SAMMANFATTNING:    Rubrik Fysisk aktivitet Hälsa och tillgänglighet av grönområden i samhällsplaneringen. Bakgrund Stillasittande och fysisk inaktivitet har blivit allt mer vanligt bland befolkningen, detta orsakar en ökning av olika folksjukdomar. Att stillasittande och fysisk inaktivitet blir vanligare är ur ett folkhälsoperspektiv ett av de största problemen som finns. Med fysisk aktivitet minskas folksjukdomar samtidigt som vardagsmotion kan motverka hjärt- kärlsjukdomar, diabetes typ2, olika cancerformer, övervikt och fetma som i sin tur leder till förtidigt död. Det här är en av dem viktigaste frågorna som diskuteras världen över. Syfte Syftet med denna studie är att visa hur tillgänglighet till grönområden påverkar vardagsmotion och därmed hälsan. Studiedesign Litteraturstudie. Resultatet Människors påverkan på den byggda miljön är stor och likaså miljöns påverkan på människans hälsa. Stödjande miljöer som exempelvis grönområden kan ha positiva effekter på folkhälsan, genom att vara en anledning till ökad vardagsmotion. Med grönområden menas exempelvis parker, cykelvägar och motionsplatser i omgivningen där människor kan mötas. Detta har en stor påverkan på vardagsmotionen. I studier hittas stora fynd som borde vara självklara. Genom samhällsplanering kan folkhälsan främjas och i studien belyses många viktiga punkter inom det valda ämnet. Material och metod Studien baseras på kvalitativa material och internationellt publicerade vetenskapliga artiklar. Tre data baser har använts för att göra pilot sökningar dessa var, Pubmed, Summon@BTH & ScienceDirect. Många studier visar att vanliga folksjukdomar kan motverkas av fysisk aktivitet. Studien sammanställer forskning inom olika områden där fysisk aktivitet är viktigt och hur man kan nå detta med smart samhällsplanering.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att undersöka hur stor andel av den lägsta fysiska rekommendationsnivån som kunde uppnås genom arbetspendling med kollektivtrafik i Stor-Stockholm. Detta undersöktes med hjälp av följande frågeställningar: 1) Hur många minuter och hur många steg promenerade en kollektiv arbetspendlare i genomsnitt till och från arbetet/skolan i Stor-Stockholm? 2) Hur stor uppfyllelse på rekommendationerna bidrog arbetspendling med kollektivtrafik i Stor-Stockholm med? 3) Hade kön, BMI, bostads- och arbetsort samt byten någon inverkan på den fysiska aktiviteten som erhölls av att arbetspendla med kollektiva färdmedel? 4) Rörde sig deltagarna i en hastighet som motsvarade medelintensiv fysisk aktivitet? Metod: För att besvara frågeställningarna användes en kvantitativ metod med enkät, stegräknare och tidtagarur som mätinstrument. Ett bekvämlighetsurval resulterade i att 33 deltagare (17 kvinnor och 16 män) boende och arbetande/studerande i Stor-Stockholm under en arbetsresa med kollektivtrafik mätte antal minuter fysisk aktivitet och antal steg. Resultat: Med hjälp av arbetspendlingen uppnådde deltagarna i snitt 79 % av rekommendationen om 30 minuter medelintensiv fysisk aktivitet per dag. Sett till rekommendationen om 150 minuter fysisk aktivitet per vecka bidrog arbetspendlingen med 67 % av dessa minuter. En promenad till och från hållplatser varade i snitt i 5,6 ± 2,9 minuter och 9 % av deltagarnas promenader under arbetspendlingen varade i minst tio minuter i sträck. Deltagarna promenerade 3170 ± 1017 steg under en hel dags arbetspendling. De deltagare som bodde och/eller arbetade i norr- eller söderförort (n = 16) promenerade signifikant fler minuter än de deltagare som bodde och/eller arbetade i Stockholms innerstad. Slutsats: De slutsatser som dragits av denna studie var att arbetspendling bidrog med fysisk aktivitet i väsentlig grad. Den fysiska aktiviteten som erhölls av att åka kollektivt kunde för vissa individer vara betydande för att uppnå de fysiska aktivitetsrekommendationerna.

