Syftet med studien var att, med utgångspunkt i speciallärares och matematiklärares resonemang, undersöka hur deras samverkan kan bidra till organiserandet av en undervisning som syftar till att alla elever utvecklar taluppfattning med fokus på platsvärde. Frågeställningarna besvarades genom en tematisk analys av data från semistrukturerade intervjuer av fem matematiklärare på mellanstadiet och fem speciallärare med inriktning matematikutveckling. Den teoretiska utgångspunkten utgörs av samverkansteori och Developmental Education. Resultatet belyser vikten av att, genom undervisningens utformning och innehåll, skapa förutsättningar för förståelse av platsvärde. Studiens slutsats är att algebraisk undervisningstradition skapar bättre förutsättningar för förståelse än aritmetisk undervisningstradition, men det är den senare som genomsyrar svensk skolundervisning. Kortfattat fokuseras i algebraisk undervisning att bygga en stadig kunskapsgrund, medan aritmetisk undervisning betonar procedurellt arbete. Samverkan har en nyckelroll i utvecklingen av undervisningens utformning och innehåll, syftande till alla elevers förståelse av platsvärde. Samverkan behöver prioriteras och när det sker kan den bidra till omställningen av speciallärares arbete, från att vara åtgärdande till att istället bli förebyggande.

Denna systematiska litteraturstudie belyser elevers förmåga att utveckla taluppfattning, samt vilka svårigheter de kan stöta på inom taluppfattningen. För att få en djupare förståelse har olika databaser använts för att samla in och analysera olika artiklar och avhandlingar som finns med i studien. I studien har det visat sig att elever kan stöta på flera svårigheter inom taluppfattning. Utifrån studiens resultat förtydligas hur konkret material kan användas i undervisningen inom taluppfattning samt hur eleverna kan utveckla sina kunskaper inom taluppfattning och svårigheter förhindras. För att utvecklas inom taluppfattning finns det tre strategier: den första är att eleverna kan använda konkret material för att få en djupare förståelse kring tal, den andra strategin innefattar matematiska färdigheter och den sista strategin handlar om det matematiska språket och taluppfattning. Utifrån den granskade litteraturen som lyfts fram är en viktig aspekt att uppmuntra eleverna till att använda sig av konkret material. Genom att eleverna använder sig av konkret material kan förståelse skapas utifrån vilken de kan gå vidare mot abstrakt arbete.

Taluppfattning krävs för att utveckla fortsatta kunskaper inom matematik. Lärare har i sitt uppdrag att bedöma elevers kunskaper för att anpassa undervisningen efter elevernas individuella behov och att skapa kunskapsutveckling. Det nationella bedömningsstödet i taluppfattning ska stödja lärare i bedömningen av elevers kunskaper i taluppfattning. Syftet med uppsatsen är att synliggöra lärares syn på grundläggande taluppfattning och hur lärare formativt använder Bedömningsstödet för att utveckla elevers taluppfattning. Därigenom bidrar studien med insikter i hur Bedömningsstödet kan användas för planering och utformning av taluppfattningsundervisning inom årskurserna 1–3. Metoden för studien är kvalitativa intervjuer av lärare som arbetar inom årskurserna 1–3. Kvalitativa intervjuer används för att nå lärarnas uppfattningar och tolkningar av det nationella bedömningsstödet i taluppfattning och taluppfattning som begrepp. Resultatet visar att lärarna fokuserar på arbetssättet när de undervisar om taluppfattning och det är ett laborativt arbetssätt med konkret material som främst beskrivs. Resultatet visar även att lärarna anser att det nationella bedömningsstödet i taluppfattning bidrar med förståelse för vad eleverna behöver undervisas om inom taluppfattning och att de därigenom kan göra väsentliga anpassningar av undervisningen för att alla elever ska främjas av undervisningens innehåll. En slutsats av studien är att det nationella bedömningsstödet i taluppfattning bidrar med dess syfte, att stödja lärare i sin bedömning av elevers kunskaper inom taluppfattning.

