<p>Förhållandet mellan modern gnosticism och New Age har visat sig vara oklar i den aktuella akademiska diskussionen. I denna studie gjordes ett försök att bringa en större ordning i denna aktuella akademiska diskussion. Huvudsyftet var att jämföra modern gnosticism och New Age utifrån några valda verk, och se vilka likheter och skillnader som fanns. Metoden som användes var deskription och komparation. Studien visade att det fanns både likheter och skillnader. Den största likheten kan sägas bestå av att båda fenomenen är individcentrerade. Den främsta auktoriteten finns inom människan. En annan likhet är att båda rörelserna har en oppositionell karaktär. På det andliga planet är man mot den etablerade, institutionaliserade och hierarkiska formen av religion. Den största skillnaden mellan de båda handlar om två närliggande existentiella frågor som verkar vara förbehållet modern gnosticism. Det handlar om människan som en främling inför tillvaron, och hennes utkastade tillstånd i denna världen.</p>

This paper aims to describe and elaborate on a recent discursive change within the new-age movement. Since the seventies and the publishing of speculative popular science books like The Tao of Physics by Fritjof Capra and The self-aware Universe by Amit Goswami, the idea that quantum physics resonates with spirituality has become the topic of hundreds of books and movies. The quantum-spiritual discourse has three distinct ways to approach quantum physics in its discussion on spirituality: The parallelistic approach which emphasizes the similarities between eastern philosophies and modern physics, the monistic-idealistic approach which tells us that mind is the foundation of matter and the scientific spiritual approach which tries to explain spiritual claims scientifically. In the quantum-spiritual discourse, quantum physical phenomena (e.g. non-locality and entanglement) are being called upon to validate metaphysical statements. The primary assumption of the discourse is that the shift of paradigm due to the establishment of modern physics also is a shift of paradigm of spirituality. With the object to examine the common claims made in the discourse, cross-references between spiritual arguments and facts of quantum physics are being made. A discussion is held about the probable influence of the historical context, with particular focus on the monistic evolvement during the late nineteenth century.

Religioners symbolsystem kan, utifrån ett sociologiskt och antropologiskt perspektiv, uppfattas som grund för hur människor skapar och upprätthåller kultur och social ordning. Inom gudinnetron riktas som oftast kritik mot de monoteistiska religionerna så som kristendom, judendom och islam. Man menar att dessa religioners etik, mytologi och symbolik tolkas och reproduceras utifrån en androcentrisk norm som främst gynnar exploatering av kvinnor, barn och jorden själv. Makt är ett nyckelbegrepp i dessa sammanhang. Mitt syfte är att förstå hur gudinnetrons symboliska system skapar förståelse av begreppet makt. Min huvudfråga är: Hur ser gudinnetrons förståelse av begreppet makt ut? Jag har funnit att gudinnetroendes förståelse av makt kan härledas till upplevelsen och förståelsen av den immanenta Gudinnan. Gudinnan är livskraften och livscykeln som människor och natur är sammanlänkade i och därav lever i gemenskap inom. Detta leder till en maktförståelse där makt främst ses som människans förmåga att utifrån den immanenta livskraften handla i världen för helhetens bästa. Att använda sin makt för att dominera över andra är därmed inte ett uttryck för makt som har sin grund i upplevelsen av den immanenta Gudinnan utan istället ett uttryck för "makt över".

Förhållandet mellan modern gnosticism och New Age har visat sig vara oklar i den aktuella akademiska diskussionen. I denna studie gjordes ett försök att bringa en större ordning i denna aktuella akademiska diskussion. Huvudsyftet var att jämföra modern gnosticism och New Age utifrån några valda verk, och se vilka likheter och skillnader som fanns. Metoden som användes var deskription och komparation. Studien visade att det fanns både likheter och skillnader. Den största likheten kan sägas bestå av att båda fenomenen är individcentrerade. Den främsta auktoriteten finns inom människan. En annan likhet är att båda rörelserna har en oppositionell karaktär. På det andliga planet är man mot den etablerade, institutionaliserade och hierarkiska formen av religion. Den största skillnaden mellan de båda handlar om två närliggande existentiella frågor som verkar vara förbehållet modern gnosticism. Det handlar om människan som en främling inför tillvaron, och hennes utkastade tillstånd i denna världen.

