Barn som blir utsatta för våld i hemmet är en utbredd problematik i Sverige. Trots stärktjuridisk position till följd av implementeringen av Barnkonventionen i svensk lagstiftning2020 är det ett stort antal barn som utsätts för våld i hemmet. I denna studie har fokus riktatsmot insatsen Kognitiv Integrerad Behandling Vid Barnmisshandel (KIBB) som används ifamiljebehandling där föräldrar brukar våld mot sina barn. Syftet med studien är att viaintervjuer med sju familjebehandlare få deras upplevelser av insatsen KIBB. Studien utförsmed en hermeneutisk ansats. Respondenternas utsagor analyseras tematiskt utifrån deteoretiska begreppen handlingsutrymme, motivation, normer samt risk- och skyddsfaktorer.Studiens resultat visar en positiv uppfattning om insatsen och i arbetet med familjer därföräldrar brukar våld mot sina barn.

Bakgrund: Alla barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden och inte vara utsatta för våld. Få barn berättar för vuxna att de är utsatta för våld och det ställer stora krav på att skolpersonal identifierar dessa barn. Skolsköterskan träffar regelbundet barn i samband med hälsobesök och har en unik möjlighet att observera och identifiera tecken på att barn utsätts för våld. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur skolsköterskan identifierar barn som är utsatta för våld i hemmet. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts i studien. Datainsamlingen genomfördes via fokusgruppsintervjuer med semistrukturerade frågor. Resultatet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett tema; skolsköterskans vilja, ansvar och öppenhet för att bidra till att skapa goda uppväxtvillkor och fem kategorier; medvetenhet om våldets uttryck och symtom, inkludera frågor om våld och att vara uppmärksam, vara tillgänglig, skapa förtroende och tillit, samarbete med pedagoger och elevhälsoteam samt ökad kunskap och gemensamt styrdokument. Konklusion: Framträdande i studien var skolsköterskans intresse och vilja för att skapa samt främja goda uppväxtvillkor för de barn som de möter i sin profession. Skolsköterskan identifierar barn som utsätts för våld på många olika sätt. Hälsobesöket ses som ett betydelsefullt verktyg för att samtala kring våld och skapar goda relationer. / Background: All children have the right to grow up in safe conditions and not be exposed to violence. Few children tell adults that they are exposed to violence and makes great demands on school staff, to identify these children. The school nurse regularly meets children during health check-up and has a unique opportunity to observe and identify signs of being subjected to violence. Purpose: The purpose of the study was to describe how the school nurse identifies children who are exposed to domestic violence. Method: Qualitative method with inductive approach has been used in the study. Data collection was conducted using focus group interviews with semi-structured questions. The results were analyzed according to qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in the theme of the school nurse's will, responsibility and openness to help create good conditions for growing up and five categories; awareness of the expression and symptoms of violence, including issues of violence and being attentive, being accessible, creating trust and confidence, cooperation with educators and student health teams, as well as increased knowledge and a common governing document. Conclusion: Prominent in the study was the interest and willingness of school nurses to create and promote good growing/life conditions for children they meet in their profession. The school nurse identifies children exposed to violence in many different ways. The health check-up seen as an important tool for talking about violence and creating good relationships.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka hur socialsekreterare, som arbetar med barn- och ungdomsärenden, upplevde stödet från Barnahus. Socialsekreterare verkar enligt forskning under pressade arbetsförhållanden, vilket kan bidra till sjukskrivningar samt svårigheter att rekrytera och bibehålla personal. Som stöd i den rättsliga hanteringen av arbetet finns bland annat Barnahus; en verksamhet där ett flertal myndigheter samverkar. Målet är att erbjuda ett bemötande anpassat efter behov till de barn som misstänks ha varit utsatta för våldsbrott eller sexuella övergrepp. Mot denna bakgrund, och med KASAM som den teoretiska utgångspunkten, genomfördes sex stycken semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från ett urval kommuner i Mellansverige. Resultatet påvisade att flertalet deltagare upplevde stödet från Barnahus som välfungerande. Dock framkom missnöje riktat mot andra samverkanspartners inom Barnahus, vilket enligt deltagarna behöver åtgärdas för att på ett adekvat sätt kunna möta behoven hos de barn som aktualiseras inom socialtjänsten. / The purpose of this study was to examine social worker’s experience of the staff support received from Barnahus. Recent research stated that social workers are suffering due to pressurised working environments, which can lead to difficulties with sick leave and a high staff turnover. Barnahus can be summarized as a place where concerned authorities are interoperating for the benefit of children who have been subject to violence or sexual abuse. They also offer support for social workers concerning the legal handling of said children. The study consists of semi-structured interviews with six social workers from different councils in mid Sweden. KASAM was used as the theoretical frame. Results showed that a majority of the participants were satisfied with the support. However, concerns about other authorities within Barnahus were raised. According to the participants these concerns need to be addressed in order to meet the needs of the children more effectively.

