Denna studie undersöker värderelevans av förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter för investerare på den svenska fastighetsmarknaden. Tidigare forskning har visat att detta är värderelevant för investerare, men ännu har ingen studie gjorts på den svenska marknaden. Vi undersöker sambandet mellan avvikelseavkastning och förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter rapporterat i kvartalsrapporter för alla fastighetsbolag på Stockholmsbörsen åren 2013-2022. Dessutom undersöker vi hur andelen av fastighetsbeståndet som är värderat av externa värderare påverkar värderelevansen av förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter. Vi finner ett positivt och signifikant samband mellan avvikelseavkastning och förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter, vilket likt tidigare studier ger evidens för att sådana förändringar är värderelevanta för investerare. Resultatet finner dock ingen evidens för hur graden av externa värderare påverkar värderelevansen av förändringar i verkligt värde på förvaltningsfastigheter.

År 2005 skedde en väsentlig förändring för Sveriges skogsföretag. IAS/IFRS regelverket och standarden IAS 41 infördes och medförde att börsnoterade skogsbolag blev tvungna att börja redovisa sin växande skog som biologiska tillgångar. Enligt IAS 41 ska biologiska tillgångar redovisas till verkligt värde. Införandet av IAS 41 har kritiserats av både revisorer, forskare och långivare och tidigare studier har ansett att standarden är för svår att tillämpa i praktiken. Skog anses vara en svårvärderad tillgång på grund av dess långa produktionscykel. Det har noterats att det i många fall saknats en aktiv marknad och ett aktuellt marknadsvärde att basera sina värderingar på. Detta har medfört att företagen behövt använda sig av subjektiva bedömningar vid värdering av biologiska tillgångar. Vi har kunnat se ett stort intresse från studenter när det kommer till examensarbeten som berör ämnet men vi har även kunnat notera att det inte tagits ytterligare större steg inom ämnet av erfarna forskare. En tidigare studie behandlar ämnet och lyfter att det behövs mer forskning inom detta ämne för att kunna vägleda reformer och redovisningsregler. Tidigare forskning har studerat IAS 41 just innan och efter implementeringen medan vår studie har genomförts med en historisk tillbakablick. Vi kommer följa två svenska skogsbolag, SCA AB och Holmen, och deras värdering av biologiska tillgångar från två år innan implementeringen fram till år 2022. Vår studie bidrar med en tydligare bild över hur företagen har tagit till sig IAS 41. Studiens syfte är att undersöka svårigheterna som företagen fått tampas med över tid när det kommer till värdering av biologiska tillgångar till verkligt värde i enlighet med IAS 41. Vi identifierar vilka faktorer som haft betydelse för implementeringen av regelverket, samt vilka faktorer som påverkar företagens val av värderingsmetod när de ska fastställa det verkliga värdet på biologiska tillgångar. Studien undersöker även om det finns ett behov av att förändra och förtydliga utformningen av IAS 41 i dagsläget. Följande frågeställningar kommer denna studie att försöka besvara:  ·         Hur har skogsföretag i Sverige värderat sina biologiska tillgångar över tid?  ·         Vilka bakomliggande faktorer förklarar varför de värderar som de gör?  Den teoretiska referensramen har använts som grund för att tolka och analysera empirin där framför allt den institutionella teorin och de institutionella isomorfismerna har varit betydande för vår analys. En kvalitativ textanalys har utförts genom att vi studerat SCA och Holmens årsredovisningar över tidsperioden 2003 till och med 2022. Vi har även genomfört en intervju tillsammans med en redovisningsspecialist som till vardags arbetar med komplexa redovisningsfrågor. Resultatet från vår empiri analyserades med hjälp av den teoretiska referensram som beskrivits i kapitel två. I vår slutsats fann vi att företagen har haft svårigheter med att finna verkligt värde vid värdering av biologiska tillgångar, samt att en frivilligt införd redovisningsprincip kan ha varit en faktor som möjligtvis bidragit till lösa den här typen av svårigheter.

