Syftet med studien är att genom förskollärares beskrivningar undersöka förskollärares förhållningssätt till yngre barns delaktighet och inflytande i förskolan. Studien har en kvalitativ forskningsansats och en teoretisk utgångspunkt i relationell pedagogik. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer och åtta förskollärares beskrivningar på tre olika förskolor där alla arbetar med 1 - 3 åringar. Analysen utgår från en tematisk analys där insamlade data har kategoriserats efter teman och har tolkats därefter. Resultatet visar att yngre barns delaktighet och inflytande är att delta, känna gemenskap, göra olika val och att erbjudas aktiviteter som bygger på deras intresse. Betydelse för barnens inflytande och delaktighet är förskollärares förhållningssätt. Hur lyhörd, närvarande och inlyssnande denne är för barnets signaler och uttryck och hur den tillgodoser barnets intresse och behov avgör. Relationen mellan barn och vuxen har en betydande roll och att yngre barn saknar det verbala språket ses som en svårighet för deras inflytande och delaktighet.

Studien syftade till att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar och resonerar om matematikundervisning för de yngsta barnen, 1–3 åringarna. Studien genomfördes genom observationer av planerade och spontana matematiska aktiviteter som genomfördes med barn i åldrarna ett till tre år och genom kvalitativa intervjuer med sex pedagoger som arbetar med yngre barn i förskolan. Den teori som använts för analys och tolkning av resultatet är variationsteorin, med begreppen urskiljning, variation, lärandeobjekt, lärandets akt och erfar. Studiens resultat visade vikten av en aktivt deltagande pedagog med matematisk medvetenhet som är med och deltar i aktiviteterna. Pedagogerna ska även låta barnen få erfara genom att prova på att göra flera gånger samt låta barnen få använda kroppen när de erfar matematik. Resultatet visar också att det är av stor betydelse att diskutera och belysa matematiska begrepp för och tillsammans med barnen.

