I en undersökning vars syfte är att lyfta instrumentlärares erfarenheter och åsikter om videos som undervisningsmaterial har fem informanter intervjuats. Materialet som samlats in presenterar efter analys informanternas erfarenheter och åsikter genom Koehler och Mishras (2009) TPaCK-modell. Det som framgår efter analys är informanternas olika vilja, intresse och kunnande för att involvera videos och deras erfarenheter och åsikter om att involvera videos i sin undervisning. I resultatet presenteras en gemensam åsikt om videos som en visuell resurs där åskådaren både kan se och höra. Videos främsta egenskap är också enligt informanterna att verka som en möjlig förlängning av lektionen. I diskussionen framgår dock att videos inte är någon självklar del av undervisningen utan hänger på instrumentlärares intresse, kunnande och vilja att involvera videos i sin undervisning.

Det finns en ständigt pågående digital utveckling i Sverige och världen vilket medför ett krav på skolor och lärare att anpassa undervisningen och implementera digitala verktyg. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilka digitala verktyg grundskollärare använder sig av i sin naturorienterande ämnesundervisning och vilken digital kompetens de bör ha för att kunna använda dessa. Litteraturstudien baseras på åtta olika artiklar som kommer från olika delar av världen och behandlar olika sorts urval. Det de har gemensamt är att de på något sätt undersökt det digitala genomförandet och kompetens som lärare inom naturorienterad ämnesundervisning har. Studiernas resultat visade att de digitala verktyg som används är både fysiska, såsom interaktiva whiteboardtavlor, datorer, iPads och digitala mikroskop, men även mjukvaror som anteckningsböcker och e-böcker. Resultatet visade även att lärare inom naturorienterad ämnesundervisning behöver en god digital kompetens och kunskap om hur de använder digitala verktyg där Technological Pedagogical Content Knowledge (TPACK) kan vara ett bra ramverk. Slutsatsen är att lärare överlag behöver mer digital kompetens om hur de ska kunna implementera det digitala i sin undervisning på ett givande sätt. Vi kommer ej fram till ett svar på vad för mer specifik digital kompetens lärarna behöver. Dock visar artiklarna att lärare inom naturorienterad ämnesundervisning som kan hantera det digitala på ett bra sätt och har rätt resurser skapar en bättre miljö för lärande och ett större engagemang hos eleverna.

Informationsflödet i vårt samhälle blir allt mer digitalt och utvecklas snabbt. Även teknik utvecklas och yrken som finns idag fanns inte för tio år sedan. Även skolans och lärares roll har därför påverkats av digitaliseringen och elevers digitala kompetens ska grundläggas i skolan. Lärares yrkesroll har därför blivit mer komplex och andra krav ställs på lärares tekniska kunskaper. Denna systematiska litteraturstudie inriktar sig därför på lärares användning av digitala verktyg i matematikundervisning. Studien undersöker om det finns vetenskapligt stöd för om digitala verktyg kan medverka till en kvalitativ matematikundervisning för lärare på lågstadiet. Vidare undersöker studien om det finns tidigare forskning på hur lärare kan utveckla sin digitala kompetens i relation till de professionella krav som finns på lärare i arbete med digitala verktyg. Som stöd för att besvara forskningsfrågorna har 10 vetenskapliga artiklar valts ut, för att sedan analyseras för att hitta olika teman för sammanställning av ett resultat. Sammanställningen av insamlat material resulterade i flera exempel på verktyg som kan medverka till en kvalitativ matematikundervisning. Resultatet innehåller exempel på både hårdvara och mjukvara som kan stödja lärares arbete. Det finns även stöd för att ramverken Technological Pedagogical And Content Knowledge (TPACK) och Digital Competence Framework for Educators (DigCompEdu) kan utveckla lärares digitala kompetens i relation till undervisning. Slutsatsen kan dras att digitala verktyg kan medverka till en kvalitativ matematikundervisning om lärare använder det som ett komplement eller som ett hjälpmedel.