Börsnoterade företag inom EU ska sedan år 2005 redovisa enligt den internationella redovisningsstandarden IFRS. Det innebär att börsnoterade fastighetsbolag som huvudregel kan välja att redovisa förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IAS 40. Standarden ger inga tydliga riktlinjer om hur verkligt värde ska beräknas och av tidigare forskning framgår att det har bidragit till svårigheter vid jämförelser av företags finansiella information. Detta har påverkat jämförbarheten bland europeiska fastighetsbolag genom att företag på grund av brist på generella standarder om hur värderingen ska gå till, har vänt sig till nationella GAAP för vägledning. Ytterligare vägledning har efterfrågats, vilket har resulterat i standarden IFRS 13 Värdering till verkligt värde. IFRS 13 har utvecklats i syfte att tydliggöra och definiera dels begreppet verkligt värde, dels hur värderingen ska gå till. Gemensamma internationella standarder till trots, så baseras redovisningen i olika länder på olika traditioner vilka kan påverka hur redovisningen går till i praktiken. I följande studie ingår därför fastighetsbolag från Sverige, Tyskland och Storbritannien.I denna studie undersöks fastighetsbolag vilka samtliga redovisar sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde. Studien syftar till att undersöka värderingsprecisionen under de senaste fem åren och huruvida IFRS 13 har haft effekt på värderingen. Detta undersöks genom att studera huruvida realiserade värdeförändringar uppstår vid försäljning av tillgången. IFRS 13 anger tre olika värderingsnivåer vid beräkning av det verkliga värdet och studien syftar vidare till att undersöka till vilken nivå bedömningen klassificeras att tillhöra.Studien baseras på en kvantitativ forskningsmetod med ett deduktivt angreppssätt. De teoretiska utgångspunkterna utgår från tidigare forskning inom redovisning till verkligt värde, värderingsprinciper och harmonisering av redovisningspraxis. Våra resultat visar att de undersökta fastighetsbolagen i genomsnitt undervärderar förvaltningsfastigheter med 10,99 procent. Vidare finner vi inga signifikanta skillnader i avvikelsens storlek mellan de olika länderna, eller att IFRS 13 har haft effekt på värderingen. Våra resultat kan förklaras av försiktighet och rädsla för att övervärdera tillgångar. Vi kan däremot inte uttala oss om huruvida manipulation av redovisningen är en bidragande orsak till att värderingen ser ut som den gör. Vidare kan den pågående harmoniseringsprocessen av internationella redovisningsstandarder förklara varför vi inte finner några skillnader mellan Sverige, Tyskland och Storbritannien. Vi finner också att en klar majoritet värderar till verkligt värde med hjälp av indata på Nivå 3. Ett fåtal redovisar inte denna information, vilket är anmärkningsvärt eftersom de har en skyldighet att göra det. / Listed companies within the EU are obligated to report in accordance with the international standard IFRS since 2005. This means that listed companies as main principle, can choose fair value when reporting investment properties according to IAS 40. This standard does not give clear guidance of how fair value should be calculated and previous research argues that this has contributed to difficulties when comparing financial reports. This has affected the comparability of European real estate companies, as the absence of a general valuation standard has impelled companies to address national GAAP for guidance. There has been a demand for further guidance, which has resulted in the development of IFRS 13 Fair value measurement. The purpose of IFRS 13 is to clarify and define the meaning of fair value and how the valuation should be carried out. Despite common international standards, financial reporting in different countries is based on certain values and traditions that may affect accounting practice. Hence, the focus of this study will be companies within the real estate sector in Sweden, Germany and United Kingdom.The real estate companies in this study report their investment properties at fair value. The purpose of this study is to investigate the fair value precision over the last five years and whether IFRS 13 has had an effect on the valuation. This is examined by analyzing whether realised gains are reported when the asset is sold. Furthermore, IFRS 13 defines a value hierarchy which includes three different levels for calculating fair value and the aim of this study is to highlight at which level investment properties are reported.This study is based on a quantitative research method with a deductive approach and it is based on previous research of fair value accounting, valuation principles and the harmonization of accounting practice. Our results indicate that the examined real estate companies underestimate their reported investment properties with 10,99 percent at average. Furthermore, we do not find evidence of a significant difference in valuation precision between the examined countries, nor do we find evidence that IFRS 13 has had an effect on the precision. Our results may be explained by prudence and fear of overstating the value of the assets. However, we cannot say that this is the result of manipulation of numbers. Furthermore, the fact that we do not find any differences between Sweden, Germany and United Kingdom may be explained by a continuous harmonization process of international accounting standards. We also find that a clear majority report at fair value Level 3, though there are a few who do not disclose this information. This is remarkable, as they are obligated to do so.This thesis is written in Swedish.

