The aim of this study is to establish an understanding of how the concept educational materials can be interpreted, as well as to investigate how teachers describe their use of educational materials. The focus of this study is the subject “Sign Language for the hearing”, at the upper secondary level. We, the authors of this essay, both have a great personal interest in this language. Swedish Sign Language is the sign language mainly used in Sweden. In colloquial conversation, Swedish Sign Language is often called “Sign Language”, as American Sign Language is often called Sign Language in the USA. Swedish Sign Language is referred to as Sign Language in the current curriculum for the compulsory school and the non-compulsory school, which explains the title of this essay. Although this essay does not focus on research concerning the linguistic qualities of Swedish Sign Language, but we still wish to emphasize that sign language is not one, international, language. The results presented in this study are derived from the collected knowledge mediated through a field study, in which eight teachers, with experience of working with the subject Sign Language for the hearing, have described their thoughts and experiences of the meaning of the concept educational materials, and how they explain that they use educational materials. These results are put in relation to curriculums, past and present, as well as previous litterature about educational materials. By analysing the answers given by the teachers, who particiated in this study field, the curriculums are said to affect how they work with educational materials. The results of the field study comfirm the historical interpretation of educational materials as synonymous with a text-book. This being said, the participants in this study state that they have a wider understanding of the concept in relation to the subject Sign Language for the hearing. They explain that this is due to the fact that there is no text-book to work with, within the subject. They further describe that they work with different forms of experiences, such as theater, educational visits and interviews, in order to induce their students’ interest to want to learn and commuicate by using the language.

Detta arbete undersöker hur animerat teckenspråk upplevs inom förstapersonsperspektiv i spel för svenska teckenspråksanvändare. Studien är inspirerad av en liknande undersökning av Kerstin Liliedahl (2017). Bakgrunden redogör om teckenspråkets nuvarande representation inom digital media, de tekniker samt avatarer som används och dess användning i digitala spel. Hur det svenska teckenspråket är uppbyggt samt hur det används. Frågeställningen till denna studie har försökt undersöka om förstapersonsperspektiv till spelmiljöer, är ett lämpligt perspektiv för användandet av digitalt teckenspråk för svenska teckenspråkstalare. Artefakten består av två 3D-animerade spelsimulationer i videoform, där deltagarna till studien fick rangordna samt resonera om hur användandet av digitalt teckenspråk fungerade till perspektivet. Urvalsgruppen bestod utav svenska tekenspråksanvändare. Varav 22 testpersoner deltog i enkäten. 14 svarade med att de var hörlsenedsatt eller döv. Tre hade närstående som var hörselnedsatt, och övriga var intresseanvändare. Framtida studier kan vidarutveklas för att förbättra och undersöka nya inkluderingar i speldesign för att öppna nya vägar till inkluderandet av teckenspråk i spelmarknaden idag.

I den här studien har undersökts hörande andraspråksinlärares fonologiska utveckling med avseende på deras förmåga att identifiera ett teckens aspektstruktur, både partiellt och som hela tecken, samt en- och tvåhandstecken. Deras resultat jämfördes sedan med en kontrollgrupp bestående av döva förstaspråkstalare av svenskt teckenspråk. Det har tidigare varit begränsat med studier med fokus på identifiering av tecken. Av den anledningen skapades till denna studie en uppgift som vare sig kräver kunskaper i svenskt teckenspråk eller lingvistiska förkunskaper. Studien består av data som baseras på en kvantitativ och longitudinell undersökning. Vid identifieringen av de aspekterna visade det sig hos båda grupperna att aspekten artikulationsställe var lättast att identifiera, direkt följt av aspekten artikulator och att aspekten artikulation var svårast att identifiera. L2-gruppen presterade bättre och kunde identifiera fler korrekta tecken än L1-gruppen. Båda grupperna presterade emellertid låga resultat. En möjlig orsak till detta kan vara att svarsblanketten inte var tillräckligt tydlig gällande aspekten artikulation. En annan tänkbar orsak är förmågan att memorera visuella komponenter. Vid identifieringen av en- och tvåhandstecken visade det sig för båda grupperna vara enklare att identifiera enhandstecken än tvåhandstecken. Detta bedöms överensstämma med tidigare forskning som visar att tvåhandstecken är fonologiskt och kognitivt mer komplexa än enhandstecken. Vidare forskning med ett större antal deltagare behövs för att kunna se eventuella ytterligare aspekter som kan påverka resultatet. / In this study, the phonological development of hearing L2 learners has been investigated with regard to their ability to identify a sign's aspect structure, both partially and as a whole, and one- vs. two-handed signs. The results were compared to a control group of deaf first language speakers of Swedish sign language. There has previously been a limited number of studies focusing on the identification of signs. For this reason, a task that required no previous knowledge of Swedish Sign Language or linguistics was created for this study. The study is based on data from a quantitative and longitudinal investigation. In the identification of aspects, it is shown that place of articulation was the easiest to identify for both groups, followed by articulator, and lastly articulation, which was the most difficult to identify correctly. The L2 group performed better and could identify a higher number of correct lexical signs than the L1 group. However, both groups scored low results. A possible reason for this is that the test template is not explicit enough about articulation as a aspect. When identifying one- and two-handed signs, it is shown that one-handed signs are easier to identify than two-handed signs, across both groups. This corroborates previous research that shows that two-handed signs are phonologically and cognitively more complex than one-handed signs. Further research with a larger number of participants is encouraged in order to investigate other potentially influencing factors.

