This study analyzes if there is a connection between ESG - which stands for Environmental, Social and Governance, and stock returns over time. The study also analyzes how integrating ESG can impact a company's competitiveness long term. This is done by researching the following two research questions:  How can a multiple regression model be formulated to determine if there is a connection between ESG and stock returns? How are companies integrating ESG and sustainability practices and what are the benefits of doing so? The first question was answered by performing a regression analysis on ESG factors reported on Nordic stocks and determining if the dependent variable ROI could be explained by these. The second question was answered by conducting a literature review and interviews with relevant actors. The results from the multiple regression analysis showed a low adjusted R2 of 0.23 which implied that there is no clear relationship between ESG factors and ROI. The literature review shows that there are positive outcomes associated with a company being sustainable that are not directly related to the financial yield. The interviews examined how different companies are integrating ESG and sustainability work into their business practice to achieve long term competitiveness while also complying with regulations coming from the EU. In conclusion, there is no clear relationship between ESG and stock return, and the focus with ESG lies within ensuring that a company integrates sustainability to keep a competitive spot in the market and reduce risk, while also reducing their environmental and social impact. / Denna studie undersöker om det finns en koppling mellan ESG - vilket står för Environmental, Social and Governance, och avkastning över tid. Studien analyserar även hur integreringen av ESG kan påverka ett företags konkurrenskraft på lång sikt. Detta görs genom att undersöka följande två frågor:  Hur kan en multipel regressionsmodell formuleras för att avgöra om det finns en koppling mellan ESG faktorer och aktiers avkastning? Hur integrerar företag ESG och hållbarhetsprinciper och vilka fördelar för detta med sig? Den första frågan besvarades genom att genomföra en regressionsanalys på ESG faktorer som hade rapporterats för Nordiska börsnoterade bolag och avgöra om den beroende variabeln total avkastning (ROI) kunde förklaras av dessa faktorer. Den andra frågan besvarades genom att genomföra en litteraturstudie och genomföra intervjuer med relevanta aktörer. Regressionsanalysen hade en låg tillförlitlighet och visade på att det inte fanns några tydliga kopplingar mellan ESG-faktorer och avkastningen. Resultatet från litteraturstudien visar att det finns positiva effekter av ESG som inte är kopplade till finansiella mått. Intervjuerna visar på att företag integrerar ESG i sitt arbete för att behålla sin konkurrenskraft på marknaden. Sammanfattningsvis så finns det ingen tydlig koppling mellan ESG-faktorer och aktiers avkastning, och fokus med ESG bör snarare vara att se till att företag arbetar hållbart för att behålla sin del av marknaden, minska risk och samtidigt minska sin påverkan på klimatet.

The climate issue is becoming increasingly relevant, and with that, the EU's greentaxonomy has been designed to support investors in defining environmentally sustainableinvestments. To meet the taxonomy, the business must contribute significantly to at leastone of the six environmental objectives, not significantly harm the remainingenvironmental objectives, and meet minimum requirements for social sustainability.  Environmental certification systems are used to measure a building's environmentalsustainability, but as the taxonomy becomes more relevant, the question arises of howthese systems can be used in taxonomy work or if they become irrelevant. In addition,industry professionals experience the requirements of the taxonomy as unclear. Thepurpose of the report is therefore to analyze difficulties, develop solutions, and investigatehow environmental certification systems for existing buildings relate to the taxonomy.Miljöbyggnad iDrift, BREEAM In-Use, and LEED O + M have been investigated using aliterature review, interviews, and a case study. The main challenges with the EU-taxonomy were found to be the large margin forinterpretation left to affected organizations, due to a lack of clarifications. Another centraldifficulty was that the taxonomy's purpose as a common language fails, partly due tocountries using different systems to measure the sustainability of a building, making itdifficult to compare sustainability on a global scale. Proposed solutions included acommon certification system, demonstrating green potential, and authorities needing totake greater responsibility in providing assistance. An important conclusion of the thesisis that buildings that are certified with the analyzed systems of this report are notautomatically taxonomy-aligned, even though these systems play a continued significantrole in the sustainability work.