Söder om Goas partystränder ligger den ganska fridfulla staden Gokarna. Gokarna har sedan början på 1980-talet varit en träffpunkt för både religiöst sökande västerlänningar och indier som insett att de kan tjäna pengar på de nyfikna turisterna. Turister som söker sig utanför sina trygga hem för att fylla andliga hål som den västerländska kulturen lämnat öppna. Jag fascinerades av den andlighet som uppstår bland turister som lever lata dagar på stränder där allt är serverat för en billig penning. Den andlighet som kommer av introspektion i en religiös omgivning. Jag har själv sedan början av 2000-talet då jag genomförde min första resa till Indien varit en del av den växande ungdomskultur som kan kallas backpacker. Det är med mina egna erfarenheter av resande och religiös nyfikenhet jag nu har påbörjat min tredje resa i Indien som ska resultera i en uppsats om andligt sökande västerlänningar i Gokarna, Indien. Syftet med denna uppsats är att försöka kartlägga några av de tankar och handlingar rörande religion och ritual som mina informanter, backpackers i Gokarna, Indien har.

Jag har valt att skriva om förhållandet mellan Jung och den esoteriska tradition som benämns Fjärde vägen. Anledningen till detta val är att jag i båda dessa traditioner, den jungianska och Fjärde vägen, ser ett intressant kritiskt ifrågasättande av vår moderna tids uppfattningar om människan och det mänskliga psyket. Jung framhåller individuationsprocessen som en möjlighet att växa till en fullödig människa. Inom den Fjärde vägen betonas vikten av att ta sin situation på allvar och att genom medvetet arbete och självobservans skapa sig en riktig själ. Båda dessa skolor träder fram i en tid av stora och omskakande förändringar under början av 1900-talet. Båda skolorna ifrågasätter den själlösa massmänniska som den nya tiden har genererat och försöker utarbeta verktyg för att råda bot på tidens tillkortakommanden. Min avsikt är att undersöka deras syn på människan och människans själsliga framåtskridande. Jag tror att detta kan vara ett fruktbart och meningsfullt studium där nya vinklar kan leda framåt. Mina frågeställningar är: Vilken syn på människan har de två riktningarna och vilka konsekvenser får detta? Vilka likheter och skillnader finns det mellan Jungs syn på människans själsliga utveckling och den som Fjärde vägen skolan står för?

Uppsatsen består framför allt av en jämförelse mellan de nygnostiska inslagen i filmerna Matrix, Matrix Reloaded, Matrix Revolutions samt Animatrix och den antika versionen av gnosticism. Jag har speciellt använt mig av Valentinus kosmogoni hämtad ur H. Jonas bok ”The Gnosic Religion”, för denna jämförelse. Hela arbetet sträcker sig dock över flera områden och ämnen som historia, genus, sociala och politiska förändringar, våra media och existentiella spörsmål i västvärlden idag mm. Eftersom gnosticismen delvis uppstod och formades i nära förhållande till kristendomen, samt levde vidare under ytan av det etablerade fram till nyligen, finns det flera paralleller mellan dåtid och nutid. Idag är ett tydligt tecken på detta New Age, det samlingsbegrepp som rymmer så mycket men som likt gnosticismen delar på många föreställningar. T.ex. människans vilja till förmåga bortanför och utöver materien/kroppen, hennes eget inre gudomliggörande och behovet av en transcendent messias mm. Profana likheter kan vara pessimism, nihilism, känslan av en konstgjord och overklig verklighet, verklighetsflykt mm. På ett annat plan handlar uppsatsen om människans mytologiserade/andliga psykologi, dels om Jungs arketypiska psykologi och dels om nyandlig mystik. Hur de kliver in och tar över tomrummet i den traditionellt vetenskapliga och rationella värld vi ”mytlösa” lever i. Den religiösa mystiken var en allmän realitet förr i tiden, men blev s.a.s. bortrationaliserad i upplysningens och senare protestantismens era. Människans belägenhet i den tekniskt avancerade världen har förändrat mycket, också hennes psyke. Bröderna Wachowskis filmverk visar också tydligt på den gnostiska versionen av uppdelningen mellan omedvetna, medvetna och upplysta. Att ”felet” med människan är hennes okunskap om den yttre verkligheten, och att räddningen ligger i ett introvert sökande efter sanningen. Uppsatsens helhet rör sig alltså både i det yttre och det inre, likt Matrixtrilogin och ny/gnosticismen, över tid och rum samt mellan olika tekniska mediala medel.

