I skolan finns tysta elever i nästan alla klassrum, men forskningen i ämnet är begränsad. Syftet med arbetet var att undersöka hur lärare arbetade för att utveckla tysta elevers muntliga kommunikativa förmåga i svenska i årskurserna F-6. Syftet var undersöka hur lärare definierar en tyst elev, vilka orsaker lärare anser det finns till tysthet hos elever, samt hur lärare arbetar för att utveckla den muntliga kommunikativa förmågan i svenska hos tysta elever i årskurs F-6. Arbetet utgick från ett interaktionsperspektiv som innebär att interaktion har en stor betydelse för lärande. Arbetets resultat byggde på semistrukturerade intervjuer med tio yrkesaktiva lärare som alla är behöriga i ämnet svenska. Valet av semistrukturerad intervju möjliggjorde att ta reda på lärarnas information, insikter och åsikter samt att det fanns möjlighet att ställa frågorna i den ordning som passade samtalet bäst. Resultatet visade att lärarna uppvisade en bredare syn på interaktion som innebar att interaktion kan genomföras på fler sätt än endast muntlig kommunikation.

I skolan finns tysta elever i nästan alla klassrum, men forskningen i ämnet är begränsad. Syftet med arbetet var att undersöka hur lärare arbetade för att utveckla tysta elevers muntliga kommunikativa förmåga i svenska i årskurserna F-6. Syftet var undersöka hur lärare definierar en tyst elev, vilka orsaker lärare anser det finns till tysthet hos elever, samt hur lärare arbetar för att utveckla den muntliga kommunikativa förmågan i svenska hos tysta elever i årskurs F-6. Arbetet utgick från ett interaktionsperspektiv som innebär att interaktion har en stor betydelse för lärande. Arbetets resultat byggde på semistrukturerade intervjuer med tio yrkesaktiva lärare som alla är behöriga i ämnet svenska. Valet av semistrukturerad intervju möjliggjorde att ta reda på lärarnas information, insikter och åsikter samt att det fanns möjlighet att ställa frågorna i den ordning som passade samtalet bäst. Resultatet visade att lärarna uppvisade en bredare syn på interaktion som innebar att interaktion kan genomföras på fler sätt än endast muntlig kommunikation.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare arbetar i praktiken med tysta barns språkutveckling i förskolan, men också vilka utmaningar som förskollärare möter i detta arbete. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes i denna kvalitativa studie. Det sociokulturella perspektivet med fokus på socialt samspel, språk, kommunikation, verktyg, artefakter och vikten av lärmiljöer för barns utveckling och lärande blev den teoretiska utgångspunkten. Resultatet visade att arbeta i mindre grupper, ge tid, vara tydlig, upprepa ord, använda bilder, teckenstöd och högläsning var metoder som förekom i förskollärares arbete med språkutveckling. Studiens slutsats visade att tysta barns behov inte är prioriterade i dagens förskola. Förskollärares utformande av språkutvecklande miljöer och material för barn användes ofta för hela barngruppen och inte specifikt för tysta barn. Personal och tidsbrist, stora barngrupper samt ingen specifik kompetensutbildning inom tysta barns språkutveckling var utmaningar förskollärare mötte i arbetet, vilket kunde påverka tysta barns förutsättningar för språkutveckling.

Studiens syfte var att undersöka socialsekreterares erfarenheter av barnsamtal med särskilt fokus på tysta barn. Sex socialsekreterare från socialtjänstens enhet för barn och unga i tre olika kommuner har deltagit i kvalitativa intervjuer. Genom tematisk analys kunde resultatet analyseras utifrån naiv teori och kommunikationsteori. Resultatet visade att tysta barn kunde förekomma i utredningar och att hjälpmedel och verktyg kunde främja kommunikation mellan socialsekreterare och barnet. Ett sätt för barnet att uttrycka sig utan att vara verbal var genom hjälpmedel och verktyg som gav en möjlighet att peka och visa. Det framkom att det främst var relationsskapande som kunde bidra till en bra dialog. Ingen av de intervjuade socialsekreterarna uppger sig använda någon specifik samtalsmetod eller teori som grund vid barnsamtal. Snarare använder de sig av praktisk erfarenhet. Av resultatet framkom det att barnets delaktighet syftade till att barnet får ta del av utredningsprocessen snarare än delaktighet i samtalet. / The purpose of this study was to research the experience that social workers have of talking to children, especially focused on the conversations with silent children. By using qualitative interviews six social workers from the social services in Sweden were included in the study. The study was thematically analyzed using Naive Theory and Communication Theory. The result showed that the tools used for encouraging conversation between social worker and the child was to create a relationship. If the child still will not talk even after establishing a relationship, there are tools to communicate without using words, for example pictures that the child can point at. Practice based knowledge was used among the interviewed social workers rather than any specific method or theory when talking with children. The result showed that the participation of a child relied on that the child got to see and was included in the research process.