This study analyzes if there is a connection between ESG - which stands for Environmental, Social and Governance, and stock returns over time. The study also analyzes how integrating ESG can impact a company’s competitiveness long term. This is done by researching the following two research questions:1. How can a multiple regression model be formulated to determine if there is a connection between ESG and stock returns?2. How are companies integrating ESG and sustainability practices and what are the benefits of doing so?The first question was answered by performing a regression analysis on ESG factors reported on Nordic stocks and determining if the dependent variable ROI could be explained by these. The second question was answered by conducting a literature review and interviews with relevant actors. The results from the multiple regression analysis showed a low adjusted R2 of 0.23 which implied that there is no clear relationship between ESG factors and ROI. The literature review shows that there are positive outcomes associated with a company being sustainable that are not directly related to the financial yield. The interviews examined how different companies are integrating ESG and sustainability work into their business practice to achieve long- term competitiveness while also complying with regulations coming from the EU. In conclusion, there is no clear relationship between ESG and stock return, and the focus with ESG lies within ensuring that a company integrates sustainability to keep a competitive spot in the market and reduce risk, while also reducing their environmental and social impact. / Denna studie undersöker om det finns en koppling mellan ESG - vilket står för Environmental, Social och Governance, och avkastning över tid. Studien analyserar även hur integreringen av ESG kan påverka ett företags konkurrenskraft på lång sikt. Detta görs genom att undersöka följande två frågor:1. Hur kan en multipel regressionsmodell formuleras för att avgöra om det finns en koppling mellan ESG faktorer och aktiers avkastning?2. Hur integrerar företag ESG och hållbarhetsprinciper och vilka fördelar för detta med sig?Den första frågan besvarades genom att genomföra en regressionsanalys på ESG faktorer som hade rapporterats för Nordiska börsnoterade bolag och avgöra om den beroende variabeln total avkastning (ROI) kunde förklaras av dessa faktorer. Den andra frågan besvarades genom att genomföra en litteraturstudie och genomföra intervjuer med relevanta aktörer. Regressionsanalysen hade en låg tillförlitlighet och visade på att det inte fanns några tydliga kopplingar mellan ESG-faktorer och avkastningen. Resultatet från litteraturstudien visar att det finns positiva effekter av ESG som inte är kopplade till finansiella mått. Intervjuerna visar på att företag integrerar ESG i sitt arbete för att behålla sin konkurrenskraft på marknaden. Sammanfattningsvis så finns det ingen tydlig koppling mellan ESG-faktorer och aktiers avkastning, och fokus med ESG bör snarare vara att se till att företag arbetar hållbart för att behålla sin del av marknaden, minska risk och samtidigt minska sin påverkan på klimatet.

Energieffektivisering av byggnadsbeståndet är en viktig del av EU:s klimatarbete, och systemet med energideklarationen (EPC) är ett centralt politiskt verktyg för ändamålet. Forskningen om hur EPC påverkat fastighetsmarknaden är dock inte helt entydig. Fastän statistisk forskning huvudsakligen tyder på ett samband mellan en högre energiklass och en högre köpeskilling, marknadsförs inte energiklassen som en lönsam grön strategi. Genom att intervjua svenska fastighetsaktörer om deras syn på och användning av energideklarationen ämnar denna studie undersöka om EPC-märkningen (energiklassen), som ingår som ett obligatorium i alla försäljnings- och hyresannonser, spelar någon roll för betalningsvilja och investeringsbeslut. I det fall det finns en lönsamhet i energieffektivitet borde energideklarationen vara ett värdefullt informationsverktyg. Den borde dessutom leda till en kontinuerlig förbättring av energiklasserna i det svenska byggnadsbeståndet och på lång sikt bidra till att uppnå klimatmål på nationell och internationell nivå. År 2022 väntas tillägg till befintlig EU-lagstiftning som kommer öka fokus på energieffektivisering för att uppnå de globala klimatmålen, vilket gör det än mer angeläget att utreda EPC-systemets tillämpning och potentiella fördelar på den svenska fastighetsmarknaden. Resultaten av denna studie visar att EPC-märkningen inte har haft en speciellt stor inverkan på marknaden sedan den infördes eftersom den inte skapar