Fysiskt våld mot barn är ett fenomen som trots lagstiftning fortsätter att öka. Den här kvalitativa studien syftar till att undersöka familjebehandlarens erfarenheter och svårigheter som kan uppstå i arbetet med familjer där barn blivit utsatta för fysiskt våld av sina föräldrar. I undersökningen har fem familjebehandlare från tre kommuner med olika bakgrund och arbetsliverfarenheter intervjuats. Forskningsresultaten och genomförd analys redovisas i tematisk struktur. Resultatet påvisar liknande erfarenheter i behandlingsarbetet samt de svårigheter som kan uppstå då arbetet med våldsutsatta barn ofta är av delikat och komplex karaktär. Ett flertal svårigheter som identifierats är kopplade till föräldrarnas bakgrund. Studien visar att familjebehandling ger goda resultat men då ärenden avslutas i samband med behandlingens slutförande är det svårt att säkerställa dess verkan över tid.

Våld mot barn är ett allvarligt folkhälsoproblem och de yngsta barnen är en särskilt utsatt åldersgrupp. Inom forskningen om det förebyggande arbetet framhålls betydelsen av den tidiga identifikationen av våldet. Syftet i denna systematiska litteraturstudie var därför att undersöka vilka tecken som barn 0-6 år uppvisar – medvetet eller omedvetet – när de har utsatts för våld av en primär omsorgsgivare. Insamlingen av data bestod av en systematisk litteratursökning. Den genererade nio vetenskapliga artiklar, vilka utgör studiens urval. Samtliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visade att de yngsta barnen som utsatts för våld av en primär omsorgsgivare uppvisar några olika typer av tecken: affektiva, sociala och utvecklingsmässiga. Exempel på mer specifika tecken som förekom var förhöjd spänningsnivå, aggressivitet, undvikande beteende och problem med känslomässig självreglering. Därutöver var en del tecken av en mer ospecifik karaktär. Med utgångspunkt i ett folkhälsovetenskapligt perspektiv diskuterades resultatet i relation till tidigare forskning och teori. Utifrån att det förelåg en brist på systematiska litteraturstudier där det angivna studieområdet undersökts utgör denna studie ett viktigt bidrag till det rådande forskningsfältet. Avslutningsvis föreslås det att forskare åtar sig att genomföra fler kvalitativa studier med likartade syften, eftersom den systematiska litteratursökningen visade att nästintill alla jämförbara studier hade genomförts med en kvantitativ metod.

Violence and other harmful practices start early in children’s lives and take place in environments designed to ensure safety. In Africa, 40 percent of all girls are married before their 18th birthday and two out of three children in Latin America and the Caribbean are regularly subjected to violent discipline at home. Eradicating this violence is an obligation of 196 states in the world, which gave rise to the question of whether there are gaps in the international law protection of children’s rights. This paper aims to critically examine the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices. My thesis is that there is a lack of protection under international law, which results in children on different continents being protected differently. The examination takes its starting point from the Convention on the Rights of the Child (CRC) and the prohibitions against corporal punishment (article 19) and child marriage (article 24.3) established therein. Thereafter the question is whether there are provisions in the regional human rights instruments on those continents that today have an established protection for human rights that sufficiently correspond to their content. To illustrate how well the international law protection works in practice two practical examples from respective continent are given prominence to. Here it begins to emerge that there are a number of societal obstacles for articles 19 and 24(3) in CRC to have full impact in practice, such as cultural values and pluralistic legal systems that give primacy to religious laws. These are obstacles that extend beyond the deficiencies in the international law protection and thus threaten the realization even of the standards that satisfactorily protect children from violence and harmful practices. My thesis can be answered as follows; there are shortcomings in the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices, which to a certain extent results in children on different continents being protected differently. For example, neither the european nor the inter-american standard regarding child marriage lives up to that of the CRC. The real shortcoming, however, lies in the failure of states to “honestly” fulfill their obligations under international law, which results in even children on the same continent but in different countries being protected differently. / <p>Betyg: AB</p>

