Syftet med ett torg eller stråk är något som, likt andra funktioner inom en stad, har förändrats under årens lopp. Hur syftet med offentliga rum uppfylls i en modern kontext blir därmed intressant. Kandidatuppsatsen har utgångspunkt i den rationella planeringsparadigm som varit rådande svensk kontext under 1900-talet enligt Strömgren (2007:229-230), och vad lagakraftvunna planhandlingarna fastställer om respektive undersökt plats samt hur denna genomförts. Från undersökta studier framgår att planhandlingar kan innehålla planbestämmelser som inte är förenliga med lagstiftningen eller är otydliga vilket kan skapa problem vid beslutsfattande processer (Caesar & Lindgren 2009:25-26; Kalbro, Lindgren & Paulsson 2012:1-2). Kandidatarbetet består av en fallstudie som omfattar totalt fyra områden, två i Göteborg och två i Stockholm. Inom dessa områden har de offentliga rummen stråk och torg studerats. Studien av de offentliga rummen har skett genom en kvalitativ textanalys som grundligt granskat vad som dels är syftet med de offentliga rummen, och hur utformningen är ämnad att genomföras. Textanalysen har följts upp av platsbesök på de respektive platserna för att observera platsernas beskaffenhet i utformning och användning. En enkätundersökning har även skett för att undersöka vad de personer som passerar eller uppehåller sig på en plats anser om den. I den mån det varit möjligt har ansvariga personer för de olika planerna, som berör platserna, kontaktats. Resultatet av arbetet ligger till grund för diskussion och analys gällande offentliga rums användning och utformning i jämförelse med plankarta och planbeskrivning. Platserna har i stort motsvarat det som stipuleras i respektive planhandling, med enstaka betydande undantag. Därtill har en förskjutning i språklig precision uppmärksammas i arbetet, där de planhandlingar som upprättats under 2000-talet till skillnad från tidigare års planer innehåller värderande och bristfälligt definierade ord.

Syftet med studien är att undersöka hur autenticitet konstrueras och uttrycks i och omkring ett byggt kulturarv. Studien är utförd i ett stadslandskap centrerat kring Sergels torg i Stockholm, och undersöker hur ett antal aspekter av autenticitet aktiveras i samband med förändring. Studien utgår från ett sammansatt teoretiskt perspektiv som omfattar begreppen plats, minne, och autenticitet. Plats och minne ses som samverkande och beroende av varandra: de är relationellt, socialt, och kulturellt formerade,medan autenticitet är en tillskriven egenskap. Det sammansatta perspektivet är riktat mot plats som föränderlig över tid och plats som konstruktion, vilket innebär en icke-essentiell syn på plats. I studien undersöks därför även autenticitet via icke-autenticitet. Studiens undersökning sker i två steg. En inledande analys identifierar aspekter av autenticitet som utgör utgångspunkter för en fördjupad analys. Den fördjupade analysen är undersökningens andra steg, och utgår från två paraplybegrepp: det rotlösa och det rotade, respektive kopia och original. Studiens resultat är en kartläggning av hur autenticitet konstrueras och aktiveras i stadslandskapet kring Sergels torg. Resultatet kan även ses ha relevans för diskussioner kring autenticitet i förhållande till plats, och till byggt kulturarv, generellt.

Projektet grundar sig i grannarnas motvilja till en kontroversiell byggnation vid Högalidsparken. Parker är som regel inte bebyggda och bebyggelse med bostadskaraktär minskar parkens offentlighet. Detta förslag bidrar med att utöka parkens yta och genom att hålla bygghöjden låg, fortfarande bibehålla grannarnas utsikt över parken. I Stockholm råder också brist på utrymmen där flyktig eller säsongsbetonad handel kan ske innomhus, därför innehåller förslaget även en marknad inriktad främst till privatpersoner och små företag.