ekonomiska incitament att investera i energieffektivitet, och de energieffektiviseringsåtgärder som deklarationen föreslår är alltför generiska och bristfälliga. På det hela taget har deklarationen en svag ställning och är för närvarande främst begränsad till en formalitet. Värdet av en bra energiklass kommer dock sannolikt att öka till följd av implementeringen av EU-taxonomin, och denna ökning beror till stor del på de finansiella fördelar en bra energiklass kan medföra. Resultaten i denna uppsats ifrågasätter ett energiklassningssystem i Sverige som inte fungerar som det ska eftersom det inte bidrar till att öka energieffektiviteten i det svenska byggnadsbeståndet, och understryker vikten av kompletterande politik som kan uppmuntra investeringar i rätt riktning. / Improving the energy efficiency of the building stock is an important part of the EU's climate work, and the Energy Performance Certificate (EPC) scheme is a key policy tool for this purpose. Research on the impact of the Energy Performance Certificates (EPC) on the real estate market is not entirely clear. While statistical research mainly suggests a correlation between a better energy class and a higher price, the energy class is not being marketed as a profitable green strategy. By interviewing Swedish real estate actors about their views on the energy performance certificate (EPC) this study seeks to investigate whether the EPC label, which is included as a mandatory element in all sales and rental advertisements, plays a role in willingness to pay and investment decisions. If there is a profitability in energy efficiency, the EPC should be a valuable information tool. In addition, it should lead to a continuous improvement of the energy performance of the Swedish building stock, and in the long term contribute to achieving climate goals at national and international level. In 2022, amendments to existing EU legislation are expected that will increase the focus on energy efficiency to achieve the global climate goals, making it even more urgent to investigate the application and potential benefits of the EPC scheme in the Swedish real estate market. The result of this study shows that the EPC label has not had a significant impact on the market since its introduction, since it does not create financial incentives to invest in energy efficiency and since the energy efficiency improvement measures proposed by the declaration are too generic and insufficient. On the whole, the energy performance certificate has a weak position and is currently mainly limited to a formality. However, the value of a good energy class is likely to increase as a result of the implementation of the EU taxonomy, and this transition is largely dependent on the financial benefits a good energy rating can bring. The findings of this paper call into question an energy labeling scheme in Sweden that is not working as it should, that is, to increase energy efficiency in the Swedish building stock, and underline the importance of complementary policies that can encourage investment in the right direction.

För att nå Parisavtalet 2050 är det viktigt att öka miljömedvetenheten och minska klimatavtrycket. Fastighetsbranschen bidrar till en betydande del av Sveriges totala utsläpp, närmare 21 procent. Följande examensarbete fokuserar på de gröna finansieringsalternativen inom de svenska kommersiella fastighetsbolagen och undersöker vad som krävs för att erhålla grön finansiering samt hur dessa kriterier påverkar små och stora fastighetsbolag. Studien bygger på en kvalitativ metod där litteraturstudier, dokumentstudier och tio semistrukturerade intervjuer utgör materialet för att besvara frågeställningarna. Studien visar att kriterierna för gröna finansieringsalternativ kan tolkas på olika vis, men att EU-taxonomin haft en inverkan på vad som kan klassificeras som “grönt”. Vidare kommer studien fram till att olikheterna i fastighetsbolagens gröna ramverk beror på avsaknad av enhetliga definitioner och standarder, vilket ger bolagen flexibilitet men skapar även otydlighet på marknaden. Jämförelsevis med bankerna som tillämpar EU-taxonomin för att öka standardiseringen. Studien pekar på att fastighetsbolagen som uppfyller EU-taxonomin har en bättre tillgång till grön finansiering från bankerna. Däremot lyfts det fram att förutsättningarna för grön finansiering skiljer sig mellan små- och stora fastighetsbolag, där brist på kunskap och resurser är utmanande för de mindre bolagen. Trots detta förväntas grön finansiering bli normen i framtiden, och fastighetsägare som inte arbetar proaktivt för att uppfylla kriterierna