Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka attityder åtta lärare i årskurs F–3 har till religionsundervisning och hur detta påverkar undervisningen och eleverna. Forskningsfrågorna handlar om hur undervisningen bedrivs, vilken attityd lärare har till religionskunskap, vad några lärare anser om kursplanen i religionskunskap samt vilka svårigheter och möjligheter det finns med att undervisa i religionskunskap. Vi använder oss av en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer med åtta informanter. Resultatet visar att lärarnas attityd speglar av sig på såväl undervisningen som eleverna, då den påverkar hur läraren väljer att lägga upp sin undervisning. Resultatet visar också att det finns möjligheter och svårigheter med religionsundervisning, bland annat att skapa förstående och toleranta individer samt att vårdnadshavares åsikter kan hindra elever i utvecklandet mot kunskapskraven. En av slutsatserna med studien är att lärarens attityd till ämnet är avgörande för vilken inställning eleverna får till religionsundervisningen.

Vårt syfte med detta examensarbete har varit att ta reda på hur lärare arbetar för att inkludera elever som har olika religiösa bakgrunder och kunskaper om religion. Vidare är syftet att lyfta fram vilka utmaningar lärarna möter i undervisningen och elevernas olikheter utnyttjas i religionsundervisning. Genom intervjuer med lärare som undervisar i religion i årskurs 1–6, förväntar vi oss att få djupare insikt i detta ämne. Undersökningen är baserad på följande frågeställningar: -  Hur arbetar lärarna i årskurs 1–3 respektive 4–6 med inkludering inom religionskunskap? -  Vilka utmaningar möter lärarna i religionsundervisningen? Det teoretiska ramverket som används för att få bättre förståelse för arbetet är Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Resultatet visar att samtliga intervjupersoner arbetar på ett inkluderande arbetssätt och använder olika undervisningsmetoder. Intervjupersonerna uppger att tematisk undervisning bidrar till mer inkludering och förståelse för ämnet. Däremot framkom det inte att lärarna hade ett specifikt arbetssätt som de ansåg ledda till inkludering i religionsundervisningen. De två största utmaningarna var elevernas olika värderingar som de tog med hemifrån och ämnets känslighet.

Det huvudsakliga syftet med min uppsats var att läsa Brott och straff (1866) i en kristen teologisk kontext, där jag ville undersöka om de två trosinriktningarna i romanen förenades eller inte. Jag tog min utgångspunkt i att Raskolnikov gav uttryck för föreställningar inom Gud-är-död-teologin med betoning på Simone Weil och William Hamilton, och att Sonja gav uttryck för föreställningar inom den rysk-ortodoxa teologin. Vidare formulerade jag frågan: Kan man läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi? Jag tog hjälp av identitetsrekonstruktion som metod, med fokus på Ruard Ganzevoorts användning av termen. Resultatet är att man faktiskt kan läsa Brott och straff som en egen gren inom kristen teologi. Både Raskolnikov och Sonja har fått något i utbyte av varandra och sålunda rekonstruerat sina tidigare övertygelser och trosuppfattningar. Raskolnikovs identitet, som tidigare präglades av en övermänniskoteori och föreställningen om att Gud kanske inte finns, har påverkats av mötet med Sonja och övergett sina tidigare trosuppfattningar. Han har börjat tro. Sonja har också genomgått en förändring. Mötet med Raskolnikov har lett till att hon har börjat betrakta verkligheten med ett realistiskt synsätt. Hon har även kommit till insikt om att lidandet är ett ofrånkomligt faktum. Resultatet av den teologiska föreningen leder till en ny sorts teologi, som jag valt att kalla hoppets teologi. En teologi som förenar föreställningar från båda trosinriktningar.

This study aimed at supplementing the Swedish National Agency for Education’s (Skolverket) study (2006) I enlighet med skolans värdegrund? which investigated whether textbooks in various school subjects went against the fundamental values in the curricula Lpf94 and Lpo 94. Due to this study’s supplementing intention, this study uses a similar title as Skolverket. By adding a new subject (Swedish) to Skolverket’s study, this study also strived to show how discrimination might be present in other subjects than the ones Skolverket involved in their study. More precisely, this study examined how the aspects ethnic belonging, functional limitation, gender, religion and sexual orientation (Skolverket used the same aspects in their study) are presented in a textbook for the Swedish subject in order to find out whether or not discrimination occurs. In the analysis I have used a combination of intersectionality and discourse analysis in order to understand and explain findings from the textbook.This study shows that the initial thought that discrimination occurs in more school subjects’ textbooks than the ones involved in Skolverket’s study, was valid. Many examples of differentiation between the norm “We” and the diverged “Them” were found. Moreover, people in the book were seldom presented as foster more than one of the investigated aspects (ethnic belonging, functional limitation, gender, religion and sexual orientation) leaving thebook one-dimensional and focused on normalcy.

Syftet med den här studien är att undersöka i vilken grad lektionsinnehållet på sfi:s högre nivåer (kurs C och D) överensstämmer med läroplanens värdegrundsuppdrag om att utbildningen ska gestalta alla människors lika värde. Detta undersöks genom att ta reda på om en mångfald av olika personer utifrån diskrimineringsgrunderna inkluderas i sfi-läroböcker samt i övrigt lektionsinnehåll. Dessutom är studiens syfte att undersöka vilka faktorer som påverkar i vilken grad sfi-lärare tillämpar en normkritisk pedagogik. Metoden utgörs av en kvantitativ innehållsanalys av fem sfi-läroböcker och en enkätundersökning av 25 verksamma sfi-lärare. Studiens resultat visar att värdegrundsuppdraget uppfylls till viss del men enbart gällande vissa av diskrimineringsgrunderna. Vidare framgår av resultatet olika faktorer som har inverkan på i vilken omfattning som sfi-lärarna arbetar normkritiskt.

