkludering är ett brett begrepp som i vissa fall är svårt att tyda och att erfarenhet och kompetens spelar stor roll i inkluderingsarbetet. Sammanfattningsvis ser jag utifrån studiens resultat att attityderna kring inkluderingsarbetet är olika beroende på vilka olika förutsättningar förskollärarna har i sitt yrke, och att det därför krävs mer forskning kring det på flera olika områden.

Språkstörning är ett komplext begrepp som innefattar flera olika svårigheter. Svårigheterna kan drabba enbart förståelsen eller produktionen av språk. Ju fler nivåer som är drabbade, desto gravare är språkstörningen. I samband med denna studie undersöker jag hur språkutveckling kartläggs i grundskolans förskoleklass och hur lärare arbetar för att anpassa undervisningen för att elever med språkstörning ska vara delaktiga och få den ledning och stimulans som behövs för att de ska kunna utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. För att ge elever med språkstörning bästa förutsättning för lärande krävs en diagnos av leg. logoped för att ta reda på i vilken/vilka delar av språket som barnet behöver stöttning. För att hjälpa barnet på bästa sätt krävs även resurser i form av kunskap och material. Ett fungerande samarbete mellan skola och hem är en annan betydande faktor. Data samlades in i form av en webbenkätstudie där yrkesverksamma lärare deltog, samt genom bearbetning av relevant litteratur och forskning. För att få ett bredare perspektiv av diagnosen språkstörning genomfördes även en telefonintervju med leg. Logoped Astrid Frylmark. Resultatet från studien visar att lärare i grundskolans förskoleklass arbetar på olika sätt för att anpassa undervisningen och att det kartläggningsmaterial som Skolverket tillhandahåller används. Resultatet visar också att en viss samverkan sker både inom skolan samt mellan hem och skola. Dock är det framstående att kunskapen kring språkstörning måste öka för att ge eleverna den utbildning de enligt styrdokumenten har rätt till. / <p>Godkänt datum 2021-01-17</p>

The purpose of this study is to identify frame-factors in the Swedish curriculum between 1955 -2019 and how they affect the teachers' possibility to operate in special education. This study is based upon frame-factor theory, developed in the late 1960 and throughout 1970, and through this framework an analysis of the curricula released during the period 1955 - 2019 is made. The analysis is broken down into three themes; Teachers obligations, Students rights and similarities and differences. The curricula are analyzed one at a time and broken down into the first two themes, teachers obligations and students rights. After that all the curriculums are compared in the similarities and differences theme. In the analysis several frame-factors are identified and the study shows that they shift over time. Though many of the same frame-factors appear in all of the curricula they shift in importance and what impact they have on the teachers' roles.  This essay argues that the effects of the change in the frame-factors have made class exercises more complicated for the teachers, while individual studies and studies in small groups are advantageous. It also shows that special education has gone from an institution that try to integrate students into the school to an organisation that include the students from the start.

Background &amp; Aim: The main focus of this thesis was on the education for children with special needs in western Värmland's region during the period 1946 - 1951. Reports by the school inspector describing the organisation, and the work by different disciplines in the school were studied. The aim of the investigation was to simplify and clarify the picture of the complex activities regarding work on establishing ways to handle these children, described as having lower educational ability, within the school system. Methods: The underlying theory used the concepts of classification and framing to examine the conditions that the school system established for students with special needs. A qualitative research methodology has been leading the work with the source material.  Results &amp; Conclusions: The most important finding in the reports by the school inspector is that we can clearly distinguish how the presence of students described as having low educational ability was considered a serious problem, both for themselves but mainly for the other children. The idea that students with "low educational ability" were considered a hindrance originates from the 1932 seminary experts’ advice and references, where several common positions are possible to make visible in the school inspector's annual reports and the experts' texts. However, I would argue that a more inclusive approach is taken through the later 1940 school investigation and the 1946 school commission, which explicitly show the advantages of a unitary school.  I believe this is reflected in the inspectors later reports and recommendations. The study’s results show that the work with special education is developed to be less strongly classified with a strong framework of control.

