Svensk skola är mångkulturell och flerspråkig. För att ta till vara på de språkliga resurser somfinns ute i klassrummen har flera forskare utvecklat undervisningsmetodiken transspråkande.Inom forskningsfältet hävdas att transspråkande kan bidra till ökade skolresultat, men ocksåstärka elevernas egenmakt. Detta har hävdats av bland andra Jim Cummins och GudrunSvensson. Jag har i min undersökning intervjuat sex elever som undervisats transspråkadeom de upplever att metodiken stärker deras egenmakt. Mina resultat pekar mot att elevernasegenmakt stärks av transspråkande. Detta baserat på att eleverna upplever sig stärkta avmetodiken, men också en språksociologisk hypotes om språk och identitet. Studiens resultatmåste stärkas av vidare större studier för att kunna vara tillförlitliga med tanke på denbegränsade mängden intervjuer.

Studiens syfte är att utifrån två formulerade frågeställningar undersöka hur NO-lärare arbetar språkutvecklande i sin undervisning samt hur de kopplar elevers vardagsspråk till det naturvetenskapliga fackspråket. Språkutvecklande arbetssätt är idag relevant för lärare i samtliga skolämnen och gynnar alla elever. Studiens fokuserar på relationen mellan och vardagsspråk och ämnesspråk samt växling mellan dessa i NO-klassrummet. Insamling av empiri har gjorts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med NO-lärare som har arbetat eller är aktiva i arbetssättet. Analys av intervjuerna har gjorts utifrån Cummins modell som har utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att språkutvecklande undervisning och dess metoder är ett medel som främjar elevers språk- och kunskapsutveckling. Gynnsamma metoder handlar om lärares språkbruk i NO-klassrummet, kontextualisering och visualisering av ämnesbegrepp samt tydlig rörelse från konkret till abstrakt ämnesinnehåll. Vidare pekar resultatet på vikten av att tillåta växling mellan vardagsspråk och ämnesspråk som förutsättning för språk- och kunskapsutveckling i ämnet. Slutsatsen indikerar att språk- och ämnesintegrerad undervisning bidrar till djupare språk- och ämneskunskap.

Syftet med föreliggande undersökning är att synliggöra svensklärares förhållningssätt samt vilka strategier som de anser vara gynnsamma för flerspråkiga elevers språkutveckling i språkligt heterogena klassrum. Forskningsfrågorna är på vilka sätt lärare menar att de ger flerspråkiga elever rika möjligheter till god språkutveckling inom svenskämnet samt vilka förhållningssätt och strategier som de anser är gynnsamma för språkutvecklingen. De teoretiska utgångspunkterna är den närmaste utvecklingszonen, stöttning, Jim Cummins fyrfältsmodell för språkutveckling, multimodala aspekter av stöttning samt inkludering. Vi valde att använda en kvalitativ forskningsmetod för att fördjupa våra kunskaper inom ämnet. Metoden som vi har använt oss av är semistrukturerade intervjuer med fyra lärare, samt tre lärare som besvarade frågorna skriftligt. Resultatet visar att lärarna ser elevernas tidigare erfarenheter och intressen som ett stöd för att utveckla elevernas språkutveckling. Vidare visar resultatet på betydelsen av social och kognitiv inkludering och hur det på olika sätt gynnar elevernas gemenskap likväl som att elevens språk- och kunskapsutveckling gynnas av att vara inkluderad. Lärarna uttrycker också sin medvetenhet kring fördelarna med transspråkande strategier, men trots det använder flertalet av våra lärare inte denna strategi i undervisningen. Lärarna framhåller dessutom hur interaktion och samspel ger rika möjligheter till språkutveckling. Genom att läraren använder multimodala verktyg i det språkligt heterogena klassrummet görs undervisningen mer explicit och eleverna kan befästa sina kunskaper genom olika sinnesintryck. Slutsatserna i vår studie är att lärarna ger eleverna goda möjligheter till att samspela och interagera. Särskilt framgångsrika förhållningssätt och strategier i det språkutvecklande arbetet i språkligt heterogena klassrum är kooperativa strukturer, multimodalitet och genrebaserad undervisning.

Denna studie har som utgångspunkt att undersöka hur lärare i SO-ämnen (Samhällskunskap, Historia, Geografi, Religion) arbetar med ett språkutvecklande arbetssätt. Syftet är att synliggöra hur verksamma SO-lärare arbetar för att ge stöd för att utveckla elevernas språkliga förmågor i undervisningen. Det inslamade materialet utgör grunden för att kunna synliggöra vilka lärandeteorier som genomsyrar undervisningen. Samtliga fyra lärare som deltagit i form av intervjuer till detta arbete är verksamma SO-lärare och arbetar på olika grundskolor på högstadiet (årskurs 7-9). Resultatet visar på att samtliga lärare arbetar med ett språkutvecklande arbetssätt med olika metoder och att arbetssättet till stor del är en integrerad del av undervisningen. Däremot är det svårt att dra tydliga paralleller till vilken lärandeteori som styr undervisningen.