Syftet med studien är att generera kunskap kring blyga och tysta barns förutsättningar till likvärdighet och delaktighet beträffande språkliga samspel med förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkter är det sociokulturella perspektivet och Reggio Emilia filosofin. Syftet och forskningsfrågorna besvarades med hjälp av en kvalitativ forskningsdesign där observationer användes som datainsamlingsmetod. De teoretiska utgångspunkterna samt tidigare forskning utgjorde grunden för analysen av insamlade data. Resultatet visar vikten av att förskolläraren anpassar och varierar sitt samspel efter varje enskilt barns förutsättningar och behov där trygghet är avgörande. De deltagande förskollärarna strävar efter att samspela likvärdigt med alla barn i barngruppen, men det är en utmaning att ge alla barn lika mycket utrymme. Det framkommer även att Matteuseffekten och makt är avgörande faktorer för huruvida samspelet med blyga och tysta barn lyckas.

Med större befolkning och inflyttning till tätbebyggda områden ökar även behovet av en fungerande infrastruktur som tar hänsyn till de globala målen för hållbar utveckling, Agenda 2030. I samhällsbyggandet ska därför främjandet av god hälsa och välbefinnande beaktas samtidigt som byggande och planering av bostäder och infrastruktur ska vara långsiktigt hållbart. Vid prospektering bör således mark som redan tagits i anspråk för bebyggelse och transporter, utnyttjas på ett effektivt sätt för att minska behovet av att jordbruksmark tas i bruk vilket på sikt kan påverka samhällets livsmedelsförsörjning. En av de utmaningar som samhällsplanerare ställs inför är att minimera bulleremissioner som påverkar boende längs Sveriges vägnät. Människor störs av buller från väg-, tåg- och flygtrafik som adderas till annat bakgrundsljud i tätbebyggda områden och regelverket som tar sikte på omgivningsbuller har därför skärpts på senare år. Redan i ett tidigt skede av planering av bostadsområden och vägprojekt behöver således hänsyn tas till risken för bullerstörningar så att eventuella åtgärder inkluderas i projektplan och budget. Utöver användning av t.ex. bullerplank och ljudisolerande fönster för att dämpa bullret när det redan uppstått, kan åtgärder vidtas där bullret uppstår vid vägytan när däck möter asfalt. Forskning och utveckling av nya däck och vägbeläggningar är därför högaktuell. Medan bullerreducerande asfalt redan används på andra håll i Europa ställer nämligen vinterklimatet och den nuvarande användningen av dubbdäck i Sverige krav på vidareutveckling av vägbeläggningar som klarar dessa påfrestningar även i de norra delarna av Sverige. Syftet med studien är att utreda om användningen av bullerreducerande vägbeläggningar, så kallad tyst asfalt, är ett realistiskt alternativ för att dämpa vägtrafikbuller i Sverige. Tekniskt och ekonomiskt har bullerreducerande asfalt hittills varit en utmaning eftersom beläggningenlättare tagit skada och krävt annat underhåll än traditionell asfaltbeläggning. Samtidigt har test visat att den bullerreducerande asfaltens struktur kan absorbera ljudvågor och hindra att dessa sprids och stör boende i omgivningen. Med lägre bulleremission skulle den störande påverkan som oönskat ljud har på människors boende och möjlighet till utevistelse minskas. Slutsatsen av studien är att det finns ett stort intresse i Sverige och EU av att hitta lösningar på problemen med buller, inte minst då det kan medföra samhällsekonomiska vinster i form av bättre folkhälsa och en effektivare markanvändning i tätbefolkade områden. Samhällsekonomiskt får därför bullerreducerande vägbeläggningar ställas mot andra åtgärder för att reducera buller och inte i första hand mot traditionella vägbeläggningar som är beständigare i sig men som samtidigt bidrar till höga bulleremissioner. I takt med en ökad efterfrågan på bullerreducerande åtgärder tillsammans med en utveckling av mer hållbara material så kommer vi sannolikt att få se fler vägar med tyst asfalt. / With a larger population and people moving to densely populated areas, the need for a functioning infrastructure that considers the global goals for sustainable development, Agenda 2030, also increases. In urban planning, land that has already been used for buildings and transportation should thus be used in an effective way to reduce the need for use of agricultural land, which in the long run can affect a society's food supply. One of the challenges that urban planners face is to minimize noise emissions that affect residents along Sweden's road network. People are disturbed by noise from road, train and air traffic which is added to other background noise in densely populated areas and the regulations aimed at ambient noise have therefore become stricter in recent years. Even at an early stage of planning residential areas and road projects, the risk of noise disturbance needs to be considered so that possible measures are included in the project plan and budget. In addition to the use of e.g. noise barrier and soundproofing windows to dampen the noise when it has already occurred, measures can be taken already where the noise occurs at the road surface when tires meet asphalt. Research and development of new tires and pavements is therefore highly topical. While noise-reducing asphalt is already used elsewhere in Europe,the winter climate and the current use of studded tires in Sweden place demands on the further development of road surfaces that can withstand the stress even in the northern parts of Sweden. The purpose of the study is to investigate whether the use of noise-reducing pavements, socalledquiet asphalt, is a realistic alternative for reducing road traffic noise in Sweden. Technically and economically, noise-reducing asphalt has so far been a challenge because the pavement has been more easily damaged and requires other maintenance than traditionalasphalt paving. However, tests have shown that the structure of the noise-reducing asphalt can absorb sound waves and prevent them from spreading and disturbing residents in the surroundings. With lower noise emissions, the disturbing effect that unwanted noise has on people's housing and the possibility of outdoor activities would be reduced. The conclusion of the study is that there is great interest in Sweden and the EU in finding solutions to the noise problem, not least as it can lead to socio-economic benefits in the form of better public health and more efficient land use in densely populated areas. From a socioeconomic point of view, noise reducing road pavements may therefore rather be compared to other measures against noise and not primarily to traditional road pavements which may be more durable but at the same time contribute to high noise emissions. Following an increased demand for noise reduction measures together with the development of more sustainable materials will probably result in more roads with quiet asphalt.

