Inom både film och filmskapande är tiden ett grundelement för dess existens. Trots detta finns det ett stort behov av ytterligare forskning kring ämnet. Syftet med denna uppsats är att tillföra forskning genom att undersöka hur Linklater gestaltar tid i filmen Boyhood. För att uppnå detta har uppsatsen framförallt lutat sig mot litteratur av Andrej Tarkovskij såväl som David Bordwell och deras respektive böcker Sculpting in Time samt Narration in the Fiction Film. Denna studie visar genom begrepp formade av Tarkovskij och Bordwell olika metoder som Linklater använder för att gestalta tid. Dessa metoder innehåller både teoretiska perspektiv såväl som filosofiska. Utöver dessa gestaltningsmetoder tillför denna studie även ett alternativ för att tolka filmen Boyhood och dess budskap.

Denna uppsats tar upp två filosofers argumentation kring konflikten mellan Presentism och denspeciella relativitetsteorin: D. H. Mellor och Theodore Sider. Utifrån detta ges ett försvar avPresentism i ljuset av speciella relativitetsteorin och Mellor´s och Sider´s argument. Försvaretgår ut på att visa att denna konflikt inte innebär inkompatibilitet. Möjligheten att försvaraPresentism genom att påpeka olika tolkningar av speciella relativitetsteorin som empirisktlikvärdiga ges.

I mitt mastersarbete undersöker jag ett mellanrum i tid och rum med en grupp förskolebarn som medforskare. Viutforskar en byggarbetsplats och skapar egna berättelser om platsen. Undersökningen genomförs tillsammansmed barn från en förskola i området. Syftet är att låta barnens upplevelser leda forskningen. Det är ett sätt att seplatsen ur barnens perspektiv och synliggöra att det finns oändligt många olika sätt att uppleva plats. I Stockholmpågår ständig ombyggnad och nybyggnad och jag ser byggarbetsplatserna som mellanrum i tid och rum. I vårundersökning gör vi vandringar i området, samlar föremål, bygger koja, gräver fram insekter, möter byggarbetareoch poliser. Vi träffas också på förskolan och pratar om vad vi sett och gjort, undersöker materialet vi samlat inoch bygger nya föremål. Vårt arbete blir en slags utvidgning av det mellanrum vi undersöker. Genom att aktiveramaterial och tid sätter barnen platsen i rörelse och de utforskar den med kroppen som redskap.Jag använder ett posthumanistiskt perspektiv i min analys och utgår från begreppen intra-aktion, tillblivelse,samtidighet och görande. Tillsammans skapar vi ny historia om en plats som är i ständig förändring. Vår praktikär ett kunskapande, där kunskap blir till i görandet och i mötet med plats, material och människor.För mig är barnens blick en ögonöppnare för vad platsen kan bli och därmed en viktig del i planering ochförändring av staden. Barnens erfarenhet och kunskap blir en del av samtalet om hållbar stadsutveckling.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka möjligheter och utmaningar svenska matematiklärare i årskurs 4-6 står inför, när de arbetar med elever med i matematiksvårigheter. Denna studie syftar också till att skapa en ökad förståelse ur matematiklärarens perspektiv. Studien utgår från Lundgrens ramfaktorteori. I denna studie tillämpades kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 6 olika lärare, lärarna är matematiklärare och undervisar i årskurs 4-6. För att analysera svaren från intervjuerna har en tematisk analys tillämpats. I studien var brist på tid att hjälpa elever den orsak som tydligast framhölls av inofrmanterna som en orsak till att matematiksvårigheterna uppstårStudien visade att huvudorsaken till att matematiksvårigheter uppstår, handlar om att lärare inte hinner hjälpa alla elever. Detta är något som grundar sig i att verksamhetens ekonomiska resurser inte räcker till. I analysen av empirin framkom det även att en majoritet av lärarna i studien, inte har de rätta förutsättningarna för att arbeta med elever i med matematiksvårigheter. Men ett sätt att arbeta med dessa elever, trots att de rätta förutsättningarna inte finns är arbete med inkluderande undervisning.