Syftet med detta arbete är att utifrån två frågeställningar undersöka hur SO-lärare kan arbeta språkutvecklande för att stärka andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling. Det som undersökts är vilka metoder och vilka material verksamma lärare anser vara användbara i sin undervisning samt hur de anser sig kunna använda elevers tidigare erfarenhet för att stärka varandra. Studien är till för att lyfta vikten och behovet av en språkutvecklande ämnesundervisning. Studien är även tänkt att kunna bidra till förståelse och användas som inspiration och hjälp för att arbeta språkutvecklande. Teorin som används grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt kooperativt lärande. Undersökningsmetoden som används är en kvalitativ intervjustudie där det varit fokus på lärarnas erfarenhet och uppfattning av att jobba språkutvecklande. Resultatet visar att interaktion, grupparbete, ämnesspecifika ord och begrepp och hur lärarna tillämpar skolspråk i klassrummet är metoder som stärker andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling. Slutsatsen visar vikten av att integrera språk i ämnesundervisningen för att effektivisera elevernas språk- och kunskapsutveckling.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur några verksamma lärare arbetar för att främja den matematiska utvecklingen hos elever som har en försenad eller svag läsutveckling. För att undersöka detta valdes semistrukturerade intervjuer som metod. Tre verksamma klasslärare och en speciallärare i grundskolans årkurs 1 – 3 intervjuades. Frågorna de fick utgick från tre teman: deras syn på läsutvecklingen och när den kan anses vara försenad, hur matematisk och språklig förmåga hänger ihop samt hur man kan arbeta språkutvecklande inom matematiken. Lärarna uppfattade att de flesta elever hade knäckt läskoden till årskurs två. De elever som hade svårigheter med läsningen hade ofta också svårigheter i matte, enligt de intervjuade lärarna. För att främja en fortsatt utveckling av dessa elevers matematiska förmåga bör man enligt de intervjuade lärarna arbete språkutvecklande inom matematiken. Fyra betydande arbetsområden formulerades: begreppsförståelse, kontextuell förståelse, lära genom samtalet samt praktiskt arbete.

Som en följd av en ökad migration i världen har idag cirka 32 procent av eleverna i den svenska gymnasieskolan utländsk bakgrund. De senaste åren har dessutom andelen nyanlända elever ökat stort – år 2017 gick ungefär var tionde gymnasielev på språkintroduktion. Drygt var tredje elev som studerat på språkintroduktion fortsätter efter två år till ett nationellt gymnasieprogram. Elevers skilda språkliga och kulturella erfarenheter ställer därmed nya krav på dagens lärare, inte minst på gymnasiet där kurserna ofta ligger på en avancerad språklig nivå. Med bakgrund i skolans kompensatoriska uppdrag är därför syftet med den här uppsatsen att undersöka uppfattningar kring samhällskunskapsämnets språkliga utmaningar och hur de tar sig uttryck i undervisningen. Studien grundar sig i teorier kring andraspråksinlärning och språkutvecklande undervisning och tar bland annat upp aspekter som interdependenshypotesen och genrepedagogik. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade forskningsintervjuer med sex gymnasielärare i samhällskunskap från tre olika skolor. Resultatet visar att lärarna uppfattar mängden sak-och tankebegrepp som den största utmaningen i undervisningen och alla såg ett direkt samband mellan elevers språkliga förmåga och deras betyg. Samhällskunskap uppfattas dessutom ofta som ett abstrakt ämne för flera nyanlända elever. Utifrån intervjupersonernas svar föreföll framför allt elevunderlag, resurser samt kunskap om flerspråkighet avgöra hur mycket lärarna aktivt fokuserade på språkutvecklande arbetssätt. Denna studie pekar på vikten av att inte se språk och ämneskunskaper som två separata företeelser utan att ett stort språkligt fokus är nödvändigt för att skapa en undervisning som gynnar alla elever.