kan potentiellt påverkas av möjligheterna till finansiering. För de mindre fastighetsbolagen krävs dessutom en balans mellan kostnad och nytta för att välja gröna finansieringsalternativ. Sett till framtiden förväntas EU-taxonomin få en större inflytande på kriterierna, och hållbarhetslänkad finansiering kan vara ett alternativ för att möjliggöra förflyttningen inom det befintliga fastighetsbeståndet. Framtida forskning kan undersöka hur direktivet om energiprestanda kan minska energianvändningen i befintliga fastigheter och synen hos oberoende granskare samt investerare när det gäller skillnader i gröna ramverk. Slutligen kan vidare studier undersöka möjligheterna och utmaningarna med hållbarhetslänkad finansiering. / To achieve the Paris Agreement by 2050, it is important to increase environmental awareness and reduce carbon footprint. The real estate industry accounts for a significant portion of Sweden's total emissions, around 21 percent. The following thesis focuses on the green financing alternatives within the Swedish commercial real estate sector and examines the requirements for obtaining green financing and how these criteria affect small and large real estate companies. The study is based on a qualitative method where literature studies, document studies and ten semi-structured interviews constitute the material to answer the questions. The study reveals that the criteria for green financing options can be interpreted in different ways, but that the EU-taxonomy has had a significant impact on what can be classified as "green" and contributes to clarity. Furthermore, the study concludes that the differences in the green frameworks among real estate companies are due to the lack of unified definitions and standards, which gives companies flexibility but also creates ambiguity in the market. On the other hand, banks use the EU-taxonomy to increase standardization. The study also highlights that real estate companies that meet the EU-taxonomy have better access to green financing from banks. However, it is noted that the conditions for green financing differ between small and large real estate companies, where a lack of knowledge and resources is challenging for the smaller companies. Despite this, green financing is expected to become the norm in the future, and property owners who do not proactively work to meet the criteria may potentially be affected in their financing opportunities. For smaller real estate companies, a balance between cost and benefit is required for them to choose the green financing alternatives. Looking ahead, the EU-taxonomy is expected to have an increasing impact on the criteria’s, and sustainability-linked financing may be an option to enable the transition within the existing property stock. Future research could focus on how the energy performance directive can reduce energy consumption in existing properties and the perspectives of external reviewers and investors regarding differences in the green frameworks. Lastly, future studies could explore the opportunities and challenges of sustainability-linked financing.

In classical “triple bottom line” sustainability reporting, there have not been any clear guidelines on how companies should report on their environmental footprint. Consequently, the transparency in the environmental reporting has been low, which has resulted in greenwashing. To create reliable reporting and increase the proportion of green loans and green investments, the EU introduced the classification system EU Taxonomy in 2021. The new framework has stricter requirements on companies as they are now obligated to report on specific guidelines. These guidelines will also allow stakeholders to determine how sustainable a company is. Since the EU Taxonomy was recently launched, there has been a knowledge gap in how companies experience the framework. Also, what measures should be considered in the design of the EU Taxonomy for the implementation to be as successful as possible, based on the premise that companies should make their business model as sustainable as possible. This semi-structured interview study examines how Swedish companies experience the EU Taxonomy. The researchers interviewed eight Swedish stakeholders with great insights into the area, from the manufacturing industry (1), the Real Estate Industry (2), the Swedish Corporate Business Organizations (1), the Real Estate Industry Organizations (2), and Auditing Firms (2). The researchers could conclude that being classified as sustainable in the EU Taxonomy does not necessarily mean a company is sustainable from a