This study explores how the participants from Livet Bitch performing arts business experience how others view people from Södertälje with a focus on media representation. How do the participants respond to the media image within the framework of Livetbitch's performing arts activities? The consequences of the mediaimage for the participants performing arts practice are also problematized. In order to explore the study's initial questions, a postcolonial feminist perspective is applied. The study shows that the participants' experiences of how others view those who come from Södertälje are complex. Partly the participants oppose the media image and partly they also agree with the media image based on certain aspects. When it comes to the participants' performing arts, participants believe that people with a foreign background from the suburbs often have to act as deputies to break norms, which according to several of the participants means that they become unfree in art. Within the framework of Livetbitch, however, several different aspects of resistance can be found. These strategies are linked to Livetbitch's various film and performing arts productions as well as to the design of the business, i.e. to its similarities with the community theatre.

Uppsatsens huvudsyfte är att studera finska representationer i svensk spelfilm ur ett postkolonialt perspektiv. Med en diskursanalytisk ansats och med stöd i psykoanalys, postkolonial och feministisk teori diskuteras hur finsk etnicitet konstrueras, omförhandlas och samverkar med kategorier som genus, sexualitet och klass i svensk spelfilm från 1980 till 2010. Författaren vill visa på vilka sätt representationerna kan kopplas till en postkolonial relation mellan Sverige och Finland. Ett annat syfte är att ge exempel på hur postkolonial teori kan tillämpas i en svensk-finsk kontext. Fyra filmer analyseras: Två killar och en tjej, Seppan, Populärmusik från Vittula och Kid Svensk. Varje filmanalys utgår från ett tema: 1) hur etnicitet kan kopplas till olika rum eller miljöer; 2) hur kategorier som sexualitet, klass, genus och etnicitet samverkar; 3) hur etnicitetsbegreppet kan töjas samt 4) hur olika motståndsstrategier kan se ut. En central slutsats är att representationerna av finnar i svensk film ingår i en kolonial diskurs. Filmiska representationer är en del i denna diskurs. När den etniska kategorin finskhet är närvarande i svensk film aktiveras olika maktordningar som vilar på historiska stereotyper och sociala och materiella förhållanden. Men även motståndsstrategier blir synliga. Finnar och finskhet framstår och konstrueras ofta som något exotiskt och skrämmande men samtidigt begärligt i en svensk kontext.

Den här studien är en totalundersökning av hur svenska tryckta medier skrivit om europeiska kvinnor som anslutit sig till Islamiska staten (IS), under perioden 1 januari 2015 till 11 april 2016. Studien bygger på två metoder, kvantitativ innehållsanalys av 96 artiklar och kritisk diskursanalys på sex uppslag. Vi har valt en eklektisk ansats i vårt teoretiska ramverk och haft utgångspunkt i fyra teorier, gestaltningsteori, genusteori, kriminologisk teori om det idealiska offret samt postkolonial teori om skapandet av ”den andra”. Frågorna som besvaras berör hur kvinnor som ansluter sig och deras handlingar framställs och hur man kan förstå varför kvinnorna framställs på det sättet. Studien visar att i 65 % av artiklarna ger medierna tydliga förklaringar till varför subjekten anslutit sig, men endast i 9 % av artiklarna vi har gått igenom framställs subjekten som att de fattat ett eget medvetet beslut. I övrigt fann vi fyra typiska inramningar kring kvinnors anslutande till IS. Dessa är att hon har blivit lurad dit, att hon gör det för en partner, att hon åker för att hon har en tom tillvaro hemma och att hon har lockats via internet. I undersökningen kommer vi också fram till att subjekten sällan själva får komma till tals. Kvinnorna som har anslutit sig eller som varit på väg att ansluta sig framställs nästan genomgående som att de fallit offer för IS propaganda. Med vårt teoretiska ramverk förstår vi att kvinnorna inte skrivs om som gärningsmän för att de framställs med stereotypt kvinnliga egenskaper. Kvinnorna framställs som antingen ofullständiga eller som att vara i motsats till det som männen är. I en dikotom relation till mannen tillskrivs kvinnorna egenskaper såsom passiv, underordnad, svag och irrationell.

