Denna studie undersöker hur samverkan mellan socialförvaltningen och skolan fungerar i praktiken. Syftet med denna studie var att undersöka vilka möjligheter och hinder som finns för samverkan mellan skolan och socialförvaltningen. Denna studie handlar om att undersöka vilka förutsättningar som finns för att samverka samt vilka problemområden som identifierades beträffande samverkan mellan dessa aktörer. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från socialförvaltningen och skolkuratorer i olika kommuner i Norrbottens län. Resultatet av intervjuerna visade på att samverkan mellan socialförvaltningen och skolan fungerar olika i de kommuner som deltog i studien. Resultatet visade att aktörerna är i behov att förstå varandras processer och uppdrag bättre för att samverkan ska utvecklas. Anledningen till att de behöver öka kunskapen om varandras arbetsprocesser är för att socialförvaltningen upplever att skolan inte tar vara på alla resurser som socialförvaltningen tillhandahåller. Möjligheten med samverkan mellan socialförvaltningen och skolan är att de får ta del av varandras kunskaper, samt att de kan komplettera varandras kompetenser för att skapa en bra förutsättning för en fungerande samverkan samt att de kan arbeta för att skapa en tryggare skolmiljö.

Elever med ADHD har stora problem med att behålla koncentrationen under skoldagar. Fysisk aktivitet har i tidigare forskning visat sig leda till ökad uppmärksamhet och förbättrad inlärning. Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om lärare och specialpedagogers upplevelser av fysisk aktivitet för elever med ADHD samt att undersöka och analysera respondenternas uppfattningar om fysisk aktivitet som stödinsats för dessa elever. Som metod för datainsamling utfördes en intervjustudie med stöd av halvstrukturerad intervjumall, där utrymme fanns för följdfrågor och förtydliganden. I undersökningen intervjuades åtta individer från olika arbetsplatser i Uppsala län. Intervjuresultatet pekar på att respondenterna upplever att fysisk aktivitet kan hjälpa elever med ADHD men poängterar att det beror på dagsformen och att det skiljer sig från individ till individ. Det framkommer dessutom att det finns stora skillnader i möjligheterna att tillämpa fysisk aktivitet beroende på skolformen. Mer om detta finns att läsa under resultatdelen i denna uppsats. I studien finns även en kort bakgrundsbeskrivning om diagnosen ADHD, begreppet fysisk aktivitet och vilka samband tidigare forskning sett mellan fysisk aktivitet och kognition, teoretisk förankring, metodredovisning och en diskussionsdel. Förhoppningen är att studien ska leda till att personer med ADHD och de som har personer med ADHD i sin omgivning ska uppmärksamma hur fysisk aktivitet kan hjälpa till att öka koncentrationen och möjliggöra bättre inlärning.

Anderson, L. (1998). Elever med hörselnedsättning i särskolan - en kart-läggningsstudie ur klasslärares perspektiv [Students with hearing impair-ment in special schools for the intellectually handicapped] (Pedagogisk-psykologiska problem, 642). Malmö: Lärarhögskolan.Studiens fokus är särskolan och klasslärares beskrivning av skolsituationen för elever med hörselnedsättning. En viktig del av studien är att uppmärk-samma och belysa den komplexitet och problematik som föreligger för en elevgrupp med flera funktionshinder. Studien belyser också huruvida ele-verna får det stöd som funktionshindret kräver samt i vilken utsträckning specifik kompetens finns. Stor vikt läggs dessutom vid hur klasslärare be-skriver och möter de kommunikativa svårigheter som föranleds av elever-nas kombinerade funktionshinder. Studien har genomförts med hjälp av enkäter till klasslärare i två län. Resultatet visar att det är mindre förekom-mande att elev med hörselnedsättning undervisas tillsammans med andra elever med hörselnedsättning samt att hörselnedsättningen sällan ses som orsak till elevens eventuella svårigheter. Drygt hälften av eleverna får till-räckligt stöd i undervisningen. Mindre än hälften av lärarna anser sig få till-räckligt stöd för att undervisa. En liten andel av lärarna har genomgått spe-cifik fortbildning. En stor andel av lärarna uppger att de i liten utsträckning förstår vad eleverna förmedlar samt att eleverna sällan inleder kommunika-tion med kamrater. En slutsats som kan dras av studien är att kunskap om såväl hörselnedsättning och dess konsekvenser som kommunikation måste tillföras samt att de kommunikativa betingelser som råder för elevgruppen i särskolan närmare måste studeras.Nyckelord: Flera funktionshinder, hörselnedsättning, kommunikation, stödinsats, särskola, utvecklingsstörning