scientific point of view. Nevertheless, it can be an answer to political interests. The interviewees also felt it was challenging to interpret and understand the framework and that there were necessary clarifications. Further, the EU will have to account for several activities from each industry so that companies can report on their total ecological footprint. Finally, changes in the delegated acts are mandatory for the EU taxonomy to be a successful policy instrument. / I klassisk “triple bottom line” rapportering har det inte funnits några tydliga riktlinjer för hur företag ska rapportera om sitt ekologiska avtryck. Som en följd av detta, har transparensen i hållbarhetsredovisningen varit låg, vilket har resulterat i greenwashing. I syfte att skapa mer tillförlitlig rapportering och öka andelen gröna lån och investeringar, infördes 2021 klassificeringssystemet EU Taxonomin. Det nya ramverket har skapat nya krav på företag då de nu är skyldiga att rapportera på specifika miljöbelastande aktiviteter. Dessa riktlinjer ska dessutom kunna utgöra hur hållbara de rapporterande bolagen är. Eftersom EU Taxonomin nyligen har lanserats, fanns det en kunskapslucka för hur företag upplever ramverket. Även vilka åtgärder som bör övervägas i utformningen av EU-taxonomin för att implementeringen ska bli så framgångsrik som möjligt, utifrån utgångspunkten att företag ska göra sin affärsmodell så hållbar som möjligt. Med detta i åtanke utvecklades denna semistrukturerade intervjustudie som ämnar att undersöka hur svenska företag ser på EU Taxonomin. Forskarna har intervjuat åtta aktörer från svenska: tillverkningsindustrin (1), fastighetsbranschen (2), näringslivet (1), medlemsorganisationer inom fastighetsbranschen (2) och revisionsbyråer (2). Det forskarna kunde konstatera är att det som klassas som hållbart i EU Taxonomin, inte nödvändigtvis ur ett teknikneutral och vetenskapligt perspektiv är hållbart, utan är ett svar på ett politiskt intresse. Aktörerna upplever dessutom att ramverket är svårt att förstå och att det därför är nödvändigt med förtydningar. Till sist kommer även EU behöva ta fler aktiviteter från de respektive branscherna i åtanke i de delegerade akterna, för att företag ska kunna redovisa för sitt totala ekologiska fotavtryck. Slutligen är ändringar i de delegerade akterna obligatoriska för att EU Taxonomin ska kunna bli ett framgångsrikt policyinstrument.

To limit the effects of climate change and keep the global mean temperature increase of below 1.5 °C in the year 2100, the financial markets need to shift investments into low-carbon business and technologies. By integrating sustainability assessments into traditional investment analysis, sustainable investing is in this case a concept that can be used to enable this transition. The EU Taxonomy on sustainable finance is a tool and future mandatory regulation that aims to highlight sustainable investing and to help different companies, investors and project promoters make investment decisions that align with the transition to a low-carbon society. This study aims to describe how the EU taxonomy can be related to sustainable investments, and to examine how companies in different sectors are evaluated using the EU Taxonomy by using companies included in a sustainability fund as a case study. Furthermore, the study aims to examine whether the EU Taxonomy is in line with the Industrial Ecology concepts of Life cycle thinking and weak/strong sustainability. The results of the literature study of the EU Taxonomy together with the case study suggests that the implementation of the EU Taxonomy into EU regulation will lead to a greater integration of sustainable investing within the EU. Furthermore, the EU Taxonomy does in theory integrate Life cycle thinking as well as possess a strong view on sustainability. However, this does not translate into practice as the practical implementation of the EU Taxonomy as it stands right now does not implement these concepts. The results of the case study showed that there are issues associated with accessing company specific information, as the analyzed companies did not disclose how their operations relate to the EU Taxonomy. Moreover, the case study indicated that some sectors have an easier time being considered environmentally sustainable by the EU Taxonomy. The EU Taxonomy is a step in the right direction towards increased integration of environmental sustainability into investments, however, the tool and regulation as it stands right now leaves much to be desired. / För att hålla den globala medeltemperaturen under en ökning på 1.5 °C till år 2100, måste