Sammanfattning: Vid min granskning av mottagandet av de sex böcker jag har behandlat i denna uppsats kan man se vissa likheter och skillnader hos recensenter och bloggare. Att gestalta könsöverskridande hos flickor verkar överlag vara lättare än när det gäller pojkar och inte alls lika uppmärksammande.  Också könsneutralitet verkar kunna passera som något positivt inom vissa gränser Men det är tydligt att flickpojkarna får mest plats i recensionerna och bloggarna eftersom detta alltid är något som nämns.  Detta gäller dock inte Kivi och monsterhund, som ju introducerade ett nytt begrepp inom barnlitteraturen, hen. Kanske är det så att flickpojken och böcker som använder ordet hen ännu är ett så ovanlig perspektiv att man reagerar mest på det? Stina Nylén som skrev en recension om Kivi och monsterhund i Göteborgs-Posten slår nog huvudet på spiken när hon skriver att författarna aldrig kan göra rätt när de skapar könsöverskridande barnbokskaraktärer. Böckerna fick nämligen kritik från alla håll som jag har visat här ovanför, även om de också hyllades i många fall. Antingen var pojkflickan för flickig eller för pojkig. Och flickpojken tycktes problematisk på grund av han skildrades med både kvinnliga och manliga egenskaper. Ingenting kunde bli helt rätt, inte ens när en av författarna bestämde sig för att använda ett könsneutralt ord – hen. Då blev det lite för mycket, enligt vissa. Men ingen tydlig skillnad visade sig vara mellan åsikterna hos recensenterna och bloggarna. Man kan också se, speciellt i diskussionen om hen-begreppet, att till viss del behandlas barnlitteraturen inte som enbart barnlitteratur utan som ett inlägg i en mycket större genusdebatt som har tagits långt ut från boken Kivi och Monsterhund. Konstruktion av kön och även könsneutralitet var något som ständigt pågick i de allra flesta recensionerna och på de allra flesta bloggarna. Skribenterna var mycket medvetna om vilka egenskaper som tillskrivs flickor och vilka som tillskrivs pojkar. Många skribenter var också mycket medvetna om teorier om kön som konstruktion, men det hindrar inte det faktum att när de pratar om könsöverskridande i berättelserna blir det också en konstruktion i sig eftersom man samtidigt uppmärksammar skillnader mellan det typiskt manliga och det typiskt kvinnliga. När det kommer till könsneutralitet verkar dock varken de professionella läsarna eller amatörkritikerna vara särskilt medvetna om konstruktionen om könsneutralitet. Det är många som ifrågasätter och pratar om konstruktionen om manligt och kvinnligt men vad gäller könsneutralitet verkar skribenterna inte lika medvetna. Men könsneutralitet måste ju vara en konstruktion om man menar att manligt och kvinnligt är det. Eva Heggestad påpekar att i barnböcker som behandlar kön och sexualitet finns det ofta en normalitetsdiskurs som präglar dessa ”queera” barnböckerna. Det vill säga att annorlundaskapet framställs som oproblematiskt på alla sätt. Detta är också fallet vad gäller många av böckerna jag har behandlad i denna uppsats, men också recensionerna av böckerna, båda professionell- och amatörkritik, där de i vissa fall inte heller tar upp den problematiken om annorlundaskapet eller könsöverskridandet. Det råder alltså tystnad även i recensionerna, inte bara själva böckerna.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur representationen av transpersoner uppfattas i nyhetsmedia genom en jämförelse mellan transpersoners egna upplevelser av att vara trans med representationen av trans i nyhetsartiklar och därmed urskilja om normativa och stereotypa föreställningar om trans existerar i framställandet. Empirin utgörs av intervjuer med fem stycken transpersoner. Dessa intervjuer har därefter analyserats med hjälp av ”The constant comparative method” och satts i relation till följande teoretiska ramverk: “annangörande”, performativtetsteori, queerteori, transstudier och genus i media. Empirin har även kopplats till tidigare forskning som berör binära könsnormen och mönster i journalisters källanvändning. I resultatet går det att urskilja att respondenternas egna upplevelser av att vara trans, inte överensstämmer med hur trans framställs i artiklarna. Det första huvudtemat i analysen - den binära könsnormen - visar att respondenterna har ett godtyckligt förhållningssätt till användandet av pronomen. Trots detta är samtliga respondenter eniga i sin kritik av hur transpersoner framställs i nyhetsartiklarna utifrån diskussionen kring kroppen och könsuttryck. I den andra huvudtemat - problematiken med tolkningsföreträde - påpekar respondenterna att representationen i artiklarna kan vara ett resultat av både journalistens och intervjuobjektets okunskap. Detta medför att intervjuobjektet ges tolkningsföreträde att tala för alla transpersoner i generella termer. Detta medför att artiklarna generaliserar transbefolkningen och att transcommunityt reduceras till vissa könsidentiteter där andra identiteter osynliggörs. Respondenterna påpekar även att intervjuobjekten och journalisterna anammar CIS-normativa föreställningar om kön och att detta kan vara en förklaring till varför respondenterna och intervjuobjekten har olika uppfattningar om vad det innebär att vara trans. Resultatet av studien visar att när transpersoner framställs inom den binära könsnormen för att få en ”plats” i förhållande till CIS – personer (alla personer som inte är trans), utesluts vissa köns- och transidentiteter. Transbefolkningens könsidentiteter underkänns därmed i ett försök att vara inkluderande och synliggörandet resulterar därmed i ett osynliggörande.