Att Skeppsbron är lika gammalt som Stockholm självt införlivar platsen med ett enormt kulturhistoriskt arv olikt många andra ställen. I takt med att Stockholm under 1600-talets stormaktstid blev en huvudstad av Europeisk betydelse, ökade handeln på Skeppsbron. De varor som med båt anlände till Skeppsbronbron lastades och packades på kajen innan de såldes vidare. Behovet av packus ledde till att husen vid Skeppsbroraden så småningom anlades. Extra mycket omsorg lades vid fasaderna då husen byggdes. Att visa Stockholms rikedom och makt var viktigt. I mitten av 1700-talet började man att dela in Skeppsbron i olika sektioner. Den norra delen skulle ta emot norrländska och finska handelsfartyg och den södra delen skulle ta emot de större skeppen med importvaror. Den södra delen - Skeppsbrokajen - kom därför att präglas mer av handelsliv och livlig kommers . Efter att ha fungerat som Stockholms främsta hamnområde för handelsvaror i flera hundra sekel började Skeppsbron i slutet av 1800-talet alltmer förlora sin centrala ställning. Runt sekelskiftet var Skeppsbron fortfarande den plats där människor från alla håll och kanter blandades med handelslivet på kajen. Skärgårdsborna kom till Skeppsbron för att sälja sin fisk och bönderna kom med grönsaker från landet. I och med att varor istället började fraktas med tåg började handelslivet successivt minska på Skeppsbron. Från 50-talet fram tills idag har kajen endast fungerat som färjeterminal. Handeln är idag borta och därmed också den torghandel som en gång försåg skeppsbrokajen med liv. Skeppsbron och dess omgivningar var under flera århundrade Stockholms primära handelsplats-och mötesplats. I takt med tidens förändringar av platsen, har denna identitet försvunnit. Eftersom förutsättningarna för en funktionell och välbesökt handelsplats finns kvar, finns det välgrundade förhoppningar om att Skeppsbron återigen skall bli ett stadsrum fullt av liv. Att genom mitt tillägg av en fiskmarknad ”ge tillbaka” en del av Skeppsbron åt invånarna i Gamla Stan, turisterna och andra Stockholmsbor är den centrala tanken i projektet. Att verkligen ta platsen i anspråk när jag planerar min byggnad har genom hela projektet varit viktigt, vare sig man är besökare till fiskmarknaden eller inte. Min byggnad skall starkt knytas an till platsen och förse den med fler kvalitéer än att bara vara ytterligare en byggnad på kajen. Byggnaden skall bidra till stadsrummet och ge platsen identitet; något den idag saknar. Att programmera platsen har varit viktigt. Här är formen på byggnaden viktig. Genom att jobba med olika skalor och förskjuta delar av byggnadskroppen åt sidorna skapar man små torgytor. Dessa torgytor ramar in platsen och förser den med intimitet och skapar en mer rumslig uppfattning. De små torgytor som bildas närmast intill byggnaden, kopplas ihop med större torgytor både norr och söder om byggnaden. Dessa ytor är av mer spontan karaktär och skall fungera som en marknadsplats utvalda dagar i veckan/månaden både för fiskmarknadens egen verksamhet samt andra utomstående marknadsintressenter. Begreppet “Foodtrucks” är något som under de senaste månaderna växt sig stort i Stockholmsregionen. Dessa snabbkök med mat av särskilt utmärkande karaktär letar hela tiden efter nya platser att uppehålla sig vid. I programmet för min fiskmarknad ingår visionen om att dem, under vissa dagar månaden, har möjlighet att stå på torgen invid fiskmarknaden. Min önskan är att dessa tillsammans utgör en slags matmarknad som skall locka besökare från hela stan, som i sin tur också kan förse fiskmarknaden med besökare. Maten som serveras ur foodtrucksen eller från fiskmarknadens ”snabbmatslucka” kan sedan ätas på torget eller intas nere vid vattenkanten / The fact that Skeppsbron is as old at Stockholm itself, adds a huge cultural and historical value to the site and makes it a unique place in the city´s history. In the seventeenth century, Stockholm grew into a major city in northern Europe and commercial life on Skeppsbron developed into a bustling marketplace. In the mid eighteenth century, Skeppsbron was divided into two different parts. The northern part would from this time facilitate goods from the northern parts of Europe and the southern part receive larger ships with imported goods. The southern part - Skeppsbrokajen - came to be characterized by intense commercial life and bustling commerce. After serving as Stockholm’s main port area for merchandise for several hundreds of years, Skeppsbron in the nineteenth-century slowly began to lose its important position in the city´s commercial life. At the end of the nineteenth century, Skeppsbron was still the place where people from all around the city took part in the commercial life on the quay. Islanders came to Skeppsbron to sell their fish and farmers provided vegetables from the countryside. As goods instead began to be shipped by train, the commercial life on the quay was gradually reduced. From the 1950’s until today, the quay has only served as a ferry terminal. The food markets are now gone, and the market trading that once provided people of Stockholm with foodstuff has stopped. Skeppsbron lost is place as Stockholm’s primary trading center and meeting place and the commercial identity of Skeppsbron has disappeared. As the fundamental conditions for a functional and well attended venue is still present, there are justified hopes that the quay once more can become an urban space full of life. By placing a fish market on Skeppsbrokajen, I hope to return a portion of the quay to the inhabitants of the Old City, the tourists and the people in Stockholm. This ambition forms the central idea of the project. To connect my building firmly to the site has been one of the most important intentions of this project. The building is intended to contribute to the urban space and provide the site with identity; something it currently lacks. The understanding of how the building is intended to interact with and relate to the site is highly important. In this context, both the shape and appearance of the building is of great significance. By working with different scales of the building and by pushing parts of the building to different sides, new venues are created on both sides of the building which provide the place with a sense of intimacy and spatial perception. The free surfaces adjacent to the building are of a more spontaneous character and acts as a marketplace selected days of the week or month, both for the fish market itself as well as for other external market stakeholders. The concept of food trucks is something that in recent months has spread all over Stockholm. The trucks, with food of particularly distinctive character, is constantly looking for new places to market their foods from. The program for my fish market includes the vision that they, on certain days, shall have the opportunity to park in the squares next to the fish market. My hope is that they will create a an attractive food market attracting visitors from all over the town, which in turn can provide the fish market with visitors. Food served from the food trucks or from the fish market’s ”fastfood counter” can the be eaten in the square or be enjoyed by the waters edge. With this project, I hope to provide the old quay with new life!

