<p>Validerat; 20101221 (root)</p>

I Sverige idag talas det mer än 150 olika språk. Flerspråkigheten medför nya utmaningar och nyvunna insikter. Vi har därför valt att fördjupa oss i den språkliga kommunikationen i det matematiska klassrummet. Syftet med studien är att identifiera utmaningar som kan uppstå vid mötet av andraspråkselever i matematikundervisningen. Studien utgår ifrån det sociokulturella- och sociopolitiska perspektivet. I undersökningen används en etnografisk studie samt en triangulering då intervjuer, observationer och ljudinspelningar utfördes. Huvudresultatet i studien är att utmaningar skapas kring det kommunikation då elever stöter på utmaningar kring det informella och formella matematikspråket samt att klassrumsnormer som inverkar på ett klassrum hämmar andraspråkselevers kommunikation i matematikundervisningen.

Denna studie har gjorts i syfte att undersöka vilka attityder det finns kring flerspråkighet bland pedagoger i ett antal förskolor och hur attityder kan påverka hur flerspråkighet involveras i förskolans verksamhet. För att få en förståelse och ökad kunskap om detta har vi i den här studien använt oss av kvalitativa intervjuer där olika påståenden kring flerspråkighet har legat till grund för att ta reda på vilka attityder det finns hos de tillfrågade pedagogerna. Materialet har sedan analyserats med hjälp av Ruiz tre språkorienteringar. Genom detta analysverktyg har vi i resultatet kunnat se att attityder kring flerspråkighet kan kategoriseras in i språk som problem, rättighet och resurs. Slutsatser som vi kommer fram till är att attityder kring flerspråkighet är ett komplext fenomen som är föränderligt beroende på i vilket sammanhang det tillämpas. Flerspråkighet tycks kunna ses som både problem och resurs utifrån när och av vem det tillämpas i förskolan. Erfarenhet och kunskap inom området skulle också möjligen kunna ha en viss påverkan på attityden till flerspråkighet vilket bland annat tidigare forskning styrker.

Syftet med detta arbete är att undersöka lärares och elevers attityder till cybersvenskans förekomst och funktion i skolmiljö - det vill säga hur lärare och elever ser på användandet av cybersvenska i det skrivande som försiggår i skolan samt i vilka skolsammanhang de anser att cybersvenskan har en funktion. Begreppet cybersvenska innefattar det kommunikationsspråk som ofta används i samband med chattande via Internet och SMS-kommunikation via mobiltelefon. Underlaget är insamlat genom intervjuer med tre lärare med olika ämneskompetens samt fyra elever, två i år 6 och två i år 9, på en och samma skola. Intervjuerna kompletterades med observationer för att ge kontext till intervjuerna men också för att se vilka spår av IT-teknik som var synliga i skolmiljön. Resultaten visar att både lärare och elevers syn på cybersvenska i skolan är varierande beroende på den individuella erfarenhet, kunskap och relation respondenten har till cybersvenskan. Resultaten visar också varietet gällande respondenternas syn på cybersvenskans funktion i skolsammanhang.

I den här studien har jag undersökt om särskilda grupper av människor reagerar starkare än andra på språkriktighetsfel. Jag har undersökt om det finns ett samband mellan ålder, kön, utbildning och språkattityder, och hur en person reagerar på språkriktighetsfel i skrivet språk. Jag har utfört ett experiment som gick ut på att informanter fick läsa en stimulustext, varefter de i en enkät fick svara på frågor om vilka känslor texten väckte hos dem, och hur de uppfattade texten. De fick även svara på frågor angående demografisk data och om språkattityder. Stimulustexten fanns i två versioner varav den ena hade manipulerats med språkriktighetsfel. Svaren från de informanter som läst texten med språkriktighetsfel jämfördes med svaren från informanterna som läst texten utan språkriktighetsfel, för att se om det fanns någon skillnad på hur de svarat. Sedermera jämfördes data från de informanter som svarat mest negativt på frågorna med data från den totala populationen, för att se om de avviker i något avseende när det gäller demografi och språkattityder. Resultaten av studien visade att det inte kunde fastställas något samband mellan personers reaktioner på språkriktighetsfel och ålder, kön eller utbildning. Däremot kunde man se att en text med språkriktighetsfel bedömdes som mindre välskriven, och något mer svårläst, än en text utan språkriktighetsfel. Dessutom kunde man se en antydan på att det kan finnas ett samband mellan hur arg eller irriterad en person blir av språkriktighetsfel, och hur viktigt de bedömer att korrekt grammatik och stavning är.

