Syftet med min undersökning har varit att ta reda på hur lärare och specialpedagoger på en skola definierar begreppet inkludering och hur de tänker kring och arbetar med inkludering av elever med diagnosen ADHD. Vidare har även syftet varit att ta reda på hur skolformen har sett ut för elever med ADHD sedan diagnosen kom. Min undersökning har varit av kvalitativ art med ostrukturerade intervjuer som metod. Mina teorier har jag tagit från relevant litteratur om ADHD, pedagogik/specialpedagogik och inkludering. Teorierna och svaren från informanterna stämmer väl överens. Informanterna tänker rätt snarlikt kring inkludering – att eleverna med ADHD ska vara inne i vanliga klasser på sina villkor och känna gemenskap och tillhörighet i den stora gruppen. De ska vara med i den vanliga undervisningen så mycket det bara är möjligt. Mina informanter är noga med att ha struktur och tydlighet i sin undervisning och att hela tiden anpassa lärandesituationer och sociala situationer efter eleven med ADHD så att han/hon ska lyckas. Informanterna tyckte det var en självklarhet att elever med ADHD ska inkluderas i den vanliga undervisningen med det stöd och uppmuntran han/hon kan tänkas behöva av vuxna i sin närhet. Skolformerna för elever med diagnosen ADHD har varierat under åren sedan diagnosen kom. Förr gick de flesta av dessa elever i särskilda undervisningsgrupper, specialklasser eller obsklasser där de skulle få särskilt stöd för att uppnå lärandemålen. Idag är pendeln mer att skolan ska inkludera dessa elever i den vanliga klassen och individanpassa undervisningen för att dessa elever ska uppnå lärandemålen och vara en del av en helhet. Särskilda undervisningsgrupper är mer och mer på väg att försvinna helt.

Det här är en undersökning om hur man undervisar och planerar undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi på två skolor på en mindre ort i Skåne. Genom nio kvalitativa intervjuer kom vi fram till att elever gärna går till specialläraren för att få enskild undervisning. Skolorna försöker utefter de resurser de fogar över göra sitt bästa för att tillgodo se elevernas behov av extra hjälp. Arbetslagen ute på skolorna samarbetar och använder sina olika erfarenheter för att på bästa sätt undervisa de elever som har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

<p><strong>Abstrakt</strong></p><p>Studien behandlar begreppskunskap inom området positionssystemet hos elever i matematiksvårigheter. Undersökningen har gjorts i årskurs 4 och omfattar naturliga tal avseende tiobassystemet.</p><p>Studien består av en kvantitativ undersökning och en kvalitativ del med intervjuer.</p><p>Resultatet av studien har organiserats i tre områden som har betydelse för individens utveckling av matematiska begrepp. Talområdet 1-10, talsystemets uppbyggnad samt förståelsen av stora tal.</p><p>Av resultatet framgår att förståelse av ett begrepp kan vara mer ytlig än den ser ut att vara. Brister i grundläggande begreppsförståelse kan leda till att räknesvårigheter uppstår. Svårigheter är bland annat begreppen talsort och platsvärde, särskilt i stora tal.</p><p><em>Sökord:</em> begrepp, matematiksvårigheter, positionssystemet, schema, specialundervisning, tiobassystemet.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p>The study deals with the conceptual knowledge in the positional system for pupils with mathematical difficulties. The investigation was conducted in grade four and includes natural numbers for the ten-base system.<strong></strong></p><p>The study consists of a quantitative survey and a quality part with interviews.</p><p>The result of the study has been organized into three areas which have importance to the development of mathematical concepts for individuals. The number field 1-10, rules for the building of system of numbers and the understanding of large numbers.</p><p>The result shows that the understanding of a concept may be more superficial then it appears to be. Deficiency in basic conceptual understanding can lead to numeracy problems. The difficulties included the concepts place-value and magnitude of number, especially in large numbers.</p><p> </p><p><em>Keywords:</em> concept, mathematical difficulties, positional system, schema, special needs education, ten-base system.</p>