Denna kvalitativa intervjustudie inriktar sig på socialtjänstens arbete med barn som utsätts för våld. Syftet med arbetet är att utforska hur socialsekreterare hanterar och bemöter anmälningar avseende våldsutsatta. Studien utforskar även socialsekreterares erfarenheter, upplevelser och arbetsrutiner inom våldsärenden. Urvalet bestod av fem socialsekreterare i två större kommuner i Sverige. Studien inkluderar ett bakgrundsavsnitt som består av barnperspektiv och normaliseringsprocessen. Tidigare forskning visar att våldet främst uppmärksammades genom att barnet redogjorde för sin situation för myndigheter med anmälningsplikt. Våldet kunde även avslöjas av barnets syskon, föräldrar, släktningar eller andra som observerat tecken som tyder på våld. Den tidigare forskningen visar dessutom ett behov av att förbättra socialsekreterares kompetens och utbildning inom barnskyddet. Socialsekreterare har olika bedömningar trots att de utgick från samma eller liknande uppgifter. Studien består av teoretiska utgångspunkter i form av byråkrati på gatunivå och handlingsutrymme. Resultatet visar att socialsekreterarnas kännedom om våldet främst kom genom orosanmälningar. Socialsekreterarna inom båda kommunerna hade liknande hantering av ärendena och upplevde utmaningar avseende att få barn att berätta om våld. Socialsekreterarna upplevde att de har tillräckligt med kompetens för att hantera våldsärenden, samtidigt upplevs en brist på utbildningsmöjligheter. I resultatet framkommer förbättringsområden inom hanteringen av våldsärenden. Bland annat inom uppföljande stöd efter barnahusförhör samt förbättrad lagstiftning. / This qualitative study is about social services work with children who are exposed to violence. The purpose is to explore how social workers handle reports of violence affecting children. The study explores social workers' experiences and practices in cases of violence. The sample consists of five social workers in two medium-sized municipalities in Sweden. The study includes a background section consisting of the child's perspective and the normalization process of violence. Previous research shows that violence was mainly noticed when children explained their situation to authorities. The violence could be disclosed by siblings, parents, relatives, or others who observed signs. Previous research shows a need to improve the competence of social workers since different assessments can be made although the same data is presented. The study consists of theoretical starting points in the form of bureaucracy at street level and room for action. The results show that social workers' knowledge of the violence was mainly through reports of concern. Social workers in both municipalities had similar routines and they both experienced challenges in getting children to talk about violence. The results reveal areas for improvement in the practices regarding cases of violence. Among other things within follow-up support after orphanage hearings and improved legislation.

Abstract Children who live with or witness domestic violence are a vulnerable group that is difficult for society to identify and help. The children who live in these conditions can develop psychological consequences which they can carry with them for large parts of their lives. The purpose of this research was to study what professional social workers perceive as significant support for children who have witnessed domestic violence. In our research report, parental role, the first meeting with the children and the development are aspects that are highlighted for the children to receive the right support they need. Society's role to intervene, support and care for children has also been highlighted as crucial points in order for the children to receive the right support. Although this is a more difficult approach since witnessing domestic violence often is a hidden social problem, it is also accentuated that cooperation and care from everyone is important to maintain and protect children's rights. The questions that the research is based upon concern how professional social workers work with children, what obstacles and difficulties exist in the line of work, what is considered good support in working with children who and what professional social workers feel needs to be developed when it comes to support measures for children who have witnessed domestic violence. Four semi structured interviews were conducted with four different social workers with vast experience within the field. The answers we got from the interviews were analyzed via a thematical analysis. The result accentuated how different children are and how they react differently to witnessing domestic violence. The result also showed how important knowledge is in this line of work. The result also showed that social workers thought the support that is given is good but there is room for improvement and development to make the support for kids even better.

De yngsta barnens våldsutsatthet är ett allvarligt folkhälsoproblem och socionomer har en särskilt betydelsefull roll i det preventiva arbetet. Därutöver föreligger det en kunskapslucka beträffande de yngsta barnens våldsutsatthet, både i det aktuella forskningsfältet och hos yrkesutövande socionomer. Syftet i denna masteruppsats var att undersöka vilka tecken på våldsutsatthet som socionomer uppfattar att de yngsta barnen uppvisar och vilka förbättringsområden de kan identifiera, inom socialtjänsten, avseende att upptäcka våld mot barn i åldern 0–6 år. Metoden för datainsamlingen var semistrukturerade intervjuer och urvalet utgjordes av sju socionomer från antingen en mottagnings- eller en utredningsenhet. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedermera med en kvalitativ innehållsanalys och det resulterade i fem kategorier med två till fyra tillhörande underkategorier. Kategorierna Mer explicita tecken och Mer implicita tecken innehåller en variation av tecken på våld mot de yngsta barnen. Intressanta tecken som framkom i uppsatsen var beteendeförändringar, barns egna berättelser om våldsutsatthet och tecken i kombination med bristfälligt föräldrabeteende. Därutöver visade resultatet att de yngsta barnen ger uttryck för tillbakadraget och utagerande beteende när de utsatts för våld. Vidare resulterade analysen av socionomernas utsagor om identifierbara förbättringsområden i de tre kategorierna Utbildning, Metodutveckling och Arbetsförhållanden. Framstående resultat avseende dessa kategorier var att socionomer är i behov av mer adekvat utbildning och bättre arbetsvillkor samt att människors bristande förtroende för socialtjänstens försvårar socionomers arbete med våldsutsatta barn. Resultaten diskuteras i relation till tidigare forskning och teorier och utifrån ett folkhälsoperspektiv synliggörs det exempelvis att screening kan vara en potentiell nyckel i socionomers arbete med att förebygga våld mot barn. Förslag på framtida forskning innefattar bland annat att undersöka andra professionellas uppfattningar om vilka tecken på våldsutsatthet som de yngsta barnen uppvisar.