Syftet med detta arbete är att undersöka aktuell forskningslitteratur för att se hur dyskalkyli framställs för att som pedagog kunna upptäcka och stötta dessa elever i tid. Det syftas också till att få reda på en ungefärlig omfattning av dyskalkyli bland elever i grundskoleålder. För att få fram ett urval av litteratur till denna studie avgränsades sökningen till att beröra forskning om dyskalkyli, inte om att undervisa elever med dyskalkyli. Forskning från år 2000 och framåt har använts för att få så aktuella ståndpunkter som möjligt. Resultatet i denna studie har visat att dyskalkyli är ett omstritt begrepp som idag saknar en allmänt accepterad definition. Trots att en entydig definition saknas föreslår flera studier att dyskalkyli bland annat kan innebära brister i taluppfattningen. På grund av avsaknad av definition av begreppet dyskalkyli är det mycket oenigheter kring diagnosfrågan. Detta då det förekommer flera olika instrument för att mäta det. Ändå har flera studier gjorts där dyskalkylins omfattning bland elever i grundskoleålder är bedömd. Det uppskattas att ungefär 5-6 procent av alla elever i grundskolan har dyskalkyli.

Syftet med undersökningen är att ta reda på hur pedagoger i förskola och förskoleklass kan arbeta för att göra barns lärande kring grundläggande taluppfattning lustfyllt i meningsfulla sammanhang. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med tre förskollärare och två matematikutvecklare. Vi använde oss av semistrukturerade frågor.   Av resultaten framgår att pedagogerna har en medveten och strukturerad planering där barnen utmanas på rätt nivå. Pedagogerna både väcker intresse för matematik och tar tillvara på barnens egna idéer. Det gör att barnens grundläggande taluppfattning stärks på ett lustfyllt och meningsfullt sätt och barnen utvecklar lust att lära och tillit till sin egen förmåga.   Slutsatserna av undersökningen är att dialogen mellan pedagog och barn är mycket betydelsefull. Pedagogers förhållningssätt och val av metod och material spelar stor roll för barns lärande kring grundläggande taluppfattning. Genom att pedagoger anpassar och varierar nivån på matematiska utmaningar stärks barns självkänsla och lärandet stimuleras.

Syftet med den här studien är att utveckla en förståelse för om eller hur den undervisning som förespråkas i Matematiklyftet skapar möjligheter till en ökad måluppfyllelse för SUM-elever (SUM-särskilda utbildningsbehov i matematik)? I studien har en kvalitativ textanalys av innehållet i Matematiklyftets modul ”Taluppfattning och tals användning årskurs 1-3” genomförts för att studera undervisningen och hur den möter SUM-elevernas särskilda utbildningsbehov i matematik. Studien visar att Matematiklyftet förordar en undervisning som i hög grad överensstämmer med forskning om lämplig undervisning för SUM-elever men genom studien har några svagheter identifierats. Bland annat har SUM-elever i regel behov av en mer strukturerad, explicit och lärarledd undervisning än vad som huvudsakligen rekommenderas i Matematiklyftet. SUM-elever är även i stort behov av en cyklisk undervisning med repetition och regelbundna återkopplingar till tidigare undervisningsområden något som inte framhävs tydligt i materialet. Trots dessa anmärkningar så menar vi att den undervisning som rekommenderas i Matematiklyftet både stärker och lyfter undervisningens kvalité för alla elever vilket borde skapa möjligheter till en ökad måluppfyllelse. / The aim of this study is to analyze if or how the teaching that is stipulated in Matematiklyftet creates opportunities for better achievements for SEN-students (SEN- special education needs). We performed a qualitative text analysis of the content of the module “Taluppfattning och tals användning årskurs 1-3” (Number sense and the use of number in grade 1-3) in Matematiklyftet to study how it meet the SEN-students special educational needs in mathematics . The study shows that teaching advocated for SEN-students in Matematiklyftet largely correspond with current research. However, the study also exposes some weaknesses in Matematiklyftet with recommendations not in line with available research. For example SEN-students usually needs a more structured, explicit and teacher-led instruction than  recommended in Matematiklyftet. SEN- students are also in great need of a cyclical teaching with regular feedback and rehearsal of past teaching areas which are not clearly highlighted in Matematiklyftet. We think that despite these weaknesses, Matematiklyftet will fulfil its role by strengthen and develop the teaching quality for all students, which should create opportunities for increased achievement.