(English) This work deals with dependency theory n conceptions of its two main exponents Andre Gunder Frank and Fernando Henrique Cardoso. Metodologically is it based on a basic hypothesis of sociology of knowledge that human thought (both everyday knowledge and abstract theories) is fundamentally determined by its social and historical context. It follows necessity combine a historical and sociological approach. At first, the work concentrates on historical and theoretical conditions of emergence of dependency theory (especially modernization theory, Marxism and structuralism). A core of the work is focused on writings of Frank and Cardoso, their intelectual trajectory, metodology of analysis, concept of dependency and its political implications. Hereupon follows a sketch of political influence of dependency theory in a form of Frank's activity as an advisor of Salvador Allende and particularly of Brasil at a time of Cardoso's presidency and a survey of a vast and wide-ranging critics of dependency theory. Final part of the work is comprised by a sketch of contemporary position of dependency theory, its influence and actual relevance.

Joseph Joubert, ce moraliste français nourri de Platon et d’Aristote, aura manifesté une possibilité d’écriture échappant à la fois à celle des Essais, des Pensées, des Maximes, des Caractères, des Mémoires, des Confessions, et même d’un journal, mais en injectant de cette dernière forme ce qui pouvait faire lever la pâte de toutes les autres. Joubert l’a-t-il tenté en plus grande conscience de ce qu’il faisait qu’il ne le dit et que peut légitimement le faire croire qu’il ait laissé aux Chateaubriand (1838), Paul de Raynal (1842), André Beaunier (1938), cardinal Grente (1941), Raymond Dumay et Maurice Andrieux (1954), Georges Poulet (1966), Paul Auster (1983), Rémy Tessonneau (1989), le soin, le mérite, l’effort, mais tout de même aussi le plaisir ou la chance de faire son ouvrage à sa place ? La perspective contemporaine de cette hypothèse est celle d’un art des notes qui passe, dans le cas de Joubert, par l’établissement d’une poétique de leur classement. / Joseph Joubert, this french moralist who had a fondness for Plato and Aristotle, has revealed a mode of writing which is not like the one of Essays, Thoughts, Maxims, Characters, Memoirs, Confessions, and not even like a diary, but which derive from this last mode what is able to raise the dough of all others. Was Joubert aware of this contrivance more than we can think about, owing to the fact that he had committed his scripts to the following’s care : Chateaubriand (1838), Paul de Raynal (1842), André Beaunier (1938), cardinal Grente (1941), Raymond Dumay et Maurice Andrieux (1954), Georges Poulet (1966), Paul Auster (1983), Rémy Tessonneau (1989) ? Answering in the affirmative is equivalent to the assumption of an art of notes which goes through the working out of a literary theorie of their classification.

