Kommunerna kan sedan början av 1990-talet välja mellan att erbjuda nyanlända flyktingar socialbidrag eller introduktionsersättning. Den sistnämnda ersättningen infördes med ambitionen att den ska öka förutsättningarna för flyktingar att snabbt bli självförsörjande. Med hjälp av en linjär sannolikhetsmodell skattas effekten av introduktionsersättningen på utfallsvariabler som kan förknippas med integration i allmänhet och möjligheter att på sikt bli självförsörjande i synnerhet. Resultaten visar att deltagandet i sfi-undervisningen ökar bland flyktingar som bosatt sig i kommuner som erbjuder de nyanlända introduktionsersättning. När beroendevariabler som förvärvsarbete på kort och längre sikt studeras ger dock resultaten inget stöd för att introduktionsersättningen har en positiv påverkan på flyktingarnas försörjningsmöjligheter.

Syftet med följande undersökning är att få ökad insikt om hur lärare i Svenska för invandrare(sfi) gör när de använder sång i språkinlärningen, vilka sånger de väljer, vilka övningar detillämpar på dem samt hur de anser att arbetssättet mottagits hos eleverna. Det är en kvalitativstudie och sju lärare har medverkat med information. Genom intervjuer och e-postkorrespondenshar empiri samlats in. Studiens samlade data analyseras med utgångspunkt i ett sociokulturelltperspektiv på lärande.Informanternas svar ger en lång lista på användbara sånger de tycker om och hur dearbetar med dem i klassrummet. De väljer sånger med texter på elevernas nivå som samtidigtövar något av de moment man i övrigt arbetar med i undervisningen. Många användersångens ljud och rytmer till uttalsträning. Sånginslagen har överlag gett mycket positiv responshos eleverna.En förhoppning med studien är att språklärare ska inspireras till att använda sånger isamband med inlärning av svenska språket. Arbetets bilaga inrymmer av det skälet en extranoggrann redogörelse för i studien angivna sånger.

Studiens syfte är att kartlägga yrkesverksamma sfi-lärares kunskaper om ordförråd och ordbildning i svenska språket och vad de anser vara bra undervisning i detta ämne. Frågeställningarna är vilka grundläggande kunskaper sfi-lärare har om ordförrådets uppbyggnad och organisation hos enskilda språkanvändare, vilka grundläggande kunskaper de har om det svenska ordbildningssystemet och vad man anser vara god undervisning i ordkunskap. Materialet som har använts för att besvara frågeställningarna är en enkätundersökning som också innehöll en kunskapskartläggning. Denna undersökning kompletterades med fyra intervjuer, genomförda några veckor efter den skriftliga undersökningen. I undersökningen deltog tio sfi-lärare, yrkesverksamma inom två olika kommunala vuxenutbildningar. Resultatet visar att sfi-lärare har grundläggande kunskaper om det svenska ordbildningssystemet och om ordinlärning men att det finns utrymme för kunskapsförbättringar. Undersökningen visar också att de kunskaper som besitts i ganska stor utsträckning är implicita. Informanterna anser vidare att explicit undervisning om ord är en effektiv ordinlärningsmetod, en uppfattning som överensstämmer med aktuell forskning. Vad gäller lärarnas kunskaper om ordförråd är det svårare att dra några säkra slutsatser. Studiens resultat stödjer tidigare forskning som säger att språks lexikala aspekt bör få större plats i lärarutbildningarna, och att redan yrkesverksamma lärare behöver fortbildning inom detta ämnesområde. Uppsatsskribenten drar även slutsatsen att metakunskaper om ordförråd och ordinlärning kan var mycket användbara för både elever och lärare och att det kan skapa en större systematik och struktur i arbetet med att utveckla ett rikt ordförråd. Vi borde således sträva mot att göra sfi-lärarnas implicita kunskaper om ordförråd och ordinlärning mer explicita.

I studien undersöktes en metod för analys och utvärdering av språkläromedelsuppgifter med stöd av språkinlärningsprinciper. Forskningsfrågan var om metoden kunde vara till hjälp för lärare i valet av läromedel för vuxna elever på svenska för invandrare kurs D. Metoden hade i en tidigare studie visat på skillnader i språkinlärningspotentialen hos sydkoreanska läromedel avsedda för engelska som främmande språk på mellanstadienivå. Metoden fokuserade på de uppgifter inläraren förväntades utföra och strävade efter att särskilja analysen och utvärderingen. För utvärderingen användes en sammanställning av tio språkinlärningsprinciper som funnit brett stöd inom tidigare forskning. Utvalda elevuppgifter från fem läromedel undersöktes och resultatet visade att metoden differentierade mellan läromedlens språkinlärningspotential. Resultatet innebar att metoden skulle kunna vara till hjälp för läraren i valet av språkläromedel. Metoden visade sig dock ha begränsningar vad gäller tidsaspekten för olika elevuppgifters genomförande som läraren måste vara medveten om.

Undersökningen handlar om andraspråksutveckling genom språkpraktik.

No description available.

