Kandidatexamensprojektet på tomten i Slakthusområdet i södra Stockholm syftar till att gestalta ett lärocenter för gymnasieelever. Centret är inte en skola, utan ska användas som komplementbyggnad till elevernas ursprungliga skolor, både i det lokala området, men även för elever i en större del av Stockholmsområdet.  Lärocentret ska innehålla bland annat ett stort bibliotek, grupprum, olika scener och rum för uppvisningar och framtädande, en utställning och mycket annat. Projektet tar form utifrån tankar om pedagogik. Jag valde att lära mig mer om förskolepedagogiken Reggio-Emilia och projeketet syftar i stort till att undersöka hur denna pedagogik kan anpassas till äldre elever, till exempel de som går på gymnasiet, vilket leder fram till följande frågeställning: Hur skulle pedagogiskt gestaltade läromiljöer för förskolebarn kunna anpassas till äldre elever? / The degree project on the site in the Slakthusområdet in southern Stockholm aims to create a learning center for high school students. The center is not a school but should be used as a complementary building for students’ ordinairy schools, both in the local area, but also for students in a larger part of southern Stockholm. The learning center should include a large library, group rooms, different scenes and rooms for shows and thriving, an exhibition and much more. The project takes shape on the basis of thoughts about pedagogy. I chose to learn more about the pre-school education Reggio-Emilia and the project is largely aimed to investigating how this type of education can be adapted to older students, such as those at high school, which leads to the following issue: How could educationally configured learning environments for preschool children be adapted to older students?

Plattform är ett stadsdelshus i stadsdelen Spånga-Tensta, och är beläget intill Tensta centrum. Det är en låg byggnad som sträcker sig ut i det hålrum som idag utgörs av Taxingeplan. På så sätt skapas en plan yta ovanpå byggnaden som ger fri passage över platsen. Byggnaden formar därmed inte bara interiöra rum, utan skapar även ett exteriört torg ovanpå taket. Torget erbjuder besökaren direkt koppling till tunnelbanan, Tensta konsthall, Tenstagången, samt det nya stadshuset självt, och blir således en ny mötesplats och publik kärna i Tensta.  På östra sidan är byggnaden tvåvåningshög, där det övre planet rymmer de offentliga funktionerna, såsom entréhall, restaurang och presentationshall. På nedre plan finns stadshusets kontor och personalutrymmen.  Ljusinsläpp skapas med hjälp av bågformade gårdar som ramar in byggnaden. Dessa gårdar är öppna för såväl stadshusets personal som allmänheten, och blir till gröna oaser i ett landskap av betong. / Platform is the new city hall in the district Spånga-Tensta, and is located next to Tensta centrum. It is a low-slung building that reaches out into the hollow space that today constitutes Taxingeplan. In this way, a flat surface is created on top of the building that provides free passage over the site. Thus, the building not only forms interior spaces, but also creates an exterior plaza on top of its roof. By providing entryway to the subway station, Tensta art gallery, Tenstagången as well as the city hall itself, the plaza becomes the central meeting point in the area, giving rise to a new public realm in Tensta. On the eastern side the building is two stories high, the upper level of which contains all the public spaces, such as the entrance hall, the restaurant and the presentation hall. The lower level holds the office spaces and staff areas of the municipal employees.  Natural light enters the interior by arcuate gardens that line the edges of the building. These gardens are open to the workers of the city hall as well as the public, and they pose as green havens in a landscape of concrete.