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur studenter med diagnosen dyslexi i högre utbildning upplever och erfara de stödinsatser som finns tillgängliga på universitetet för att främja studenternas studier, i relation till sina egna pedagogiska strategier. En kvalitativ metod har använts till denna undersökning i form av åtta semistrukturerade intervjuer med studenter som är dyslektiker och som studerar i högre utbildning. Den sociokulturella teorin har använts som teoretiskt ramverk för att analysera och transkribera intervjuerna. Resultatet visade att studenterna hade varierande erfarenheter och upplevelser av att studera i högre utbildning i relation till de stödinsatser som universitetet erbjuds, men det var upp till varje kursansvarig att tillgodose vilka stödinsatser som den ville erbjuda. Det framgick även i resultatet att dyslektikerna hade utvecklat egna strategier för att klara av sina studier till följd av bristande hjälp från föreläsarna. Slutligen visade studien att studenterna hade skilda erfarenheter och upplevelser av att studera i högre utbildning. En del påpekade att de inte fick tillräckligt med stöd och hjälp från universitetet för att klara av sina studier, medan somliga var nöjda med de stödinsatser som universitetet erbjöds. De var eniga om att de hade utvecklat egna pedagogiska strategier till flöjd av diagnosen dyslexi.

Syftet med studien är att undersöka hur svensklärare i årskurs 4-6 arbetar när det gäller att utveckla läs- och skrivförmågan hos elever i behov av stöd. Studiens data har samlats in genom ostrukturerade intervjuer med sex verksamma svensklärare på mellanstadiet. Datainsamlingen har bearbetats med stöd av en innehållsanalys och tolkats utifrån det sociokulturella perspektivet. Tidigare forskning visar att lärare behöver skapa en undervisning som grundar sig i elevernas olika förutsättningar och behov. Elevmaterialet måste vara anpassat efter elevens tidigare kunskaper samtidigt som materialet stöttar elevens vidareutveckling. För att kunna vägleda eleven vidare i utvecklingen behöver läraren dokumentera den lärprocess som eleven genomgår. Eftersom samhället idag blir alltmer digitaliserat har lärares möjligheter att individanpassa undervisningen vidgats. De nya digitala verktygen har öppnat upp för ett multimodalt och anpassat lärande. Resultaten visar att lärarna använder olika metoder för att kartlägga elevers läs- och skrivförmåga. Lärarna grundar svenskundervisningen på elevernas tidigare läs- och skrivkunskaper för att samtliga elever ska kunna befinna sig i klassrummet. Lärarna anser att de digitala verktygen gör det möjligt för lärarna att möta fler elevers behov. Slutsatserna som studien visar är att lärarna arbetar för att skapa en inkluderande och individanpassad svenskundervisning som utgår från elevernas olika läs- och skrivbehov.

Elevassistenten - pusselbit eller schackpjäs? En kvalitativ studie om relationen mellan skolans organisation och behovet att anställa elevassistenter. Studiens syfte har varit att undersöka hur skolan organiserar stödet elevassistans till de elever som bedöms vara i behov av särskilt stöd samt vilka faktorer som påverkar att elevassistent bedöms vara den åtgärd som ska ges till elever i behov av särskilt stöd. Genom intervjuer med rektorer vilka, enligt Skollagen, fattar beslut och har det yttersta ansvaret för sin enhets inre organisation, har vi undersökt hur stödet för elever organiseras och var i organisationen elevassistenten befinner sig. Genomgången av tidigare forskning visar hur antalet elevassistenter ökat i skolorna de senaste årtiondena och att elevassistentens uppdrag kan få särskiljande eller inkluderande effekter beroende på hur uppdraget organiseras. Genomgången belyser hur skolor alltmer ger uttryck för att stöd mer borde ges på organisationsnivå men att de inte riktigt lyckas realisera detta i verkligheten utan att stödet ofta sätts in genom att på olika sätt "åtgärda eleven". Litteraturgenomgången visar också på att elevassistenter är en grupp med ytterst varierande utbildning. Det händer att den outbildade elevassistentens uppdrag är att ge pedagogiskt stöd åt de elever som är i de största svårigheterna. Elever som istället, enligt litteraturen, borde få stöd av de i personalen med mest pedagogisk kompetens. Våra resultat visar dock att på de skolor vi undersökt kan man skönja en förändring i organiseringen av resurser mot mer stöd och medvetet förebyggande arbete på organisationsnivå och ett målmedvetet arbete med att anställa elevassistenter med pedagogisk utbildning - ofta socialpedagoger - som organiseras som en flexibel resurs och i möjligaste mån en resurs som finns för flertalet elever och inte knyts till en enskild individ. Vi skulle vilja beskriva det som att elevassistentens roll är mer av en strategiskt rörlig schackpjäs än en statisk pusselbit. Våra resultat visar på att skolorna arbetar alltmer utifrån ett relationellt perspektiv, med fokus på tydlighet i förhållningssätt och värdegrund och att kommunikationen och den goda relationen är avgörande både personalen emellan som mellan personal och elever för en skolas möjligheter att känna växandets glädje.