This study investigates the use of reduplication with predicative signs in Swedish Sign Language (SSL), and also the related phenomena doubling and displacement. Reduplication in SSL typically expresses plurality of events and/or referents, but may also express intensification, ongoing event or generic activity. There is a distinction between external and internal events with reduplication: external reduplication expresses some event happening over and over at different points in time and/or with different referents, and is associated with a frequentative/habitual reading; internal reduplication expresses some event consisting of several e.g. movements/actions and is associated with an ongoing reading. Only external expression seems to be applicable to stative constructions, as one would expect. The study also found a phenomenon not previously described: oral reduplication without manual reduplication. This process is found to have the ongoing functions with telic predicates, such that it focuses on the telic predicate as a single event in progress, and thus replaces the function of manual reduplication, which, with telic predicates, would instead express several events. The reading of reduplicated signs is associated with the semantics of the sign reduplicated, and it is also associated with the phonological citation form of the sign—monosyllabic signs tend to get pluractional reading; bisyllabic signs tend to get an ongoing reading. Also, the reading expressed by reduplication is connected to the presence/absence of oral reduplication. Reduplication generally does not occur in negative constructions. This study shows that inherently negative signs may be reduplicated, but reduplicated predicates are negated according to other strategies than for non-reduplicated predicates, thus reduplication has the largest scope. Doubling and displacement are both associated mainly with plural referents, and it is in this respect that they are related to reduplication, and they both occur frequently with reduplication.

Denna uppsats behandlar läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Syftet har varit att få en uppfattning om lärares syn på läsförståelse, deras erfarenheter kring döva läsare och deras arbete med läsförståelse i svenskundervisningen för döva. Mina informanter är lärare och de undervisar på riksgymnasiet för döva. Metoden har varit kvalitativa intervjuer. Jag har varit intresserad av lärarnas kunskaper och erfarenheter samt åsikter och därför har jag valt denna metod. Läsförståelse innebär enligt informanterna utvunna upplevelser utifrån texten kopplade till läsarens tidigare erfarenheter. Enligt merparten av informanterna är det inte så stora skillnader mellan vana döva läsare och vana hörande läsare. När det gäller ovana döva läsare kan element i texten som fraser, homonymer, synonymer, referensbindningar och verbpartiklar vålla problem. De har ofta svårt att uppfatta kontexten i texten. I fråga om undervisningen handlar mycket om elevernas redan förvärvade kunskaper och erfarenheter samt intressen, enligt informanterna. Det gäller för läraren att börja där eleven befinner sig. Informanterna betonar bland annat texter med rimlig nivå. En stor del av texten skall eleverna kunna känna till och resten skall vara nytt. På så sätt blir läsningen träning. Annat som informanterna betonar är samtal mellan lärare och elev kring texten. Sålunda kan mycket bli klargörande för eleven. Högläsning, vilken sker på svenskt teckenspråk, kan ge förståelse av textens innebörd men fungerar framförallt som ett redskap för att framkalla läsintresse och nyfikenhet hos eleverna. När det gäller lärarens förkunskaper betonar informanterna kunskaper i och om svenskt teckenspråk och svenska språket. Kunskaper om andraspråksinlärning och om svenskundervisningen för hörande kan vara viktiga. Nyckelord: Läsning, Läsförståelse, Svenskt teckenspråk, Svenska som andraspråk, Döva