Allemansrätten är ett kandidatarbete som utifrån det givna programmet för fiskmarknad på Skeppsbron i Stockholm, ämnar besvara frågan; hur denna plats på mesta möjliga sätt kan tjäna flest? Förslaget tar till vara och inkorporerar det gamla tullhuset i sitt program. Avsikten har varit att med utgångspunkt i tullhusets i-balkskonstruktion och låglutande sadeltak, inspireras av det gamla, utan att nostalgiskt kopiera. Placeringen av tillägget har styrts av befintliga siktlinjer mellan Järntorget och Skeppsbron, där förhoppningen varit att öka människoflödet till och från Gamla stan genom en ny plats i blickfånget. En restaurang, ett torg, en saluhall, en sushibar och ett fiskrenseri levandegör kajen året runt och över dygnets alla timmar. Samtidigt erbjuds förbipasserande en naken inblick i hanteringen av fisk från nyfångad, till bearbetad råvara över disk och slutligen den förädlade rätten på tallriken. Restaurang Allemansrätten serverar en rätt om dagen utifrån tillgång, ej efterfrågan. Platsen i sig erbjuder sittplatser utomhus för var man, när som helst, samt aspirerar på att belysa det personliga ansvar vi bär som konsumenter och medmänniskor. / The right of public access is a proposition for a fish market at Skeppsbron in Stockholm. The posed question to begin with has been; how to make this into a site that in numerous ways can relate to a wide range of people. Incorporated in this proposition is the old customhouse which is located on the site today. With the intention to be inspired by the old but without plagiarizing, the constructive elements and shapes can be recognised in the new supplement. Located in a way that makes it visible from Järntorget, the idea is to increase the movement of pedestrians between Old town and Skeppsbron. The new site holds a restaurant, a square, a marketplace and a sushi bar in an ambition to make this a place with activity all year around every hour of the day. Pedestrians are also given the opportunity to see for themselves the handling of fish from newly catched, to dinner on a plate. The restaurant serves one dish a day, based upon accessibility, not demand. The square itself offers places to sit down for anyone at anytime and aspires to remind us of the individual responsibility of our own consumption.