Vid skapandet av Folkets hus i Sandviken var det viktigt för mig att utgå från behovet av mötesplatser och att göra vattnet tillgängligt för alla boende och besökande i området. Ångbåtsbryggan som Sandviken i sin tid växte fram utifrån fick bli utgångspunkt och en rektangulär mötesplats som sträcker sig ut i vattnet blev skapad med inramningen av sex huskroppar. Gestaltningen är utarbetad med inspiration från de gamla tegelbruken som fanns här tidigare, men även den fragmentariska bebyggelse som härskar i Sandviken på grund av den begränsande detaljplanen. Det var även viktigt för mig att inte skapa en för stor byggnad som skulle ta över det pittoreska utseendet på platsen, istället ville jag skapa möjlighet för besökarna att själva kunna använda vissa funktioner utan att huset är bemannat. Platsen mellan byggnaderna delas av den passerande bilvägen och bildar två torg för bygden att samlas kring och tillgängliggör och skapar på så sätt ett Sandviken där fler är välkomna. / When creating the community house in Sandviken, it was important for me to start from the need of places to meet and to make the water available to all residents and visitors in the area. The steamboat pier, that Sandviken in its time was founded out from, became the starting point for the project and a rectangular meeting place that extends into the water was created with the framing of six house bodies. The design is made with inspiration from the old brickworks that existed in the region before, but also the fragmentary buildings that rule in Sandviken due to the restrictive detailed plan. It was also important for me not to create an oversized building that would take over the picturesque appearance of the place, instead I wanted to create the opportunity for visitors to be able to use certain functions themselves without the house being staffed. The space between the buildings is divided by the passing car road and forms two squares for the neighborhood to gather around and makes accessible and thus creates a Sandviken where more people are welcome.

Gallerian i Eskilstuna centrum genomgår förändringar i linje med den omvandlingsresa som dagens centrumhandel ofta står inför. Måste en galleria vara ägnad åt konsumtion? Liksom många städer är Eskilstuna drabbat av handelsförändringen, vilket lämnar stadskärnan ödslig med många igenbommade lokaler.  Utanför Eskilstuna drivs Retuna, som arbetar med upcycling och återbruk av saker som slängs på den intilliggande återvinningscentralen. Här råder platsbrist då det ständigt fylls på med spillmaterial från byggbranschen. Hit åker många eskilstunabor både för att slänga skräp och för att handla begagnade varor. Intill Retuna ligger Eskilstuna Folkhögskola som erbjuder kurser i återbruk och upcycling av materialet som lämnats in.  Smedjan är ett programförslag för en skaparverkstad i Eskilstunas citygalleria. Med byggspillet från återvinningscentralen vid Retuna, och med inspiration från Eskilstuna Folkhögskolas utbildning i upcycling och återbruk, innebär programförslaget en etablering av en ny kreativ mötesplats i centrum. Projektet syftar till att reaktivera Eskilstunas stadskärna och återuppliva gallerian genom att prioritera social hållbarhet framför handel. Idén är att här ska workshops och kurser hållas i en miljö där material från återvinningscentralen används både i utformningen av lokalen och som huvudmaterial under workshops. Smedjan ska både vara en mötesplats för gemensamt skapande, samt vara en plats för kursdeltagarna från Eskilstuna Folkhögskola att visa upp hur de arbetar med upcycling och återbruk på en tillgänglig och central plats i centrum som når ut till en bred publik. Smedjan ska främst vara för kursdeltagarna, men syftar även till att nå ut till personer som rör sig på torget, förhoppningen är att detta ska öka intresset för hantverk, återbruk och material, och på så sätt leda till fler kursdeltagare. Eskilstuna kommun stävar efter att vara en grön förebild och med Retuna har staden fått mycket uppmärksamhet ur ett miljöperspektiv. Med Smedjan som en kreativ mötesplats i stan främjas en mer livlig galleria i stadskärnan för eskilstunaborna och för folk som besöker staden. Eskilstuna kommun får ytterligare en verksamhet som går i hand med deras strävan efter att vara en grön förebild, samt rimmar med vad en galleria kan vara i vår samtid. För att realisera projektet och för att kunna utforma ett programförslag har jag använt olika metoder inom inredningsarkitekur och möbeldesign, såsom platsanalys av torg och gallerian, samt av Retuna och återvinningscentralen. Jag har utfört intervjuer med centrumledare för gallerian, Lennart Berg, samt VD för Retuna, Simon Glimtoft. Genom att identifiera och samla ihop material som är typiska för att bli överblivet efter byggen, och som riskerar att hamna på återvinningscentralen, har jag under workshops med ihopsamlat material undersökt vilka möjligheter som finns och vad man skulle kunna bygga under en workshop i Smedjan. Detta utforskas även digitalt i Rhino och moduleras upp till volymer utifrån de identifierade materialens standardmått för att få bredare kunskap i vad som är möjligt att bygga.  Baserat på stadsplaneringen och de geografiska förhållandena mellan Retuna och återvinningscentralen, beläget utanför stan, och gallerian i stadskärnan, har jag undersökt materialflödena mellan platserna. Genom att analysera ritningar av hela gallerian och ta hänsyn till det redan befintliga, och den logistik som finns i byggnaden idag, har jag avgränsat ytan för projektet Smedjan.  Ovannämnda metoder ligger till grund för konceptet kring program. Genom metoderna har jag utformat ett programförslag med funktioner och zonindelningar för Smedjan. Jag har tagit fram ett planförslag med möblerad planritning över verkstäderna, detta visas även i en fysisk modell av byggnaden.

