Thesis (Ph. D.)--University of Texas at Austin, 2006. / Vita. Includes bibliographical references.

En pojke på besök i Italien åt där pizza, men pizzan var inte italiensk pizza på riktigt, den smakade inte alls som den pizzan han hade fått i den stockholmsförort han var uppväxt i. Hur vi skildrar och uppfattar en destinations, eller en annan kulturs, måltid beror till stor del på vilka förutsättningar vi har för att utföra analysen. I den här uppsatsen så studeras begreppet autenticitet och hur det förhåller sig till Bourdieus teorier om habitus inom ramen för en måltidskontext. Studien har tagit avstamp ur netnografisk metod och naturligt förekommande data i form av reseskildringar som publicerats öppet på internet har använts för att analysera upplevd autenticitet i måltidskontext. Materialet har sedan analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet utkristalliseras tre huvudområden inom måltiden som förmedlare av autenticitet nämligen, mötet med den Andre, platsen och maten och drycken. Studien visar på att det kan finnas ett samband på hur vi upplever autenticiteten i en måltidskontext och hur våra förväntningar på måltiden möts av verkligheten. / When, as a young boy, I was consuming pizza, during a visit to Italy, I got the impression that the food I had didn’t taste like the pizza i was used to from my home in the suburbs of Stockholm, the pizza wasn’t genuine. How we interpret and perceive other cultures meals does largely depend on the understanding we have of the culture we are visiting. In this paper the term authenticity, within the context of a meal, was studied and how it related to the concept of habitus as described by Pierre Bourdieu. The methodology used to collect natural occurring data, to capture meal contexts, in the form of travel diaries, was netnography. The method of analysis used was qualitative content analysis. In the result, three categories were clearly identified, within the context of a meal, as carriers of authenticity. These categories were the food and drink, the meeting with the Other and the place. The study shows that there might be a connection between how we interpret authenticity in the context of a meal and how our expectations of the meal are met by reality.

This master’s thesis suggests that Oi! - lyrically – gives voice to a youth community whose identity lies in everyday working class life. The identity in question is based upon class, gender, sexuality, nationality, and community awareness. As these are intertwined, the thesis shows a more complex genre than that of Matthew Worley’s “Oi! Oi! Oi!: Class, Locality, and British punk”.   On the other hand, using the above categories - derived from the studies of Kathryn Woodward – allows this essay to detect a genre identity made from a distinct “the Same” and “the Other” – us and them, as described by Stuart Hall. The latter consists of members of the middle and upper classes along with all kinds of intellectuals. “The Same” is based upon a common belonging to the working class and its local communities, but also on nationhood. On the contrary, the male gender in general and the male sexuality in particular adds to the idea of Oi!´s “the Same”. In contrast to the idea of “the Same”, Stephen Greenblatt’s idea of dissonance works to explain cracks in the façade of Oi! as explained in the spatiotemporal discourse.  Moreover, Oi!’s “the Same” is quite alike the subaltern of Antonio Gramsci. This concept suggests that the members of the proletariat are too unaware to be ideologically enlightened and therefore their culture expresses the way of working class life as it is, complete with eventual moral flaws. Whereas Gramsci uses the subaltern as a description of the rural proletariat of southern Italy and suggests folklore as the cultural outcome of that particular discourse, this essay aims to use it similarly but with Britain of the 1980’s and Oi! at its focal point.  Furthermore, this essay describes the “Circuit of Culture” - as explained by Woodward - and puts Oi! into that model, which enables an understanding of the genre as an expression of produced, consumed, regulated, and represented identity.  In conclusion, this master’s thesis do not refute Worley´s description of Oi! as a socioeconomic product, but rather adds to that by intertwining Woodward´s categories. The intersectional understanding of Oi! states that class, gender, community, sex, and nationality work together to create a genre, which represents a Gramscian subalternative proletariat. However, Hall’s “the Other” makes it perfectly clear that there is a distinct gap between Oi! and white power-music, which is also proved - throughout the essay -  by the two genres regard to whiteness studies.