Made available in DSpace on 2016-04-29T13:32:15Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Carla Bertuol.pdf: 1216353 bytes, checksum: d8cf568a61c86812a122b3b872b2b35b (MD5) Previous issue date: 2008-11-07 / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior / This research addresses the relationships between children and the cities within the public policies aimed at to transform the cities in good environments for children. From a constructionist stance, we consider that the current universal definition for child taken for granted derived from the segregation of children from the social life space and the construction of due specific places as ways for the modern rationality wield control over the experience of being child. The Federal Constitution of 1988 proposed an agenda dedicated to the childhood in the public policies of brazilian cities, within the political-administrative decentralization trend or municipalization processes and afterwards within the Child and Adolescent Statute of 1990. In this agenda some peculiar voluntary initiatives of evaluation and award are proposed for the cities that develop public policies pointed to this issue and also a possibility of registration in the Child Friendly Cities initiative of the United Nations Organization. We understand the public policies as the government s ways to make choices about public actions to be implemented and we start from the presupposition that despite of the hegemonic conceptions about children, if we look to the city as a place, looking at children s presence in the city and his/hers relationships with public policies practices, we can contribute so that their positions and resistance possibilities become more visible, expanding the dialogue between children and public policies. The theory that we present here is that the cities, when organized based in universalistic assumptions about the childhood, bring forth a vision of the adults over the children into the public policies, and that in the daily practices, children take the urban space using it as resistance forms. This study pursues two objectives. The first one to discuss how the public policies guided by the child s friend initiative presuppositions deals with the children s specificities, considered as social authors and actors we have approached the field-theme through dialogues with the decision makers of the municipal public policies, followed up the meetings of the municipal facilities Little Net , made interviews and took part in events accomplished in Santo André- SP. For the second objective to know the resistance strategies of the children in relation to the actions emanated from those policies - we have accomplished unstructured observations on the use of the urban space by children and we observed them within a programmatic action, the Expresso Lazer. We found that the adult vision about children in organizational forms devoted to warrant children s rights are hegemonic and that any consideration from the children about the use of the urban space doesn t enter among the possibilities for solving the issues discussed there, resulting in an approach that is usually far from the experience of being child. We also found out that children actively attempt to build his/her presence close to the daily life together with the adults, and in this enthusiasm they show auto-organization capacity and autonomy in the use of the space, an don t show their selves malleable to the dominance forces reacting with resistance in the use of urban space. In the final considerations we discuss how children s rights have potential for transformational in the child s friend cities context and we suggest dialogue possibilities within Social Psychology / Esta pesquisa aborda as relações entre crianças e cidades nas políticas públicas que visam transformar as cidades em bons ambientes para as crianças. Seguindo orientação construcionista, consideramos que a definição de criança de forma universalizada ocorreu com a separação destas da vida social e a construção de espaços próprios, formas de controle da racionalidade moderna sobre a experiência de ser criança. Nas políticas públicas, uma agenda para as crianças nas cidades brasileiras é proposta inicialmente com a municipalização político-administrativa na Constituição Federal, em 1988, e, em seguida, com as diretrizes do Estatuto da Criança e do Adolescente, em 1990. Nessa agenda observam-se iniciativas peculiares e voluntárias de avaliação e premiação das cidades que desenvolvem políticas públicas voltadas para este grupo e configuram-se como possibilidade de inscrição na iniciativa Child Friendly Cities da Organização das Nações Unidas. Entendemos as políticas públicas como formas de escolhas das ações públicas implementadas pelos governos e partimos do pressuposto de que, apesar das concepções hegemônicas sobre as crianças, ao olharmos para a cidade como lugar, atentando para sua presença na cidade e para suas relações com as práticas das políticas públicas, podemos contribuir para que suas posições e suas possibilidades de resistência se tornem mais visíveis e, assim, expandir o diálogo entre crianças e políticas públicas. A tese que defendemos aqui é de que as cidades, ao se organizar com base em pressupostos universalistas sobre a infância, trazem para as políticas públicas uma visão adulta sobre as crianças, que, no espaço do cotidiano das práticas, usam o espaço urbano como forma de resistência. Dois objetivos norteiam este estudo: (1) discutir como as políticas públicas, orientadas pelos pressupostos das iniciativas Amigas da Criança , trabalham com as especificidades das crianças, consideradas como a(u)tores sociais; e (2) conhecer as estratégias de enfrentamento utilizadas pelas crianças em relação às ações emanadas dessas políticas. Para o primeiro, buscamos aproximações ao campo-tema por meio de interlocuções com os gestores da política pública municipal, acompanhando as reuniões da Redinha , realizando entrevistas e participando de eventos em Santo André-SP. Para o segundo objetivo, fizemos observações não estruturadas do uso do espaço urbano pelas crianças, acompanhando-as numa ação programática, o Expresso Lazer. Percebemos que a visão adulta sobre a infância ainda é hegemônica nas formas organizativas voltadas para a garantia dos direitos das crianças e na consideração do uso do espaço urbano por elas como algo que não entra nas possibilidades de resolução das situações ali discutidas. Desse modo, a abordagem de tais políticas muitas vezes se distancia de experiência de ser criança. As crianças, por sua vez, buscam ativamente construir sua presença no cotidiano junto aos adultos, e nesse afã mostram-se capazes de se auto-organizar e de usar o espaço de maneira autônoma, sem se moldar às formas de dominação e reagindo com resistência no uso do espaço urbano. Nas considerações finais indagamos sobre a potência transformadora dos direitos para as crianças no contexto das Cidades Amigas da Criança e sugerimos possibilidades de diálogo com a Psicologia Social

