Intravenös anestesi med Propofol eller inhalationsanestesi med gasen Sevofluran är de två vanligaste anestesiformerna i Sverige. Syftet med studien vara att undersöka om patienters postoperativa återhämtning skiljer sig åt beroende på om de sövts med Propofol eller Sevofluran. Datainsamlingen till studien genomfördes med systematisk litteraturöversikt baserad på integrativ metod. Både kvalitativa och kvantitativa studier samlades in, men enbart kvantitativa artiklar inkluderades. Resultatet visade att det under den postoperativa återhämtningen var vanligt förekommande med två postoperativa komplikationer, smärta samt illamående och kräkningar. Resultatet visar inga statistiskt signifikanta skillnader när det gällde dessa beroende på val av anestesimedel. Men vidare studier behövs inom ämnet, framför allt om kön eller ålder kan vara ytterligare påverkande faktorer. / Intravenous anesthesia with Propofol or inhalation anesthesia with the gas Sevoflurane are the two most common forms of anesthesia in Sweden. The purpose of the study was to investigate whether patient's postoperative recovery differs depending on whether they have been anesthetized with Propofol or Sevoflurane. The data collection for the study was carried out with a systematic literature review based on integrative research Both qualitative and quantitative studies were collected, but only quantitative articles were included. The results showed that during postoperative recovery it was common with two postoperative complications, pain, nausea, and vomiting. The results show no statistically significant differences in these depending on the choice of anesthetic agents. However, further studies are needed in the subject, especially if gender or age can be additional influencers.

Bakgrund: Att vårda potentiella donatorer är en svår uppgift för sjuksköterskan och på grund av den komplexitet och stress som situationen medför är det utmanande för sjuksköterskan på intensivvårdsavdelningen. Syfte: Syftet var att belysa intensivvårdssjuksköterskans uppfattningar och erfarenheter av att vårda patienter med konstaterad hjärndöd och som är potentiella organdonatorer. Metod: Denna litteraturstudie baserades på 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Systematisk dataanalys användes där data analyserades genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Den systematiska dataanalysen resulterade i åtta subkategorier och tre kategorier. Dessa kategorier var: Sjuksköterskans perspektiv påverkar vårdandet, Den utmanande vården och En vård som väcker starka känslor. Resultatet visade att begreppet hjärndöd var svårt att förstå då patienten såg levande ut. Sjuksköterskans kunskap och syn på organdonation påverkade vården och det var en utmanande uppgift att balansera vården mellan den potentiella donatorn och de närstående. I vården av den potentiella donatorn och mötet med de närstående väcktes starka känslor. Slutsats: Situationen kring den potentiella donatorn och kommunikationen med de närstående är mycket utmanande för sjuksköterskan. En god arbetsmiljö och utbildning i kommunikation är av största vikt för att stärka sjuksköterskans professionella roll. / Background: To care for potential donors is a difficult task for nurses and due to the complexities and stressors the situation creates, it is a big challenge for nurses in the intensive care units. Aim: The aim was to clarify the intensive care nurse´s perceptions and experiences caring for patients with the diagnosis of brain death and that are potential organ donors. Method: This literature review was conducted by composing 14 qualitative scientific articles. A systematic data analysis was used where data was analysed through a manifest content analysis. Results: The systematic data analysis resulted in eight subcategories and three categories. The three categories described as: The nurse´s perspectives influence the care, The challenging care and A care that evokes strong emotions. The result showed that the concept of brain death was hard to understand when the patient actually looks alive. The knowledge of the nurse and the perception of organ donation influenced the care and it was a challenging duty to balance the care of the potential donor and the relatives. When caring for the potential donor and meeting with the relatives, strong emotions were created. Conclusion: The situation around the potential donor and the communication with the relatives is very challenging for the nurse. A healthy work environment and education in communication are crucial to improve the professional role of the nurse.