In this essay I examine Marguerite Duras’ anticolonial standpoint in the Swedish translation of hernovel Un barrage contre le Pacifique. The analysis demonstrates that the text itself reveals traces ofa colonial and problematic view of the local population of the floodplains where the novel is set.Certain passages regarding both the white protagonist family and the locals in the novel is examinedand discussed from a postcolonial perspective. The way the inhabitants of the novel are describedand the way the narrative is focalized creates differences between the white colonial family and thelocal population. This results in a highlighting of the suffering of the colonial family, and silencesthe voices of the locals.In dialogue with earlier research on Duras and the postcolonial, this essay especially focuseson the way the local women and children are portrayed in the novel. It criticizes the view of Durasas a subversive anticolonial voice, since such a view ignores the novel’s tendency to reproduce aracist portrayal of the Other. Even though the novel itself gives voice to an explicit criticism of thecolonial system, this is in no way a guarantee for it not to be reproducing harmful ways ofportraying colonized populations in a colonial tradition.

Le tragique semble encore être au cœur de la littérature française au XXe siècle malgré la mort de la tragédie classique évoquée par des critiques comme Georges Steiner. En effet, la mort de la tragédie ne renvoie pas pour autant à la disparition du tragique. Bien au contraire, le tragique survit et prend de nouvelles formes dont celle du roman. C’est précisément cette « nouvelle forme » que nous analysons dans cette thèse intitulée « La tentation lyrique : tragique et consolation dans l’œuvre romanesque d’André Malraux » car « le roman moderne est […] un moyen d’expression privilégiée du tragique de l’homme, non une élucidation de l’individu ». C’est dans ce sens que ses romans participent de ce que Jean-Marie Domenach appelle le retour du tragique qui, dans son retour ne se limite plus au cadre du théâtre mais le déborde pour ainsi finir par s’investir dans d’autres genres tels le roman, la poésie, la musique voire le cinéma. Cette étude porte donc sur la vision tragique de Malraux. Elle examine comment elle se forge, son évolution et son mode d’expression. Nous essayons ainsi de voir les rapports complexes qui existent, chez Malraux, entre le tragique et le lyrique. Nous tentons, en outre, de voir comment Malraux parvient à sublimer ce tragique moderne en développant une poétique de la consolation. / The tragedy still seems to be in the middle of the French literature at the XXème century in spite of the death of the traditional tragedy evoked by critics like George Steiner. Indeed, the death of the tragedy does not return therefore to the disappearance of the tragedy. Quite to the contrary, the tragedy survives and takes new forms of which that of the novel. It is precisely this “new form” which we analyze in this thesis entitled “lyric temptation: tragedy and consolation in the novel of Andre Malraux” because “the modern novel is […] a means of expression privileged of the tragedy of the man, not an elucidation of the individual”. It is in this direction which its novels take part of what Jean-Marie Domenach calls the return of the tragedy which, in its return is not limited any more to the framework of the theatre but overflows it for thus ending up investing in other kinds the such novel, poetry, the music even the cinema. This study thus relates to the tragic vision of Malraux. It examines how it is forged, its evolution and its mode of expression. We thus try to see the complex relationship which exists, at Malraux, between the tragedy and the lyric one. We try, moreover, to see how Malraux manages to sublimate this modern tragedy by developing poetic consolation.

This paper is on propaganda in Clint Eastwoods American Sniper (2014). With this film in focus I have conducted a qualitative discourse analysis to extract subtle hints of propaganda in selected scenes from the film. I proceed from theories that discuss propaganda, orientalism and us-and-them, but I have also researched government pressures on film, and media research on its influence on people. This paper shows in combination with these theories that propagandistic messages can be identified through mainly the use of us-and-them. In American Sniper (2014) the image of USA is strengthen by establishing a negative and wrongful portrayal of their counterparts, making them nothing but evil or helpless.