Syftet med detta projekt är att få förståelse för hur ett forskningsprojekt fungerar och hur det är upplagt. Under våren 2020 har jag studerat förekomster av narrativa referenter och semiotiska typer i satsliknande enheter i svenskt teckenspråk. Jag gör en kvantitativ analys av samtliga referenter och semiotiska typer i tre kategorier: NarrativReferent1, NarrativReferent2 och NarrativReferent3. Resultatet visar att NarrativReferent1 har 70%, NarrativReferent2 har 28% och NarrativReferent3 har 2%. Det innebär att NarrativReferent3 har betydligt mindre referenter än övriga kategorier, däremot har kategorin NarrativReferent1 flest referenter. Det kan bero på att man med NarrativReferent1 alltid börjar konstruera en referent i satsliknande enhet, och där etablerar man referenten. Om det skulle komma en annan referent under samma tidsintervall så lägger man till den i NarrativReferent2.  Resultatet visar att referenten ’pojke’ har en central roll och semiotiska typer visar att konstruerad handling har flesta antal i NarrativReferent1. Däremot att referenten ’hund’ har flest referenter och semiotiska typer, visar att osynligt surrogat och avbildande tecken har flest antal i NarrativReferent2. / The aim of this project is to gain an understanding of how a research project works and how it is organized. During the spring 2020 I investigate occurrences of narrative referents and semiotic types in clause-like units in Swedish Sign Language. I conduct a quantitative analysis of all referents and semiotics types of three categories: NarrativeReferent1, NarrativeReferent2 and NarrativeReferent3.  The results show that NarrativeReferent1 has 70%, NarrativeReferent3 has 28% and NarrativeReferent3 has 2%. This means that NarrativeReferent3 has considerably fewer referents than the other categories, whereas the category NarrativeReferent1 has the highest number of referents. This could be a result of NarrativeReferent1 being used first to construct a referent in a clause-like unit, but when the referent has already been established and another referent appears within the same time span, this will be added to NarrativeReferent2. The results show that the referent ‘boy’ clearly has a central role, and semiotic types show that constructed action has the highest number of cases in NarrativeReferent1. However, the referent ‘dog’ has the most referents and semiotics types show that invisible surrogate and depicting signs have the highest number of cases in NarrativeReferent2.

Teckenspråk kan uttrycka tid på olika sätt med hjälp av teckenrummet. Jag har i min studie fokuserat på hur rörelsen i tecken och medveten placering av flera tecken i teckenrummet kan kopplas till tidsbegrepp, så kallade tidslinjer. Linjerna och rörelserna kopplas metaforiskt till den konceptuella uppfattningen om TIME AS SPACE (tid är rum), vilken här används i form av tidsorienteringsmetafor. En studie av tidslinjer i det finska teckenspråket används som utgångsläge för min egen undersökning av finlandssvenskt teckenspråk och vilka typer av rörelser i tecknade tidsuttryck som återfinns där. Jag granskade totalt 8 video- och eaf-filer från den finlandssvenska teckenspråkskorpusen och fann flera lexikala och avbildande tecken med rörelser som hade en temporal innebörd och kunde kopplas till tidsuttryck. Jag annoterade totalt 319 rörelser enligt tidslinjer. I tecknet eller teckensatsen ingick de flesta rörelser kopplat till tidsuttryck i ett lexikalt tecken med en rörelsemodifiering (244) jämfört med i avbildande tecken där tecken kan placeras på och förflyttas mellan olika platser i teckenrummet (75). Avbildande tecken och flera tecken efter varandra längs en linje förekommer ofta längs horisontell och sagittal rörelseaxel. En gruppering av olika slags rörelsemönster visade på rörelsemodifikationer som kan tillföra en tidsaspekt eller betydelse. Tidsorienteringsmetaforen anser jag tydligt kan kopplas till tecknade tidsuttryck i finlandssvenskt teckenspråk. / Sign language can express time using the sign space. I have studied sign movements and the placement of several signs in the signing space linked to time concepts, so-called timelines. The lines and movements are metaphorically connected to the conceptual metaphor of TIME AS SPACE, which is used here as a time orientation metaphor. A study of timelines in the Finnish sign language is used as starting point for my study of Finnish-Swedish sign language and the types of movements according to timelines that are found there. I reviewed 8 video and eaf-files from the Finland-Swedish sign language corpus and found several lexical and depicting signs including movements linked to time expressions. I annotated 319 movements according to timelines. In the sign or a set of signs, most movements were included in a  lexical sign (244) compared to depicting signs which can be placed or moved in the sign space (75). Depicting signs and set of signs in a row along a line often occur along the horizontal and sagittal axis of motion. An analyze of movement patterns pointed out some movement modifications and how they can add a time aspect or meaning. The time orientation metaphor can clearly be linked to signed time expressions in Finland-Swedish sign language.