Made available in DSpace on 2016-04-27T19:31:50Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Thiago Masano Cavaloti.pdf: 424599 bytes, checksum: 5efdc653f1edefead2267ce0b62e6d1e (MD5) Previous issue date: 2008-05-20 / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior / The objective of the following essay is to analyze the notion of magnetic fields between dream and reality, portrayed in the Surealism Manifesto of 1924 by Andre Breton (1896-1966), throughout inquiries on the theory of the unconscious of Sigmung Freud and the French modern poetic experience present in Charles Baudelaire (1821-1867), Arthur Rimbaud (1854-1891) e Paul Valéry (1871-1945). This careful reading of the propositions of André Breton s Manifesto lies upon the concept of surreality , restoring the author´s poetic-aesthetic notions in light of the experience of the First World War (1914-1918) / A presente dissertação visa analisar a noção de campos magnéticos entre sonho e realidade, a surrealidade , expressa por André Breton (1896-1966) no Manifesto do Surrealismo de 1924, através das indagações da teoria do inconsciente de Sigmund Freud e da experiência poética moderna francesa presente em Charles Baudelaire (1821-1867), Arthur Rimbaud (1854-1891) e Paul Valéry (1871-1945). A leitura atenta sobre as proposições de André Breton neste Manifesto debruça-se sobre o conceito de surrealidade , resgatando as noções estético-poéticas do escritor francês à experiência vivida durante a primeira guerra mundial (1914-1918)

<p> </p><p>Denna studie intar ett perspektiv mellan de två motsatsparterna <em>social konstruktion</em> och en <em>individualistisk</em> syn på individers konstruktion av sig och sin värld. Begreppet existentiellkonstruktivism hänvisar till att omgivningen alltid gör intryck på individen men att den yttre världen först måste filtreras genom individen för att ha en inverkan på bilden individen skapar sig av sig själv och världen. Vår neomoderna tidsålder har en säregen inverkan på denna relation mellan omvärlden och individen och ökar tendensen för individer att infinna sig i tilldelade identiteter. Institutioner spela här en stor roll. Utifrån denna tes ska denna studie se på vilka värderingar som Malmö Stads integrationsarbete går in i arbetet med sina objekt, det vill säga invandrare. Genom en analys av stadens dokument analyseras arbetets ideologiska och teoretiska premisser vilka borde ha en avgörande betydelse för hur institutionerna hanterar invandrare, och därför hur invandrares liv och självbild präglas av dessa premisser. De resultat som analysen av Malmö Stad når fram till sätts i förhållandet till studiens existentiellkonstruktivistiska utgångspunkter. Studien hoppas kunna ställa Malmö Stads syn på individen gentemot en existentiellkonstruktivistisk individsyn och resonera hur detta förhållande kan sättas i samband med samtida problem inom den etniska dimensionen.</p><p> </p>