Bilagorna finns endast i det tryckta arbetet.

Bilagorna finns endast i det tryckta arbetet.

Användningen av konversationsagenter har ökat de senaste åren, då tekniken utvecklassnabbt. En utmaning inom design av konversationsagenter är att kombinera enkonversationsagent med motivation inom vardagsmotion. Tidigare studier har undersöktkonversationsagenter i andra kontexter så som i bilar, men det saknas forskning ikontexten vardagsmotion. Inom självbestämmandeteorin har tidigare forskning visat attmotivation kan stöttas genom de tre psykologiska behoven autonomi, kompetens ochsamhörighet. Forskning inom design av konversationsagenter har visat att förståelse ochförtroende är en stor del för god design. Studien syftar till att undersöka hur olikadesignförslag baserat på autonomi, kompetens och samhörighet inomsjälvbestämmandeteorin kan användas för att designa en konversationsagent för attmotivera vardagsmotion. För att undersöka detta har en designorienterad studiegenomförts där designförslag formats från litteraturen. De designförslag som formatshar därefter utvärderats med hjälp av en prototyp tillsammans med testpersoner. Studienhar resulterat i kunskaper om hur en konversationsagent kan designas för att motiveratill vardagsmotion. Sex designförslag presenteras som beskriver hur enkonversationsagent kan designas för att främja motivation.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka om vardagsmotion i form av promenader är relaterat till lägre självupplevd stress och högre självupplevd sömnkvalitet hos kvinnor och män i åldrarna 18-45.  Metod: I en tvärsnittsstudie deltog 89 kvinnor och män i Sverige. Vid analysarbetet delades deltagarna även in i grupper för att studeras separat, där 44 klassificerades som fysiskt inaktiva och 45 som fysiskt aktiva. Den digitala enkäten innehöll två frågor om fysisk aktivitet och vardagsmotion, 10 frågor om självupplevd stress och åtta frågor om självupplevd sömnkvalitet. Resultat: Inget signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd stress hos samtliga deltagare (p =,389). Hos de fysiskt inaktiva individerna fanns ett signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd stress (p =,033). Inget signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd stress hos de fysiskt aktiva individerna (p=,320). Resultatet visade på att vardagsmotion i form av promenader är relaterat till lägre självupplevd stress hos fysiskt inaktiva individer. Ett signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd sömnkvalitet sågs hos samtliga deltagare (p =,045). Det fanns ett signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd sömnkvalitet hos de fysiskt inaktiva individerna. (p = ,033). Inget signifikant samband mellan vardagsmotion och självupplevd sömnkvalitet hos de fysiskt aktiva individerna (p =,440). Resultatet visar på att vardagsmotion i form av promenader är relaterat till högre självupplevd sömnkvalitet hos samtliga deltagare samt hos fysiskt inaktiva individer. Slutsats: Med bakgrund i studiens resultat kan vardagsmotion i form av promenader vara en aktivitet som genererar lägre självupplevd stress och högre självupplevd sömnkvalitet. Fysiskt inaktiva individer skulle eventuellt kunna få en större hälsovinst av promenader än fysiskt aktiva individer. Promenader som lättillgänglig och enkel aktivitet skulle trots studieresultaten kunna vara en betydande del i vardagen för gemene man, då det kan bidra till en upplevelse av lägre stress och högre sömnkvalitet. / Aim: The purpose with the study was to investigate if everyday exercise aimed at walking is related to lower self-perceived stress and higher self-perceived quality of sleep in women and men aged 18-45.  Method: In a cross-sectional study 89 women and men in Sweden participated. In the analysis work the participants were also divided into groups to be studied separately, of which 44 was classified as physically inactive and 45 as physically active. The digital questionnaire contained two questions about physical activity and everyday exercise aimed at walking, 10 questions about self-perceived stress and eight questions about self-perceived sleep quality.  Results: No significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived stress in all participants (p =,389) In the physically inactive participants, there was a significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived stress (p =,033). No significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived stress in the physically active participants (p = ,320). The result shows that everyday exercise aimed at walking is related to lower self-perceived stress among the physically inactive individuals. A significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived sleep quality was seen in all participants (p =,045). A significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived quality of sleep among the physically inactive participants (p =,033). No significant association between everyday exercise aimed at walking and self-perceived sleep quality in the physically active participants (p =,440). The result shows that everyday exercise aimed at walking is related to higher self-perceived sleep quality among all participants and also among the physically inactive individuals.  