Den här studien använder en pragmatisk analysmodell i syftet att kritiskt granska den gylleneregelns praktiska användbarhet i ett sammanhang där flera olika livsåskådningar ochvärdesystem möts. Individens uppfattning av jaget spelar en central roll i den processen, dåjaget i tillämpningen av gyllene regelns principer ställs i relation till Den andre. Grunden är enteori om människans natur, där individens normsystem ger förutsättningar att anamma dengyllene regelns principer samtidigt som hon agerar och förlitar sig på ett normsystem inomden kulturella kontext hon definierar sig i just nu. Interaktionen leder till olika handlingar därprinciperna för den gyllene regeln används i syfte att få förklaringsmodeller och för individenlogiska beslutsmönster. Med hjälp av fiktiva situationer testas den praktiska användbarhetenav den gyllene regeln enligt förutsättningarna i den pragmatiska analysmodell som skapats.De pragmatiska konsekvensanalyserna ger utrymme för individens och den andres tolkningoch förklaringsmodell till sitt eget handlande inom olika värdesystem, samtidigt somförmågan att kunna byta perspektiv i den processen problematiseras.

Denna essä ämnar att ge sig i kast med att förstå och reflektera över yogalärarens yrkesroll under den ekonomiska marknadens villkor. I synnerhet syftar denna essä till att belysa den till synes överdrivna uppmärksamheten på läraren som sådan. Är detta ett problem för yogaundervisning? Men framförallt, varför upplever jag, som yrkesverksam yogalärare, en kris inför denna personfixering? Reflektionen i essän kretsar kring två fenomen och som verkar stå förbundna, och kanske till och med avhängiga varandra, är förundrans och skenets roll i yogaundervisning. Det verkar här finnas en paradox, där yogaläraren å ena sidan behöver väcka intresset hos deltagarna, skapa ett sken, något att vila uppmärksamheten i för att sedan vända denna uppmärksamhet till en förundran. Risken är dock att detta sken blir så pass bländande att blicken fastnar i det vi har framför oss. Hur dessa två fenomen ska få ta plats är inte helt självklart. Essän landar slutligen i att det verkar ligga en stagnation runt själva villkoren för yogaundervisning där yogaläraren behöver upprätthålla eleven som just elev för att fortsätta kunna vara yogalärare.

No description available.

Företeelsen förnedringsrån har lyfts fram i den svenska debatt som ett nytt, oroande inslag och har formulerats som hatbrott mot svenskar. Syftet med denna studie är att belysa den bild av det svenska samhället som manifesteras i reaktionerna på ett uppmärksammat fall av förnedringsrån med utgångspunkt i tillståndet ressentiment. Begreppet betecknar ett samhällstillstånd präglat av en känsla av oförrätt då samhällets statushierarkier har förändrats till förmån för minoriteter. Studien har genom en kvalitativ tematisk innehållsanalys av en tråd på diskussionsforumet Flashback undersökt de föreställningar om det svenska samhället som förmedlas. Vi har särskilt intresserat oss för funktionen och konstruktionen av Den rasifierade andre i denna samhällsbild. Studien finner stora likheter med tidigare forskning om Tea party-rörelsens anhängare i USA. Trots att Sverige och USA är två länder med stora skillnader i samhällsstruktur och välfärdssystem uppvisar flashbacktrådens användare snarlika upplevelser av samhället. Studien visar att det specifika förnedringsrånet för flashbackanvändarna utgör en perfekt allegori över tillståndet i samhället. De uppfattar att Sverige och det traditionella folkhemmet är hotat. Den centrala karaktären i denna berättelse är invandraren, Den rasifierade andre, som med sina lägre stående egenskaper beskylls för samhällsmoralens förfall. Studien visar även att bilden av svensken och svenskhet inte är entydigt positiv. I tråden återfinns ett förakt mot den naive och tafatte svensken som tillåtit Sverige att gå förlorat. Som dess motpol står flashbackanvändarna – starka, hedervärda och upphöjda. Gärningspersonernas och brottsoffrens respektive etnicitet är av central betydelse för flashbacktråden. Rubriceringen av händelsen som ett hatbrott mot vita svenskar är helt avgörande för konstruktionen av användarnas världsbild. Utan hatbrottet utgör händelsen inte längre ett exempel på den oförrätt och förnedring användarna upplever sig utsatta för. När åtal i fallet väcks utan hatbrottsrubricering tolkas detta som bevis på att samhällseliten tystar ned sanningen. Denna samhällsbild byggd på ressentiment står på två ben: på gärningspersonernas och brottsoffers etnicitet och den konspiratoriska mörkläggningen. Utan dessa centrala element faller deras världsbild.