Svensk kulturarvspolitik arbetar utifrån visionen för kulturmiljöarbetet 2030 att ”alla, oavsett bakgrund, ska kunna göra anspråk på vårt gemensamma kulturarv”. Vad har föranlett till den här visionen och hur har det sett ut innan? Den här studien syftar till att undersöka hur och om retoriken i det talade språket och den skrivna texten uttrycker en exkluderande eller inkluderande syn på nationellt kulturarv kopplat till identitet.  Hur har synen på nationellt kulturarv sett ut och finns det en ”vi” och ”den Andre”– struktur i diskursen? Källmaterialet består av tre olika kultur- och kulturarvspropositioner under åren 1996, 2009 och 2016. Det kompletteras med utvalda intervjuer och offentliga tal från tre olika kulturministrar under samma år: Marita Ulvskog, Lena Adelsohn Liljeroth och Alice Bah Kuhnke. Metoden för studien har varit kritisk diskursanalys hämtad från Norman Fairclough. Resultatet av undersökningen diskuteras med begrepp hämtade från postkolonial teori, främst Edward Said och Homi K. Bhabha. Sökord: kulturarv, ”den Andre”, kulturarvspolitik, identitet, postkolonial, kritisk diskursanalys, kulturminister, nationalism

Orientador: Elide Rugai Bastos / Tese (doutorado) - Universidade Estadual de Campinas, Instituto de Filosofia e Ciencias Humanas / Made available in DSpace on 2018-08-04T00:49:16Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Trindade_AlexandroDantas_D.pdf: 21115251 bytes, checksum: 848744294bd81cb6812d3da0b6a49cc3 (MD5) Previous issue date: 2004 / Resumo: o objetivo do trabalho é analisar o sentido das idéias do engenheiro André Rebouças (1838-1898). A proposta metodológica procura integrar a formação intelectual, a trajetória profissional e a obra como etapas necessárias de uma sociologia das idéias. Interpreta-se a trajetória profissional e intelectual de Rebouças à luz de contextos sociais e políticos distintos: durante a primeira metade da década de 1860, Rebouças completou sua formação intelectual nos quadros da burocracia militar, na condição de tenente-engenheiro, absorvendo da Escola Militar a crítica fomentada pelo oficialato às instituições imperiais; durante as décadas de 1860 e 1870, participou, na qualidade de engenheiro civil, ativamente do processo de modernização material do Segundo Reinado, inserido na burocracia de Estado mas ao mesmo tempo buscando formas associativas que fugissem à centralização estatal; na década de 1880, projeta se enquanto reformista social, visando articular o movimento abolicionista a projetos de reforma do estatuto territorial. Nesse sentido, a hipótese do trabalho é a de que a diferença entre as perspectivas modernista e reformista pode ser explicada recorrendo-se ao contexto de crise da sociedade escravista e das instituições monárquicas / Abstract: The aim of this work is to analyse the signification of the engineer André Rebouças' ideas (1838-1898). In this way, the metodological proposal seek to integrate his intellectual formation, his professional trajectory and his work as necessaries stages of a sociology of ideas. I explain his professional and intellectual trajectory by unequal social and political contexts: during the first half of 1860 decade, Rebouças completed his intellectual formation in military bureaucracy, as a lieutenant-engineer, feelling and shareing whit enthusiasm the critic of monarchyst's institutions fomented by the military officer; during the 1860 and 1870 decades, he participated activelly, as a civil engineer, of the Second Reign modernization process, inserted in the State bureaucracy, but seeking associated forms who get out of the centralization of the brazilian state; during the 1880 decade, he projected him self as a social reformist, in the aim to articulate both abolitionist and land propriety reform movements. In this way, this work assuption is that the difference of the modernist and reformist perspectives can be eXplained in the search of the slavery society and monarchyst's institutions' crisis / Doutorado / Doutor em Ciências Sociais

