[pt] Nesta dissertação, são analisadas práticas discursivas de atores estatais que constroem, de diversas formas, a Política de Pacificação e, mais especificamente, o Programa de Polícia Pacificadora no Rio de Janeiro, desde seu surgimento em 2008. Em uma análise de discurso pós-estruturalista, são identificadas duas articulações discursivas principais: por um lado, o Programa é construído como um conjunto de práticas voltadas para a retomada de territórios que representam uma fonte de risco para a população como um todo, o que torna possível o emprego de práticas violentas e militarizadas; por outro lado, o Programa é construído como um conjunto de práticas voltadas para a gestão da vida e fomento do desenvolvimento socioeconômico das comunidades em processo de pacificação. A partir da análise das práticas discursivas associadas às duas articulações, argumento que a disputa pela estabilização dos significados associados à pacificação no Rio de Janeiro reflete uma ambiguidade mais ampla associada ao emprego de práticas biopolíticas pelo Estado: ao mesmo tempo em que se defende que toda a população deve ter seus direitos assegurados e seu desenvolvimento fomentado, o Estado mantém para si a prerrogativa de delimitar, de forma soberana, certos espaços e sujeitos como fontes de risco para a população, submetendo-os a formas distintas e iliberais de governo. No caso da pacificação, argumenta-se que tal ambiguidade gera impactos que incluem a persistência de práticas policiais violentas lado a lado a esforços de policiamento de proximidade – o que, no limite, pode impactar a sustentabilidade do Programa e seus resultados. / [en] This dissertation offers an analysis of state actors discursive practices which construct, in various ways, the Pacification Policy and, more specifically, the Pacifying Police Program in Rio de Janeiro, created in 2008. In a post-structural discourse analysis, two main discursive articulations are identified: on one hand, the Program is constructed as a set of practices aimed at the recovery of those territories which pose a risk to the whole population, which enables the deployment of violent and militarized practices; on the other hand, the Program is constructed as a set of practices aimed at the management of life and the promotion of socioeconomic development in the communities undergoing a pacification process. By analyzing the discursive practices associated with both articulations, I argue that the dispute over the stabilization of meanings associated with pacification in Rio de Janeiro reflects a broader ambiguity, which is associated to the deployment of biopolitical practices by the state: while it is defended that the entire population must have their rights assured and they development promoted, the state maintains the prerogative to delimitate, in a sovereign manner, certain spaces and subjects as sources of risk to the population, submitting them to distinct and illiberal forms of government. In the case of pacification, it is argued that such ambiguity leads to impacts such as the coexistence between a persistence of violent police practices and efforts of proximity policing – which may arguably impact the sustainability of the Program and its results.

Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior / Pretende-se uma análise crítica do projeto das Unidades de Polícia Pacificadora (UPPs), procurando entender como ele aparece como uma resposta possível para os problemas urbanos e de segurança na cidade do Rio de Janeiro. Em primeiro lugar, volta-se à importação do ideal civilizatório pelo Brasil no início do século XIX e o surgimento da polícia e de uma questão urbana na cidade do Rio de Janeiro. O resgate histórico permite entender o surgimento das favelas e de uma cidade partida. Em seguida, trata-se do aspecto da pacificação das UPPs, retomando o sentido que essa ideia teve ao longo da história do Brasil, em especial como subjugação dos povos indígenas e como repressão às insurreições da primeira metade do século XIX. Em um segundo momento, volta-se à configuração da governamentalidade policial no Rio de Janeiro e no Brasil, do surgimento das polícias à racionalidade governamental do neoliberalismo. Demonstra-se como a polícia surge como um agente civilizador e como uma racionalidade autoritária da militarização e da criminologia do outro marca as polícias brasileiras, o que explica sua histórica atuação violenta voltada às classes subalternas. Em seguida, partindo da concepção de território pressuposta pelas UPPs, elabora-se sua crítica, observando que constituem uma política de ocupação militarizada do território que reforça uma geografia das desigualdades e promove uma nova forma de territorialização. Por fim, trata-se dos mecanismos que a governamentalidade neoliberal assume na gestão da questão urbana no Rio de Janeiro, a partir das ideias de urbanismo militar e empresarialismo urbano.O urbanismo militar é entendido como a extensão de ideias militares para os espaços e circulações cotidianos, o que leva a uma tendência internacional de militarização da segurança pública e proliferação de territórios de exceção. Nesse contexto, a política das UPPs guarda proximidades com as ocupações das favelas em Porto Príncipe pela MINUSTAH, os territórios palestinos ocupados por Israel, acontrainsurgência estadunidense no Iraque e Afeganistão e os Proyectos Urbanos Integrales em Medellín, nos quais se inspirou. Mas condizem também com o ideal do empresarialismo urbano, modelo baseado na competitividade das cidades orientada para o mercado. Trata-se, portanto, de um projeto de controle militarizado das favelas, necessário para os megaeventos e para a construção de uma imagem de cidade maravilhosa. / This work intends to a critical analysis of the Pacification Police Units (PPU), searching to understand how it constitutes apossible answer to the urban and safety problems in Rio de Janeiro. First of all, we turn to the importation of the civilization ideal in the early 19th centurys Brazil and the advent of the police and the urban issues in Rio de Janeiro. The historical review allows understanding the appearance of the favelas and of a divided city. Then, we turn to the PPUs pacification aspect, resuming this ideas meaning throughout Brazilian history, particularly as the subjugation of indigenous people and as repression to the insurrections of the first half of the 19th century. In a second place, we turn to the configuration of a police governmentality in Rio de Janeiro and in Brazil, from polices appearance to the neoliberal governmental rationality. We demonstrate how the police appear as a civilizing agent and how an authoritarian rationality of militarization and criminology of the other marks the Brazilian polices, what explains its historical violent acting against the underprivileged classes. Then, from the territory conception assumed by the PPU, we elaborate its critic, observing that they constitute a politics of militarized occupation of the territory which reinforces a geography of inequality and promotes a new form of territorialization. Finally, we talk about the mechanisms that the neoliberal governmentality assumes in the management of the urban issues in Rio de Janeiro from the ideas of a military urbanism and urban entrepreneurialism. The military urbanism is understood as the extension of military ideas to the daily spaces and circulations, which leads to an international tendency of militarization of the public safety and proliferation of exception territories. In this context, the PPU politics resembles the MINUSTAHs slums occupations in Porto Príncipe, the Palestinian territories occupied by Israel, the American counterinsurgency in Iraq and Afghanistan and the ProyectosUrbanosIntegralesinMedellin, which inspired it. But they are also befitting with the urban entrepreneurialism ideal, based on the competition between cities marked orientated. It is, therefore, a militarized control project of the favelas, needed for the mega events and the construction of a Marvelous City image.

<p>Denna uppsats syftar till att undersöka problematiseringen av välfärdssamhället och droger i dokumentärserien ”Modstrilogin” (1968- 79- 93) och tv-serien ”Upp till Kamp!” (2007). De teoretiska utgångspunkterna behandlar litteraturen kring mods, drogerna och den politiska tidsandan, av olika författare men främst Kim Salomon, Ted Goldberg, Urban Nilmander & Kenneth Ahlborn samt Stefan Koch. De teoretiska utgångspunkterna bidrar till att finna kritik mot välfärdssamhället i filmerna och därefter påvisas i analys, och då med hjälp av kritisk teori och en hermeneutisk metod. Det filmiska rummet ses som ett socialt rum. Resultatet har blivit att filmerna skildrar framförallt ungdomskulturen med dess kritik mot välfärdssamhället riktas, men skillnaden är att ”Upp till Kamp!” tar upp ett politiskt engagemang, vilket ”Modstrilogin” saknar, men likheten ligger i att de har liknande värderingar när det handlar om problematiseringen av välfärdssamhället och droger.</p>

Denna uppsats syftar till att undersöka problematiseringen av välfärdssamhället och droger i dokumentärserien ”Modstrilogin” (1968- 79- 93) och tv-serien ”Upp till Kamp!” (2007). De teoretiska utgångspunkterna behandlar litteraturen kring mods, drogerna och den politiska tidsandan, av olika författare men främst Kim Salomon, Ted Goldberg, Urban Nilmander & Kenneth Ahlborn samt Stefan Koch. De teoretiska utgångspunkterna bidrar till att finna kritik mot välfärdssamhället i filmerna och därefter påvisas i analys, och då med hjälp av kritisk teori och en hermeneutisk metod. Det filmiska rummet ses som ett socialt rum. Resultatet har blivit att filmerna skildrar framförallt ungdomskulturen med dess kritik mot välfärdssamhället riktas, men skillnaden är att ”Upp till Kamp!” tar upp ett politiskt engagemang, vilket ”Modstrilogin” saknar, men likheten ligger i att de har liknande värderingar när det handlar om problematiseringen av välfärdssamhället och droger.