AbstractSyftet med denna uppsats är att undersöka hur fem olika pedagoger i förskolan arbetar inkluderande med barn i åldern ett till tre år. Studien besvarar två frågeställningar: Hur hanterar pedagogerna sitt uppdrag att arbeta inkluderande i praktiken? Vilka utmaningar och svårigheter identifierar pedagogerna i arbetet med inkludering? Studien analyseras utifrån två teoretiska perspektiv, anknytningsteori och relationell pedagogik. Tidigare forskning om ämnet inkludering i skolverksamhet presenteras, och sätts i relation till studien. Resultatet visar att pedagogerna arbetar inkluderande utifrån de förutsättningar de har. Styrdokumenten visar att ett inkluderande förhållningssätt ska finnas i svensk förskola. Detta kan dock kollidera med forskning om små barn, där tryggheten utgör grunden för att barn ska vilja utforska miljön och skapa relationer i förskolan. Närvarande och lyhörda pedagoger utgör den tryggheten, när inte vårdnadshavare är närvarande. Styrdokument som Barnkonventionen, Läroplanen för förskolan och Skollagen säger att barnets bästa alltid ska beaktas. Detta kan ställa pedagoger som arbetar med de allra yngsta inför ett dilemma. Där administrativa uppgifter och kollegiala sammanhang utmanar möjligheten att vara den trygga anknytningen, som barnet behöver under sin dag i förskolan. Resultatet visar också att de intervjuade pedagogerna delvis har olika uppfattningar om begreppet inkludering. Pedagogerna menar att inkludering ska beaktas när barnet introduceras i förskolan. Studiens pedagoger möjliggör delaktighet, samspel och inflytande genom att på ett målmedvetet sätt erbjuda barnen olika aktiviteter som främjar detta. Studien visar att målet i förskolan är att alla barn ska inkluderas i verksamheten genom att respekteras, lyssnas på och accepteras utifrån sin egen person. Mer forskning om hur, och på vilket sätt barn under tre år omfattas av inkludering är viktig för yrkesrelevansen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare arbetar med medvetenhet om anknytningens betydelse för yngre barn i förskolan och hur de arbetar för att barnen ska känna sig trygga i verksamheten. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har vi kunnat få svar på våra forskningsfrågor som är, Vad är anknytning för de intervjuade förskollärarna och på vilket sätt anser dem att det har betydelse för barns trygghet? Samt, Hur de tillfrågade förskollärarna arbetar gällande barns anknytning och finns det faktorer som påverkar detta arbete? Vi har utgått från anknytningsteorin när vi analyserat vårt resultat, vidare har vi använt oss av en fenomenografisk ansats som analysmetod för att hitta likheter och skillnader i förskollärarnas uttalanden. Resultatet av vår studie visade på skillnader i hur förskollärarna arbetar med anknytning men också likheter som visade på en viss medvetenhet kring ämnet. Förskollärarna var eniga om att anknytning handlar om en känslomässig relation som skapas över tid samt att anknytning och trygghet är viktiga faktorer för barnets utforskande i verksamheten, lyhördhet för barnets behov var även en faktor som alla förskollärarna ansåg var betydelsefull i trygghetsarbetet. Det visade sig dock att de använde sig av olika metoder under inskolning och såg olika på hur många pedagoger från arbetslaget som skulle vara delaktiga under barnets inskolningsperiod i förskolan. Vidare visade resultatet att förskollärarna ansåg att stora barngrupper och en minskad personaltäthet påverkade deras arbete med anknytning och svårigheten med att se varje enskilt barns behov. / The purpose of this study is to investigate how some preschool teachers work with awareness of the importance of attachment to younger children in preschool and how they work to make the children feel safe in their activities. With the help of semi-structured interviews, we have been able to get answers to our research questions which are, What is attachment according to the interviewed preschool teachers and in what way do they think it has significance for children's safety? As well, How do the pre-school teachers work with children's attachment and are there factors that influence this work? We have used the attachmenttheory when analyzing our results, and we have used a phenomenographic approach as an analytical method to find similarities and differences in preschool teachers' statements.The results of our study showed differences in how preschool teachers work with connection, but also similarities that showed a certain awareness of the subject. Preschool teachers agreed that attachment is about an emotional relationship that is created over time and that attachment and security are important factors for the child's exploration of the business, and responsiveness to the child's needs was also a factor that all preschool teachers considered to be important in security work. However, it turned out that they used different methods during preschool and looked differently at how many educators from the work team would be involved during the child's preschool period in preschool. Furthermore, the results showed that preschool teachers considered that large groups of children and a reduced staff density affected their work with connection and the difficulty in seeing each individual child's needs.