Introduktion: Den legitimerade sjuksköterskan förväntas arbeta utifrån sex kärnkompetenser vilka är personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård och informatik. Brist på sjuksköterskor leder till bemanningsbrist, hög personalomsättning och tillfällig personal vilket ger negativa konsekvenser för patientsäkerheten och vårdupplevelsen för patienten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevda möjligheter och hinder med den vårdande tiden vid mötet med sjuksköterskan i somatisk vård.  Metod: Allmän litteraturöversikt med beskrivande design där 12 kvalitativa artiklar granskats. Databaserna PubMed och PsycInfo har använts för datainsamling. Artiklarna kvalitetsgranskades där poängsystem tillämpades i fyra steg. Resultat: Tre huvudteman bland patienternas upplevelser kunde identifieras: Betydelsen av kommunikation och delaktighet, Lyhördhet och delad tid som en del i den helande processen, samt Samspelet mellan människor och psykosocialt behov. Patienterna upplevde kommunikation som en av de viktigaste möjligheterna för en god vårdande tid. Sjuksköterskans förmåga att kommunicera engagerat och omtänksamt samt förmågan att kommunicera med familjemedlemmar gav patienterna en känsla av trygghet. Genom att sjuksköterskan var lyhörd och arbetade personcentrerat kunde patienterna få en upplevelse av den vårdande tiden som helande. När det personcentrerade arbetssättet saknades upplevde sig patienterna oförstådda och inte sedda som personer. Vikten av sjuksköterskans förmåga att kunna ge emotionellt stöd belystes i samtliga studier. Hinder för att uppleva en bra vårdande tid var när patienter upplevde sjuksköterskan som stressad.  Slutsats: Sjuksköterskans tid för närvaro och förmåga att arbeta personcentrerat är avgörande patientens upplevelse av tiden på sjukhus. God kommunikation med både patienter och familjemedlemmar främjar en känsla av trygghet.

Introduktion: Personer   med höftledsartros har visats ha en ökad risk att drabbas av knäledsartros. En   förändrad belastningsfördelning och ett förändrat rörelsemönster i   sagittalplan har visats finnas både i den kontralaterala och ipsilaterala knäleden   hos de med ensidig höftledsartros vilket tros vara en del av de bakomliggande   orsakerna. Däremot har få tidigare studier fokuserat på rörelsen i   frontalplan av knälederna hos personer med höftledsartros. Syfte: Att   undersöka om ensidig höftledsartros har en påverkan på knäledens mediolaterala   rörelsemönster under enbensresningar från brits. Metod: Hos sex   personer med ensidig höftledsartros jämfördes de mediolaterala ytterlägena   och det totala rörelseomfånget i knäleden under upp- och nedresning på ett   ben, samt tid under utförandet mellan det symptomatiska och asymptomatiska   benet, och mot sju asymptomatiska individer. Programvaran Kinovea användes   för att mäta vinklarna och tiden, vilka analyserades i SPSS. Resultat: Ingen   signifikant skillnad i den maximala laterala, maximala mediala eller totala   rörelseomfånget kunde hittas mellan eller inom grupperna. Vid analys av   skillnaden i den totala tiden för utförandet av en upp- och nedresning var t-värdet   signifikant lägre hos det symptomatiska benet i HA jämfört mot den   asymptomatiska knäleden. I övrigt fanns ingen signifikant skillnad mellan   eller inom grupperna i tid för utförandet. Konklusion: Att   ingen signifikant skillnad kunde hittas i denna studie skulle kunna bero på   få deltagare i båda grupperna. Däremot kunde en tendens till skillnad mellan   grupperna och inom grupperna ses som det skulle vara intressant för vidare   studier inom området att undersöka. / Abstract: Introduction: People with hip osteoarthritis have an increased risk of developing knee osteoarthritis. An altered load distribution and movement pattern is believed to be a part of the underlying cause. However, few previous studies have focused on the frontal plane motion of the knee joints of people with hip arthritis. Objective: Investigate whether unilateral hip osteoarthritis has an effect on the mediolateral movement pattern of the knee joint during one-leg rises. Method: The mediolateral external positions, total range of motion of the knee joint, and the time of execution were compared between six individuals with unilateral hip osteoarthritis and seven asymptomatic persons, and within the groups. Measurements were made in the Kinovea software, which were analyzed in SPSS. Results: No significant difference in the maximum lateral, medial or total range of motion was found between or within the groups. The t-value was significantly lower in the symptomatic leg of HA compared to the asymptomatic during the total time for performing a one leg-rise, otherwise there was no significant difference of the time between or within the groups. Conclusion: The tendency for differences between and within the groups would be interesting for further studies in the area to investigate.