AbstractSyftet med denna studie är att undersöka hur förskolans personal arbetar för att möta alla barn i verksamheten med fokus på de tysta barnen. Våra teoretiska perspektiv som vi utgår ifrån är Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen, Bowlbys anknytningsteori, Foucaults maktteori och Dion Sommers teori om det kompetenta barnet. Centrala begrepp vi främst tänker belysa i vår studie är; inkludering, de tysta barnen, mentalisering, metakognitiv förmåga, genus och normer. Vi har i studien använt oss av en kvalitativ forskningsmetod som innefattat icke deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer som metod. Det empiriska materialet har sedan genomgåtts och kopplats till teoretiska perspektiv. I vårt resultat, där vi problematiserat och lyft fram förskollärarnas bemötande av barnen i förskolan med fokus på de tysta barnen, har vi sett förskollärarnas svårigheter med att möta alla barns behov i verksamheten. I vår slutsats beskriver vi vår tolkning utifrån studiens material där det skapas en komplex situation för förskollärare, därför vill vi med denna studie lyfta problemet och belysa det utifrån olika perspektiv. Vi tolkar utifrån vår studie att det kan fattas verktyg och tid för personalen att möta alla barn och deras behov i förskolan. Vi vill främst understryka vikten av att förskolans personal inte låter de tysta barnen förbli tysta utan att veta varför.

Syftet i den här studien är att undersöka vilka strategier förskollärarna och arbetslaget använder för att främja de ”tysta barnens” språkutveckling. Denna kvalitativa studie genomfördes med semistrukturerade intervjuer där informanterna var förskollärare. I studien deltog åtta förskollärare ifrån sex olika förskolor i mellersta Sverige. Resultatet i studien visar vikten av att bygga trygga relationer för att främja de ”tysta barnens” språkutveckling samt att pedagogen är medveten om sin pedagogiska roll, där hen är lyhörd och är uppmärksam, vilket är av stor vikt.Studiens slutsats visar att förskollärares kommunikation för de ”tysta barnens” intressen blir en ingång till att bygga relationer och därmed stödja barnens språkutveckling.

<p>Vårt arbete behandlar elevers upplevelser och tankar om att tala inför en grupp människor. För att få svar på våra frågeställningar har vi låtit elever i år 4 och år 5, skriva ner sina tankar och funderingar kring detta ämne. Våra resultat är baserade på två stycken undersökningar. Den första undersökningen behandlar elevers situation i kamratgrupper och den andra undersökningen beskriver elevers upplevelser och tankar om hur det känns att framträda inför en grupp människor. I våra resultat visar det sig att övervägande av eleverna tycker det är en stor skillnad att prata inför hela klassen än med sina närmaste kamrater. De blir mer nervösa inför en storgrupp då man är orolig över hur klasskamraterna ska reagera. En annan anledning till den ökade nervositeten är att man inte har fått öva mycket på att framträda. Detta visar på hur viktigt det är att ha en medveten muntlig träning, att skapa ett bra klassrumsklimat och att man som lärare uppmuntrar och berömmer eleverna.</p>

Mitt arbete undersöker hur tysta, duktiga flickor upplever sig själva i klassrummet och varför de, enligt sig själva, är så tysta. Jag har även tittat på hur de upplever klassrumssituationen. Jag har dels tagit reda på hur fenomenet tysta, duktiga flickor behandlas i litteraturen och dessutom genomfört en undersökning där jag använt mig av intervjuer. Jag har intervjuat tio flickor från skolår fem till år åtta och som enligt deras lärare har passat in på kriterierna för tysta, duktiga flickor. Undersökningen visade på två huvudorsaker till varför tjejerna var så tysta i klassrummet. De hade antingen ingen lust att yttra sig eller så vågade de inte yttra sig av rädsla för att säga fel eller för att bli retade och kallade för"stud"eller"fjäskis". De flesta av tjejerna var medvetna om att de inte yttrade sig så ofta i klassrummet. Tjejerna tyckte också att pojkarna var de som pratade mest i klassrummet och flera tyckte att det var jobbigt att arbeta för att det var så stökigt och pratigt.