<p>Syftet med denna studie är att undersöka tre gymnasielärares upplevelser av att arbeta genuspedagogiskt med litteratur i svenskundervisningen. Avsikten är även att undersöka om lärarna har en planerad struktur för hur detta bör genomföras samt att undersöka hur de upplever läromedlen som finns på respektives skolor, ur ett genusperspektiv. Arbetet är baserat på tre intervjuer med lärare som är verksamma vid olika gymnasieskolor i en medelstor stad i Sverige.</p><p>Under intervjuerna har det framkommit att de tre svensklärarna i denna undersökning i olika hög grad anser att genusperspektivet är någonting angeläget att arbeta med i undervisningen. Trots detta har inte samtliga en positiv syn på begreppet genus. Att den negativa synen på genusperspektivet beror på rädsla inför att förändra den egna uppfattningen av könsroller är en möjlighet. Hur strukturen för den genuspedagogiska undervisningen bör te sig skiljer sig mellan de tre lärarna. Två av dem förespråkar en integration av genusperspektivet i övrig undervisning medan den tredje läraren anser att ett temaarbete är att föredra. Vad som är mest påtagligt i denna studie är att männens perspektiv saknas. Lärarna talar mycket om kvinnoroller samt kvinnohistoria, men utelämnar till viss del männens könsroller och historia i sin undervisning. Genusperspektivet inbegriper bägge könen, men lärarna i studien verkar i det närmaste förknippa genusperspektivet med ett feministiskt perspektiv. Samtliga lärare anser att det är en underrepresentation av kvinnor i de läromedel som skolan tillhandahåller. Möjligtvis ligger deras fokus på kvinnors historia inom litteraturen som grund för att uppväga den förringning som finns i läromedlen.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka skillnader i hur manliga och kvinnliga författare presenteras i läromedlet Den levande litteraturen, för att se om det lever upp till läroplanens mål om att skolan skall förmedla jämställdhet. Janssons lärobok från 1995 är ett vanligt förekommande läromedel och passar därför bra för en kvalitativ analys av hur isärhållandet av män och kvinnor verkställs och vilka normer som tillämpas vid bedömningen av författarskapen. Textanalysen är inspirerad av Williams studie från 1997 och har även Hirdmans teori om genussystemets två principer som utgångspunkt. Resultaten visar att läroboken bidrar till att bekräfta och förstärka dikotomin och hierarkin, det vill säga att isärhålla kvinnor och män och framhålla mannen som norm, med vilken kvinnan jämförs. Slutsatsen blir att det finns stora skillnader mellan läroboken Den levande litteraturen och läroplanens mål om att förmedla jämställdhet och låta undervisningen spegla både manliga och kvinnliga perspektiv.</p>

<p>Sammandrag</p><p>Många undersökningar har visat att det inte råder likvärdig bedömning av elevtexter i Sverige. Endast genom att fortsätta belysa ett sådant problem och betona vikten av likvärdig bedömning kan vi nå en förändring mot det bättre. Syftet med detta arbete är att studera hur ett urval lärare och lärarstuderande betygsätter samma elevtexter, för att iaktta eventuella skillnader i bedömningen, diskutera dessa bedömningar samt försöka sätta dem i relation till</p><p>den nya lärarutbildningen och dess innehåll av kurser. Bedömningarna av elevtexterna varierade starkt trots att informanterna motiverade sina betyg utifrån samma kursplan. Kursplanen ger alltså utrymme för subjektiva bedömningar, och det gör att vi inte kan nå nationell likvärdighet i betygsättningen.</p>

<p>Utgångspunkten för undersökningen som presenteras i den här uppsatsen är Bengt Sigurds studie av textbindning i elevtext, <em>Tre experiment med text: Att presentera Buffalo Bill</em> (1977<em>). </em>  Syftet med den här uppsatsen är att undersöka textbindning i elevtexter, skrivna utifrån samma uppgift (Sigurd 1977) för att se hur eleverna löser textbindningen i en satsatomuppgift. En satsatom är minsta möjliga informationsbärande sats, t.ex. <em>Flickan går</em> och <em>Bollen är rund</em>. Elever från ett yrkesförberedande och ett studieinriktat program fick en satsatomuppgift om westernhjälten Buffalo Bill. Uppgiften innebar att de skulle skriva en sammanhängande och välformulerad text utifrån givna 24 satsatomer. Totalt åtta uppsatser, fyra från varje klass, har undersökts med fokus på textbindning, innehåll och sammanhang.</p><p>          Studien visar att de båda klasserna uppfattar instruktionerna på olika sätt och detta får konsekvenser för innehållet och de textbindningar som undersöks. Framför allt visar sig detta när det gäller referensbindningarna. Den yrkesförberedande klassen, har lagt till informationsbärande satser i sina texter, och får därför fler delidentiteter och associativa bindningar än den studieförberedande klassen som inte har lagt till någon egen information i sina texter. Vad gäller konnektiva bindningar så har den yrkesförberedande klassen fler antal konnektiver och konnektiverna är karaktäristiska för en berättande text. I tre av åtta elevtexter förekommer brister i textbindningen, t.ex. felaktigt val av konnektiver och syftningsfel inom ledfamiljerna. Dessa brister i textbindningen stör sammanhanget i texten och därmed läsförståelsen.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka framställningarna av grammatik i två läromedel, Svenska Nu och Svenska Timmar, samt svensklärares uppfattningar om grammatikundervisning och elevers svårigheter i samband med grammatikundervisningen. Intervjuerna innefattar fyra grundskolelärare och fyra gymnasielärares. Tidigare genomförda studier har kritiserat grammatikundervisningens form och läromedels bristfälliga beskrivningar av grammatiken. De läromedelsanalyser som jag har genomfört visar fortfarande på stora brister. Läroböckerna innehåller många felaktigheter, missvisande beskrivningar, definitionsproblem och hierarkiproblem, vilket ställer stora krav på läraren för att kunna avgöra läromedlets användbarhet. De intervjuade lärarna uppvisar en traditionell syn på grammatik, att det handlar om ordklasser och satsdelar, och behandlar vanligtvis dessa områden som enskilda moment. Vidare framgår det av intervjuerna att eleverna har svårt att förstå grammatikens nyttovärde, vilket är en faktor som kan inverka på elevernas negativa attityder och svårigheter i grammatik. För att bryta dessa föreställningar krävs en förändring av den skolgrammatiska traditionen.</p>