Jag vill fånga och bevara känslan av bergets inverkan på området. Längs med vägen kommer kommersiella lokaler att finnas. Dessa är flexibla och kan husera en mängd olika aktörer; caféer, gallerier, utställningar, småbutiker, kontor osv. Det de har gemensamt är sikten tvärs igenom byggnaden. Står man på gatan utanför uppfattar man fortfarande berget i bakgrunden genom lokalen. En ny mötestplats genereras. Hornstulls nya torg binds samman med Hornsbruksgatan. Gatan aktiveras och i öster skapas en mötesplats för olika aktiviteter där människor kan träffas och umgås. Det finns bland annat en scen för små event, utställningsytor för konst, viloställen och olika ungdomsaktiviter. Odlinglotter anläggs vid foten av berget. De börjar i torgets plan och klättrar sedan upp för backen och sprider sig in i Högalidsparken. Lotterna binds samman så att man rör och befinner sig i det lilla odlingslandskapet på sin väg upptill parken.

No description available.

The main purpose has been to create a welcoming, open and living municipal house next to Nynäshamn's main square. The building combines the two parallel uses - workplace and public space and allows these two to enrich each other. Visual connections between the floors in the building merge the public and private space together. / Målet har varit att skapa ett varmt, öppet och levande kommunhus invid Nynäshamns stora torg. Byggnaden förenar de två parallella användningsområdena - arbetsplats och offentligt rum och låter dessa två berika varandra. Genom att synliggöra parallella aktiviteter skapas en känsla av myller som befolkar platsen.Visuella kopplingar mellan våningsplanen i byggnaden flätar samman det offentliga och privata rummet. Förhoppningen är att byggnaden både ska fungera som en kvalitativ arbetsplats och en hub för sociala möten. Att byggnaden ska ge plats för kulturoch politik - ett forum för demokratisk dialog och en kontaktyta mellan kommunen och dess medborgare.

What if we try to make Sergels torg into the best place it can possible be? There is one place in Stockholm that I am very fond of… its Sergels torg. Not because I like the existing solution, but because this is where the whole city meets; to celebrate, to express art or to demonstrate and express opinion. Its everyone’s center! This projects is a research into time how centerpoints form over time, who/what shapes it. With this extensive research. I explored every option possible to improve our center Sergels torg. Exploring new ideas, I worked with a new traffic solution, landscape design, art and architecture to make this space as good as it can be. Sergels torg is so important and complex that one person cannot draw it alone, but I could not wait, I had to try.

Detta examensarbete lägger sitt fokus kring offentliga rum, med inriktning på torg. Syftet är att skapa en bättre uppfattning kring hur torg behöver vara utformade för att människor ska fortsätta besöka dessa betydelsefulla mötesplatser i stadsrummet. För att svara på detta har en enkätstudie och observation utförts på Stortorget i Skurup. Intervjuer med fyra ämneskunniga personer har även använts som metod för att diskutera vilka problem som uppstår av obesökta torg och hur sådana platser kan väckas till nytt liv.  Med hjälp av metoderna visar resultatet att Stortorget i Skurup anses av majoriteten vara ett oinbjudande torg som folk endast passerar. Parkeringsplatser är det som utgör hela torget och det finns ingen tydlig väg för vart gångtrafikanter ska röra sig vilket har skapat en barriär. Det som respondenterna främst saknar på torget är försäljning.  I resultatet framkommer det även att problemet med obesökta torg är att ett tomrum i staden skapas som ofta förekommer på torg där det finns för lite att göra och som inte erbjuder någon form av aktivitet till människor. För att väcka liv i obesökta torg krävs att platsen aktiveras med hjälp av bland annat försäljning och ny möblering som kan främja social interaktion. / This thesis focuses on public spaces, with an emphasis on squares. The aim is to create a better understanding of how squares need to be designed so that people will continue to visit these important meeting places in the urban space. To answer this question, a survey and observation has been performed at Stortorget in Skurup. Interviews with four experts have also been used as a method to discuss the problems arising from unvisited squares and how such places can be brought to new life. Using these methods, the results show that Stortorget is considered, by the majority, to be an uninviting square that people only pass through. Car parking spaces are what fills the entire square and there is no clear path for pedestrians to move, which has created a barrier. What the respondents mainly miss at the square is some form of commerce.  The results also show that the problem with unvisited squares is that a void in the city is created, which often occurs in squares where there is too little to do and which do not offer any kind of activity to people. In order to bring life to unvisited squares, it is necessary to activate the place with the help of, among other things, commerce and new furniture that can facilitate social interaction.