<p>Vad händer vid en medling och hur upplevs detta möte av de parter som ingår i medlingsprocessen? Denna fråga är utgångspunkten i föreliggande uppsats vilken belyser gärningspersoners och brottsoffers upplevelser samt den förändrade syn på sig själva och den andra parten vilken medlingen bidragit till. Medling vid brott innebär att gärningsperson och brottsoffer möts och samtalar om sina upplevelser av brottet. Denna uppsats har med intervjuer som bas studerat parternas egna upplevelser av medlingssituationen. De teoretiska utgångspunkterna för uppsatsen är George Herbert Meads ”Den Generaliserade andre”, Thomas Scheff och Susanne Retzingers skambegrepp, Erving Goffmans samspelsteori samt ”Det intersubjektiva tredje” vilket beskrivs av Samuel Gerson. Med hjälp av dessa teorier har gärningspersonerna och brottsoffrens upplevelser av medling analyserats, analysen visar att medling av båda parter beskrivs som ett möte där en motpart gett dem insikt om den andres upplevelse av brottet. Denna insikt resulterade i en för gärningspersonerna förändrad livssyn samt för brottsoffren en känsla av att få brottet utrett. Slutsatsen som dras i denna uppsats är att medling vid brott bidrar till att ge gärningsperson och brottsoffer en ny bild av händelsen och att denna nya bild leder till eftertanke kring det egna beteendet samt en förståelse för hur det egna agerandet påverkar andra.</p> / <p>What happens at a victim-offender mediation and how is this process perceived by the parties involved? That is the starting point in this paper illustrating perpetrators and victims’ experiences and their changing views of themselves and of the other party given by the mediation process. Criminal mediation means that the perpetrator and the victim meet to discuss their view of the crime. This paper, based on interviews, studies both parties own experiences of the mediation. The theoretical starting points of the paper are George Herbert Mead´s "the Generalized Other”, Thomas Scheff´s and Susanne Retzinger´s shame and reintegrative shame concept, Erving Goffman´s interaction ritual theory and "the concept of the third” described by Samuel Gerson. Perpetrators and victims experiences of the mediation have been analyzed by means of these theories, the analysis shows that mediation is described by both parties as a meeting giving them insight into the other parties’ experience of the crime. This insight resulted in a changed view on life for the perpetrators and a feeling of having the crime investigated for the victims. The conclusion in this paper is that victim-offender mediation gives the perpetrator and the victim a new view of the incident, resulting in reflection about their own behaviour and an understanding of how their acting affects others.</p>

<p>The purpose of the essay is to examine how issues concerning gender equality are perceived and to show what areas are defined as problematic in different discourses. It also raises the question of who is defined as responsible for dealing with issues concerning gender equality in these different contexts. Theories used are the gender system and intersectionality. The study builds on a mapping of a company that is active nationally and internationally, with emphasis on the problems that can arise when these two social contexts meet, with a special focus on cathegories such as gender and “Swedishness”. The material was first gathered through the use of questionnaires and interviews, then analysed through discourse analysis. The analysis shows that discourses of gender equality can be seen as constructed and dependent on the context, problems concerning equality are defined in one way nationally and in another way internationally. In cases of sexual harassment internationally the informants often choose to look the other way and feel like it is difficult to bring the “Swedish” values concerning equality abroad. It is more common to adapt to the ways of international colleagues but the informants also find it important to point out that they don’t necessarily agree with these.</p> / <p>Syftet med uppsatsen är att ur ett genusperspektiv undersöka hur frågor om jämställdhet uppfattas och visa vilka områden man väljer att peka ut som problemområden i olika diskurser. Uppsatsen utreder även vem som anses ha ansvaret för frågor som rör jämställdhet i olika sammanhang. Det teorier som används är genussystemet och intersektionalitet. Analysen utgår från en kartläggning av ett företag som är internationellt aktiva och den problematik som kan uppstå i möten mellan olika sociala kontexter, med fokus på föreställningar av genus och ”svenskhet”. Arbetsmetoden består av enkät- och intervjustudier och analysen har gjorts genom diskursanalys. Denna visar att jämställdhetsdiskurser kan ses som konstruerade och kontextbundna. Jämställdhetsproblematik definieras på olika sätt beroende på om man befinner sig på arbetsplatsen eller utomlands. Om man utsätts för könskränkningar i det internationella arbetet väljer informanterna många gånger att se mellan fingrarna och tycker att det är svårt att tillämpa ett ”svenskt” synsätt internationellt. Det är vanligt att anpassa sig mycket efter sina utländska kollegor, men poängterar samtidigt att man egentligen inte håller med om deras synsätt.</p>