Sedan 2005 är det obligatoriskt för noterade bolag att upprätta sin koncernredovisning enligt de internationella redovisningsstandarderna IFRS/IASB. Syftet är att uppnå likartade redovisningsprinciper inom EU. En viktig förändring till följd av denna reglering är att företag nu tillåts välja att värdera vissa tillgångar till verkligt värde. Det kan efter införandet uppfattas av många som att vi lever i en verkligt värde-värld. Tidigare studier i bland annat Storbritannien och Tyskland visar att så inte är fallet. Syftet med studien är att beskriva och analysera hur de svenska företagen på Large Cap har utnyttjat IAS-förordningen, som tillkom 2005 avseende värdering av icke-finansiella anläggningstillgångar, då de har möjligheten att välja mellan historiskt anskaffningsvärde och verkligt värde. Studien utgår från en kvantitativ metod där en totalundersökning av de börsnoterade företagen på Large Cap gjorts. Data gällande hur företagen värderar sina icke-finansiella anläggningstillgångar har samlats in genom en dokumentstudie, där årsredovisningar från år 2014 har studerats. Studien visar en begränsad användning av värdering till verkligt värde för icke-finansiella anläggningstillgångar i Sverige. När det används, handlar det uteslutande om värdering av Förvaltningsfastigheter, något som överensstämmer med studier som gjorts i andra länder.

<p>Bakgrund: Noterade bolag i Sverige skall, enligt ett EU-fördrag implementera IASB:s redovisningsrekommendationer i koncernredovisningen från och med den 1 januari 2005. Dessa rekommendationer lägger stor vikt vid verkliga värden och liknar på så sätt den anglosaxiska traditionen. Sverige har tidigare anammat den kontinentala traditionen som är präglad av försiktighet och en stor koppling mellan redovisning och beskattning. För redovisning av förvaltningsfastigheter gäller numera rekommendationen IAS 40, som innebär att bolagen har möjlighet att värdera förvaltningsfastigheter till verkligt värde istället för anskaffningsvärde. Denna rekommendation har påverkat fastighetsbolagens redovisning i stor utsträckning och en rad problem har uppstått. Problemen är bland annat hur en värdering till verkligt värde skall gå till samt hur de värdeskillnader som uppstår skall redovisas och eventuellt beskattas.</p><p>Syfte: Att identifiera de problem som uppstår vid en implementering av IAS 40 i koncern och juridisk person samt att urskilja förslag på lösningar av dessa problem.</p><p>Metod: Insamlandet av material till arbetet har skett dels genom kvalitativa metoder i form av intervjuer med sakkunniga på problemområdet och dels av kvantitativa metoder i form av två enkätundersökningar ställda till noterade fastighetsbolag i Sverige samt analytiker av dessa fastighetsbolag.</p><p>Slutsatser: En oenighet råder mellan fastighetsbolag, analytiker och sakkunniga kring hur förvaltningsfastigheter skall värderas och redovisas. Det råder dock en enighet om att orealiserade värdeförändringar inte skall beskattas. Det har även visat sig att fastighetsbolagen har en annan syn på fastighetens verkliga värde än vad som står angivet i IAS 40.</p> / <p>Background: Listed companies in Sweden shall, according to the European Union, implement the accounting standards IFRS/IAS, published by IASB in the consolidated financial statement from the first of January 2005. These standards focus on fair value and are in that way similar to the Anglo-Saxon tradition. Swedish accounting has, before the implementation, adopted the Continental accounting tradition which is characterized by caution and a strong relationship between tax and accounting. Nowadays, the recommendation IAS 40 shall be applied on investment properties, which means that the real estate companies has the opportunity to valuate their investment properties to fair value instead of the historical cost. This new recommendation has had a huge affect on the Swedish real estate companies’ accounting and a number of problems has appeared. One of these problems is how the valuation of investment properties to fair value shall be determined. Another problem is how the value differentials, that occurs, shall be accounted and how the tax problems that occurs shall be treated.</p><p>Purpose: To identify the problems that appears due to the implementation of the accounting standards IAS 40 on consolidated companies and parent-/subsidiary companies and to discern proposals to solutions of these problems.</p><p>Method: We have collected the material to this bachelor thesis through quality methods in the form of interviews with experts within the field and through quantity methods in the form of two questionnaires; one towards Swedish real estate companies, and one towards analysers of these real estate companies.</p><p>Conclusion: There is a dissonance between real estate companies, analysers and experts in their opinion about how investment properties shall be valued and accounted. The respondents have however the same opinion about the tax problem concerning unconverted value differentials. Our bachelor thesis also shows that the real estate companies’ view on fair value differs from the definition stated in IAS 40.</p>