Elever med behov av stöd har ökat de senaste åren. Som påföljd har det lett till att skolan som organisation måste ha ett väl fungerande system och rutiner för att få ett flöde i arbetsprocessen. Studien fokuserade på att se från både lärarens och rektorns perspektiv i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Studien har också fokuserat på att hitta både styrkor och utmaningar i arbetet i de svenska grundskolorna. Genom kvalitativa intervjuer och bearbetning av data med hjälp av constant comparative method visar resultatet, att det finns flera likheter och olikheter mellan olika skolor kring arbetet med särskilda insatser. Kommunikation, förtroende och tydligt ledarskap är faktorer som visat sig vara viktiga för att arbetet med stödinsatser ska fungera. Det tydligaste, men också den mest oroande slutsatsen, är att kunskapsnivån hos lärare är lägre än förväntad och att många upplever att det behövs mer kompetensutveckling. Även de lärare som nyligen avslutat sin utbildning signalerar att det inte ges tillräckliga kunskaper för att kunna klara av och hantera alla elever i behov av stöd.

SyfteBidra med kunskap om lärares och speciallärares beskrivningar och förståelse av tidiga insatser för elever i misstänkta specifika läs- och skrivsvårigheter på lågstadiet samt deras beskrivning av samverkan kring insatserna. Frågeställningar Vad uppfattar lärarna och speciallärarna att tidiga insatser är för elever i misstänkta specifika läs- och skrivsvårigheter? Hur beskriver några lärare och speciallärare att de undervisar elever efter indikation på misstänkta specifika läs- och skrivsvårigheter? Hur beskriver lärare och speciallärare att samarbetet ser ut kring tidiga insatser för elever i misstänkta specifika läs- och skrivsvårigheter? TeoriUppsatsen vilar på Lev S. Vygotskijs sociokulturella teorier om att lärande sker i samspel samt Ann Ahlbergs KoRP, kommunikativa relationsinriktade perspektiv. MetodEn kvalitativ studie har genomförts med semistrukturerade intervjuer av tre lärare och tre speciallärare. Studien har utgått från en fenomenografisk analysmetod som har valts för att tolka, bearbeta och analysera det empiriska materialet från intervjuerna i relation till tidigare forskning och teorier. ResultatLärare och speciallärare anser att först identifieras elev i misstänkta specifika läs- och skrivsvårigheter sedan anpassas i klassrummet för att kompensera för elevens svårighet samt tränas elevens försvagade läs- och skrivförmåga. Lärare och speciallärare undervisar på olika sätt, med olika metoder, material och stöttning, vilket ofta väljs utefter elevens förmåga och intresse. De använder både strategiundervisning och träning av läs- och skrivförmåga. Lärare och speciallärare anser alla att de samverkar kring stödinsatser för elever i misstänkt specifika läs- och skrivsvårighet. Dock ser lärare ett större behov av att utveckla en tidigare samverkan med specialläraren runt undervisning i klassrummet för dessa elever. Specialpedagogiska implikationerElever i misstänkta specifika läs- och skrivsvårigheter tycks inte alltid få den explicita och individuella undervisningen av speciallärare som de borde få, då det uppfattas att speciallärarens tid inte räcker till skolornas stora behov. Detta bör lyftas på organisations och även på samhällsnivå. Samtidigt framkommer vinster i kompetenshöjande aktiviteter för att stärka klasslärare att lättare upptäcka dessa elever och bättre kunna stödja eleverna tidigt i klassrummet. Ett stöd i att stötta lärarna att upptäcka och planera för tidig insats kan vara att speciallärare tidigare kopplas in på klassnivå. Specialläraren skulle också kunna berätta om kännetecken på specifika läs- och skrivsvårigheter samt lämpliga insatser som fonologisk träning och vikten av kompensatoriska redskap för elev i misstänkta specifika läs- och skrivsvårigheter. Ett tidigt stöd kan vara att tidigt använda digital kompensation då det stödet så tydligt är gynnsamt för elever i specifika läs- och skrivsvårigheter.