Förväntat kunskapsbidragStudien vill belysa fördelar och nackdelar med metoden ASL utifrån de behov elever i läs- och skrivsvårigheter har och därmed väcka tankar kring hur ASL skulle kunna anpassas och kompletteras med andra metoder för att bättre möta dessa behov. Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att belysa hur väl metoden ASL anses fungera för elever i läs- och skrivsvårigheter på tre skolor i en kommun, samt om och i så fall hur ASL skulle kunna kompletteras och/eller anpassas för att bättre kunna möta behoven hos elever i läs- och skrivsvårigheter. Fokus ligger på den tidiga läs- och skrivinlärningen i årskurs ett till tre då elever i riskzonen att utveckla läs- och skrivsvårigheter oftast identifieras. Vilka erfarenheter och upplevelser har speciallärare och specialpedagoger på tre skolor i kommunen av hur väl metoden ASL fungerar för elever i läs- och skrivsvårigheter?Hur skulle metoden ASL eventuellt kunna kompletteras och/eller anpassas för att bättre kunna möta behoven hos elever i läs- och skrivsvårigheter? Teoretisk förankringStudien utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande. I studien belyses även didaktiska teorier som handlar om hur ett innehåll lärs ut, samt kognitiva teorier som handlar om hur individens inlärning sker och om faktorer som påverkar inlärningen.Metod och resultatI studien användes en kvalitativ forskningsmetod med en fenomenologisk ansats. Datainsamlingen skedde genom halvstrukturerade gruppintervjuer. Insamlad data transkriberades och analyserades utifrån ett hermeneutiskt perspektiv.Alla informanter i studien kan se flera fördelar med ASL som metod. Ingen av informanterna anser dock att ASL är en tillräcklig metod för elever i läs- och skrivsvårigheter. De anser att den behöver kompletteras med andra metoder för att nå alla elever. Funderingar framkom kring hur ASL skulle kunna anpassas för att bättre möta de behov elever i läs- och skrivsvårigheter har i början av sin läs- och skrivinlärning. Istället för att börja skriva med alla bokstäverna på tangentbordet skulle antalet bokstäver kunna begränsas till ett fåtal som successivt utökas. Det skulle kunna underlätta vid befästandet av fonem- grafemkopplingen samt göra det lättare för eleverna att hitta bokstäverna på tangentbordet. Denna strukturerade träning skulle kunna vara ett komplement till det mer kreativa skrivandet.Specialpedagogiska implikationerI studien framkommer att det sker mycket lite samarbete kring undervisning mellan lärare och speciallärare/specialpedagoger. För att elever i läs- och skrivsvårigheter ska utvecklas så långt som möjligt är kunskap om och en dialog kring helheten i undervisningen av största vikt, inte minst kring vilka metoder som används och hur undervisningen kan anpassas. I dialog och samarbete ges också möjlighet att upptäcka elever i behov av stöd tidigt, något som är av stor vikt för elevens vidare utveckling, självförtroende och motivation (Myrberg, 2003; Ahrnéll, 2008; Alatalo, 2011). Forskning visar att skrivträning har en positiv effekt på läsförmågan (Graham & Hebert, 2010) vilket ger belägg för att skrivträning borde få en större plats inom specialundervisningen än vad studien visar att den har idag. För elever som behöver mer systematisk träning kan förslaget som framkom i studien, att begränsa ASL till några bokstäver i taget, vara intressant att prova i specialundervisningen som komplement till annan läs- och skrivträning. Den systematiska skrivträningen bör inte ske på bekostnad av det kommunikativa skrivandet i samspel med andra, då det har visat sig att kommunikation och formativ feedback har god effekt på läs- och skrivförmågan hos lågpresterande elever (Genlott Agélii & Grönlund, 2016).SlutsatsStudien visar att ASL inte upplevs vara en tillräcklig metod för elever i läs- och skrivsvårigheter. I den tidiga läs- och skrivinlärningen behöver dessa elever kompletterande träning med andra metoder för att befästa kopplingen mellan fonem och grafem. Ett sätt att anpassa metoden ASL för att bättre kunna möta behoven hos elever i läs- och skrivsvårigheter kan vara att begränsa antalet bokstäver till några i taget.