The intention behind this research was to reveal through two interpretive, inter-related studies the perceived needs of differently-labelled youth, collectively addressed in this thesis as ‘the New Generations’, exploring potentially viable ways of working with them in education. The first study focused on youth labelled Indigos, and the second study focused on exploring a possible way of working with the New Generations according to experienced teachers. Both studies drew on lived experience and opinions of educators who have acquired extensive experience respectively with the Indigo phenomenon and with the psychosynthetic educational model. The first study’s results revealed not only Indigos’ self-actualising and self-transcending characteristics and needs, but also indicated that holistic approaches to education appeared to have been successful with them. A further analysis of characteristics observed by special education experts indicated that differently-labelled youth also appear to be motivated by self-actualising and self-transcending tendencies, which highlighted the relevance of investigating holistic models for potential integration in mainstream education. Psychosynthesis was chosen for investigation in the second study, in that besides addressing self-actualising/transcending needs, it also integrates them within the psyche. The study explored how recent psychosynthesis-based educational projects might inform, and contribute to, holistic and mainstream education. Some innovative potential contributions to both holistic and mainstream education were found. Recent research on current tendencies, educational futures and global trends affecting a changing world would appear to emphasise the relevance of the contributions offered by the psychosynthesis model, hence to suggest the potential appropriateness of their fuller integration in mainstream education. However, an examination of study results and of the relevant literature on practices seems to indicate a tendency to transmit knowledge from past to future generations, irrespective of possibly changed needs, in both mainstream and holistic education. It is suggested that this potentially biased way of educating youth might need to be addressed on both fronts.