den finansiella marknaden investera i företag och teknologier som bidrar till en minskning av växthusgasutsläpp globalt. Hållbara investeringar är ett koncept som tar hänsyn till b.la utsläpp av växthusgaser i investeringsbeslut, vilket kan möjliggöra denna övergång till hållbarare samhälle. EU:s Taxonomi om hållbara investeringar är ett ramverk och framtida reglemente som ämnar att möjliggöra och hjälpa företag, investerare och projektansvariga att investera mer miljömässig hållbart. Denna studie syftar till att förklara hur EU Taxonomin kan relateras till hållbara investeringar, samt att examinera hur företag i olika sektorer kan utvärderas med hjälp av EU Taxonomin genom att genomföra en casestudie på företag inkludera i en hållbarhetsfond. Vidare ämnar denna studie examinera om EU Taxonomin är i linje med industriell ekologi med koncepten livscykeltänkande (en: Life Cycle Thinking) samt stark och svag hållbarhet. Resultatet indikerar att implementeringen av EU Taxonomin kommer att leda till en ökad integrering av hållbara investering inom EU. Vidare indikerar resultatet att EU Taxonomin har som mål att ta hänsyn till livscykeltänkande och vara i linje med stark hållbarhet, men att denna målsättning inte är inkluderat i det praktiska verktyget som EU Taxonomin använder. Resultatet av casestudien visar att det finns problem kopplade till att bedöma hur väl företag tar hänsyn till kriterierna inkluderade i EU Taxonomin, då företag inte delger den information som behövs för att göra denna bedömning. Vidare så indikerade casestudien att vissa sektorer kommer ha det lättare när det kommer till att vara i linje med EU Taxonomins kriterier. Avslutningsvis så är EU Taxonomin ett steg i rätt riktning när det kommer till att integrera miljöaspekter i investeringar, men det praktiska verktyget och ramverk som det ser ut just nu skulle kunna vara mer utvecklat och mer strikt i praktiken.

Vi lever i en tid präglad av drastiska klimatförändringar och ökade utsläpp av växthusgaser, där klimatångest har kommit att bli ett problem som tycks drabba såväl privatpersoner som företag. Allteftersom vår medvetenhet för samtidens klimathot ökar, har även hållbarhet fått en allt större betydelse för europeiska investerare. En tydlig konsekvens härav är den kraftiga ökningen av antalet hållbarhetsindex som identifierats på finansmarknaden. Hållbarhetsindex används ofta som komponent i passiva investeringsstrategier eller som verktyg för att mäta prestationen av olika värdepapper i en portfölj, och får på så vis funktionen av ett benchmark. Metoden för att utveckla såväl hållbara index som benchmarks kan emellertid variera, vilket ofta beror på att klimatrelaterad information kan vara extremt komplex att omvandla till finansiellt relaterbara värden. Svårigheterna härom har således minskat marknadens förtroende för sådana investeringsalternativ, trots den ökade benägenheten hos investerare att ta hänsyn till hållbarhet även i finansiella sammanhang. Bristande lagstiftning inom området föranledde Europeiska kommissionen att upprätta ett förslag om ändring av Benchmarkförordningen år 2018, som en del av sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt. Förordningen reglerar i dagsläget främst administratörer av benchmarks, vilka innehar det övergripande juridiska ansvaret för ett benchmark. Med förslaget införs nya kategorier för koldioxidsnåla och klimatpositiva benchmarks samt en reviderad transparensreglering som förpliktigar administratörer att offentliggöra hur de beaktar hållbarhet i sin metod och referensvärdesdeklaration. Även om förslaget välkomnats av flertalet aktörer, föreligger anledning att ifrågasätta huruvida marknaden kommer kunna förhålla sig till de ambitiösa ändringarna, samt om effekten av reglerna blir den som kommissionen eftersträvat. I uppsatsen identifieras och diskuteras de potentiella utmaningarna med förslagets ikraftträdande, vilka sedermera analyseras i förhållande till de åsyftade ändamålen med reglerna. Kritik riktas i uppsatsen främst mot förordningens bristande möjligheter att hålla andra aktörer ansvariga, eftersom uppfyllandet av de nya reglerna inte enbart är beroende av administratörernas eget agerande. Vidare konstateras att marknaden inledningsvis kommer att få stora svårigheter med insamling och verifiering av den klimatrelaterade information som är avgörande för användningen av miljövänliga benchmarks. Sett ur ett långsiktigt perspektiv tros emellertid ändringarna kunna skapa goda förutsättningar för en bättre inkludering av hållbarhet på finansmarknaden, utan kompromiss av ett konsument- eller investerarskydd.