<p>Background: Within real estate companies assets according to IFRS/ IAS 40 should be valued at fair value, to compare with previous valuation criteria according to which real estate should valued at cost. Two models can be used within IAS 40, these are value at cost and fair value. When valued at cost the real estate value in the balance sheet should be specified at cost. The method chosen by the company should be used for all real estate within the company except for the premises used by the company. </p><p>Purpose: The purpose of the study is to analyse and evaluate how real estate companies experienced the problems that arose when converting to IAS 40, and to analyse the effects on the companies key ratios as a result of the change of accounting method. Key ratios examined were, return on equity, solvency ratio, P/E-ratio and debt/equity ratio. </p><p>Method: The essay is made on a qualitative effort in the form of four interviews with experts within the chosen subject area. The compilation of key ratio is made in a quantitative form and is made up of secondary data. Conclusions: With the implementing of IAS 40 for real estate accounting, the ability to better compare the accounting between real estate companies increased, even though all companies do not account for their real estate in the same way. It appeared that the regulation requirements need to be adjusted and formed in a way that better matches the reality in which real estate companies act. Valuation with fair value proved to have both advantages and disadvantages. The advantage was that the comparability and the fair picture between real estate companies increased. The disadvantage was that the valuation of the fair value gives an increased risk for the real estate companies to be over- or undervalued. A wrong valuation gives a wrong picture of the real estate companies and effects the key ratios in a volatile manner.</p>

Den ökade globaliseringen av kapitalmarknaden och det faktum att marknader numera integreras oberoende av landsgränser, har bidragit till att en harmonisering av redovisningsregler har blivit allt viktigare. Inkonsekvenser i redovisningen har historiskt resulterat i finanskriser och företagskandaler, som fått allvarliga konsekvenser. I syfte att minimera dessa redovisningsskillnader ingick den internationella standardsättaren IASB tillsammans med den amerikanska standardsättaren FASB ett gemensamt projekt. Projektet går under benämningen Norwalk Agreement och startades år 2002. Idag samarbetar IASB och FASB mot målet att öka jämförbarheten med den internationella redovisningen genom att utveckla en enhetlig uppsättning av högkvalitativa redovisningsstandarder. Som en del i detta projekt publicerade de år 2010 de två första kapitlen i den gemensamt framarbetade föreställningsramen. De har även tagit fram två förslag till nya standarder beträffande leasing och intäktsredovisning samt färdigställt en standard för värdering till verkligt värde.Syftet med studien är att, utifrån den internationella harmoniseringsprocessen, undersöka de likheter och skillnader som finns mellan IASB:s och FASB:s regelverk, hur väl förankrad de kvalitativa egenskaperna är i de gemensamt utvecklade standarderna samt vilka utvecklingstendenser som går att urskilja.Studien har genomförts utifrån en induktiv ansats med en komparativ design. Undersökningsansatsen är av kvalitativ karaktär där fyra områden har valts ut för att studeras närmare. Områdena utgörs av föreställningsram, leasing, värdering till verkligt värde och intäktsredovisning, som valdes ut på grund av deras betydande roll avseende harmoniseringsprocessen.Studiens resultat visar att det (förutsatt att förslagen går igenom) har skett en konvergering på de jure nivå mellan de båda standardsättarnas regelverk. Det kvarstår dock skillnader på de facto nivå som en konsekvens av kulturella och institutionella skillnader. Undersökningen visar även att det finns brister avseende de kvalitativa egenskapernas representativitet i FASB:s och IASB:s förslag på nya standarder. Slutligen går utvecklingen mot en ökad användning av professionellt omdöme, principbaserade standarder och ökad transparens, vilket är att likna IASB:s förhållningssätt. Trots många influenser från FASB går utvecklingen mot att närma sig IASB. / Program: Civilekonomprogrammet

<p>Allt sedan 2005 skall svenska bolag noterade på börsen upprätta sin redovisning enligt International Financial Reporting Standards, IFRS/IAS. Innan införandet av standarden redovisades förvaltningsfastigheter enbart i balansräkningen och till anskaffningsvärde med avdrag för värdeminskningar. Den nya standarden innebär dock att värdering och värdeförändring numer skall tas upp till verkligt värde i balans- och resultaträkning.</p><p> </p><p>Redovisning och värdering till verkligt värde för dessvärre med sig en del komplikationer. Enligt teorin förutsätter metoden en perfekt och fullständig marknad, en marknadssituation som i realiteten aldrig uppstår. Samtidigt krävs, för att överhuvudtaget kunna genomföra en värdering, antaganden om marknadsutveckling och framtida kassaflöden. Enligt Ernst & Young tenderar sådana antaganden att påverka tillförlitligheten i den information som görs tillgänglig för utomstående intressenter.</p><p> </p><p>Med utgångspunkten i dessa problem vill vi med denna studie undersöka om värderingen av förvaltningsfastigheter återspeglar faktiska marknadspriser. I vår jakt på slutsatser i ämnet väljer vi därför att undersöka följande fem bolag närmare; Castellum, Fabege, Hufvudstaden, Kungsleden och Wallenstam.</p><p> </p><p>Vi baserar, i huvudsak, vår undersökning utifrån ett kvalitativt perspektiv. Bolagens årsredovisningar granskas och förklaras med hjälp av en jämförelse mot aktuellt fastighetsprisindex, utgivet av Statistiska centralbyrån. Som stöd för vår undersökning väljer vi även att diskutera vår analys och värderingen till verkligt värde med personal vid revisionsbyrån Deloitte.</p><p> </p><p>Det visar sig att det inte går att dra några generella slutsatser om värderingen och jämförelsen. Bolagens värdering till verkligt värde går inte att verifiera då den skiljer sig åt mellan varje enskilt objekt samt bygger på subjektiva antaganden om framtiden. En slutsats som bekräftas av genomförda intervjuer.</p>