Syftet med uppsatsen är att skapa ökad förståelse för hur musik och rörliga bilder som kulturella minnen kan samspela och upplösa gränser mellan dåtid och samtid. De frågeställningar som också utgör kärnan i uppsatsen handlar om hur musik samspelar med rörliga bilder och därmed bidrar till att forma det kulturella minnet runt en tidsepok. Dessutom: huruvida samspelet mellan musiken och bilderna också kan upplösa gränser mellan dåtid och samtid. Undersökningen består av kvalitativa texttolkningar av ett urval scener ur Upp Till Kamp, en svensk tv-serie med långfilmskaraktär som återblickar på sextiotalet i Sverige. I scenerna finns exempel på olika möten mellan populärmusik och rörliga bilder. Musik som växlar mellan att vara välbekant äldre och nyskriven möter rörliga bilder som växlar mellan att vara autentiska och nyskapad fiktion. Det teoretiska ramverket utgörs av en integration av teorier inom de tre olika fälten medier och minne, filmmusik och temporalitet. Populärmusik i film har inte tidigare inrymts i teorier kring medier och minnen i någon nämnvärd utsträckning. Det kan ha att göra med att populärmusiken snarare komplicerar än förstärker kulturella minnen. I uppsatsen framträder att kollektiva kulturella minnesbilder både kan förstärkas och försvagas när filmens bilder samverkar med populärmusik. Populärmusik som spelar i samtakt med filmens rörliga bilder kan bidra till att emotionalisera historien och förstärka de kulturella minnena av sextiotalet. Minnesbilder kan också försvagas i möten med populärmusik, vilket särskilt framträder då musiken innehåller sång och utgör det dominerande ljudet.

Extern validitet hos personlighetstest kan studeras genom att testet ställs motvariabler som mäter arbetsprestation. Syftet med studien var att undersökavaliditeten hos det arbetslivspsykologiska personlighetstestet UPP (Sjöberg,2008). Ett hundra anställda inom polisen, varav 50 kvinnor, tog testet via enInternetplatform. Som externa kriterier användes i studie 1 (N = 100)polisens lönekriterier och i studie 2 (N = 46) ett objektivt kriterium i form avantal förhör för utredare. Resultaten indikerar att vissa variabler i UPPtestetvisade tillfredsställande validitet mot de externa kriterierna.Emotionell stabilitet uppvisade tillfredsställande validitet mot kriterierna ienlighet med tidigare forskning. Noggrannhet uppvisade negativa sambandmed två av kriterierna vilket inte bekräftar tidigare forskning. Flera av UPPtestetsspecifika variabler uppvisade lika god validitet eller bättre jämförtmed de generella variablerna enligt FFM. Särskilt en av de sammansattavariablerna, stresskänslighet, utgjorde en prediktor för arbetsprestation.Vikten av tillgången till goda kriterier för validitetsforskningen diskuteras. / The external validity of personality tests can be studied by comparing testvariables to variables measuring job performance. The purpose of this studywas to examine the validity of the employment psychological personalitytest UPP (Sjöberg, 2008). One hundred police employees, including 50women, performed the test through an Internet platform. External criteriawere in study 1 (N = 100) police salary criteria and in study 2 (N = 46) anobjective criterion in terms of number of interrogations for investigators.The results indicate that some variables in the UPP-test showed satisfactoryvalidity against external criteria. Emotional stability showed satisfactoryvalidity against criteria in line with previous research. Conscientiousnessshowed negative correlations with two of the criteria which do not confirmprevious research. Several of the UPP-test specific variables showed equallygood or better validity compared with the general variables according toFFM. The importance of the availability of good criteria for validityresearch is discussed.