Denna kvalitativa fallstudie syftar till att tillföra kunskap om hur samarbetande samtal och samundervisning kan bidra till att utveckla ett samarbete som kan stödja och stimulera alla elever på gruppnivå. Resultatet visar att det sker ett kunskapsutbyte, och därmed en förändring av lärmiljön, då speciallärare och lärare i diskussioner och reflektioner bidrar med kunskaper utifrån sina olika kompetenser. Gemensam planeringstid och samarbetsvilja är förutsättningar för samundervisning. Framgångsfaktorer i samundervisningssituationen är att lärarna kompletterar varandra och det går att dela klassen eller arbeta enskilt med någon elev. Utmaningar i samarbetet är att inte vara kvar i gamla tankemönster och i stället se alla elever som ett gemensamt ansvar.

No description available.

Studien syftade till att öka kunskapen om hur intensivundervisning i matematik kunde organiseras och genomföras för ett antal elever i matematiksvårigheter i grundskolans tidigare år. För att undersöka studiens syfte har ett aktionsforskningsprojekt bedrivits, där två elever i årskurs 2 och två elever i årskurs 3 fått möjlighet att testa intensivträning i matematik. Undervisningen skedde inom skoldagens ram men utanför ordinarie matematikundervisning. Studien skulle också undersöka vad som hände med elevernas matematiska lärande främst inom grundläggande taluppfattning, samt hur de upplevde en sex veckor lång intensivundervisning i matematik. I studien användes ett färdigt strukturerat material i arbetet med eleverna: Intensivträning i matematik (Olsson, 2016). Fyra lärare har intervjuats för att undersöka hur de ser på det specialpedagogiska stödet i matematik och denna typ av intensivundervisning.    Studiens resultat tyder på att en intensivundervisningsperiod, med fokus på taluppfattning, i varierande grad främjar elevers matematiska färdigheter. Resultatet indikerar att elevernas kunskaper har ökat inom det specifika talområde eleverna tränat efter att de genomfört intensivundervisningen, vilket stämmer bra överens med tidigare forskning inom området.

I denna studie undersöks vad som är kritiskt för elever när ett historiskt talsystem ska användas i undervisningen. Syftet med studien är att identifiera kritiska aspekter som elever behöver urskilja för att kunna utveckla sin taluppfattning genom undervisning där det egyptiska talsystemet används. Syftet besvaras med hjälp av två forskningsfrågor; Vilka aspekter är kritiska? Vilka variationsmönster kan synliggöra de kritiska aspekterna? Studien baseras på variationsteorin och metoden learning study. Studien har utförts i två klasser i årkurs fyra. Studien består av ett för- och eftertest, samt en lektion som hållits i båda klasserna. Resultatet visar på att det fanns fyra kritiska aspekter för denna elevgrupp. Lektionen innehöll tre olika variationsmönster som resultatet påvisar ha belyst de kritiska aspekterna, eftersom eleverna presterat bättre i samtliga delar som testats. I vissa delar har andelen elever som svarat rätt ökat från 13% till över 50%. I studien dras slutsatsen att användning av historiska talsystem är ett effektivt sätt att utveckla elevers taluppfattning samt att de variationsmönster som använts i denna studie har lyckats belysa de aspekter som var kritiska för eleverna så att de har kunnat urskilja dem.