Introduktion Träning hos ishockeyspelare på elitnivå är någonting som hör till vardagen för dom under sin karriär, träningsvolymen och belastningen kan vara väldigt hög och är upp mot 10–22 timmar per vecka. Vad händer med träningsvanor när karriären är slut, vad driver dom till att fortsätta hålla sig aktiva. Syftet med studien är att belysa hur före detta elitaktiva ishockeyspelare ser på sin träning utifrån motivation och målsättning efter karriären. Metoden är en kvalitativ metod. Sex semistrukturerade intervjuer med före detta elitishockeyspelare genomfördes antingen på plats eller via Whatsapp videosamtal. Innehållsanalys användes för att utföra dataanalys. Resultatet som studien har kommit fram till är fördelat efter tre olika teman som intervjuerna byggt på, dessa tre teman handlar om “träning, motivation och målsättning”. Utifrån dessa tre teman så är resultatet fördelat på underkategorierna “under karriären” och “efter karriären”. Slutsatsen är att träningen minskar markant efter en elitkarriär och att detta beror på nya hinder som uppstår efter omställningen till en vanlig vardag. De lämnar hockeybubblan och behöver kämpa med de skador som präglar dom eller de hinder som finns med att få in träningstiderna i den nuvarande vardagen. Målsättning och motivation till träningen efter karriären är endast hälsomässiga, vilket ingen av intervjupersonerna ser som en stor drivkraft.

Olofsson, A. & Eriksson Lippe, K. (2005). Barn och stress – med fokus på matematik. [Children and stress – focusing on mathematics]. Malmö Högskola: Lärarutbildningen. Syftet med detta arbete är att ta reda på om och i så fall hur elever i de yngre skolåren upplever stress i skolmiljön. En särskild tyngdpunkt har lagts vid skolämnet matematik. Studien omfattar även pedagogernas tankar kring ämnet. Genom detta arbete vill vi också ta reda på vilka faktorer som orsakar stress hos barn, dess konsekvenser samt hur pedagogernas arbetssätt kan förhindra att stress uppkommer hos eleverna. Undersökningens empiriska material består av observationer i klassrumsmiljö samt intervjuer med pedagoger och elever i år 2 och 3. Resultaten av undersökningen visar att eleverna är medvetna om vad stress är och hur stress kan upplevas hos den enskilde individen. När det gäller stress i skolmiljön visar resultaten att det arbetssätt som är vanligt förekommande i dag ofta genererar till stress hos eleverna, eftersom tiden i detta arbetssätt har en central roll. Undersökningen visar också att pedagogens personlighet och sätt att planera undervisningen är av stor betydelse för inlärningsmiljön.

För min studie har jag valt kvalitativa intervjuer med 7 elever från naturvetenskapsprogrammet på en mindre gymnasieskola i södra Sverige. I undersökningen framkommer flera olika strategier för hur man genomför sitt skolarbete. Några av eleverna i min undersökning sitter väldigt lång tider med läxor och arbeten, medan andra försöker planera sitt arbete noggrant och gör sedan något annat när de anser sig vara klara. De flesta elever i intervjuerna framhåller vikten av bra lokaler och tillgången på datorer i skolan om man skall använda tiden under håltimmar och långa raster till skolarbete. Det jag kommer fram till är att de elever i min undersökning som känner sig nöjda med sin tidsanvändning oftast inte är lika stressade som de elever som sällan är nöjda. Jag mötte båda katergorierna i mina intervjuer. Om vi som lärare gav mer tips kring studieteknik och samverkade mer kring prov och arbeten för att underlätta elevernas tidsplanering, skulle detta komma alla elever till gagn. Skolan, som helhet, skulle kunna bidra genom att se till att det finns lämpliga lokaler tillgänliga så att de elever som vill kan använda tiden i skolan på ett effektivt sätt utifrån sina behov.