Syftet med följande rapport är att ta reda på om och hur elevers aritmetiska och numeriska förmågor utvecklas med hjälp av Mathematics Recovery Programme (MRP), Wright et al (2000). För att kunna besvara syftesfrågan har fyra elever undervisats enskilt under en sjuveckorsperiod i enlighet med detta program. Eleverna har observerats och intervjuats i undervisningssituationerna med hjälp av metoderna teaching experiment (Steffe och Thompson, 2000) och flexibla intervjuer (Ginsburg et al, 1998). MRP har sin teoretiska grund i radikalkonstruktivistiska teorier och vår studie har en deduktiv ansats då vi utgick från dessa teorier i vår undervisning och i efterföljande analys. Enligt konstruktivistiska teorier konstruerar eleverna själva sin kunskap i för dem meningsfulla sammanhang, i interaktion med andra. Undervisningen måste utgå från och bygga på elevernas tidigare erfarenheter och kunskaper, för att eleverna ska kunna vidareutveckla sin matematiska förståelse. Studiens resultat visar att de fyra eleverna gör framsteg. Bidragande orsaker till detta var lärarens observationer och reflektioner av arbetet under lektionerna och den efterföljande analysen av de videoinspelningar som gjordes under lektionerna. På detta vis kunde läraren utmana elevernas tankar på den nivå där de befann sig. Materialets utformning och möjligheten till mikrojustering var även det en bidragande orsak till elevernas framsteg. I dialog med läraren synliggjordes det som eleverna visste och kunde, både för dem själva och för läraren. Vår slutsats är att enskild strukturerad undervisning under en begränsad tid av välutbildade lärare/speciallärare hjälper elever i deras matematiska utveckling. Specialläraren i matematik spelar här en viktig roll i att utforma undervisning för elever i matematiksvårigheter som bygger på och vidareutvecklar deras aritmetiska förmågor.

Sammanfattning Studiens syfte är att undersöka hur några grundsärskoleelever upplever sin situation, i de sammanhang där de är integrerade i grundskolan, med avseende på innehåll och delaktighet. I studien presenteras åtta grundsärskoleelevers upplevelser av att vara integrerade i grundskolan. Där redovisas hur och på vilka sätt som eleverna upplever innehållet i aktiviteterna, samt vilken grad av delaktighet de känner när de är integrerade i sina grundskoleklasser. Kvalitativ forskningsintervju har använts som metod för att samla in de data som redovisas i studien. Den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen är salutogenes teori och forskningsfrågorna är skrivna utifrån KASAM (Känsla av sammanhang) som är en viktig förutsättning för att eleverna ska känna sig delaktiga. Graden av elevernas delaktighet har analyserats genom Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) delaktighetsmodell. Hur eleverna ser på innehållet i situationerna som de deltar i har analyserats utifrån delkomponenterna meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Studiens resultat visar att de flesta elever känner sig delaktiga i de situationer där de är integrerade i grundskolan. Ur elevernas synvinkel är inkluderingen bäst på raster och vid fria aktiviteter. Lägst känsla av delaktighet känner eleverna i de teoretiska ämnena. Eleverna upplever de flesta aktiviteter som meningsfulla, men att vissa moment är svåra att förstå och andra svåra att hantera. Studien visar att de flesta elever har positiva erfarenheter av att vara integrerade, men det krävs kompetent personal och många anpassningar för att ge eleverna möjlighet att vara delaktiga i en skola för alla. Studiens slutsats är att endast några av de intervjuade eleverna skulle kunna benämnas som inkluderade i de sammanhang där de deltar i grundskolan, men det gäller inte för alla elever i studien. Då eleverna oftast nämner den lilla gruppen som sin klass blir det där de flesta känner att de har sin tillhörighet. För att eleverna ska kunna vara inkluderade fullt ut, krävs det, enligt studiens resultat, att de har sin ”vi känsla” i den stora klassen.