<p>Denna uppsats undersöker hur den skriftliga språkkänslan manifesterar sig hos en grupp språkbrukare. Syftet är att studera om den använda metoden i studien är gångbar för att kunna ge en inblick i begreppet språkkänsla. Som utgångspunkt för begreppet står Margareta Westmans uppdelning av språkkänslan i tre nivåer, vilket bildar det tredelade normbegreppet, som innefattar hur man anser att man borde skriva, hur man uppfattar att man skriver och hur man faktiskt skriver. Den övergripande frågeställningen i uppsatsen är: Vad kan studien säga om språkkänslan hos informanterna? Uppsatsen omfattar två delstudier som utgår från kvalitativ respektive kvantitativ metodik. Dessa två delstudier avser att komplettera varandra för att tillsammans ge en större helhetsbild av informanternas språkkänsla.</p><p>Den kvalitativa delstudien med 7 informanter är experimentell och innefattar ett korrekturläsningstest, ett testformulär, en intervju om informanternas uppfattning om det egna skrivandet, samt en enkät med frågor om informanternas bakgrund samt attityd till skrivande. Den kvantitativa delstudien med 42 informanter (samt en kontrollgrupp med 10 informanter med mycket god kunskap i svenska språket) innefattar enbart korrekturläsningstexten samt enkäten. I texten och formuläret har en stor mängd språkfel i fem olika kategorier inplanterats, vilka informanterna ska ta ställning till: pronomen/formord, tecken, syntax, ord och stil.</p><p>Resultatet från båda delstudier visar att man kan dra slutsatser om att använda testinstrument och metoder har varit användbara för att kunna svara mot syftet med uppsatsen. Resultatet visar att språkkänslan kommer till individuella uttryck hos samtliga informanter, vilket skapar en stor variation i informantgruppen. Genom resultatet anses den övergripande frågeställningen ha besvarats. Mer allmänna slutsatser är att studien ger en inblick i hur det faktiska språkbruket ter sig, och den höga språkliga förmågan blir tydlig i båda delstudier då majoriteten placerar sig i de tre högsta poänggrupperna. Studien visar även att informanterna är måna om att skriva korrekt svenska i formella sammanhang. Uppfattningen om det egna språkbruket är tydligt blandad hos informanterna, men tenderar ändå till att ligga på en relativt hög nivå hos det övervägande antalet. Korrelationen mellan uppfattning om det egna språkbruket och det faktiska språkbruket går i riktning mot att uppvisa att många informanter har en något förvrängd bild av sitt eget språkbruk. En sambandsanalys visar på att de två variablerna har ett positivt samband, vilket till viss del betyder att hög uppfattning korrelerar med hög skrivförmåga i experimentet. Slutligen kan sägas rent generellt att majoriteten uppvisar en hög förmåga att tala om sitt eget språk och skrivande vilket bland annat har visat sig i ett starkt engagemang för uppgiften.</p>

Denna uppsats undersöker hur den skriftliga språkkänslan manifesterar sig hos en grupp språkbrukare. Syftet är att studera om den använda metoden i studien är gångbar för att kunna ge en inblick i begreppet språkkänsla. Som utgångspunkt för begreppet står Margareta Westmans uppdelning av språkkänslan i tre nivåer, vilket bildar det tredelade normbegreppet, som innefattar hur man anser att man borde skriva, hur man uppfattar att man skriver och hur man faktiskt skriver. Den övergripande frågeställningen i uppsatsen är: Vad kan studien säga om språkkänslan hos informanterna? Uppsatsen omfattar två delstudier som utgår från kvalitativ respektive kvantitativ metodik. Dessa två delstudier avser att komplettera varandra för att tillsammans ge en större helhetsbild av informanternas språkkänsla. Den kvalitativa delstudien med 7 informanter är experimentell och innefattar ett korrekturläsningstest, ett testformulär, en intervju om informanternas uppfattning om det egna skrivandet, samt en enkät med frågor om informanternas bakgrund samt attityd till skrivande. Den kvantitativa delstudien med 42 informanter (samt en kontrollgrupp med 10 informanter med mycket god kunskap i svenska språket) innefattar enbart korrekturläsningstexten samt enkäten. I texten och formuläret har en stor mängd språkfel i fem olika kategorier inplanterats, vilka informanterna ska ta ställning till: pronomen/formord, tecken, syntax, ord och stil. Resultatet från båda delstudier visar att man kan dra slutsatser om att använda testinstrument och metoder har varit användbara för att kunna svara mot syftet med uppsatsen. Resultatet visar att språkkänslan kommer till individuella uttryck hos samtliga informanter, vilket skapar en stor variation i informantgruppen. Genom resultatet anses den övergripande frågeställningen ha besvarats. Mer allmänna slutsatser är att studien ger en inblick i hur det faktiska språkbruket ter sig, och den höga språkliga förmågan blir tydlig i båda delstudier då majoriteten placerar sig i de tre högsta poänggrupperna. Studien visar även att informanterna är måna om att skriva korrekt svenska i formella sammanhang. Uppfattningen om det egna språkbruket är tydligt blandad hos informanterna, men tenderar ändå till att ligga på en relativt hög nivå hos det övervägande antalet. Korrelationen mellan uppfattning om det egna språkbruket och det faktiska språkbruket går i riktning mot att uppvisa att många informanter har en något förvrängd bild av sitt eget språkbruk. En sambandsanalys visar på att de två variablerna har ett positivt samband, vilket till viss del betyder att hög uppfattning korrelerar med hög skrivförmåga i experimentet. Slutligen kan sägas rent generellt att majoriteten uppvisar en hög förmåga att tala om sitt eget språk och skrivande vilket bland annat har visat sig i ett starkt engagemang för uppgiften.