Spårvägsprojektet i Lund är ett påkostat och omtalat projekt som har mötts med stark kritik av olika anledningar. En del av denna kritik har riktats mot den omvandling som skett på Clemenstorget till följd av spårvagnshållplatsens implementering. Kritiken förmedlar att förändringen har påverkat torgets utformning, karaktär och på så sätt även dess användning. Offentliga platser såsom torg är ofta de mest uppskattade platserna och en betydande del i stadens sociala hållbarhet. En förändring av dessa platser innebär därför eventuella sociala konsekvenser. Forskning menar samtidigt att kollektivtrafikhållplatser utgör aktiva inslag i utformningen av plats och påverkar samhällslivet i den urbana miljön, men deras betydelse försummas ofta. Forskning efterlyser därför ökad uppmärksamhet på kollektivtrafikhållplatsers påverkan på den urbana miljön. Studien undersöker denna påverkan på samhällslivet i form av ramverket social infrastruktur med fokus på Clemenstorgets förändring. Denna studie ämnar att göra detta genom användningen av dokumentanalys, kvalitativa intervjuer, enkätundersökningar samt tidigare forskning för att undersöka Clemenstorgets historiska bakgrund, dess nuvarande tillstånd och medborgarnas synpunkter på omgestaltningen. Genom att analysera spårvagnshållplatsens påverkan på torgets användning, bidrar studien till förståelsen av hur social infrastruktur påverkas och förändras vid specifika platsomvandlingar. Resultatet visar på att Clemenstorget har förändrats till att inneha karaktären av ett stationstorg. Denna karaktär innebär en förändrad användning av torget med förutsättning för resande och riktar sig inte längre till att vara en plats som bjuder in till möten och vistelse. Samtidigt har det med omvandlingen följts en etablering av kafée- och restaurangverksamheter på bottenplan i anslutande byggnader till torget. Den sociala infrastrukturen har därmed ändrat form på platsen från att vara i form av ett torg till för vistelse och interaktioner, till att istället flyttats till kommersiella kafée- och restaurangverksamheter. Samtidigt innebär en omvandling av torget en varierad uppsättning karaktärer mellan Lunds torg, vilket adresserar social infrastruktur i staden som helhet positivt i bemärkelsen av att erbjuda en varierad uppsättning platser för olika behov.

In my thesis project, 2024, Konstfack’s Bachelor program in Interior Architecture and Furniture Design, I present a hypothetical proposal for transforming a space in Årsta torg in Stockholm. Through research, site analysis, and examination of Årsta torgs’s color palette, I have created the project Kackel och Kulör. Many spaces in urban areas are facing a transformation, where commercial businesses are affected by new trends and rent out their spaces to new types of tenants. I have chosen Årsta torg to propose a transformation that I believe many similar places in the city could benefit from. Kackel och Kulör is a design concept for a space in Årsta torg. The concept revolves around the production of egg tempera paint, an ancient painting technique that involves mixing eggs, linseed oil, pigment, and water. With hens as honored guests and egg producers, this place is created for the local community to gather in the color workshop, the hen coops, or the small shop. The space is for those who want to learn to make their own paint, repaint their furniture, feed the hens, or buy painting supplies and eggs. The presence of the hens contributes to a local cycle and creates a vibrant hub for creativity and community engagement in Årsta. Inspired by the color scheme of the square, a colorful space for knowledge exchange is created, contributing to a local and social cycle in Årsta torg.