Conclusion: Based on the results of the study everyday exercise aimed walking can be an activity that generates lower self-perceived stress and higher self-perceived quality of sleep. Physically inactive individuals could possibly get a greater health benefit from walking than physically active individuals. Walking as an easily accessible and simple activity could, despite the study results, be a considerable part of everyday life for the average person, as it can contribute to an experience of lower stress and higher quality of sleep

Background: Physical activity (PA) can impact chronic pain positively but it can be affected by both facilitating and hindering, e.g. motivation and self-efficacy (S-E).  Aim: Through self-rated causal networks the study explored which factors adults with chronic pain rated as facilitating for PA, their PA level and which types of physical activities they engaged in. Relationships were investigated between S-E and PA and whether the causal networks differed between participants who met the recommendations for PA or not.   Method: A comparative, correlating and descriptive pilot-study with a cross-sectional design was used and conducted via online questionnaires using Perceived Causal Networks. Results: There were two common items, Conditions and Thoughts about pain, that significantly facilitated the engagement in both intended exercise and everyday exercise. As everyday exercise the respondents mostly engaged in walks, household- and gardening chores and stair climbing. For intended exercise they mostly did walks, home exercise and swimming/water gymnastics. The majority of respondents (52%) had a self-rated PA-level that corresponded to a “higher level”. No difference emerged when comparing facilitating factors between those who met the recommendations for PA and those who didn´t. There were moderate correlations between S-E and activity minutes (r=0.443, p=0.002) as well as S-E and intended exercise (r=0.418, p=0.003). There was no statistically significant correlation between S-E and everyday PA (r=0.257, p=0.078).  Conclusion: Although there was a correlation between S-E and activity minutes and physical exercise, further research is required on the subject in order to increase knowledge about facilitating factors for PA in people with chronic pain. / Bakgrund: Träning kan ha en positiv påverkan på långvarig smärta. Att utföra fysisk aktivitet (FA)påverkas av både underlättande och försvårande faktorer där bland annat motivation och tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet kan ha en viktig roll. Syfte: Genom självskattade orsaksnätverk utforskade studien vilka faktorer vuxna personer medlångvarig smärta skattade som underlättande för att utöva FA, deras aktivitetsnivå samt vilkatyper av fysiska aktiviteter de ägnade sig åt. Eventuella samband mellan tilltro till den egnaförmågan att vara fysiskt aktiv och FA samt om orsaksnätverken skiljde sig åt beroende påom en uppfyllde respektive inte uppfyllde rekommendationerna för FA utforskades. Metod: En jämförande, korrelerande och deskriptiv pilotstudie med tvärsnittsdesign användes ochgenomfördes via strukturerade frågeformulär online med hjälp av Perceived CausalNetworks. Resultat: Enligt genomsnittsnätverket förekom två gemensamma faktorer, Förutsättningar och Tankeom träning, som var betydligt underlättade för såväl utförandet av planerad FA somvardagsmotion. Som Vardagsmotion ägnade sig deltagarna framför allt åt; promenader,hushålls- och trädgårdssysslor samt trappgång. Som Planerad FA utfördes främst;promenader, hemträning och simning/vattengymnastik. Majoriteten av respondenterna (52%)hade en självskattad fysisk aktivitetsnivå som motsvarade en “högre nivå”. Det framkomingen statistiskt säkerställd skillnad avseende skattningen av underlättande faktorer mellan desom uppnådde respektive inte uppnådde rekommendationerna för FA. Sambandet var måttligtstarkt mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet och aktivitetsminuter(r=0.443, p=0.002) och mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet ochfysisk träning (r=0.418, p=0.003). Mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och vardagsmotion fanns inget statistiskt samband (r=0.257, p=0.078). Slutsats: Trots att det verkar finnas ett samband mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och aktivitetsminuter respektive fysisk träning krävs vidare forskning kring ämnetför att öka kunskapen om vad som kan underlätta utförandet av FA hos personer medlångvarig smärta.