I denna uppsats undersöks språkbruket av de/dem/dom hos svenska skolelever i årskurserna 4–6, 8–9 och i olika årskurser inom tre olika gymnasieprogram. 165 elever i grundskolan och gymnasiet har svarat på en enkät utformad för att undersöka kunskapen i distinktionen mellan de/dem. Vi undersöker och diskuterar vad resultaten kan komma att ha för betydelse för användningen av pronomenen och om det skulle vara fördelaktigt att införa ett enhetligt pronomen. Frågan om de och dem borde ersättas av dom har varit en diskussion sedan början av 1900-talet men har blivit än mer ifrågasatt sedan 1950-talet. Frågan diskuteras fortfarande och ännu har ingen lösning eller kompromiss tillämpats. I uppsatsen kommer olika kompromisser som föreslagits att redovisas.     I denna uppsats undersöks också vad skolans ansvar är när eleverna ska lära sig de skriftliga normerna, specifikt de/dem och hur språket kan komma att se ut om utbildningen fortsätter som den gör idag.

Syftet med denna studie är att undersöka elevers och lärares attityd gentemot svordomar och könsord ur ett genusperspektiv, vilka effekter svordomar innehar i klassrummet samt hur de används av eleverna och lärarna. Intervjuer genomfördes med tre lärare, en kvinnlig respektive två manliga. Lärarna fick besvara frågor som behandlar svordomar och könsord i klassrummet. För att få ett trovärdigt resultat spelades informanterna in med hjälp av ljudinspelning. En enkätundersökning genomfördes med eleverna där de fick besvara 11 frågor, som behandlar deras eget språkbruk i klassrummet och deras åsikter angående lärare som använder svordomar i sin undervisning. Resultatet visar att genus har en stor inverkan på hur vi bedömer och accepterar svordomar och könsord i klassrummet. Lärare och elever av det kvinnliga könet har mindre tolerans i jämförelse med män. Undersökningen visar att de manliga eleverna inte bryr sig om ifall en lärare använder svordomar eller könsord i klassrummet. Samma inställning har de manliga eleverna gentemot vilken effekt svordomar och könsord har i undervisningen. De kvinnliga eleverna tappar däremot respekten för lärare som använder svordomar och könsord samt anser att svordomar och könsord innehar en negativ effekt i klassrummet. / A study has been conducted by investigating teachers' and students' attitudes towards swear words and sexual slurs from a gender perspective. The purpose of the investigation was to study the acceptance of swear words in classroom situations among teachers and students. Therefore, interviews were conducted with three teachers, of whom one was female and two were male. In order to get a correct analysis, the informants were recorded using a dictation machine. Teachers were allowed to answer questions related to their own use of profanities and the students' use of profanities in the classroom. A survey was conducted with the students where they answered eleven questions. Additionally, the students answered questions about their own language use in the classroom and their opinions regarding teachers' usage of swear words. The analysis of the results shows that gender has a great impact on the acceptance of swear words and vulgar words in the classroom. Female students and teachers have less tolerance compared to men, and the majority of both male and female students in the survey do not consider there to be any effect of swear words regarding the quality of teaching.  Finally, the result shows that female students lose respect for teachers who are using swear words.

Normalt kompareras adjektiv i svenskan antingen med ändelserna -are och -ast eller genom omskrivning med mera och mest, men ibland kan man se en kombination av dessa varianter, som i mer intressantare eller mest underbarast. Detta trots att det för de flesta med svenska som modersmål strider mot språkkänslan. Hur ska man förhålla sig till det ur ett språkriktighetsperspektiv? Syftet med denna undersökning är dels att kartlägga förekomsten av dubbel adjektivkomparation i det offentliga svenska skriftspråket idag, dels att belysa och diskutera aspekter av bruket ur ett språkriktighetsperspektiv. Undersökningens material bestod av olika texttyper med en allmän publik, metoden var korpuslingvistisk och de dubbelkomparerade adjektiven analyserades med avseende på form, funktion och betydelse. Dubbelkomparation var vanligast i bloggtexter och den förekom oftare i komparativ än i superlativ. Jämfört med enkelkomparerade adjektiv förekom de dubbelkomparerade betydligt oftare tillsammans med gradadverbial och andra adjektiv. Dubbelkomparation av adjektiv förekom nästan lika frekvent i äldre tidningstext som i nutida. Den dubbla komparationen tycks ofta ingå i emfatiska uttryck och kan användas för att kompensera för något språkligt bortfall, antingen ett ord eller en betydelse. Trots att man kan hitta funktionella förklaringar till dubbelkomparation är bruket idag inte tillräckligt utbrett för att motivera en generell rekommendation av uttryckssättet. Jämförelsen med äldre textmaterial tyder inte på att bruket är på väg ätt öka, men utvecklingen måste också följas upp i nya texttyper.