Varje skola får utforma sitt specialpedagogiska stöd och det får konsekvenserna att det organiseras på olika sätt, att insatserna varierar och att tillfället när stödet sätts in varierar. Det innebär att speciallärare ofta är ensamma i sitt uppdrag. Specialpedagogisk personal och matematiklärare har ofta olika uppfattning av hur kompetensen ska utnyttjas i verksamheten. Ännu ett problem är att skollagens skrivelse om att elever har rätt till den ledning och stimulans de behöver för att utvecklas så långt som möjligt kan tolkas på olika sätt. Studiens syfte var att bidra med kunskap om speciallärares uppfattningar om arbetet med särskilt undervisningsbehov i matematik (SUM) och vilka specialpedagogiska perspektiv speciallärares uppfattningar kan ses som. Studiens frågeställningar var: Vad lyfter speciallärare fram som stödjande/hindrande faktorer i arbetet med SUM? Hur skulle arbetet med SUM skulle kunna förändras i framtiden, för att fler elever ska nå minst de kunskaper som krävs, enligt speciallärare? En kvalitativ studie genomfördes i form av en fallstudie. Fyra speciallärare i matematik från en mindre kommun i Sverige intervjuades. Lärarnas uppfattningar tematiserades och analyserades genom Nilholms specialpedagogiska perspektiv. Resultaten visade att speciallärarna ansåg att relationer, extra anpassning, målorienterat lärande, elevstärkande arbete, samarbete, förutsättningar för specialpedagogiskt arbete och enskild undervisning/liten undervisningsgrupp var stödjande faktorer för arbetet med SUM. Uppfattningarna samstämde med Nilholms kritiska perspektiv utom enskild undervisning/liten undervisningsgrupp som tillhör det kompensatoriska perspektivet. Speciallärarna ansåg att brist på lärares kunskaper, brist på elevstärkande arbete, brist på elevers uthållighet, brist på elevers ansvarstagande och brist på prioritering av arbetet med SUM är hindrande faktorer. Det samstämde med Nilholms kompensatoriska perspektiv när det gäller brist i lärares kunskaper och brist på elevstärkande arbete. Speciallärarna antog ett dilemmaperspektiv när det gällde brist på uthållighet, brist på elevers ansvarstagande och brist på prioritering av arbetet med SUM. Speciallärarna ville se en förändring på arbetet med SUM när det gällde organisation, undervisning och det specialpedagogiska uppdraget. Uppfattningarna överensstämde med Nilholms kritiska perspektiv, med ett undantag: speciallärarna angav att enskild undervisning/liten undervisningsgrupp var en stödjande faktor. Det visade på en ett kompensatoriskt perspektiv. / In Sweden, each school can design its own special education support, which leads to several different consequences, such as variation in how and when the support is used. This means that special education teachers often are alone in their work. Special education staff and mathematics teachers often have different views on how the skill of special education teachers should be used in school activities. Another problem is the wording in the Education Act, which states that students have the right to guidance and stimulation to develop their abilities and their knowledge as far as possible, can be interpreted in different ways. The purpose of this study was to contribute knowledge about the understandings of special education teachers’ work with special education needs in mathematics (SUM) and which special education perspectives special education teachers' perceptions can be seen as. The questions of the study were: What do special education teachers emphasize as supporting/obstructing factors in the work with special education needs in mathematics? In the opinions of special education teachers, how could the work with special education needs in mathematics change in the future, to make more students reach a minimum of the required knowledge? A qualitative study was conducted in the form of a case study. Four special education teachers in a small municipality in Sweden were interviewed. The results were thematized and was analysed through the special education perspective of Nilholm. The results showed that the special education teachers considered relationships, extra adaptation, goal-oriented learning, student strengthening work, collaboration, prerequisites for special educational work and individual teaching/small teaching groups were supporting factors for the work with SUM. The perceptions of the special education teachers agreed with the critical perspective of Nilholm except for individual teaching/small teaching groups, which belongs to the categorial perspective. The special education teachers considered teachers’ lack of knowledge, lack of student strengthening work, lack of students’ diligence, lack of students’ ability to take responsibility, and lack of prioritizing the work with SUM are obstructing factors. The opinions agreed with the compensatory perspective of Nilholm regarding teachers’ lack of knowledge and lack of student strengthening work. The special education teachers adopted a dilemma perspective regarding lack of students’ diligence, lack of students’ ability to take responsibility and lack of prioritizing the work with SUM. The special education teachers wanted to see a change in the work with SUM when it came to organisation, teaching, and the assignment of special education. The perceptions agreed with the critical perspective of Nilholm, with one exception, the special education teachers acknowledged that individual/small teaching groups were supporting factors, which indicated a categorical perspective.