I denna studie undersöks vilka analoga och digitala resurser som används av lärare i bråkundervisningen samt syftet med användningen av det specifika materialet. Vidare jämför studien det digitala och analoga materialets påverkan på elevernas resultat i bråkförståelse och klassrumsaktivitet. Studien besvarar de två frågeställningar, dels genom intervjuer med fem lärare kring användning av resurser i bråkundervisning samt genom fyra klassobservationstillfällen med följande eftertest av sammanlagt 14 elever från årskurs 5. Teorierna och metoderna som används för insamling av data och analys är variationsteorin, TPACK modellen, delvis learning study och det lärandeobjektet som studien fokuserar på är förlängning/förkortning av bråkform samt addition till helhet. Studien visar att lärare kompletterar det analoga materialet med digitala resurser med syfte att variera undervisningen och anpassa den till samhällets utveckling; de ser fördelar med digital teknik men även nackdelar. Elevernas testresultat tycks inte påverkas av valet av resurser, men klassrumsaktiviteten blir livligare vid användningen av digital teknik.  Det som tycks vara viktigt för en god undervisning och lyckat lärande är att lärare får möjlighet att välja fritt och anpassa material utifrån syftet med varje enskild lektion. I det avseende är det viktigt att lärarna har kunskap om digital teknik och stöd i kollegialt lärande och utbildning.

IKT har varit en del av skolans undervisning under årtionde och tar med tiden allt mer plats i undervisningen.  Det är mer regel än undantag att eleverna har egna elevdatorer men har lärare den kunskap som krävs för att undervisa med digitala hjälpmedel? Detta arbete är en forskningsöversikt som använder sig av analytisk induktion för att svara på om IKT i skolan stöttar  elevers kunskapsutveckling i matematik samt om lärare har den kunskap om IKT och sådan uppfattning om sin kunskap, att de effektivt kan förmedla nya kunskaper till eleverna med hjälp av IKT? Arbetet visar att det finns en utbredd uppfattning om att IKT kan bidra till att stärka elevers matematiska förmågor men att det samtidigt är vanligt att lärare upplever sig sakna den kompetens som behövs för att använda IKT i sin undervisning. / ICT has been a part of school education for decades and as time passes it's becoming a bigger part of the education. Students usually have their own computers but do the teachers have the necessary knowledge to teach with ICT. This study is a research overview which uses an analytical induction to answer the following two questions:  Does ICT In schools support students´ growth of knowledge in mathematics? Have teachers got such knowledge about ICT and such belief about their knowledge, that they are able to educate students in an effective way, using ICT? This study shows that there is a broad perception that ICT has the ability to strengthen students´ mathematical achievements but at the same teachers usually believe that they don’t have the necessary competence that is needed to use ICT In their teaching.

Teachers need to continuously develop their Information and Communication Technology (ICT) proficiency to keep up with the rapid development of technology, and the COVID-19 pandemic has only made this more apparent. This study aims to understand how EFL-teachers exercise their teacher agency and adapt their teaching in an environment where ICT is the basis for their teaching. Semi-structured interviews were conducted with six upper secondary school teachers and then analysed using thematic analysis. The results showed a significant decrease in professional development as a result of reduced contact between colleagues. Most teachers have focused on developing their toolspecific skills. Adaption of teaching strategies has seen the most success in the teaching of writing proficiency. Most teachers are familiar with integrating technology with writing. Most teachers have found strategies to increase the accessibility of information as well as increased clarity of tasks. However, teachers have found it difficult to motivate students who have a hard time working on their own. They have also found it difficult to follow students’ progress in more extensive tasks.

The purpose of this study is to investigate how secondary school art teachers wish to use Information Communication Technology (ICT) in their lessons, what their circumstances are, and finally, what is important for a successful integration of ICT in art teaching.This qualitative study is based on three semi-structured interviews with secondary schoolart teachers. The interviews are analysed in two ways. Firstly, with a theory-driven contentanalysis and secondly by using the TPACK (Technology, Pedagogical and ContentKnowledge) and SAMR (Substitution, Augmentation, Modification, Redefinition) models.The results of this study show that teachers’ attitudes towards digitalisation have a greateffect on how ICT is integrated into their teaching. It also shows that not all art teachers have access to the required equipment to meet their needs, or the technological knowledge necessary to properly integrate ICT into their teaching. Additionally, this study shows that the Swedish National Agency for Education’s intentions with digitalisation in art teaching are not consistently met by all art teachers. This study shows that while art teachers require both the equipment that meets their needsand the technological knowledge to use this equipment, the most important factor in asuccessful integration of ICT into art teaching is the teachers pedagogical and didactic skills.