Skollagen (SFS 2010:800) slår fast att elever som riskerar att inte nå målen ska ges den ledning och stimulans som behövs för att utvecklas i riktning mot målen. Studiens syfte är att beskriva specialpedagogens roll i arbetet med stödinsatser för de elever som riskerar att inte nå målen. Studiens tre teman är Stödinsatser, Specialpedagogens roll och Främjande och förebyggande arbete. En kvalitativ metod har använts med semistrukturerade intervjuer med nio specialpedagoger. För att bearbeta intervjumaterialet har kvalitativ innehållsanalys använts. Analysen har gjorts utifrån systemteori och de specialpedagogiska perspektiven relationellt perspektiv, kategoriskt perspektiv och dilemmaperspektiv. Resultatet visar att specialpedagogens roll i arbetet med stödinsatser är komplex. Dels handlar det om att i samråd med läraren identifiera elever, att välja adekvat anpassning eller stödinsats och att utvärdera dessa. Resultatet visar också att alla specialpedagogernas arbetsuppgifter ryms inom ramen för examensordningen men att de inbördes kan skilja sig åt i det att vissa arbetar mer elevfokuserat medan andra arbetar mer på organisationsnivå (SFS 2017:1111). Det skiljer sig också åt i hur mycket specialpedagogerna är involverade i systematiskt kvalitetsarbete och att utveckla undervisningen på skolan. En slutsats som dras är att specialpedagogerna till stor del använder samma typ av extra anpassningar och stödinsatser, men att det skiljer sig mycket i vilka stödinsatser som förespråkas mest och i hur specialpedagogerna motiverar användandet av dem med utgångspunkt i användbarhet. En annan slutsats är att dokumentation av extra anpassningar är en förutsättning för att kunna utvärdera hur de har fungerat, och att många skolor gör detta trots de motsatta intentionerna i reformen kring extra anpassningar som kom 2014 (Skolinspektionen, 2016; Skolverket, 2014). / The Education Act (SFS 2010:800) states that students who are at risk of not reaching the minimum standards are entitled to support. The aim of this study is to describe the role of the Special Education Coordinator (SENCo) regarding the support given to students who risk not receiving a passing grade in at least one subject. The study has three parts: Support, The role of the SENCo, Promotion and prevention. The study has been conducted using a qualitative method with semi-structured interviews and qualitative analysis with nine SENCos. The analysis has been made using system theory and three perspectives: the relational perspective, the categorical perspective and the dilemma perspective. The result shows that the role of the SENCo regarding support is complex. The role includes cooperation with teachers in identifying students, in choosing the correct supplemental support and in evaluating the support given. The result also shows that the roles of the SENCo are included in the System of Qualifications (SFS 2017:1111), but that the SENCOs that were interviewed have different perspectives where some are more inclined to work close to the students whereas others operate on an organizational level. There is also a clear difference between how involved the SENCos are in the systematic quality work and in developing the teaching methods in order to reduce the amount of support provided to individual students. One conclusion is that the SENCos use the same types of supplemental support but that they motivate their use in different ways. Another conclusion is that documentation of supplemental support is necessary to be able to evaluate them and that many schools do this despite the intention in the reform from 2014 (Swedish Schools Inspectorate 2016; Swedish National Agency for Education, 2014).

In Swedish schools, students have a statutory right to support if the need arises. According to The Education Act, the workflow with support measures can briefly be described as: if needs are noticed, then support measures in the form of additional adjustments must be made. If the additional adjustments are insufficient, the investigation of the needs for special support must be initiated, which may result in the establishment of an action program, that regularly must be followed up and evaluated. Between an external and an internal boundary that is between the Education Act and the school culture a so called Scope for Action (frirum) can be found, according to Berg (2003). Schools’ actor-preparedness (aktörsberedskap), that is prerequisites, affect how the Education Act according to the workflow with support measures is interpreted and put into practice. The purpose of this study is therefore to identify and examine the Scope for Action when it comes to workflow regarding support measures. To do this the perspectives of SENCOs (Special Educational Needs Coordinator) in Upper Secondary Schools will be collected through interviews. Berg’s (2003) Scope for Action Model (frirumsmodell) will be applied and used as a tool for interpretation and explanation of these interviews. Additionally, in the search for and interpretation of ‘frirummet’ Wall’s (2018) study of the Education Act from an administrative law perspective is used. The inquiries are therefore what the workflow in terms of support measures looks like from a special educator’s perspective, what characteristics and consequences of ‘frirummet’ that can be identified and what characterizes the actor-preparedness. The results point to a number of ways of utilizing the scope for Action, for example when it comes to acknowledge and identify needs, define and use of concepts, documentation practice and workflow according to support measures. In the structures and routines described by the SENCOs, expressions of Berg's (2003) actor-preparedness can be discerned to varying degrees. At the same time as the SENCOs' descriptions in many ways point to an aspiration for interprofessional collaboration and collective autonomy, there are also clear traces of specialization and individual autonomy. The question is whether the variation is due to possible ambiguity with associated interpretive space in the Education Act or to the schools actor-preparedness where resources could be a part. The results however show that how The Education Act is set to practice varies not only depending on how detailed the law is but also depending on local interpretations, conditions and decisions. The question of legal certainty therefore arises.