Syftet med studien har varit att ta fram ett formativt bedömningsverktyg förmåluppfyllelse i årskurs 5 inom ekologi. Verktyget fungerar som ett hjälpmedel för läraren att identifiera sina elevers kunskapsnivå och därav stödja dem i deras vidare kunskapsutveckling. Det ska även vara ett hjälpmedel för eleven att se sin egen progression, för att utveckla sin metakognition. Vid framställning av bedömningsverktyget har vi utgått från ett av målen i kursplanen inom biologi, ekologididaktisk forskning samt en modell där vi följt vissa konstruktionskriterier. Därefter har en expertpanel, bestående av 6 verksamma NO-lärare, granskat och givit respons på uppgifterna. Panelen har utifrån 9 olika aspekter bedömt uppgiftens validitet. Betygen har överlag varit mycket bra. Resultatet av vår studie är ett verktyg bestående av 10 uppgifter tänkta att använda som stöd vid formativ bedömning.

No description available.

@font-face { font-family: "Times New Roman"; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 4pt; text-align: justify; font-size: 9pt; font-family: "Times New Roman"; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: "Times New Roman"; }div.Section1 { page: Section1;Mechanics, first experienced by engineering students in introductory physics courses, encompasses an important set of foundational concepts for success in engineering. However, although it has been well known for some time that acquiring a conceptual understanding of mechanics is one of the most difficult challenges faced by students, very few successful attempts to engender conceptual learning have been described in the literature. On the contrary, research has shown that most students participating in university levelcourses had not acquired a Newtonian understanding of mechanics at the end of their respective course. Recently I have described more than 10 years of experiences of designing and using conceptual labs in engineering education that have successfully fostered insightful learning. In the framework of the larger project I have developed labs applying variation theory in the design of task structure and using sensor-computer-technology (“probe-ware”) for collecting and displaying experimental data in real-time. In previous studies, I have shown that these labs using probe-ware can be effective in learning mechanics with normalised gains in the g≈50-60% range and with effect sizes d≈1.1, but that this technology also can be implemented in ways that lead to low achievements. One necessary condition for learning is that students are able to focus on the object of learning and discern its critical features. A way to establish this, according to the theory of variation developed by Marton and co-workers, is through the experience of difference (variation), rather than through the recognition of similarity. In a lab, an experiential human–instrument–world relationship is established. The technology used places some aspects of reality in the foreground, others in the background, and makes certain aspects visible that would otherwise be invisible. In labs, this can be used to bring critical features of the object of learning into the focal awareness of students and to afford variation. In this study, I will account for how the design of task structure according to variation theory, as well as the probe-ware technology, make the laws of force and motion visible and learnable and, especially, in the lab studied make Newton’s third law visible and learnable. I will also, as a comparison, include data from a mechanics lab that use the same probe-ware technology and deal with the same topics in mechanics, but uses a differently designed task structure. I will argue that the lower achievements on the FMCE-test in this latter case can be attributed to these differences in task structure in the lab instructions. According to my analysis, the necessary pattern of variation is not included in the design. I will also present a microanalysis of 15 hours collected from engineering students’ activities in a lab about impulse and collisions based on video recordings of student’s activities in a lab about impulse and collisions. The important object of learning in this lab is the development of an understanding of Newton’s third law. The approach analysing students interaction using video data is inspired by ethnomethodology  and conversation analysis, i.e. I will focus on students practical, contingent and embodied inquiry in the setting of the lab. I argue that my result corroborates variation theory and show this theory can be used as a ‘tool’ for designing labs as well as for analysing labs and lab instructions.  Thus my results have implications outside the domain of this study and have implications for understanding critical features for student learning in labs.

Det finns tidigare forskning om hur pedagoger bemöter elever som har allmänna matematiksvårigheter. Bemötandet påverkas av många olika faktorer som till exempel andra människors uppfattningar, värderingar och attityder. I denna uppsats har vi valt att belysa hur pedagogers bemötande och språk mot de elever som har svenska som andraspråk samt med allmänna matematiksvårigheter har för betydelse i lärande situationer. Utifrån det uppkom två frågeställningar som uppsatsen grundar sig på. Dessa två frågeställningar är hur uppfattar pedagoger att deras språkhandlingar bidrar till elevers lärande av matematik och hur uppfattar elever att pedagogers språkhandlingar bidrar till deras lärande av matematik? Denna uppsats är genomförd med kvalitativ metod och den grundar sig på tolv intervjuer varav fyra stycken intervjuer är från pedagoger och åtta stycken intervjuer från elever. Av alla elever hör två elever samman med en pedagog och samtliga elever har svenska som andraspråk och allmänna matematiksvårigheter. Det vi kom fram till var att pedagogernas synsätt på elevernas svårigheter inte alltid stämde överrens med elevernas synsätt. Därför är vår slutsats att det är viktigt som pedagog att granska sig själv för att utvecklas.