<p>SMS är väldigt populärt och SMS-språket ofta talspråkligt. Det finns förkortningar som är speciella för SMS, chatt och mejl vilka används sparsamt i andra sammanhang. Gymnasieelever och lärare har besvarat en enkät med 30 utvalda SMS-förkortningar och därefter har elever intervjuats om SMS-språk. Både eleverna och de flesta av lärarna skriver SMS regelbundet. De känner till drygt hälften av förkortningarna och använder ungefär samma förkortningar, men eleverna gör det i betydligt högre grad. Flickorna kan fler förkortningar och SMS:ar oftare än pojkarna. Elevernas SMS till föräldrar blir kortare än till vänner och skrivs mer enligt skriftspråksnormerna och eleverna tänker på om mottagaren förstår vad de skriver. Även om eleverna i skrift verkar anpassa sig efter sin mottagare bör svensklärare ändå diskutera användningen av SMS-förkortningar med sina elever samt studera SMS-språk som en av flera språkstilar.</p>

<p>The purpose of this study was to examine whether a L2 learner could correct or imitate structures of the language that they could not produce in written production defined by processability theori levels.The Informants had Arabic as their mother tongue. The study showed that the ability of correction developed slower than the capacity for imitation and the ability to written production. The ability of the correction developed by the duration of the stay. The result was a confirmation of theory formation in processability theory. Corrective elicitering could be developed into a useful diagnostic tool in the classroom and thus provide an education that followed a natural learning order according to processability theory by Pienemann.</p><p>Keywords: processability theori, imitation, correction, written production</p> / <p>Syftet med uppsatsen var att undersöka om andraspråksinlärare kunde korrigera eller imitera strukturer i språket som de inte kunde producera i skriftlig produktion enligt processbarhetsteorins nivåer. Informanterna hade arabiska som modersmål. Studien visade att förmågan till korrektion utvecklades långsammare än förmåga till imitation och förmåga till skriftlig produktion. Förmågan till korrektion utvecklades med vistelsetiden. Resultatet var en bekräftelse på teoribildningen i processbarhetsteorin. Korrektiv elicitering skulle kunna utvecklas till ett användbart diagnostiskt verktyg i klassrummet och därmed ge en undervisning som följde en naturlig inlärningsordning enligt Pienemanns processbarhetsteori.</p>

<p>Denna studie undersöker hur fyra pedagoger (förskollärare) tänker och arbetar för att stimulera och utveckla den språkliga medvetenheten hos barn i förskolan. Undersökningens frågeställningar gäller vilka arbetssätt och vilka förhållningssätt de utvalda pedagogerna använder och utgår ifrån.</p><p>Studien har genomförts genom kvalitativa intervjuer. Analysen har därefter skett med hjälp av utskrivna samtalstexter och jämförelser med utvald litteratur inom området språklig medvetenhet.</p><p>Studien visar att de utvalda pedagogerna har medverkat till att skapa pedagogiska miljöer som utvecklar och stimulerar språklig medvetenhet hos förskolebarn. Den fysiska miljön är efter yttre förutsättningar planerad för att väcka nyfikenhet och lust att leka. Leken och språklekar i olika form får stort utrymme. Pedagogerna intar medvetet olika förhållningssätt som ser det enskilda barnet och syftar till att stärka barnets självtillit. Ledord i verksamheten är samtala, lyssna, stötta, uppmuntra och vägleda. Genom engagemang och att vara goda språkliga förebilder hjälper de barnen till språklig medvetenhet.</p>

<p>Sammandrag</p><p>Syftet med den här studien har varit att ta reda på hur lärare förhåller sig till dokumentation av elevers lärande, vad deras avsikt är och vem som gör störst vinst på dokumentationen. Som bakgrund presenteras diskussionen kring dokumentation av elevers lärande, vad ska dokumenteras, vilka metoder kan man använda och varför ska man dokumentera. Studien är baserad på en kvalitativ forskning i form av intervjuer med fem verksamma lärare.</p><p>I studien har framkommit att det primära syftet med dokumentation är att främja eleven och dess lärande. En god dokumentation anses av lärarna som en förutsättning för en bra individuell utvecklingsplan, IUP och detta blir ett effektivt verktyg för att utveckla sitt lärande. Det som dokumenteras är såväl direkta kunskaper som sociala händelser. Att det är tidskrävande framkommer i intervjuerna och känslan av att dokumentation ses mer som ett måste än en möjlighet framträder diskret.</p>

<p>Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse högläsning har för barn i förskolan och deras språkutveckling och ta reda på vilka pedagogiska metoder pedagoger använder för att stimulera språkutvecklingen. I denna studie intervjuas sju pedagoger. Resultatet visar att det finns en stor medvetenhet hos pedagogerna om att högläsning är viktigt för barns språkutveckling. Litteraturen belyser också hur betydelsefull högläsning är för språkutvecklingen. Därför har pedagoger i förskolan ett stort ansvar vad det gäller att delge barnen god litteratur via högläsning.</p>