Syftet med denna studie är att skapa kunskaper om hur lärare i lågstadiet arbetar språkutvecklande i de samhällsorienterande ämnena och vilka effekter det har på elevernas språk- och kunskapsutveckling. I studien utförs en undersökning av hur lärare arbetar med alla elever, det vill säga elever som har svenska som förstaspråk och med elever som har svenska som andraspråk. Målet med studien är dessutom att bidra till förståelse av behovet att arbeta språkutvecklande i SO-undervisningen och lyfta fram de språkutvecklande arbetssätten som lärare arbetar utifrån. Resultatet i studien har samlats in utifrån kvalitativa intervjuer och observationer som har utförts i tre olika skolor i Skåneregionen. I undersökningen intervjuades fem lärare och fyra observationer utfördes i lågstadiet. Förutom intervjuerna och observationerna som utfördes i undersökningen har förankring gjorts i tidigare forskning. Det sociokulturella perspektivet på lärande och Kolbs ”Experiential Learning Theory” har tagits som utgångspunkt i studien. Resultatet visar att lärarna arbetar utifrån ett kooperativt lärande där lärandet sker via samspel med andra. Därtill arbetar lärarna mycket visuellt för att befästa begreppen med hjälp av bild och begrepp. Studiens resultat visar även hur viktigt det är att utveckla elevernas språk för att de ska lyckas uppnå målen i SO-undervisningen. Studiens slutsats fastlägger vikten av att integrera språket i ämnesundervisningen och att det har effekt på elevernas språk- och kunskapsutveckling.

Studien tydliggör hur viktigt det är att lärare arbetar med att skapa lärandemiljöer som utvecklar och främjar språkutvecklingen för elever i språklig sårbarhet. Språklig sårbarhet definieras av Bruce, Ivarsson, Svensson och Sventelius (2016) som när elevers förutsättningar i relation till skolans pedagogiska verksamhet kommer i obalans. Vidare visar studien att det är av yttersta vikt att personal med specialpedagogisk kompetens stöttar lärare och elever. Syftet var att bidra med kunskap om hur några lärare, specialpedagoger och speciallärare uppfattar att de skapar lärandemiljöer som utvecklar och främjar språket för elever i språklig sårbarhet. <ul type="disc">Vad anser lärarna, specialpedagogerna och      speciallärarna att de gör för att skapa språkligt tillgängliga lärmiljöer      som gynnar elevernas språkutveckling? Vilka språkutvecklande aktiviteter i      lärmiljöerna kan iakttas av en utomstående observatör? Får lärarna någon stöttning av      specialpedagog/speciallärare i sitt arbete med elever i språklig      sårbarhet? Om ja, på vilket sätt? Studien har utgått från ett relationellt- och ett sociokulturellt perspektiv. Till studien användes en kvalitativ metod. Som datainsamlingsmaterial användes intervjuer till lärare och specialpedagoger samt observationer av lärmiljön. Undanröja hinder, arbeta förebyggande och ha ett relationellt förhållningssätt visar sig i lärarnas svar vara viktigt i verksamheten. Ett relationellt förhållningssätt främjar kunskapsutvecklingen, det är inte individen som bär problemet utan det är miljön som ska anpassas. För att kunna ge elever i språklig sårbarhet goda förutsättningar i sin kunskapsutveckling måste alla som möter dessa elever ha kunskap och förståelse. Genom tydliga mål och vägledning läggs en bra grund för elevernas lärande. Genom formativ bedömning synliggörs elevernas utveckling. Det är viktigt att personal med specialkompetens finns i verksamheten. Man kan i denna studie se att verksamma pedagoger har förståelse för vikten av att arbeta språkstimulerande. Ute i verksamheten syns det att pedagogerna till stor del anpassar lärmiljön utifrån elevernas behov. De flesta lärare anser att de får den stöttning och vägledning som de behöver.

Syftet med denna studie var att undersöka och problematisera hur problemlösning i matematik kan kopplas till andraspråkselevers språkutveckling samt hur problemlösning i matematiken ska kunna utformas för att stötta andraspråkselever. Till denna studie användes en systematisk litteraturstudie där undersökningar gjordes av forskning under begränsat tidsintervall kring problemlösning och andraspråkstalande elever. Den systematiska litteraturstudien gjordes i databaserna ERIC, ERIC via EBSCO, SWEPUB, kursplan för ämnet matematik samt läroplanen för grundskolan Lgr 11. Resultat av studien visar på att elever som möter utmaningar i olika undervisningsmetoder lär sig matematik. Elever lär sig och utvecklar kunskaper när de tar hjälp av varandra och använder sig av tidigare kunskaper och när deras första språk kommer till användning. Resultat visar även på att kommunikation är en viktig del som elever bör ta del av för att vidareutveckla sina matematiska förmågor. Genom kommunikativ lärande kan elever ta till sig ny kunskap och bearbeta de kunskaper de redan har. Slutsatsen är att läraren bör se till så undervisningen anpassas efter elevgruppen och att varje enskild elev får chansen till kommunikation.