Skolan har som uppdrag att stärka elevernas digitala kompetens. Detta gäller även ämnet idrott och hälsa. Ett ämne i vilket lärare under lång tid kritiserats för att vara allt för enkelspåriga i sin undervisning, vilket beskrivs påverka elevers deltagande. Våren 2020 tvingades gymnasielärare bedriva sin undervisning på distans till följd av det globala viruset Covid-19. Syftet med studien var därför att öka förståelsen för hur distansundervisning har utmanat gymnasielärares undervisning och förändrat elevers deltagande i ämnet idrott och hälsa. För att besvara studiens syfte antogs en kvalitativ ansats där åtta gymnasielärare från olika skolor och orter intervjuades. Intervjuerna var semistrukturerade och innehöll tre teman: lektionsinnehåll, digitalisering samt elevdeltagande före, under och efter distansundervisningen. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av två teoretiska utgångspunkter: det sociokulturella perspektivet och TPACK - teknisk-pedagogisk ämneskompetens. Resultatet beskriver hur lärarnas förståelse för och användning av digitala verktyg har utvecklats. Resultatet visar också att distansundervisningen till viss del blev en utmaning för flera lärare men också en brygga till förändrad undervisning i ämnet. Däremot saknas ett enhetligt svar om hur distansundervisningen påverkat lärarnas val av lektionsinnehåll och förändrat elevernas deltagande i större utsträckning. Detta till följd av att distansundervisningen fortfarande pågick vid studiens genomförande, vilket anses haft effekt på resultatet.

I denna studie kartläggs vad som påverkar lärare i valet av att använda digitala verktyg i skrivundervisningen i skolans tidiga år (F–3) samt i vilken omfattning digitala verktyg används i skrivundervisningen. Studien syftar till att bidra till djupare kunskap och förståelse för vad som generellt påverkar lärare i valet av att använda digitala verktyg i skrivundervisningen. En enkätundersökning gjordes som besvarades av 102 respondenter. TPACK-modellen användes som teoretisk modell för att belysa hur olika kompetenser behöver uppnås och samverka för att erhålla en lärandesituation för eleverna med hjälp av digitala verktyg. Resultatet visade att tillgången till digitala verktyg inom svenskundervisningen är relativt hög då 86 % svarade att de har tillgång och använder digitala verktyg i svenskundervisningen i den årskurs respondenten undervisar i.  49% av respondenterna har 1:1 tillgång (en digital enhet per elev) av digitala enheter och använder digitala verktyg i skrivundervisningen varje vecka. När respondenterna ska bestämma om eleverna ska arbeta digitalt eller analogt var möjligheten att kunna anpassa efter enskild elev den markant största påverkande faktorn, följt av digitala resurser och respondentens egen kunskap. Resultatet visade att vid utformningen av digital skrivundervisning var det vanligt att respondenterna ställde högre krav på eleverna gällande redigering och bearbetning av texter och längre texter. Respondenterna upplevda effekter som att digitalt skrivande underlättar för elever med motoriska svårigheter samt att det är lättare för elever att redigera och bearbeta texten och möjligheten att få text/bokstäver upplästa. Olika benämningar för innebörden av motivationshöjning nämndes även av flertalet respondenter. En negativ effekt med digitalt skrivande upplever respondenterna är försämrad finmotorik hos eleverna.

El Relato Digital, en su forma más conocida, es un vídeo corto, de aproximadamente dos a tres minutos de duración, en que se combinan imágenes estáticas y/o en movimiento, música, efectos de sonido, etc., con una narración creada y grabada por el autor del vídeo, en el que comunica un mensaje que incluye su punto de vista tratando de involucrar a la audiencia. En su uso en la educación, el Relato Digital se ha asociado con alfabetizaciones digitales, de medios, de comunicación, trabajo en equipo, etc. y, particularmente, con las denominadas Competencias del Siglo XXI. El objetivo de esta investigación ha sido el de analizar los aportes del Relato Digital y su integración en el currículo desde dos perspectivas: las competencias en el alumnado y la actitud de los profesores hacia su uso. Para ello, se han desarrollado dos instrumentos de recolección de información, basados en investigaciones previas y en el modelo TAM de aceptación de la tecnología: uno orientado a capturar la percepción de los estudiantes en cuanto al desarrollo de las Competencias del Siglo XXI y el otro en cuanto a la apreciación que tienen los profesores con respecto a la facilidad, utilidad e intención de uso del Relato Digital en su labor docente. El proyecto ha tenido un enfoque de estudio de caso, con una muestra elegida por conveniencia, debido al acceso a los sujetos. Los resultados arrojados muestran en los estudiantes una actitud positiva hacia el planteamiento de que el Relato Digital les ha ayudado a desarrollar en ellos las competencias planteadas, sin relación evidente con la edad o el género. En cuanto a los profesores, sí se observan diferencias moderadas de percepción con respecto al conocimiento declarativo, la facilidad de uso percibida y la intención de uso, según la edad y el género.