I svenska läromedel för religionskunskap på högstadienivå är det vanligt att de “abrahamitiska religionerna” behandlas för att ge eleverna en ökad förståelse för religiös mångfald och främja interreligiös tolerans. Tyvärr finns det dock tendenser där islam och judendom framställs som "den andre" i förhållande till kristendomen. Denna framställning varierar beroende på författare och förlag, vilket kan leda till att negativa betoningar får större utrymme i böckerna då skillnader lättare uppmärksammas än likheterna mellan de tre religionerna. Som en följd kan eleverna få en förenklad och stereotypisk bild av religionernas innehåll, historia och praktik. Eftersom kristendom ofta framställs som den samhälleliga normen, blir judendom och islam ofta jämförda i omfång och innehåll, vilket leder till att de hamnar i en position som "den andre" och oftast blir offer för stereotypiseringar och förenklingar. Ibland kan islam porträtteras och tolkas som “bakåtsträvande” och “sexitiskt” då författarna medvetet fokuserar på kontroversiella aspekter som kvinnoförtryck, utan att ge en djupare bild av religionens historiska helhet. Detta kan skapa en ensidig och negativ bild av islam i klassrummet och förstärka fördomar och missuppfattningar som redan finns i samhället. På samma sätt förminskas judendom till att handla enbart om historiska händelser som Förintelsen och den israeliska staten, vilket inte rättvist representerar religionen och det judiska folket. Detta kan förstärka uppfattningen om judendomen som stagnant och gammalmodig, samtidigt som dess många nyanser ignoreras. För att undvika att porträttera islam och judendom som “den andre” i kontrast till kristendom är det viktigt att läromedel ger en rättvis och balanserad bild av de “abrahamitiska religionerna” i deras helhet. Det bör betonas att alla religioner har många olika tolkningar och utövare runt om i världen, och det är därför viktigt att undvika generaliseringar och stereotyper. Genom att presentera religionerna på ett ödmjukt och respektfullt sätt kan läromedel bidra till ökad förståelse och tolerans bland eleverna, samt främja en mer givande interreligiös dialog.

Tidigare forskning visar att höga nivåer av andlighet kan associeras med bättre psykiskt välbefinnande och lägre nivåer av psykiska besvär. Meningsfullhet framhävs som en av nyckelkomponenterna i detta sammanhang, och framtida forskning uppmanas till att utforska bakomliggande mekanismer ytterligare. En begräsning i det aktuella forskningsläget är att majoriteten av studierna har utförts i samhällen med en stark religiös anknytning, och att ingen forskning har kunnat hittas som utforskar sambanden i det mer sekulariserade Sverige.  Denna studie syftar till att analysera eventuella samband mellan mening i livet, psykisk hälsa och trosuppfattning i en svensk kontext, för att undersöka huruvida sekularisering som samhällsförändring bör beaktas inom socialt arbete. Studiens forskningsfrågor besvarades via en enkät, och utgick från ett bekvämlighetsurval där respondenterna tillfrågades att delta i undersökningen på en offentlig plats i en av Sveriges storstäder.    Studiens resultat visar att andlighet inte kan relateras till bättre psykiskt välbefinnande, men att meningsfullhet ökar psykiskt välbefinnande och att ju högre grad av andlighet som skattas desto mer upplevelse av meningsfullhet i livet. Dessutom visar resultatet att majoriteten av undersökningens respondenter har en personlig anknytning till en andlig dimension oavsett trosuppfattning.   Utifrån studiens resultat dras slutsatsen att sekularisering i det svenska samhället inte minskar behovet av att adressera existentiella och andliga frågor inom socialt arbete. Studien indikerar en potentiell koppling mellan andlighet, meningssökande och psykiskt välbefinnande, vilket underbygger att det kan vara fördelaktigt att integrera dessa komponenter i socialt arbete för att kunna erbjuda ett mer omfattande och heltäckande stöd, och för att bättre bemöta individuella behov i ett samhälle som genomgår ökad sekularisering. / Previous research shows that high levels of religiosity/spirituality can be associated with better mental well-being and fewer mental health issues. Meaningfulness is highlighted as one of the key components in this context, and future research is encouraged to further explore underlying mechanisms. A limitation in the current research landscape is that the majority of studies have been conducted in communities with a strong religious affiliation, and no research has been found that explores these relationships in the more secularized Sweden. This study aims to analyze possible relationships between meaning in life, mental health, and belief systems in a Swedish context, to investigate whether secularization as a societal change should be considered within social work. The study's research questions were answered through a survey, based on a convenience sample where respondents were asked to participate in the survey at a public place in one of Sweden's major cities. The study's results show that religiosity/spirituality cannot be related to better mental well-being, but that meaningfulness increases mental well-being and that the higher the level of religiosity/spirituality assessed, the more experience of meaningfulness in life. Furthermore, the results show that the majority of the survey's respondents have a personal connection to a spiritual dimension regardless of their belief system. Based on the study's findings, the conclusion is drawn that secularization in Swedish society does not reduce the need to address existential and religious/spiritual questions within social work. The study indicates a potential link between religiosity/spirituality, the search for meaning, and mental well-being, which supports the integration of these components into social work to provide more comprehensive and holistic support, and to better meet individual needs in a society undergoing increased secularization.