I denna studie försöker jag att belysa det offentliga rummet och platsens innebörd i den västerländska postindustriella staden. Uppsatsen tar sig an uppgiften att undersöka hur nyliberalismens påverkan i urban stadsutveckling fungerar tillsammans med grundläggande demokratiska värden. Det görs genom en fallstudie av projektet Nya Drottningtorget i Trollhättan. Staden planerar i skrivande stund om sitt centrala torg och har valt en annorlunda väg, målet är att torget ska bli en plats för alla.   Studiens empiri bygger på en intervju med Trollhättans Stadsbyggnadschef som även är projektledaren i Nya Drottningtorget. Vidare bygger studien på en dokumentanalys över en omfattande medborgardialog. Dialogen bygger på flera olika metoder, så som en husvagnsturné med enkäter, tävling i Minecraft, tankar och idéer från aktiviteter genom skolan med barn och unga. Analysen av studiens empiri och teoretiska bakgrund visar att Trollhättan följer en trend som syftar till att förnya stadens offentliga platser och rum för att skapa en attraktiv stad att bo och vistas i, detta syns inte minst i att stadens torg äntligen planeras om. Tre förslag på Nya Drottningtorget har tagits fram av arkitektbyrån Temagruppen AB under styrning av Trollhättans Stads sex prioriterade funktioner och med inslag av Trollhättebornas tankar och åsikter. De tre förslagen har olika inriktningar och speglar såväl kommunens som medborgarnas visioner. Om Nya Drottningtorget blir en plats för alla återstår att se. Diskussionen om huruvida detta är möjligt eller om det snarare handlar om en utopi behandlas i analysen. Trots den diskussionen, visar Trollhättans tillvägagångssätt i förnyelsen av torget tecken på att vara en bra grund. Torget som offentliga rum och plats har förutsättningarna att bli av god kvalitet. / With this essay, I have attempted to elucidate the meaning of public places and spaces in a Western post-industrial city. The essay looks more closely on how the neoliberal influence on urban planning functions together with democracy. It does so through a case study on the project Nya Drottningtorget in Trollhättan. The city is in the progress of remaking its central square and have chosen a different path, with the purpose to create a square for all.   The empirics of this essay is based on an interview with the city planning director, who is also the manager of the project Nya Drottningtorget. The empirics is also based on analysis of a major civil dialogue. The civil dialogue has been made through out a variety of methods, such as a tour with a caravan, questionnaires, a Minecraft-contest and different activities with school to reach the young citizens of Trollhättan. The analysis of this essays empirics and theoretical foundation shows that Trollhättan is following a global trend which aims to renew public spaces and places in cities. This renewal projects aims to create an attractive city to live and be in.   Three proposals have been designed by the architectural firm, Temagruppen AB, based on the civil dialogue and directions from six prioritized functions made by the politicians in Trollhättan. Those three suggestions on the new square focuses on different things but reflects both the citizens’ opinions and the politicians’ directions. If the new central square will be a place and space for all remains to see. The discussion whether this is possible or a utopic wish is discussed in the analysis of this essay. However, Trollhättans approach and so far progress in this renewal project points in a right direction. This square as a public space and place has all the conditions to be of good quality.