Detta är en ämnesdidaktisk studie som undersöker hur lärare använder poesi i undervisningen på sfi och i svenska som andraspråk inom vuxenutbildning samt vad de ser för vinster och svårigheter med det. Studien tillför ny kunskap på ett relativt outforskat område. Metoden som används bygger på grundad teori och metodtriangulering. Datainsamlingen omfattar en kvalitativ intervjustudie (N=5) som kompletteras och fördjupas med kvantitativa data insamlade via en enkät (N=85). Enligt tidigare forskning har poesi litet utrymme i vuxen-utbildningen i svenska som andraspråk, särskilt på sfi där fokus ligger på texter som står nära deltagarnas vardag och som ofta upplevs vara av större nytta. Samtidigt visar forskning att poesi kan främja och berika språkinlärningen, vilket får stöd i studiens intervju- och enkätdata som visar att elever genom att jobba med poesi tränar ordförråd, uttal, skrivande, grammatik och läsförståelse. Dessutom utvecklas abstrakt tänkande och kulturkunskap. Vissa lärare upplever dock svårigheter i form av brist på bra arbetsmaterial och tid samt en osäkerhet inför poesi som undervisningsmaterial. Slutsatsen av studien är att poesi, utöver att vara utvecklande på ovan nämnda sätt, kan göra undervisningen mer lustfylld och personlig och bidra till ökad motivation att lära sig svenska språket.

Språkliga repertoarer är ett begrepp som beskriver de totala språkliga resurser som en individ besitter. Syftet med denna studie är att undersöka hur sfi-elever använder och upplever sina språkliga repertoarer hemma, i skolan och på arbetet, något som i sin tur kan ge insikter om hur deras språkande påverkas av språkliga ideologier. Fyra sfi-elever på kurs C och D har målat tre språkliga porträtt som representerar fritid, skola och arbete, och redogjort för dessa. Studien fann att deltagarna för det mesta använder hela sina språkliga repertoarer på fritid och arbete, men i skolan är det svenska som dominerar, med inslag av engelska. Flera deltagare upplevde frustrationer i inlärningen av svenskan, men de var ändå motiverade till att kämpa eftersom de ansåg att en god språklig kompetens skulle kunna leda till bättre möjligheter i framtiden. Slutsatserna av studien är att vuxna invandrare påverkas av en stark monolingvistisk ideologi, då de kämpade för att kunna tala enbart svenska i alla sammanhang, samt att det i Sverige finns språkliga hierarkier, där svenska och till viss del engelska är de viktigaste språken, medan andra språk osynliggörs.

I den här studien undersöktes 15 elevtexter skrivna på det nationella provet inom Svenska för invandrare, kurs C. Elevtexterna studerades med hjälp av två metoder, Läsbarhetsindex och Processbarhetsteori, för att utröna om samband kunde påvisas mellan texternas språkliga egenskaper och betyg. Studien jämförde elevtexterna utifrån två frågeställningar: vilka observerbara utvecklings-/processningsskillnader finns mellan de skriftliga produktionerna och hur speglas dessa skillnader i betygsnivån? I studien kunde inget samband påvisas mellan texternas språkliga nivå enligt PT, deras Lix-värden och betyg. Ett klart samband kunde dock visas mellan elevtexternas PT-nivå och betygsättningen. Inget samband kunde påvisas mellan texternas Läsbarhetsindex och betyg eftersom Lix saknar graderingskala för mycket lättlästa texter, medan ett visst samband kunde visas mellan två Lix-faktorer – antal ord och antal meningar – och betygsättning. Processbarhetsteorin kan användas som bidragande del i en mer regelbunden kartläggning av elevers verkliga kunskaper, för att sambandet mellan elevers språkliga utveckling och betyg ska kunna stärkas.

Föreliggande studie undersöker pragmatisk kompetens hos vuxna interimspråkstalare med syfte att studera hur de uttrycker sig när de avböjer ett erbjudande, en inbjudan och en vädjan. Studien lutar sig mot Celce-Murcias (2008) modell av kommunikativ språkförmåga där pragmatisk kompetens innefattar förmågan att uttrycka sig på ett för situationen, mottagaren och intentionen adekvat sätt. Inom pragmatikforskningen har olika typer av så kallade talhandlingar kategoriserats. Studiens specifika frågeställningar rör interimspråkstalarnas (i) formuleringssätt och (ii) artighetsgrad i talhandlingskategorin ”att avböja”. I studien deltog 24 akademiker på sfi, studieväg 3, kurs D (undersökningsgrupp). Deras svar jämfördes med svaren från en kontrollgrupp svenska målspråkstalare. Datainsamlingstekniken var ett DCT-formulär (Discourse Completion Test). Resultatet visar att undersökningsgruppen avböjer med formuleringar som ofta är direkta, snarare än indirekta, och som varken är idiomatiska eller målspråksenliga. Inte heller uppnår undersökningsgruppen den artighetsgrad som situationen och relationen till personen egentligen kräver. Konsekvensen av att inte ha denna pragmalingvistiska förmåga kan medföra att individerna riskerar att uppfattas som oartiga, okänsliga eller ignoranta.