No description available.

Den här studien bygger på analys av fyra litterära verk som utspelar sig i Malmö efter stadens industriella epok. Verken sätts i relation till produktionen av Kunskapsstaden, i syfte att ifrågasätta dels föreställningen om arbetarklassens försvinnande i det postindu- striella samhället och dels den variation och mångfald som postmodernismen menar har ersatt de stora berättelserna.Utifrån litteratursociologisk speglingsteori undersöker jag hur en eventuell arbetar- klass skildras i Fredrik Ekelunds m/s Tiden och i Kristian Lundbergs Yarden, i vilket maktförhållande huvudpersonerna står gentemot den bild av staden som Malmö Stad marknadsför samt hur de hanterar det. Slutsatsen blir att arbetarklassen, enligt romaner- na, finns, men att den osynliggörs och splittras, dels av den dominerande berättelsen om staden och samtiden, och dels av ett system som bygger på motsättningen mellan arbete och kapital. Motståndet formuleras i båda romanerna i form av det egna språket och den egna berättelsen, som motbild mot det/den dominerande.I Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari och Jag är Zlatan Ibrahimovic av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz undersöker jag hur annorlundahet produce- ras och reproduceras och diskuterar det i relation till idéer om kollektiv identitet. Jag vi- sar hur det annorlunda konstrueras i kontrast mot en föreställd svensk norm och hur ett föreställt vi på så vis skapas gentemot ett föreställt dem. Vidare diskuterar jag hur Zla- tans annorlundahet kan tas som inteckning för den gemenskap över klassmässiga och kulturella gränser som vi gärna vill föreställa oss existerar.

Genom en kvalitativ analys har jag försökt påvisa möjligheten i att kombinera de båda begreppsramarna habitus och förgrund. Jag har en intervjuat en elev i årskurs 1 på en yrkesföreberedande skola och utifrån en narrativ ansats analyserat hans matematiska livsberättelse. Jag har valt att intervjua en elev från en yrkesföreberedande skola då min uppfattning var att han inte var lika beroende av teoretisk matematik som elever på studieförberedande utbildningar. Jag har kommit fram till att begreppet förgrund är en lämplig påbyggnad av habitus under en livsberättelse då begreppens styrkor ligger inom olika tidsramar samt att förgrunden, till skillnad från habitus, tillåter individen att lättare ändra på sitt förhållningssätt. Vidare verkar elevens habitus ifråga om matematiska föreställningar framförallt ha påverkats av familj och släkt samt förgrunden av generaliserade andre.

Denna uppsats analyserar tre konstverk av konstnären Vilija Vitkute, med fokus på begreppet The male gaze som myntades av den feministiska filmteoretikern Laura Mulvey genom hennes essä Visual Pleasure and Narrative Cinema från (1975). Genom en bildsemiotisk analys, som tillkom 1964 av en publicerad bildanalys av semiotikern Roland Barthes, med beaktning på performativitetsteori av språkfilosofen J. L. Austin, diskuteras hur det subliminala uttrycket tar sin form och den Andres uttryck förmedlas vidare. För att kunna särskilja på vad som är normen för en kvinna och en man lyfts genusteorin, som tillkom på 1970 talet för att behovet ökade om en större medvetenhet kring begreppet genus. Undersökningen problematiserar om den Andre, den förtryckte, undermedvetet upprätthåller och sprider sitt eget förtryck utan kännedom genom det konstnärliga uttrycket. Diskussionen leder till hur ett annat seende skulle kunna ta sin form.

This study examines how “The Other” is portrayed in the Sweden Democrats’ (SD) latest electoral manifesto from 2022. Drawing on Ruth Wodak’s perspective on radical right-wing populist rhetoric, along with qualitative content analysis and critical discourse analysis, the essay explores how various discursive constructions emerge to justify excluding “The Other”. The results indicate that immigrants, especially those of non-European and Muslim background, are consistently depicted as threats, criminals, oppressive towards women and undesirable. These findings align with previous research on the discriminatory language used by radical right-wing populist parties towards “The Other” represented by immigrants and Muslims. Moreover, this discriminatory discourse is legitimized through references to violence and gang crime but also broader societal issues such as unemployment, housing shortage and violence against women.

No description available.