Syftet Syftet med vår studie är att undersöka pedagogers tankar kring och arbete med musikundervisning i relation till barns språkutveckling. Utifrån vårt syfte utformades två frågeställningar; vilken betydelse anser förskollärarna att musikundervisning har för barns språkutveckling? Hur arbetar förskollärare med musik som redskap för att främja barns språkutveckling? Bakgrund I bakgrunden redogör vi hur tidigare forskning ser på användandet av musik för att främja barns språkutveckling på olika sätt. Musik som uttryckssätt används i alla kulturer och fungerar som ett verktyg för social kommunikation och språkutveckling. Musiken spelar en viktig roll i förskolans verksamhet. Användandet av musik som redskap möjliggör en ökad språkutveckling på ett lustfyllt sätt samt skapar en fysisk och verbal gemenskap. Språket ger människor möjlighet att interagera med varandra. Via språk, kommunikation och tal sker ett samspel som möjliggör en ökad språkutveckling. Förskolan har en stor betydelse för barns möjligheter till utveckling och lärande. Undervisningen och lärmiljöerna i förskolan ska anpassas så att de stimulerar barns språkutveckling. Genom att ta vara på barns nyfikenhet och intresse att kommunicera på olika sätt samt utmana dem att använda olika verktyg för kommunikation möjliggörs en ökad språkutveckling. Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi valt att använda oss av kvalitativ metod. Vi genomförde fem kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma förskollärare samt två observationer i barngrupper med barn i åldern 1–3 år. Vårt fokus var att ta reda på pedagogers tankar om och arbete med musik för att främja barns språkutveckling. Intervjuerna samt observationerna genomfördes på två olika förskolor i olika kommuner vid två olika tillfällen. Vi tillbringade en heldag på vardera förskola för att vara tillgängliga för våra respondenter. Bearbetningen och analysen av den insamlade datan påbörjades så snart som möjligt efter varje genomförd observation och intervju. Efter varje observation skrevs en kortare sammanfattningför att skapa en tydligare bild av det insamlade materialet. De ljudinspelade intervjuerna transkriberades och kodades för att skapa en tydlig överblick. Därefter tolkades materialet utifrån det sociokulturella perspektivet, tidigare forskning och vårt eget syfte samt egna frågeställningar. Resultat Studien visar att musiken är ett oerhört väsentligt verktyg att använda i syfte att främja barns språkutveckling. Pedagogernas kompetens inom området samt modet att våga använda musik i sin undervisning är två viktiga faktorer för att främja barns språkutveckling. Respondenterna anser att musiken har en viktig roll i förskolans verksamhet genom att väcka lust och glädje samt skapa en miljö där alla barn har möjlighet till inflytande, delaktighet och gemenskap. Musiken återfinns i förskolans verksamhet på många olika sätt. Barnen ges bland annat möjlighet att utforska och utmanas i sin språkliga utveckling med hjälp av olika artefakter och i olika projekt. Respondenterna menar att användandet av musik och sång främjar språkutvecklingen och en stor fördel är om det sker på ett lekfullt sätt. Genom att möta barns lärande med deras intressen ges de möjlighet att befästa kunskapen lättare.

SAMMANFATTNING Studien behandlar ämnet anknytning utifrån ett förskoleperspektiv med fokus på pedagogers bemötande gentemot barnen i samband med lämningen på förskolan. Det som studeras är vad i pedagogernas bemötande som kan gynna en trygg anknytningsrelation mellan pedagog och barn. Fokuset ligger på pedagogernas bemötande gentemot barnet när barnet har lämnats på förskolan och ska in i förskoleverksamheten. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger bemöter de yngre barnen och hur de resonerar kring sitt bemötande i samband med lämning på förskolan. Metod Metoden är kvalitativ och utgörs av observation där vi agerat fullständig observatör. Sammanlagt observerades 14 lämningar där sammantaget sju pedagoger deltog. Observationerna kompletterades med två kvalitativa intervjuer som genomförts med två förskollärare. Syftet med observationerna är att urskilja hur pedagogernas bemötande ter sig praktiskt i lämningssituationen, för att finna aspekter som kan gynna anknytningen mellan barn och pedagog. Intervjuerna har som syfte att komplettera pedagogernas praktiska bemötande med förskollärarnas syn på barns anknytning i samband med lämningen. Resultat I studiens resultat framkommer fyra olika bemötandesstrategier som pedagogerna tillämpar i samband med att barnet har lämnats på förskolan. Dessa strategier utgörs av att pedagogen tar emot barnet, pedagogen bidrar med närhet, pedagogen leder in barnet i en aktivitet och pedagogen låter barnet komma in självständigt. Bemötandesstrategierna utgörs av sådant som anses gynna anknytningen mellan barn och pedagog.

Syftet med studien är att skapa kunskap om vilka strategier i kommunikativa händelser används för att främja yngre barns språkutveckling samt hur dessa strategier används. Studien är kvalitativ och fem semistrukturerade intervjuer har genomförts för att skapa kunskap kring hur förskollärare använder olika strategier i kommunikativa händelser. Studien har förhållit sig till begreppen guided participation och scaffolding i analysen där tre olika teman har framkommit. Resultatet visar att förskollärare använder flera olika strategier i kommunikativa händelser för att främja de yngre barnens språkutveckling. Vid återkommande situationer som sker vardagligt i förskolan använder förskollärare flera olika strategier för att främja de yngre barnens språkutveckling. Förskollärare benämner det barnen gör, kommunicerar, läser böcker och sjunger sånger tillsammans med barnen. Resultatet visar att förskollärare använder kommunikativa redskap, som bildstöd och tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) samt konkret material för att främja språkutveckling hos barnen. Resultatet visar också att förskollärarna delar upp barnen i mindre grupper för att stödja barnen i deras språkutveckling. Det framkommer att guided participation används mer vid social, emotionell och kunskapsutveckling och scaffolding används mer i ett språkutvecklande syfte.