Genom styrning av finansiella medel har gröna obligationer fått en viktig roll i utvecklingen mot ett miljömässigt hållbart samhälle. Extern granskning av gröna obligationer styrs idag genom frivilliga marknadsstandarder, varav GBP är den vanligaste. Dessutom har EU nyligen presenterat en egen frivillig standard med särskild tillsyn. Bättre tillgång till klimatrelaterad information samt tydliga och gemensamma definitioner av gröna aktiviteter är förutsättningar för att investerare mer effektivt ska flytta kapital till miljömässigt hållbara verksamheter för att stötta omställningen till en mindre fossilbaserad ekonomi. I den här uppsatsen visas att dagens betygsättning, olika bedömningsmetoder till trots, torde vara relativt pålitlig, men att det finns utrymme att önska högre jämförbarhet och därmed ökad investerartillit. Tydligare marknadsstandarder kan vara en viktig aspekt för att öka betygens pålitlighet allt eftersom marknaden för gröna obligationer expanderar. Analysen visar att lagstiftning som leder till ökad mängd publicerad granskning genom gröna betyg torde gynna transparensen samtidigt som ryktesrisken vid intressekonflikter bör innebära motvillighet gentemot felaktig bedömning. Samtidigt kan överdriven reglering begränsa möjligheterna för innovation, utveckling och expansion av marknaden som helhet. Det torde därmed vara i lagstiftarens intresse att inte införa alltför sträng reglering, eftersom risk att inte kunna uppnå den finansiering av klimatmålen som önskas då uppstår. Eftersom gröna obligationer är ett internationellt fenomen behöver världens länder arbeta tillsammans mot gemensamma standarder i syfte att nå klimatmålen.  I det fall tvingande reglering ska införas bör den vara på som lägst EU-nivå. För marknadsbalans mellan aktörerna och jämförbarhet mellan obligationerna är det viktigt att regleringen inte upplevs otydlig. Regleringen måste dessutom vara generell och så pass flexibel att den kan möta teknologisk utveckling och förändrade förhållanden på marknaderna utan att processen blir för långdragen. Så länge målet är att ha en europeisk kapitalmarknad där aktörerna kan tillhandahålla finansiella tjänster nationsövergripande krävs finansiell tillsyn som inte stannar vid nationsgränserna. På sikt torde Esma vara lämpligast att överse samtliga granskare av gröna obligationer verksamma på den europeiska marknaden. För detta krävs utökad reglering som ger Esma ökad behörighet såväl som ökade resurser för att effektivt kunna utföra tillsynsarbetet. / Through the management of financial resources, green bonds have received an important role in the development towards an environmentally sustainable society. External review of green bonds is today subject to voluntary market standards, of which GBP is the most common. In addition, the EU has recently presented its own voluntary standard, which includes supervision. Better access to climate-related information and clear and harmonised definitions of green activities are prerequisites for investors to move capital more efficiently to environmentally sustainable businesses to support the transition to a less fossil-based economy. With this paper it is shown that the current rating, despite different assessment methods, should be relatively reliable, but that there is room to wish for higher comparability and thus increased investor confidence. Clearer market standards can be an important aspect in increasing the reliability of ratings as the market for green bonds expands. The analysis shows that legislation that leads to an increased number of published reviews through green ratings should promote transparency, while the risk of rumors in the event of conflicts of interest should imply reluctance to make incorrect assessments. At the same time, excessive regulation may limit the opportunities for innovation, development and expansion of the market as a whole. Thus, it should be in the interest of the legislator not to introduce a regulation which is too strict, as the risk of not being able to achieve the desired financing of the climate goals then arises. As green bonds are an international phenomenon, all countries need to work together towards common standards in order to achieve the purpose of the climate goals. In the event that mandatory regulation is to be introduced, it should at least be at EU level. For market balance between the market participants as well as comparability between the bonds, it is important that the regulation is not perceived as unclear. In addition, regulation must be general and flexible enough to meet technological developments and new market conditions without the process becoming too lengthy. As long as the goal is to have a European capital market where market participants can provide financial services nationwide, financial supervision that does not stop at national borders is required. In the long run, ESMA should be the most appropriate authority to oversee all examiners of green bonds operating in the European market. This requires increased regulation that gives ESMA increased authority, as well as increased resources in order to be able to carry out the supervisory work effectively.