The aim of this study was to investigate how the view of colonialism, the colonialists, and thenative people in Swedish textbooks, has changed over the years. The study investigates, in aqualitative content analysis, three books from the early 20th century and four books from the early 21st century. The literature is analysed and compared with the aim of highlighting the changes and differences, as a pervading foundation. The theoretical aim of this study is made with the theory of “others” that has had a major impact on the idea of modern colonialism and imperialism. The study found that the older textbooks are written with a more “story telling” approach, basing the reflections of history upon single individuals, focusing on great stories and events. The more recent textbooks have a more analytical approach, raising the issues connected to thetopic of modern colonialization and reflecting over the changes in society it has resulted in. The conclusion is drawn that, in all textbooks, old as new, there is a clear division of “we” and“them”. The difference is that “we” and “them” have been shifted, from dividing the colonising Europeans and the native populations in the older books, to consider “we” as the group of peoplejudging the acts and mindsets of our ancestors and “them” as the colonialists representing anold, outdated state of mind. Keywords: Modern colonialism, postcolonialism, imperialism, Swedish textbooks in history, theory of “Other”, Orientalism. / Syftet med denna studie var att undersöka hur synen på kolonialismen, kolonisatörerna och ursprungsbefolkningen i svenska läroböcker inom historia har förändrats över tid. Studien undersöker i en kvalitativ litteraturstudie tre läroböcker från tidigt 1900-tal och fyra läroböcker från tidigt 2000-tal fram tills idag. Litteraturen är analyserad och jämförd, med fokus på att lyfta förändringar och skillnader som en genomgående struktur. Den teoretiska angreppspunkten har skett utifrån teorin om ”den andre” som har haft en stor påverkan på hur vi ser på den moderna kolonialismen och imperialismen idag.  Studien kunde klarlägga att de äldre läroböckerna är skrivna med en mer berättande struktur, som baserar sin historieförmedling på enskilda aktörer med ett tydligt fokus på stora berättelser och händelser. De mer moderna läroböckerna har en mer analyserande ingång där de lyfter den problematik som är nära sammankopplad med den moderna kolonialismen, och vad förändringarna i samhället har haft för påverkan på dessa.  Slutsatsen visar på att alla läroböcker, ny som gammal, framställer en tydlig ”vi och dem”-känsla. Förändringen ligger framförallt i att ”vi och dem”-känslan har förflyttats från att särskilja de europeiska kolonisatörerna från ursprungsbefolkningen, till att istället fokusera på ”vi” som den grupp som fördömer de tankar och handlingar som genomförts av våra förfäder, och ”dem” som kolonisatörerna som representerar en gammal och utdaterad samhällsuppfattning. Nyckelord: modern kolonialism, postkolonialism, imperialism, svenska läroböcker i historia, teorin om ”den andre”, orientalism.

Klimatrapporteringen i svensk press har ökat markant sedan Parisavtalet undertecknades 2015. Samtidigt har de globala koldioxidutsläppen fortsatt att öka, med undantag för nedgången under 2020 års coronapandemi. Enligt FN:s klimatpanel har världen tio år på sig att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader och detta kräver snabba och långtgående omställningar av våra samhällen. Syftet med den här studien är att undersöka hur ofta svenska nyhetsmedier rapporterar om klimatomställningen samt vilken berättelse om omställningen som förmedlas. I en globaliserad värld med globala kriser ökar behovet av en global berättelse. Studien söker förståelse för om journalistiken kan ta sig ur nationalstatens berättelse om världen och skapa ett inkluderande och konstruktivt globalt narrativ för att öka omställningstakten. Studien är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Materialet består av artiklar och inslag som rapporterar om omställningen från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Dagens Industri, Nerikes Allehandasamt SVT:s Aktuellt och Agenda. Inledningsvis kartlägger studien förekomsten av artiklar och inslag om omställningen och fastställer hur frekvent det globala perspektivet används för att berätta om omställningen. Studiens andra del undersöker hur den globala omställningen framställs genom att tillämpa Berglez teori om global journalistik och Becks teorier om kosmopolitism och risksamhället. Resultatet visar på att svenska nyhetsmedier i liten utsträckning rapporterar om klimatomställningen. När man rapporterar framställs omställningen främst ur ett svenskt perspektiv. Medierna har svårt att ta sig ur nationalstatens berättelse om världen och den globala omställningen ter sig för komplex för att få sin rättmätiga plats i nyhetsflödet. Journalistiken om den globala omställningen publiceras på kultur- och debattsidor och produceras av andra än journalister.