I denna kvalitativa litteraturstudie har syftet varit att belysa och försöka förstå lidande ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Lidande finns där liv och människor finns och är i sin djupaste mening ett ”döende”. Lidandet låter sig sällan definieras, det är svårt att beskriva med ord. Den som lider har ett behov av förståelse och stöd ifrån sin omgivning. Att lida kan innebära att känna sig främmande inför sig själv eller främmande i sin kropp. Det kan även innebära ett främlingskap i kontakten med andra därför att lidandet kan vara svårt att kommunicera eller att förstå för en utomstående. Lidande kan i början upplevas som ett hot mot existensen eller integriteten. Om den lidande människan uthärdar och genomlever lidandet, kan det innehålla möjligheter till en ny syn på livet och en ny tillvaro. Resultatet visar att lidande kan uppstå av olika skäl, och ibland är det till följd av sjukdom eller skada. Sjukdom och ohälsa kan innebära ett lidande som begränsar individens tillgång till sitt liv, och det kan utgöra ett hot mot patientens integritet och autonomi. Vårdandet i sig kan även innebära ett onödigt vårdlidande för patienten, orsakat av omedvetna kränkningar från personal när de inte har förmågan att möta eller förstå patientens situation. Vårdvetenskapen tar sin utgångspunkt i det etiska patientperspektivet, vilket innebär att patientens lidande måste beaktas i vårdandet. Att försöka förstå det lidandet, så som det erfars av individen, är en stor utmaning för sjukskö-terskan. Förutsättningar för detta kan skapas i vårdrelationer som bygger på respekt för individen och tillåter en delaktighet för patienten såväl som för närstående. Att lindra någons lidande och medverka till ett ökat välbefinnande trots lidande, kan ske genom att våga se, lyssna, finnas nära eller försöka förstå den som lider. Vilket i sin tur tycks handla om att våga vara öppen och mottaglig för den lidande människan.

<p>I denna kvalitativa litteraturstudie har syftet varit att belysa och försöka förstå lidande ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Lidande finns där liv och människor finns och är i sin djupaste mening ett ”döende”. Lidandet låter sig sällan definieras, det är svårt att beskriva med ord. Den som lider har ett behov av förståelse och stöd ifrån sin omgivning. Att lida kan innebära att känna sig främmande inför sig själv eller främmande i sin kropp. Det kan även innebära ett främlingskap i kontakten med andra därför att lidandet kan vara svårt att kommunicera eller att förstå för en utomstående. Lidande kan i början upplevas som ett hot mot existensen eller integriteten. Om den lidande människan uthärdar och genomlever lidandet, kan det innehålla möjligheter till en ny syn på livet och en ny tillvaro. Resultatet visar att lidande kan uppstå av olika skäl, och ibland är det till följd av sjukdom eller skada. Sjukdom och ohälsa kan innebära ett lidande som begränsar individens tillgång till sitt liv, och det kan utgöra ett hot mot patientens integritet och autonomi. Vårdandet i sig kan även innebära ett onödigt vårdlidande för patienten, orsakat av omedvetna kränkningar från personal när de inte har förmågan att möta eller förstå patientens situation. Vårdvetenskapen tar sin utgångspunkt i det etiska patientperspektivet, vilket innebär att patientens lidande måste beaktas i vårdandet. Att försöka förstå det lidandet, så som det erfars av individen, är en stor utmaning för sjukskö-terskan. Förutsättningar för detta kan skapas i vårdrelationer som bygger på respekt för individen och tillåter en delaktighet för patienten såväl som för närstående. Att lindra någons lidande och medverka till ett ökat välbefinnande trots lidande, kan ske genom att våga se, lyssna, finnas nära eller försöka förstå den som lider. Vilket i sin tur tycks handla om att våga vara öppen och mottaglig för den lidande människan.</p>

This study examines what frames the Swedish Lev Upp till Barnkonventionen campaign use, and whether the frames are in accordance to the frames suggested by Keck and Sikkink in their award-winning book Activists Beyond Borders. The Swedish Lev Upp till Barnkonventionen campaign is the only campaign in Sweden that aims to promote the implementation of the United Nations Convention on the Rights of the Child into Swedish law. It started in 2009 as a network driven by 7 organizations, UNICEF, BRIS, World Childhood Foundation, Swedish Save the Children (Rädda Barnen), ECPAT, Plan Sverige and SOS-Barnbyar, together with the Swedish Children‟s Ombudsman (Barnombudsman). An ideational analysis of the texts, that the campaign uses to appeal to society and persuade, shows that four frames are frequently used within the campaign. Two of the frames are in accordance with the proposed frames, being "bodily harm to innocent and vulnerable people" and "legal inequality". The other two frames set the problem to be poverty/economic vulnerability or psychological harm. Although, all four frames identified follow the three parts a frame should include according to Keck and Sikkink – a problem, a cause with a short causal chain and a specific type of action to solve the problem. This study has contributed with another case study to the limited amount of cases that study how international norms are framed in national contexts. Furthermore, this study has discovered that Sweden, although is using other frames too, use the frames that Keck and Sikkink have proposed.

Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior / Pretende-se uma análise crítica do projeto das Unidades de Polícia Pacificadora (UPPs), procurando entender como ele aparece como uma resposta possível para os problemas urbanos e de segurança na cidade do Rio de Janeiro. Em primeiro lugar, volta-se à importação do ideal civilizatório pelo Brasil no início do século XIX e o surgimento da polícia e de uma questão urbana na cidade do Rio de Janeiro. O resgate histórico permite entender o surgimento das favelas e de uma cidade partida. Em seguida, trata-se do aspecto da pacificação das UPPs, retomando o sentido que essa ideia teve ao longo da história do Brasil, em especial como subjugação dos povos indígenas e como repressão às insurreições da primeira metade do século XIX. Em um segundo momento, volta-se à configuração da governamentalidade policial no Rio de Janeiro e no Brasil, do surgimento das polícias à racionalidade governamental do neoliberalismo. Demonstra-se como a polícia surge como um agente civilizador e como uma racionalidade autoritária da militarização e da criminologia do outro marca as polícias brasileiras, o que explica sua histórica atuação violenta voltada às classes subalternas. Em seguida, partindo da concepção de território pressuposta pelas UPPs, elabora-se sua crítica, observando que constituem uma política de ocupação militarizada do território que reforça uma geografia das desigualdades e promove uma nova forma de territorialização. Por fim, trata-se dos mecanismos que a governamentalidade neoliberal assume na gestão da questão urbana no Rio de Janeiro, a partir das ideias de urbanismo militar e empresarialismo urbano.O urbanismo militar é entendido como a extensão de ideias militares para os espaços e circulações cotidianos, o que leva a uma tendência internacional de militarização da segurança pública e proliferação de territórios de exceção. Nesse contexto, a política das UPPs guarda proximidades com as ocupações das favelas em Porto Príncipe pela MINUSTAH, os territórios palestinos ocupados por Israel, acontrainsurgência estadunidense no Iraque e Afeganistão e os Proyectos Urbanos Integrales em Medellín, nos quais se inspirou. Mas condizem também com o ideal do empresarialismo urbano, modelo baseado na competitividade das cidades orientada para o mercado. Trata-se, portanto, de um projeto de controle militarizado das favelas, necessário para os megaeventos e para a construção de uma imagem de cidade maravilhosa. / This work intends to a critical analysis of the Pacification Police Units (PPU), searching to understand how it constitutes apossible answer to the urban and safety problems in Rio de Janeiro. First of all, we turn to the importation of the civilization ideal in the early 19th centurys Brazil and the advent of the police and the urban issues in Rio de Janeiro. The historical review allows understanding the appearance of the favelas and of a divided city. Then, we turn to the PPUs pacification aspect, resuming this ideas meaning throughout Brazilian history, particularly as the subjugation of indigenous people and as repression to the insurrections of the first half of the 19th century. In a second place, we turn to the configuration of a police governmentality in Rio de Janeiro and in Brazil, from polices appearance to the neoliberal governmental rationality. We demonstrate how the police appear as a civilizing agent and how an authoritarian rationality of militarization and criminology of the other marks the Brazilian polices, what explains its historical violent acting against the underprivileged classes. Then, from the territory conception assumed by the PPU, we elaborate its critic, observing that they constitute a politics of militarized occupation of the territory which reinforces a geography of inequality and promotes a new form of territorialization. Finally, we talk about the mechanisms that the neoliberal governmentality assumes in the management of the urban issues in Rio de Janeiro from the ideas of a military urbanism and urban entrepreneurialism. The military urbanism is understood as the extension of military ideas to the daily spaces and circulations, which leads to an international tendency of militarization of the public safety and proliferation of exception territories. In this context, the PPU politics resembles the MINUSTAHs slums occupations in Porto Príncipe, the Palestinian territories occupied by Israel, the American counterinsurgency in Iraq and Afghanistan and the ProyectosUrbanosIntegralesinMedellin, which inspired it. But they are also befitting with the urban entrepreneurialism ideal, based on the competition between cities marked orientated. It is, therefore, a militarized control project of the favelas, needed for the mega events and the construction of a Marvelous City image.