Den här studien syftar till att skapa kunskap kring hur olika skolor arbetar med elevers läsinlärning och mer specifikt elevers fonologiska medvetenhet i de tidiga skolåren. Studiens fyra huvudsakliga frågeställningar är:  När under de tidigare skolåren identifieras elevers fonologiska medvetenhet? Hur och med vilka medel/screeningstester Identifieras elevers fonologiska medvetenhet på olika skolor? Vilka åtgärder sätter skolor in då elever som identifieras ligga inom riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter upptäcks? Hur ser pedagogerna på betydelsen av fonologisk medvetenhet för elevers läs- och skrivutveckling? För att försöka uppnå studiens syfte och besvara dess frågeställningar användes semistrukturerade telefonintervjuer som datainsamlingsmetod. Tio pedagoger som arbetar på tio olika svenska grundskolor i tre olika kommuner, varav nio kommunala skolor och en friskola, med årskurserna F-6 intervjuades i studien. Studien utgår till delar från en grundad teori-ansats, samt Nilholms (2016) begrepp didaktiska typologier. Det insamlade materialet analyserades genom en kvalitativ analys och kodades genom substantiv kodning (Fejes &amp; Thornberg,2015), där den empiriska insamlingen och analysarbetet skedde parallellt. I studien framkommer att skolor kartlägger elevers fonologiska medvetenhet redan i förskoleklassen. Skolorna använder olika kartläggningsmaterial men Bornholms-materialet används på flest skolor, 8/10 skolor. Det framkommer även att åtgärder av olika former och med olika material sätts in för de elever som upptäcks ha svag fonologisk medvetenhet. Vidare framkommer att elever med svag fonologisk medvetenhet erbjuds stöd inom detta område i olika grad, där lektionslängd, antalet lektioner i veckan samt antalet veckor som specialundervisningen fortlöper varierar skolor emellan. Genom analysen av resultaten kring skolors rutiner i att upptäcka och ge stöd till elever med låg fonologisk medvetenhet kan två olika typer av skolor urskiljas. Typerna benämns som Strukturerad skola samt Flexibel skola. En skolas arbete inom detta område skiljer sig relativt tydligt från resten av skolorna på flera punkter och framstår således som en tredje typ och benämns som Spontan skola.

I denna studie kartläggs hur specialpedagoger ansåg att IKT kunde användas i undervisningen för att skapa förutsättningar för inlärning hos elever med inlärningssvårigheter och vad som krävdes för att IKT skulle kunna användas, samt på vilka sätt specialpedagogerna ansåg att lärandemiljön kunde förändras för elever med inlärningssvårigheter i och med användningen av IKT i undervisningen. Studien baserades på mailintervjuer där nio informanter samtliga verksamma specialpedagoger i kommunala skolor i västra Sverige intervjuades. I studien framkom att IKT användes och fungerade som ett fördelaktigt komplement i undervisningen, som ställde krav på engagemang och kompetens hos både pedagog och elev. Specialpedagoger sågs som nyckelpersoner i arbetet att ge stöd och utbildning. IKT visade sig bidra till ökad delaktighet och likvärdighet hos eleverna samt att undervisning kunde anpassas efter enskild elev. Detta tillgängliggjorde undervisningen och skapade nya möjligheter till inlärning, vilket även ökade motivationen hos eleverna. Studien visade även att tillgången till IKT-verktyg varierade beroende på elevens årskurs och skola.

Denna systematiska litteraturstudie inriktar sig på elever i särskilda utbildningsbehov i matematik och syftar till att reda ut ifall ett visst hjälpmedel som pedagogiskt verktyg har vetenskapligt stöd. Mer specifikt ligger fokus på att svara på om det finns vetenskapligt stöd för att använda digitala verktyg som ett medel för lärande för elever i särskilda utbildningsbehov i matematik. Målet är att svara på om integrering av digitala verktyg kan vara ett sätt för lärare att tillhandahålla specialundervisning till elever i särskilda utbildningsbehov i matematik inom ramen för den ordinarie klassrumsundervisningen. Studien har fyra fokus: Den specifika elevgrupp som studien undersöker, digitala verktyg och dess funktion kopplat till matematikundervisningen, relationen mellan elever i särskilda utbildningsbehov i matematik och digitala verktyg och slutligen teoretiska perspektiv i tidigare forskning. Totalt har 19 vetenskapliga publikationer valts ut och analyserats noggrant och strukturerat för att på ett tillförlitligt sätt sammanfatta forskning om digitala verktyg för elever i särskilda utbildningsbehov i matematik. Resultatet tyder på att det kan finnas fördelar med att integrera digitala verktyg med målet att stödja elever i särskilda utbildningsbehov i matematik. Begreppet elever i särskilda utbildningsbehov i matematik är komplext och omfattar en lång rad olika svårigheter och behov. Dock finns det ett tydligt samband mellan ett stort antal behov hos berörda elever och funktioner hos digitala verktyg. Det tyder på att det finns vetenskapligt stöd för digitala verktyg som ett medel för lärande för elever i särskilda utbildningsbehov i matematik.