Durant le dernier demi-siècle, la religion, comme tous les autres domaines d’activité humaine, a connu plusieurs transformations importantes. La diminution considérable, durant cette période, de la pratique religieuse institutionnalisée est accompagnée de l’apparition d’une multitude de nouvelles formes de spiritualités qui tentent de répondre aux besoins religieux de l’homme occidental. Parmi les multiples manifestations de ce genre, on découvre une spiritualité distincte, appelée néo-chamanisme ou chamanisme urbain, réunissant de nombreuses pratiques contemporaines qui se définissent comme chamaniques. Dans le cadre de ce mémoire, nous nous sommes concentrés sur l’étude du phénomène néo-chamanique de Michael Harner, ex-professeur et directeur du département d’anthropologie au Graduate Faculty of the New School for Social Research à New York, et fondateur de la Foundation for Shamanic Studies (à l’avenir : FSS). La présente recherche a pour but d’analyser le néo-chamanisme de Harner et de définir sa place parmi les nouvelles formes de religiosités. La théorie de la recomposition du religieux de Danièle Hervieu-Léger sert de cadre d’analyse pour cette nouvelle forme de spiritualité. Dans la première partie, nous traitons le phénomène religieux contemporain sous l’angle socioreligieux. Nous présentons un aperçu global des transformations que celui-ci subit en modernité sous l’impact de la sécularisation. À l’aide de la théorie des nouvelles formes religieuses de Danièle Hervieu-Léger, nous mettons en lumière les principales règles selon lesquelles une nouvelle configuration du religieux se déploie dans le contexte occidental contemporain. Dans la seconde partie, nous examinons le chamanisme traditionnel sous l’angle anthropologique. Nous faisons la lecture d’études classiques sur le chamanisme. Il apparaît que le chamanisme classique est communautaire, réservé à quelques personnes choisies par les esprits et que le processus laborieux d’initiation permettant d’accéder à cette fonction implique certains éléments spécifiques parmi lesquels on compte la maladie initiatique, la mort rituelle et la résurrection de la personne. Dans la troisième partie, nous examinons le néo-chamanisme de Harner. Nous rendons compte de son ouvrage majeur La voie spirituelle du chamane : Le Secret d'un sorcier indien d’Amérique du Nord et nous examinons l’expérience chamanique de la Foundation for Shamanic Studies (FSS). Il se dégage de cette étude que l’approche de Harner se veut l’expression d’un chamanisme fondamental et universel adapté à la société contemporaine. La pratique néo-chamanique de Harner se focalise sur le voyage chamanique et sur le contact avec le monde des esprits comme des éléments qui sont au cœur du chamanisme traditionnel. C’est une pratique axée principalement sur l’individu à des fins d’accomplissement de soi et d’(auto)guérison. Elle attire généralement des personnes dont le niveau de scolarité est élevé, disposées à payer pour les services fournis par la fondation. À la fin de notre étude, nous dégageons les conclusions générales suivantes : le néo-chamanisme de Harner s’éloigne de la tradition chamanique et la transforme en une spiritualité nouvelle adaptée aux besoins des Occidentaux; il reflète les transformations subies par le fait religieux pendant la période moderne; il s’adresse principalement à un public en quête de services spirituels ciblés et ponctuels et il favorise une forme de communalisation temporaire et intense; cependant, l’individuation de la pratique chamanique est porteuse de ses effets politiques et néocoloniaux. / Since the last half century, religion as all the other human working fields has passed through lots of significant transformations. The considerable diminishing, during that period, of the institutionalized religious practice is accompanied by the apparition of a multitude of new forms of spirituality that tempt to answer to the western human religious needs. Through the multiple manifestations of this kind it has been discovered a distinct spirituality named neo-shamanism or urban shamanism that gathers under this name a multitude of contemporaneous practices that are defined as shamanic. We focused on Michael Harner’s study about the neo-shamanism phenomenon, ex-professor and manager of the department of anthropology to Graduate Faculty of the New School for Social Research in New York and founder of The Foundation for Shamanic Studies (from now: FSS). The present research objective is to analyze Harner’s neo-shamanism and to identify its place between the new religious contemporary forms .The concept of recomposing Harner’s religious ideology becomes the focus of the analysis of this new form of spirituality. In the first part, we address the religious contemporary phenomenon from a socio religious point of view. We present a global view over the transformations that this phenomenon suffered during the modern period under the influence of secularisation. With the help of the new religious forms theory of Danièle Hervieu-Léger, we emphasize the main rules that run the religious configuration in the contemporary western context. In the second part we analyse the traditional shamanism from an anthropological point of view. We are skimming the prior classical studies about shamanism. It seems that the classical shamanism is communitarian, reserved to some persons that are chosen by spirits and that the hardworking process of initiation allowing to have access to this function implies some specific elements like the initiatic illness, the ritual death and the person’s resurrection. In the third part, we analyse Harner’s neo-shamanism. We focused our analyzing on his main work La voie spirituelle du chamane: Le Secret d'un sorcier indien d’Amérique du Nord and we analyse the shamanic experience from Foundation for Shamanic Studies. The idea that gets out from this study is that Harner’s shamanic approach wants to be the expression of a fundamental one and universally adapted to the contemporary society. Harner’s neo-shamanic practice is focused on the shamanic trip and on the contact with the spirit’s world as being elements that make up the core of the traditional shamanism. It’s a practice mainly focused on the individual that has self accomplishments and (self) healing ends. It appeals generally to persons highly educated and ready to pay for the foundation’s services. At the end of our study, we get out the following conclusions: Harner’s neo-shamanism gets distance from the shamanic tradition and turns it into a new spirituality adapted to western people’s needs; Harner’s neo-shamanism reflects the transformations that the religions suffers during the modern period. It addresses mainly to a public in quest of concrete spiritual services and it gives advantage to a form of temporary and intense communalisation; however, the individualisation of the shamanic practice is carries its political and neo-colonial effects.

This thesis tries to give a critically considered view of what New Age thought is about, where it came from, and where it takes education and the scientific quest for truth. The interest of this study lies in exposing the underlying New Age beliefs and premises so that the implications that New Age thought has for truly meaningful human development and the educational and scientific quest for truth can be determined. A historical investigation which proceeds from the assumption that New Age thought is a phenomenon with philosophical underpinnings that lie in Western historical dynamics is utilised in order to extract and give context to the beliefs and premises in which New Age thought is anchored. Firstly, the movements in the West's alternative mystical and magical spiritual tradition from which current New Age spiritual approaches issue are scrutinized. This is followed by an exploration of mainstream Western history. Foundational premises and central ideas concerning New Age anthropology, morality, cosmology, and epistemology which issue forth from theories in Western philosophy, psychology, and science are identified and critically analysed. From these analyses, the meaning and direction that New Age thought circumscribes for human development and learning are fully explored and evaluated. It is found that New Age thought upholds a magical worldview in which the objective existence of truth is denied. Because New Age thought does not create educational space in which the quest for truth as obedience to truth can be learnt and practised, emotional, moral, and cognitive development is arrested and the real, educational value in scientific inquiry is defeated. This study is concluded with suggestions that are personal yet grounded in the findings of this research as to the defense and upholdment of the idea of objective truth in moral and intellectual education. / Educational Studies / D. Ed. (History of Education)