Bakgrund. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård deltar i traumaomhändertagande på akutmottagningen. De utgör en viktig roll i traumateamet och ställs inför krävande utmaningar som kan framkalla känslor hos specialistsjuksköterskorna. Vilket påverkar deras upplevelser av att delta i traumaomhändertagandet. Syfte. Syftet var att beskriva upplevelser hos specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård av att arbeta med traumaomhändertagande vid nivå-1 traumalarm. Metod. Kvalitativ ansats med beskrivande design. Sju specialistsjuksköterskor inom intensivvård och fem specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård på tre mellanstora sjukhus i Mellansverige med erfarenhet av traumaomhändertagande inkluderades. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat. Det framkom ett övergripande tema: Traumaomhändertagandets innebörd, samt fyra huvudkategorier: Systematiskt omhändertagande, Att vara en del av traumateamet, Vårdmiljöns betydelse och Upplevda känslor och strategier genom traumaomhändertagandets förlopp. Specialistsjuksköterskorna beskrev att den givna strukturen och att de kände sig förtrogna med sin roll minskade osäkerheten. Tydlig kommunikation upplevdes förbättra samarbetet och patientsäkerheten. Begränsat utrymme och för mycket personal utöver traumateamet beskrevs komplicera traumaomhändertagandet. Traumaomhändertagandet beskrevs som en betydelsefull uppgift som skedde under positiv stress och med stort fokus. Det framfördes känslor av ovisshet inför vad de skulle mötas av. Erfarenhet, övning och utbildning ökade tryggheten. Debriefing underlättande bearbetningen. Slutsats. Specialistsjuksköterskorna har en betydelsefull roll i traumateamet och ställs inför utmanande och påfrestande situationer där vikten av övning, erfarenhet och utbildning är betydande. Att identifiera specialistsjuksköterskors upplevelser kring ämnet möjliggör uppkomsten av förbättringsområden inom traumaomhändertagande på akutmottagningen. / Background. Specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist take part in trauma life support care in the emergency service. They have an important role of the trauma team. Specialist nurses face challenges that may produce feelings which affect their experiences of participating in trauma life support care. Aim. The aim was to describe the experiences of specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist, in trauma life support care at first-level trauma. Method. A descriptive design with a qualitative approach was used. Seven specialist nurses in an intensive care unit and five nurse anesthetists worked with trauma life support care at mid-sized hospitals in middle of Sweden were included. Data were collected with semi-structured interviews and analysed with qualitative content analysis. Result. One theme emerged: The Significance of Trauma Life Support Care. Four main categories: Systematic Care, Being Part of the Trauma Team, Importance of Hospital Environment, and Feelings and Strategies Experienced in the Course of Trauma Life Support Care. Specialist nurses described that structures provided feeling of being secure. Communication improved cooperation and patient safety. Limited workspace, excessive personnel of trauma team complicated the trauma life support care. Trauma life support care was described meaningful under positive stress. Feelings of about what they would meet were experienced encounters. Experiences, clinical practice, and education increased feelings of safety. Debriefing made processing easier. Conclusion. Specialist nurses have an important role in the trauma team. The importance of clinical practice, experiences, and education are significant. Identifying experiences of specialist nurses enables to improve trauma life support care in emergency service.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor har ansvar att bedriva omsorgsfull omvårdnad av kritiskt sjuka patienter i en högteknologisk miljö samtidigt som vårdandet ska ske personcentrerat. Personcentrerad vård inom intensivvård problematiseras av patienternas sjukdomstillstånd, avancerad vård och faktorer inom organisation och miljö som påverkar. Höga krav ställs på intensivvårdssjuksköterskor samtidigt som utförandet av personcentrerad vård har stor betydelse för intensivvårdspatienter. Eftersom personcentrerad vård inom intensivvård inte är lika beforskat som andra kontexter är det ett viktigt område att belysa. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom intensivvård. Metod: Kvalitativ induktiv ansats, datainsamling med frågeformulär med öppna frågor och dataanalys utifrån manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier. Första kategorin Utmaningar i utförandet av personcentrerad vård beskrev otillräckliga resurser, patienternas tillstånd, att klimatet påverkar samt behov av mer kunskap. Andra kategorin Förutsättningar som främjar utförandet av personcentrerad vård beskrev organisatoriska förutsättningar, att alla arbetar mot samma mål, betydelsen av anhöriga och holistiskt synsätt. I tredje kategorin framkom Positiva upplevelser av personcentrerad vård inom intensivvård. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom intensivvård visar att det är komplext men samtidigt betydelsefullt och att det finns behov av utveckling inom området. / Background: Intensive care nurses have responsibility to provide high-quality care to critically ill patients within high technological environment based on a person-centered approach. The complex of patients' critical conditions, advanced care, environment and organizational factors makes patient-centered nursing challenging. Due to challenges, intensive care nurses require high skills whilst provision of person-centered care is of great importance to patients. Person-centered care within intensive care is important to highlight as it's not as researched as other contexts. Aim: To describe intensive care nurses' experiences of person-centered care in intensive care. Method: Qualitative inductive design, data collection with open ended questionnaires and analysis according to manifest content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and eight subcategories. First category Challenges in performing person-centered care described insufficient resources, patients conditions, the impact of climate and need for more knowledge. Second category Conditions that promote provision of person-centered care described organizational conditions, working towards the same goal, the significance of relatives and holistic perspective. Third category emerged Positive experiences of person-centered care within intensive care. Conclusion: Intensive care nurses' experiences of person-centered care within intensive care is complex however of great importance and in need for development.