Detta projektarbete har utförts som en del inom projektet ”Mulder – Döva nyanländas flerspråkiga situation i Sverige” vars syfte är att undersöka vuxna döva nyanländas språkinlärning. Projektarbetet fokuserar på teckenanvändningen hos döva nyanlända i Sverige. Inom arbetet har kvantitativa såväl som kvalitativa analyser på nyanländas teckenanvändning gjorts. Först analyseras antal och fördelning av olika teckentyper i svenskt teckenspråk (STS): lexikala tecken, avbildande tecken, pekningar, bokstavering, gester och även användningen av internationella tecken eller tecken från sitt eget hemland. Sedan studeras variationen i teckenval hos lexikala tecken samt handformstyp inom avbildande tecken. Döva nyanländas bakgrund såsom tillgång till teckenspråk sedan födseln och utbildning är högst varierande och därför har informanterna delats in i tre grupper för att jämföra dessa gruppers teckenanvändning. Deras resultat har sedan även jämförts med data från förstaspråksanvändare från en tidigare studie.     Resultatet från den kvantitativa analysen visar att döva nyanlända producerar betydligt fler avbildande tecken jämfört med förstaspråksanvändarna som visar en något högre produktion  av lexikala tecken och bokstavering. Döva nyanlända tenderar också att producera fler gester och tecken som inte är från STS, det vill säga internationella tecken eller tecken från sitt eget hemland. När det gäller användningen av pekningar visar det sig vara ganska jämt mellan döva nyanlända och förstaspråksanvändare. Resultatet från den kvalitativa analysen visar att fonologiska variationer i tecken förekommer hos döva nyanlända och att det kan bero på transfer från döva nyanländas förstaspråk. Valet av tecken och handform kan bero på graden av ikonicitet och döva nyanländas språkliga och kulturella bakgrund. Dessutom visar dessa resultat att det förekommer skillnader gällande teckenanvändning inom de tre grupperna beroende på deras bakgrund och utbildning, som också berörs i denna studie.  Slutligen visar projektarbetet att döva nyanländas tidiga tillgång till teckenspråk och utbildning har betydelse för språkinlärning. / This degree project has been carried out as part of the project "Mulder - Deaf migrants’ multilingual situation in Sweden". The purpose of that project is to investigate language learning in adult deaf migrants. The project focuses on the use of signs by deaf migrants in Sweden. Both quantitative as well as qualitative analyzes of deaf migrants’ use of signs have been made in this project. First, the number and distribution of different types of signs in Swedish Sign Language (STS) were analyzed: lexical signs, depicting signs, pointing, fingerspelling, gestures and also the use of International Sign or signs from their own home country. Then the variation in choice of sign in lexical signs as well as handshape types within depicting signs was studied. The background of deaf migrants such as their access to sign language since birth and education is highly varying and therefore they have been divided into three groups to compare these groups use of signs. Their results have also been compared with data from first language users in a previous study.     The results from the quantitative analysis show that deaf migrants produce significantly more depicting signs compared to first language users who show a slightly higher production of lexical signs and fingerspelling. Deaf migrants also tend to produce more gestures and signs that are not from STS, that is, International Sign or signs from their own home country. When it comes to the use of pointing, it turns out to be fairly even between deaf migrants and first language users. The results from the qualitative analysis show that phonological variations in signs occur in deaf migrants and that this may be due to transfer from their first language. The choice of sign and handshape may depend on the degree of iconicity and the linguistic and cultural background of deaf migrants. In addition, these results show that there are differences within the three groups as well, regarding use of signs, depending on their background and education, which is also discussed in this project. Finally, the project shows that deaf migrants' early access to sign language and education is important for language acquisition.