Elever i behov av särskilt stöd finns i alla skolor i Sverige idag. Elever har många olika sorters behov och skolan har ett ansvar och ett krav att kunna möta detta på bästa sätt. Styrdokumenten uppmanar till en inkluderande organisation kring elever i behov av särskilt stöd och att stöd i första hand helst skall ges i det ordinarie klassrummet tillsammans med den grupp eleven tillhör. Skolan och dess anställda anser sig ofta ha en organisation som strävar mot inkludering och en skola för alla där allas behov tillgodoses. Syftet i den här studien var att ta reda på hur några olika skolor i Sverige arbetar med organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Jag riktade in mig på tre rektorer och tre speciallärare på tre olika skolor i olika områden. Jag valde att göra en intervjustudie och använde mig av ostrukturerade intervjuer för att ta reda på respondenternas erfarenheter av hur deras skolor tänker och agerar kring organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Respondenterna anser givetvis att man i första hand ska se till elevens bästa och elevens behov och alla är medvetna om att stöd i första hand bör ske i klassrummet. Trots att alla är medvetna om det inkluderande arbetssättet, utövar alla speciallärare som intervjuats i första hand enskild undervisning (en till en) och smågruppsverksamhet och menar att elever mår väldigt bra av att få sitta i en lugnare miljö mot vad det ordinarie klassrummet i många fall kan erbjuda. De intervjuade rektorerna bekräftar också att det är så det går till. En till en, Liten grupp, Stöd i det ordinarie klassrummet eller i lärstudio, fyra olika modeller som alla på sitt sätt faktiskt upplevs gynna elevens kunskapsutveckling, beroende på elevens behov. Trots forskning och styrdokument som vill styra skolans stödundervisning mot en mer inkluderande organisation.

<p>Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur elever ser på ämnet matematik och matematikundervisning. Vår ambition har även varit att få syn på vad elever finner lustfyllt och mindre lustfyllt med matematiken och matematikundervisning.</p><p>Utgångspunkten till det valda ämnet är att många elever som slutar grundskolan inte når upp till betyget Godkänd i matematik (SOU, 2004). Med hjälp av enkätfrågor ställda till 30 stycken elever i år 4, varav 7 elever som ingår i en mindre undervisningsgrupp under matematiklektioner, försökte vi finna svar på våra frågor. De 7 elever som ingår i den mindre undervisningsgruppen har även svarat på enkäten utifrån hur de upplevde matematiklektionerna när de var integrerade i den stora undervisningsgruppen. Vårt syfte med detta har varit att göra en jämförelse mellan de olika gruppernas upplevelse.</p><p>Resultatet av enkätundersökningen visade att majoriteten av eleverna i den mindre undervisningsgruppen tycker att matematik är "så där", vilket handlar om att eleverna upplevde matematik både som roligt och tråkigt. Hälften av dessa elever tyckte inte om matematikundervisningen när de ingick i stor undervisningsgrupp, men som de däremot gör när de ingår i liten undervisningsgrupp. Drygt hälften av eleverna i stor undervisningsgrupp tycker om matematik och hälften av dessa elever gav svaret att de tycker om matematiklektionerna, andra hälften tyckte ”så där” om matematiklektionerna.</p><p>I litteraturstudien kom vi bland annat i kontakt med Sjöbergs studie (2006) där 13 elever som efter avslutad grundskola inte nått upp till betyget godkänd i matematik, fick ge sin syn på varför de ansåg att de hamnat i matematiksvårigheter. En annan studie som också visade intresse var Engström (2006) som i sin avhandling har tittat på hur datorn kan användas som redskap i matematikundervisning.</p><p>Det framkom även i litteraturstudien att orsakerna till elevers matematiksvårigheter kan orsakas av vilken förmåga som läraren har att förmedla matematikkunskaper till elever. Vi alla är olika och lär oss på olika sätt. Samt att miljön har en stor inverkan.</p><p> </p>