<p>Från och med 2002 ska börsnoterade företag upprätta koncernredovisningar enligt IAS/IFRS. Detta gäller inom hela Europeiska Unionen. En del av dessa standarder är IAS 40 som behandlar redovisningen av förvaltningsfastigheter. Efter införandet av dessa nya regler har viss kritik uppkommit då flertalet faktorer i värderingsprocessen har stor osäkerhet. Därav är det intressant att titta närmre på dessa olika faktorer, vilka de är, hur de tas fram och hur de påverkar värderingen. Vidare vill författarna se om resultatet av dagens värderingar är tillförlitligt jämfört med försäljningspriser på marknaden. För att få fram dessa resultat används dels dokumentundersökningar och dels öppna individuella intervjuer. Genom analyser av årsredovisningar från sex större börsnoterade fastighetsföretag försöks det få en förståelse för val av metoder, arbetsprocess och de beräkningar av faktorer som genomförs. De faktorer som analyseras är val av värderingsmetod, ingående grundata som diskonteringsränta/direktavkastningskrav och driftnetto samt val av intern eller extern värdering. Vidare ska intervjuer med två företag ge en mer ingående förklaring av de delar som studerats i dokumentundersökningen. Detta för att skapa en förståelse kring hur företagen resonerar vid de val de gör samt vilka delar i värderingsprocessen som är viktigast och svårast att hantera. Företagens värderingar jämförs sedan mot försäljningspriser på marknaden. Undersökningen visar på att det framförallt är valet av värderingsmetod samt uträkningen av diskonteringsräntan/direktavkastningskravet som påverkar resultatet mest. Övriga faktorer påverkar självklart också värderingen men får inte lika stor effekt på resultatet. Det som framkommer av undersökningen är att dagens värdering inte är helt tillförlitlig. Sett på en hel fastighetsportfölj ger värderingen ofta ett tillförlitligt resultat men för enskilda fastigheter är värderingen mer osäker. Värdering av fastigheter kommer dock aldrig bli helt tillförlitligt, men ett strängare regelverk med färre valmöjligheter hade ökat tillförlitligheten betydligt.</p>

<p>IFRS/IAS infördes i Sverige år 2005 och är ett nytt sätt att redovisa förvaltningsfastigheter förnoterade fastighetsbolag inom EU. Tanken med denna standard var att förbättra deninternationella kapitalmarknaden och att eliminera de stora olikheterna i redovisningen.IAS 40 ges ut av IFRS/IAS och handlar om förvaltningsfastigheter. Standarden IAS 40 gerbörsnoterade bolag inom EU möjligheten att redovisa sina förvaltningsfastigheter tillanskaffningsvärde eller till verkligt värde.Syftet med uppsatsen är att ta granska konsekvenserna vid tillämpningen av IAS 40 ochrevisorernas syn på detta. Samt att studera vilka värderingsmetoder som fastighetsbolagenanvänder och ifall standarden har gett positiva eller negativa påföljder för fastighetsbolagen.Uppsatsen innehåller kvalitativ och kvantitativ data. För kvalitativ data gjordes intervjuer medtvå auktoriserade revisorer, samt även en intervju med Frank Sadler från HEBA AB, som ärekonomichef. För kvantitativa data har informationen erhållits från tio årsredovisningar frånnoterade fastighetsbolag i Sverige.Slutsatsen från undersökningarna var att standarden är positiv för fastighetsbolagen. Verkligtvärde prefereras framför anskaffningsvärde. Revisorer upplever standarden svårtolkad ochkomplicerad dock anser dem att den ger en bättre jämförbarhet mellan bolagen. Värderingsmetoden av bolagens förvaltningsfastigheter är mindre relevanta då bolagenvärderar internt eller externt som de vill.</p>