This paper aims to examine the heteronormativity that is present in John Galsworthy’s The Forsyte Saga. This is achieved by performing a queer reading of the text with the help of Swedish Queer theorists Fanny Ambjörnsson and Tiina Rosenberg. I study the norm and how it is enforced by law, society and family. To get a complete image of the heteronormativity I also need to analyze the gender presented in the saga. For that task I use Judith Butler’s definitions of gender identity and the heterosexual matrix. I conclude that there is only a slight gender variation in the saga, mostly concerning the woman. Meanwhile the norms are broken repeatedly by different people and for different reasons. Generally all the non-normative behavior that is out of the public eye gets included and silenced by the family who acts as the norm. / Den här uppsatsen behandlar genus och heteronormativitet i romansviten Forsytesagan, hur dessa tar sig uttryck och vilken inverkan de har på romanfigurerna. Detta görs genom en queerläsning fokuserad på vad som sägs och än mer inte sägs i sagan. Det som analyseras är relationerna mellan människor, kraven som ställs på dem och deras begär till makt över egendom och över varandra. Vidare diskuteras hur heteronormen förändras under romanens gång, hur romanfigurerna bär sig åt för att hålla sig inom normen och vad som händer med dem som bryter mot normen. Slutsatsen blir att sagan behandlar förvånansvärt många frågor som än idag är aktuella, vissa av dem inlindade för att kunna tas upp i en sekelskiftsroman. Dessutom visas hur både genus och heteronorm förändrats under romanens gång, både i samhället i stort och inom familjen. Inte minst ges exempel på hur familjen agerar som norm och inkluderar alla avvikelser så länge som dessa sköts privat.

Uppsatsen undersöker feministisk argumentation i två artiklar publicerade av Expressen. Syftet har varit att ta reda på hur diskussionen om ett slags normerande feministisk kvinnlighet tar form. Analysen är uppdelad i två delar: i den första används Lloyd Bitzers teori om den retoriska situationen samt en pragmadialektisk teori och metod. Den information som utvinns i analysens första del kontextualiseras sedan med hjälp av olika genusvetenskapliga ingångar.  I den första delen skisseras argumentationens utgångspunkter och sedan dess argumentationsstruktur. I analysens andra del knyts den ena artikelförfattarens argumentation till en radikalfeministisk tradition, och den andra till en mer postmodern feministisk hållning. Argumentationsstrukturen var till stor nytta för att identifiera hur den första artikelförfattaren räknar upp flera egenskaper som ett kvinnligt subjekt inte kan inneha om hon ska erhålla rätten att kalla sig för feminist. Uppsatsen diskuterar sedan feministers möjligheter att skava, göra fel, och på så sätt tänja gränserna för vad som anses vara respektabelt. Också möjligheter för en bredare feminism som kan inkludera fler och en eventuell dekonstruktion av begreppet feminism är ämnen som uppsatsen argumenterar för. Slutligen resoneras kring de faktorer som samverkar för att skapa normer som både inkluderar och exkluderar kvinnliga subjekt.