Syftet med arbetet var att undersöka hur lärare och elever interagerar med varandra och hur det naturvetenskapliga innehållet presenteras och kommuniceras under en naturvetenskaplig lektion på gymnasiet. Studien ingår i det nordiska forskningsprojektet Explora som arbetar med naturvetenskaplig undervisning och som har tagit fram en kodbok för detta ändamål. Utgångspunkten är sociokulturellt lärande, där kommunikationen är viktig för lärandet, där lärande innebär att socialiseras in i en diskurs och att språket används olika i olika kontexter. Undersökningen var till största delen kvantitativ och deduktiv men med kvalitativa inslag. Kodboken användes som analysinstrument och därmed gjordes en slags innehållsanalys. En lektion i kursen Kemi B filmades på ett relativt stort gymnasium i södra Sverige. Eleverna gick i tredje årskursen på det naturvetenskapliga programmet och läraren var en man med många års erfarenhet av undervisning. Lektionen videofilmades och läraren hade en diktafon runt halsen. Materialet analyserades sedan med delar av Exploras kodbok. Lektionen delades in i lärarens och elevernas aktivitet och sedan analyserades det innehållsliga perspektivet och språket (vetenskapligt eller vardagligt), den vetenskapliga presentationen (beskrivningar, förklaringar och generaliseringar), lärarens frågor och svar och den kommunikativa ansatsen (interaktiv-auktoritativ, ickeinteraktiv-auktoritativ, interaktiv-dialogisk och ickeinteraktiv-dialogisk). Resultatet av undersökningen visade att det vetenskapliga perspektivet och språket dominerade lektionen medan beskrivningar, förklaringar och generaliseringar tog upp ungefär lika mycket tid var. Läraren ställde mest slutna frågor och gav formativ feedback för att lotsa fram eleverna till rätt svar vilket medförde att den interaktiv-auktoritativa kommunikationen dominerade. Resultatet visade att alla kategorier påverkade varandra och att det fanns nära kopplingar mellan lärarens syfte med lektionen, lektionens aktiviteter och lärarens kommunikativa ansats.

Matematiklärare brukar ofta ha en förkärlek för katederundervisning. John Hattie (2009) har gjort en metastudie över 800 andra metastudier om vilka faktorer som påverkar elevers studieprestationer, och han menar att direktundervisning ger bättre resultat än exempelvis elevaktiva arbetssätt. Men är direktundervisning och katederundervisning samma sak? Enligt Hattie är det inte riktigt samma sak. Det framgår dock inte riktigt vilken typ av elevprestationer som egentligen mätts i de undersökningar som Hattie studerat. Men det man kan utläsa ur litteraturen är att direktundervisning framför allt är tidseffektiv. Den leder emellertid oftast till ytinlärning. Tidseffektiviteten kan förklara matematiklärarnas preferens av just katederundervisning.  Matematikkurserna är ofta innehållsmässigt omfattande och kognitivt svåra för elever att lära sig. Tidsaspekten har därför stor betydelse. För att se om katederundervisning, eller direktundervisning, är bättre för svenska elever på gymnasiet idag än vad elevaktiva arbetssätt är har sex grupper studerats. Tre av dessa har fått undervisning i form av katederundervisning (eller i en form av direktundervisning), och tre av dem har undervisats på ett elevaktivt sätt. Innehållet för lektionerna har varit ickelinjära funktioner i Matematik B. Därefter har resultaten av lektionerna analyserats utifrån vilken typ av kunskap som eleverna visat upp med avseende på yt- och djupkunskap. Ansatsen är fenomenografisk, men analysen är till stor del kvantitativ eftersom inga intervjuer gjorts med eleverna. Resultatet visar att elevaktiva arbetssätt är att föredra både när det gäller yt- och djupinlärning, Eleverna tyckte också bättre om den formen, vilket leder till ökad motivation för lärande. Direktundervisning, så som det definieras i Hattie, kan också ge bra resultat, särskilt vad gäller ytkunskaper, om alla stegen som Adams och Engelmann definierat följs.