Syfte och frågeställningar: Syftet med undersökningen var att identifiera vetenskapligt grundade och enkla metoder för att öka fysisk aktivitet hos befolkningen.  Första frågeställningen lyder: kan en transparent nudge riktad mot det automatiska kognitiva systemet förändra valet mellan trappa och rulltrappa?  Andra frågeställningen är följaktligen: kan en kombination av transparenta nudges riktade mot de kognitiva automatiska och reflektiva systemen förändra valet av trappa och rulltrappa? Metod: Studiedesignen var en kvasiexperimentell interventionsstudie med retrospektiv kontrollgrupp. Undersökningen genomfördes på Uppsala Centralstation där två observatörer mätte antalet trapp- och rulltrappanvändare, två morgnar per vecka i tre veckor. Under andra veckan monterades nudges på marken i form av gröna fotsteg i riktning mot trapporna och under vecka tre kompletterades dessa av affischer med motiverande budskap.  Resultat: Resultatet visar att en kombination av transparenta nudges riktade mot det automatiska respektive det reflektiva systemet, korrelerar med ökat trappanvändande. Denna undersökning fann en ökning med 1.9 procentenheter (+7.3%, p=0.048). Effekten av en nudge riktad mot endast det automatiska kognitiva systemet har däremot inte statistisk signifikans där en antydande positiv utveckling av +1.5 procentenheter (+5.7%, p=0.121) kunde observeras.  Slutsats: Slutsatsen man kan dra av denna undersökning är att nudges som riktar sig mot båda kognitiva systemen kan ge effekt och vara enkla resurser vid interventioner där syftet är att öka motivationen för fysisk aktivitet. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond 2023.</p>

Syfte &amp; Frågeställningar: Syftet med denna studie var att undersöka förhållandet mellan parametrarna: Träning ochvardagsmotion, Psykisk hälsa och Arbetsmiljö i relation till sjukfrånvaro. Utöver detta fannsett sekundärt syfte i att kunna ge en grov riktning för organisationer om prioriteringen avinsatser för att minska sjukfrånvaro. 1. Skiljer sig sjukfrånvaro mellan grupper med olika nivåer av rapporterad mängd träningoch vardagsmotion? 2. Skiljer sig sjukfrånvaro mellan grupper med olika nivåer rapporteradstress och psykisk hälsa? 3. Skiljer sig sjukfrånvaro mellan grupper med olika nivåerrapporterad kvalité på arbetsmiljö? Metod: Studien baserades på data insamlat från 312 personer genom en enkätundersökning somomfattade frågor om mängd styrketräning, konditionsträning och vardagsmotion samtfrågebatterier för att undersöka den psykiska hälsan och den upplevda arbetsmiljön. Även sjukfrånvaro efterfrågades i “antal dagar det senaste året” och “antal tillfällen det senaste året”. Analyser har genomförts genom binomial logistisk regression genom dikotomiseringar avrespektive beroende variabel. Dikotomiseringarna har gjorts på flera index som omfattar deolika exponeringarna och utfallen. Resultaten beskrevs genom oddskvoter (OR) med ensignifikansnivå på 95%. Resultat: Minskad risk för sjukdagar men inte för tillfällen sågs för Index för Träning &amp; Vardagsmotionmed 41,3% (p=0,046). Minskad risk för sjukdomstillfällen men inte för dagar sågs förStyrketräning med 45,4% (p=0,013). Minskad risk för både dagar och tillfällen såg förKonditionsträning med 47,3% lägre (p=0,016) /39,3% (p=0,037, Arbetsmiljö med 41,4 %(p=0,047/ 51,6% (p=0,003) och Psykisk hälsa med 48,6% (p=0,015) / 38,1% (p=0,046). För Vardagsmotion sågs ingen minskad risk för vare sig dagar eller tillfällen. Slutsats: Arbetsmiljö, psykisk hälsa och konditionsträning har betydelse för mängden sjukfrånvaro isamtliga utfall, medan styrketräning endast har en signifikant oddskvot på antal tillfällen(frekvens) sjukfrånvaro uppstått. Vardagsmotion verkar inte ha någon skyddande effekt motsjukfrånvaro. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond 2022.</p>