I den finska skolan används sedan 2011 trestegsstödet, som är en lagstadgad kompensatorisk stödmodell på tre nivåer. Trestegs Stödets huvudsakliga syfte är att erbjuda tidiga specialpedagogiska stödinsatser och att främja ett inkluderande förhållningssätt. Den finska skolans väg mot ett inkluderande utbildningssystem ska leda till att lärare genom differentierad undervisning ska kunna möta elevers olika behov i vanliga klassrum. Syftet med denna studie är att utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv på en svenskspråkig skola i Finland undersöka erfarenheter och uppfattningar av trestegsstödet som kompensatorisk stödmodell. Med tanke på Finlands framgångsrika PISA-resultat i läskunnighet är syftet även att undersöka hur man arbetar med elevers läsutveckling i de tidiga skolåren. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer, observationer och fältanteckningar. Sammanlagt har sex intervjuer genomförts och dataanalysen baseras på ett tematiskt analytiskt tillvägagångssätt i enlighet med de sex faserna i en tematisk analys. Studiens resultat visar att informanterna är positiva till trestegsstödet som kompensatorisk stödmodell eftersom den möjliggör tidig identifiering av barn i behov av stöd och att specialpedagogiska stödinsatser sätts in i ett tidigt skede. En nackdel med trestegsstödet är enligt informanterna den ökade arbetsbörda som dokumentationskraven kring trestegsstödet medför. Vidare visar resultatet att differentiering av undervisning är en komplex uppgift och att den oftast sker då olika situationer uppstår i klassrummet. Det framkommer även i resultatet att inkluderande undervisning ställer krav på yrkesövergripande samarbete och att det behöver finnas organisatoriska strukturer för samverkan och samarbete. Vad gäller läsutvecklande insatser så lägger skolan stor vikt vid daglig läsning och att den fysiska och den sociala miljön ska samspela för att stimulera eleverna till läsning samt att vuxna har en betydelsefull roll för elevernas läsutveckling under de tidiga skolåren

Samarbete mellan specialläraren och matematikläraren är en bidragande förutsättning för att skapa en god lärmiljö och undanröja hinder i elevers matematikutveckling. Speciallärarens handledande roll och djupare kunskaper kring matematiksvårigheter samt matematiklärarens kunskap om elevens vardag kan stärka varandra. Studiens övergripande syfte är att få mer kunskap om hur matematiklärare och speciallärare i matematik samarbetar, planerar och organiserar stödinsatser till elever i matematiksvårigheter för att främja en god matematikutveckling. Studien har en kvalitativ ansats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex speciallärare och sex undervisande lärare i matematik. Data bearbetades genom kvalitativ tematisk analys och i relation till teorier om specialpedagogiska perspektiv samt den didaktiska triangeln. Resultatet visar olika samarbetsformer mellan specialläraren och matematikläraren, där diskussioner på olika nivåer förs; organisations-, grupp- och individnivå. Vanligaste formen av samarbete var genom informella möten. Resultatet visar också speciallärarens skiftande roll i samarbetet med matematiklärare kring att skapa tillgänglig lärmiljö och att utforma och ge stöd till elever. Slutsatser: alla respondenter i studien var positiva till att samarbeta med sin kollega och såg vinster med detta. Trots brist på gemensam planeringstid lyckades de skapa ett fungerande samarbete med eleverna i fokus. Detta tack vare att båda professionerna hade ett gemensamt ansvar för undervisningen, att de arbetade flexibelt och såg varandra som tillgångar i arbetet med elever i behov av stöd.