I samband med förtätning av städer minskar andelen grönska per invånare, vilket ställer krav på att städer planerar för miljöer med grönska som främjar mental återhämtning och andra ekosystemtjänster. Med underlag av att Malmö stad är en av de städer i Sverige som har minst grönska per invånare, och att torg är potentiella offentliga rum för att öka grönska, innehåller följande studie en analys av Nobeltorget och Masttorget med inriktning på grönska och mental återhämtning. Syftet med studien har varit att analysera hur två torg som nyligen byggts eller byggts om är utformade utifrån målet att uppnå ökad grönska i staden.Studien består av två separata undersökningar, där resultatet har använts för analys av de mål som formulerats i Malmö stads Grönplan och Översiktsplan. Planeringsinstrumentet grönytefaktorn har använts som verktyg för att skapa kvalitativa värden genom att kvantitativt beräkna andelen grönska på torgen. En enkätstudie har utformats med Perceived Restoration Scale, för att undersöka upplevelsen av Nobeltorget och Masttorget genom en värdering utifrån fotografier av torgen. Resultatet av fältstudien visar att andelen grönska skiljer sig betydligt mellan torgen, där Nobeltorget har mer grönska i förhållande till den totala ytan, jämfört med Masttorget. Resultatet av enkätstudien visade på mindre skillnader i upplevelsen av torgen, där Nobeltorget värderas något högre enligt kategorierna fascination, att vara borta, sannolikhet för återhämtning och preferens. / In conjunction with urban densification, the proportion of greenery per inhabitant decreases, requiring cities to plan for environments with greenery promoting mental recovery and other ecosystem services. Based on the fact that Malmö is one of the cities in Sweden with the least greenery per inhabitant, and that squares are potential public spaces to increase greenery, the following study contains an analysis of Nobeltorget and Masttorget with focus on greenery and mental recovery. The purpose of the study has been to analyze how two squares, recently built or rebuilt, are designed based on the goal of achieving increased greenness in the city.The study consists of two separate studies, where the results have been used for analyzing the goals formulated in the Malmö City Green Plan (Grönplan) and General Plan (Översiktsplan). The planning tool Biotope Area Factor has been used as a tool for creating qualitative values ​​by quantitatively calculating the proportion of greenery on the squares. A survey has been designed with Perceived Restoration Scale, to investigate the experience of Nobeltorget and Masttorget by valuation based on photographs of the squares. The result of the field study shows that the proportion of greenery differs significantly between the squares, where Nobeltorget has more greenery in relation to the total area, compared to Masttorget. The results of the survey showed minor differences in the experience of the squares, where Nobeltorget was evaluated slightly higher according to fascination, being away, restoration likelihood and preference.

Uppsalas nya konstmuseum har fått sina proportioner från det som redan innan fanns på platsen. Godsmagasinet, en låg avlång tegelbyggnad från 1908, har gett det nya museet dess form. Magasinet och museet sträcker ut sig längs varandra. Mellan dem byggs ett nytt torg på vad som tidigare var en parkeringsplats. I båda ändarna av byggnaderna leder trappor upp till torget som är upphöjt en bit ovanför trotoaren, i samma höjd som godsmagasinets gamla lastkaj. Idag inrymmer magasinet ett kafé, två butiker och en jazzklubb. Platsen ligger lite avsides men genomkorsas varje dag av människor som ska till och från Uppsalas centralstation och till den nybyggda konsert- och kongressbyggnaden. Konstmuseet och det nya torget interagerar med dessa rörelser. Torget befolkas vid olika tider på dygnet tack vare variationen av verksamheter. Entrén till museet ligger på torget. Denna södervända fasad är i stort sett sluten bortsett från en rad av djupa öppningar i marknivå. Det är fönster som leder in till museets entré. Öppningarna omgärdas av fönsterluckor, eller portar, i mässing som reflekterar soljuset mot den skuggiga delen av torget. / The art museum is located near the central train station in Uppsala, next to an old cargo warehouse. The warehouse was built in 1908 and is constructed out of bricks and a wooden framework that holds up the roof. Today it houses a popular jazz club, a café and two gift stores. My addition consists of the art museum that is of exactly the same length as the warehouse, and a square between the two buildings that is elevated 1.2 m above the street level, the same height as the old loading dock of the warehouse. The museum is reached from the square. The entrances are framed by brass gates that reflect the sun light to the shaded side of the square. The façade is cladded in Bed Roach Portland stone, a material that makes a heavy and strict appearance. It is also a material that reacts to weather and pollution (weathering).

No description available.