Det finlandssvenska teckenspråket är ett minoritetsspråk med ungefär 100 språkanvändare, främst i Finland. Språket håller på att revitaliseras och de senaste åren har flera språkstärkande åtgärder genomförts. Syftet med denna studie är att ta reda på om det finns tidigare revitaliseringsinsatser för små teckenspråk, och om man kunde finna liknande processer i arbetet för dessa språk. Detta gjordes via systematisk litteraturstudie med hjälp av sökord, där artiklar valdes ut för fördjupad läsning. Resultatet från sökningarna visar få material gällande språkrevitalisering av teckenspråk, däremot större mängd material gällande språkrevitalisering av talade språken. Uppsatsens resultat är fokuserade på vitalitet, språkattityder samt lyckade revitaliseringsmetoder i de samiska språken, däribland språkbo- och mentorsverksamhet. I diskussionsdelen tas utmaningar med att implementera dylika metoder för det finlandssvenska teckenspråket upp. Attityderna i samhället påverkar språkets utveckling men också språkgruppen själv har ett ansvar gentemot teckenspråket och dess fortlevnad. Slutligen konstateras det att samhället också måste ta sitt ansvar för att främja inlärning av teckenspråk samt skapa tillgängliga domäner för att användning av teckenspråket. Detta för att säkerställa minoritetens teckenspråks överlevnad.

In this dissertation, I investigate various aspects of object marking and how these manifest themselves in the signed modality. The main focus is on Swedish Sign Language (SSL), the national sign language of Sweden, which is the topic of investigation in all five studies. Two of the studies adopt a comparative perspective, including other sign languages as well. The studies comprise a range of data, including corpus data, elicited production, and acceptability judgments, and combine quantitative and qualitative methods in the analyses. The dissertation begins with an overview of the topics of valency, argument structure, and object marking, primarily from a spoken language perspective. Here, the interactions between semantics and morphosyntax are presented from a typological perspective, introducing differential object marking as a key concept. With regard to signed language, object marking is discussed in terms of both verbal and nominal strategies. Verbal strategies of object marking among sign languages include directional verbs, object handshape classifiers, and embodied perspective in signing. The first study investigates the use of directionality and object handshapes as object marking strategies in Al-Sayyid Bedouin Sign Language (ABSL), Israeli Sign Language (ISL), and SSL. It is shown that the strategies generally display different alignments in terms of the types of objects targeted, which is uniform across languages, but that directionality is much more marginal in ABSL than in the other two languages. Also, we see that there is a connection between object marking strategies and the animacy of the object, and that the strategies, object animacy, and word order preferences interact. In the second and third studies, SSL is investigated with regard to the transitive–reflexive distinction. Here, we see that there are interactional effects between object handshapes and the perspective taken by the signer. This points to intricate iconic motivations of combining and structuring complex verb sequences, such as giving preference to agent focusing structures (e.g., agent perspective and handling handshapes). Furthermore, the use of space is identified as a crucial strategy for reference tracking, especially when expressing semantically transitive events. Nominal strategies include object pronouns and derivations of the sign PERSON. The fourth study provides a detailed account of the object pronoun OBJPRO in SSL, which is the first in-depth description of this sign. It is found that the sign is in widespread use in SSL, often corresponds closely to object pronouns of spoken Swedish, and is argued to be grammaticalized from the lexical sign PERSON. In the final study, the possible existence of object pronouns in other sign languages is investigated by using a sample of 24 languages. This analysis reveals that the feature is found mostly in the Nordic countries, suggesting areal contact phenomena. However, the study also shows that there are a number of derivations of PERSON, such as reflexive pronouns, agreement auxiliaries, and case markers. The use of PERSON as a source of grammaticalization for these functions is attributed to both semantic and phonological properties of the sign. This dissertation is unique in that it is dedicated to the topic of object marking in the signed modality. It brings a variety of perspectives and methods together in order to investigate the domain of object marking, cross-linguistically and cross-modally.