Syftet med detta arbete är att undersöka, förstå och beskriva hur toddlare i förskolan kommunicerar och samspelar med varandra och med pedagogen i den ostrukturerade leken, samt vid vilka tillfällen dessa samspel tar sig uttryck. Forskare inom området uttrycker att forskning om de yngsta barnen i förskolan ökat under de senaste åren, men antyder att vidare forskning om yngre barns lek och samspel är av intresse. Denna kvalitativa videoobservationsstudie har en fenomenologisk ansats med utgångspunkt i Merleau-Pontys fenomenologiska filosofi. I videoobservationerna har sammanlagt 18 barn och fem pedagoger deltagit. Studien har genomförts på fyra olika förskoleavdelningar inom den kommunala verksamheten. I analysen av datamaterialet har Giorgis analysmetod samt multimodal interaktionsanalys använts. Resultatet visar att toddlare främst använder sig av kroppen för att kommunicera och samspela med andra barn och pedagoger, samt att de växlar mellan olika strategier för kommunikation. I resultatet utmärker sig en rad tillfällen i den ostrukturerade leken där samspel och kommunikation sker mellan deltagarna i studien. De centrala slutsatserna är att toddlare medvetet strävar efter att samspela och kommunicera med andra barn och pedagoger i förskolan, samt att deras inre tankar och känslor tar sig uttryck genom kroppslig kommunikation. / <p>Betyg i Laodk 230619.</p>

Det här är en kvalitativ studie med en poststrukturell ansats, där syftet var att undersöka hur förskollärares pedagogiska förhållningssätt påverkar de yngsta barnens möjlighet till delaktighet och inflytande i förskolan, samt hur förskollärare tolkar begreppen delaktighet respektive inflytande. Åtta semistrukturerade intervjuer utfördes med förskollärare, där resultatet analyserades med utgångspunkt från ett poststrukturellt teoretiskt perspektiv och centrala begrepp inom teorin. Resultatet synliggjorde både utmaningar, förbättringsmöjligheter och strategier i arbetet med de yngsta barnens delaktighet och inflytande. Studiens slutsats blev att förskollärarnas pedagogiska förhållningssätt och värderingar var viktiga förutsättningar gällande hur arbetet med de yngsta barnens delaktighet och inflytande synliggörs i förskolans utbildning. Vidare var det pedagogiska förhållningssättet, värderingar om åldersnormer och maktrelationer, samt en medvetenhet för dessa, viktiga faktorer för att antingen skapa möjligheter eller begränsningar.

Syftet med denna undersökning är att arbeta med skönlitteratur i undervisningen och ta reda på vad barn i år 1 och deras föräldrar anser om skönlitteraturens roll i undervisningen. Jag har valt att göra en kvalitativ studie baserad på observationer av klassens arbete samt djupintervjuer med fem barn och deras föräldrar.Ingen av informanterna hade tidigare stött på en undervisning som varit baserad på skönlitteratur, men såväl föräldrar som barn anser att skönlitteraturbaserad undervisning bör dominera arbetet i skolan. De känner att det är mycket lättare att finna lärglädje, fantasi och inspiration ur skönlitteraturen, än ur renodlade läromedel. Både föräldrar och barn vill dock ha kvar traditionella läromedel som ett komplement i undervisningen, dels för att barnen tycker att det är väldigt roligt att arbeta med arbetsböcker och, för att föräldrarna på så vis känner trygghet i att basen i barnens lärande säkras.