Tidigare forskning har visat på att dagens barn och unga under de senaste årtiondena tenderat att bli alltmer inaktiva. Vilket kan komma att få negativa konsekvenser för individens hälsa, samhället och skolan. Inom skolans verksamhet finns stora möjligheter för att främja och ge individen insikt i ett preventivt hälsoarbete.I studien ingick 47 stycken elever, två skolledare och två klasslärare. Studiens huvudsyfte var att jämföra skolbarn i 10-11 års ålders fysiska aktivitetsvanor i förhållande till aktuella riktvärden på en stadsskola och en landsbygdsskola. Ett delsyfte var att belysa skolledare och ansvarig klasslärares möjligheter till att organisera en mer fysiskt aktiv skoldag. Som metod i den kvantitativa studien för att kartlägga barnens fysiska aktivitetsvanor användes stegräknare som registrerade antalet steg barnen tog under en skoldag. På vilket sätt pedagoger och skolledare arbetade för att ge de bästa förutsättningarna för en fysiskt aktiv skoldag framarbetades genom kvalitativa intervjuer. Som resultat i studien framkom det att lektionstillfällen i Idrott och hälsa, organiserade temadagar och hälsorelaterade projekt är avgörande för att alla elever skall uppnå till de fysiska aktivitetsrekommendationerna som var utgångspunkten för studien. Resultaten visade också på att pojkar är mer aktiva än flickor. Det framgick även att pedagogerna är väl medvetna om olika verktyg för att organisera sin undervisning i en mer fysiskt aktiv riktning. Där skolgård, närmiljö och utomhuspedagogik framhävs som adekvata redskap. Föreningslivet, föräldraföreningar och lokala sportbutiker kan på olika sätt integreras i skolans hälsofrämjande arbete, vilket framhölls enligt informanternas utsagor.

SO är ett blockämne, bestående av geografi, historia, religions- och samhällsvetenskap, som under de senaste femtio åren haft en plats i den svenska grundskolan. SO-ämnets innehåll, organisering och arbetssätt har dock varierat under dessa femtio år. Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur verksamma SO-lärare ser på sitt ämne, sin behörighet och på de förändringar som är på väg att ske inom SO-ämnet. Undersökningen grundar sig i en fenomenologisk ansats och för att få svar på syftets fråga har fem SO-lärare intervjuats. Studien visar på hur de intervjuade lärarna ser positivt på SO-ämnets blocktanke och gärna vill utveckla detta blocktänkande. I samma anda visar lärarna på en vilja att öka integreringen mellan SO-ämnet och andra skolämnen. Geografiämnet och dess naturgeografiska del utmärker sig tydligt bland lärarna som ett ämne som är svårt att undervisa i och som kanske snarare bör tillhöra NO än SO.

Detta examensarbete behandlar Språkval engelska och syftar till att undersöka hur det är utformat i grundskolan, vilka orsaker det finns till språkvalsbyte samt hur elever, lärare och skolledare uppfattar ämnet. Språkval engelska saknar nämligen kursplan och betyg och organiseras olika på skolorna. Studien grundas i två olika undersökningsmetoder, kvalitativ metod, d.v.s. intervjuer med lärare och skolledare, samt kvantitativ metod d.v.s. enkätundersökning med språkvalselever. Resultatet visar att ämnet saknar riktlinjer och mål från Skolverket, att skolledare och undervisande språkvalslärare upplever ämnet som problematiskt samt att mycket arbete återstår innan ämnet fungerar optimalt. Elevenkäterna visar att majoriteten av eleverna anser sig ha blivit bättre på engelska sedan de påbörjat studier i språkval engelska men de är samtidigt missnöjda med ämnet med förklaringen att undervisningsmiljön är stökig och orolig.

Lärare planerar undervisning och väljer vad eleverna ska arbeta med. Denna studie syftar till att undersöka lärares tankar om vilket matematiskt innehåll elever möter samt vilka förmågor elever tränar i arbetet med en uppgift i matematik. Studien genomfördes genom intervjuer med fem lärare som fick svara på frågor kring en uppgift i matematik. De övergripande frågorna handlade om matematiskt innehåll och förmågor, men även uppgiftens koppling till Lgr11 efterfrågades. Lärarnas svar kopplades till de specifika kunskaper som behövs för att undervisa i matematik. Studien visade att lärarna i hög utsträckning sorterade in uppgiften inom området kombinatorik och att de framförallt såg uppgiften som en problemlösningsuppgift. När lärarna diskuterade det matematiska innehållet var det ingen som framhöll kombinatorikens olika generella formler och heller ingen som angav kombinatoriken som en grund för att förstå begreppet sannolikhet. Lärarna motiverade främst användandet av uppgiften med de i kursplanen beskrivna långsiktiga målen, förmågorna, men frågetecken kring hur lärarna tolkar dessa förmågor dök upp under studiens gång. I analysen av uppgiften visade lärarna prov på flera aspekter av Mathematical knowledge for teaching,  även om studien också visade att de specifika kunskaper som krävs för undervisning i matematik kan utvecklas