Bakgrund Medicinska gaser är kalla och torra, därav behövs de befuktas och värmas för att inte åsamka skador på lungorna hos patienter som behandlas i respirator. De vanligaste metoderna är aktiv och passiv befuktning, så kallad heated humidification (HH) och heat and moisture exchanger (HME filter). Syfte Att sammanfatta befintlig forskning om för- och nackdelar samt skillnader som framkommit med aktiv respektive passiv befuktning i respirationsvård på intensivvårdsavdelning. Metod En systematiskt genomförd litteraturstudie med narrativ summering. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed samt Cochrane. Nio vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats mellan tidsintervallet 2012–2022 inkluderades utifrån PICO. Kvalitetsgranskning utfördes med validerade granskningsmallar från Joanna Briggs Institute. Huvudresultat HH tillförde mindre mekaniskt dead space för intuberade som gav bättre PaCO2 värden, vilket är specifikt fördelaktigt för patienter med acidos. Den metoden är dock mer kostsam och fungerar ej lika effektivt vid stigande rumstemperatur och direkt solljus på apparaturen. Den kräver därav mer kontroller samt tillsyn vid dessa förhållanden. Vid non-invasiv behandling och tracheostomi i respirator ger HME filter inte sämre PaCO2 värden eftersom det större mekaniska dead space den tillför inte har samma negativa effekt vid dessa behandlingar och tillstånd. Den inkrementella kostnaden är bättre för HME filter, men huruvida den ger upphov till fler incidenser av tubocklusion är ej klarlagt. Slutsats Båda befuktningsmetoderna har klara fördelar och nackdelar, därav är det fördelaktigt att ha tillgång till båda metoderna på intensivvårdsavdelningar tillsammans med en tydlig rutin om när metoderna skall användas till patienten. / Background Medical gases are cold and dry, therefore the need for adding humid and heat is highly important, otherwise they can cause damage at the lungs in patients undergoing mechanical ventilation. The most common methods are active and passive humidification so called heated humidification (HH) and heat and moisture exchanger (HME). Aim Summarize existing research on advantages, drawbacks and differences that have emerged with active and passive humidification in respiratory care in the intensive care unit. Method A systematic conducted literature review with a narrative summary to compile the results. Searches were made on the databases CINAHL, PubMed and Cochrane. Nine scientific articles with a quantitative approach between 2012-2022 were included based on PICO. Quality review was performed with validated review templates from Joanna Briggs Institute. Results HH provided less mechanical dead space for intubated patients which provided better PaCO2 values, specifically beneficial for patients with acidosis. However, this method is more expensive and does not work as effectively with increasing room temperature and direct sunlight on the equipment. It therefore requires more controls and supervision in presence of these conditions. In patients undergoing non-invasive mechanical ventilation and in patients with tracheostomy who are mechanically ventilated, HME filters do not give higher PaCO2 values. ​​The increased mechanical dead space it adds does not have the same negative effect in these treatments and conditions. The incremental cost is better for HME filters, but whether it gives rise to more incidences of tube occlusion is not clear. Conclusion Both humidification methods have clear advantages and drawbacks, hence it is advantageous to have access to both methods at intensive care units together with a clear routine about when the methods should be used.

Att hantera och etablera en säker luftväg för patienten ingår i anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning. Videolaryngoskop har utvecklats för att enklare ska kunna etablera en säker luftväg via intubation. Korrekt handhavande och användande av videolaryngoskop minskar riskerna för patienten och ökar patientsäkerheten.Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av att intubera med videolaryngoskop. Detta är en kvalitativ studie där datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med nio anestesisjuksköterskor. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes vilket resulterade i fyra kategorier: Är en trygghet vid svår intubation och underlättar handledning, Gammal vana och upplevda svårigheter att handha videolaryngoskop, Kan minska skador och vara skonsammare för patienten, och Begränsatantal och avsaknad av rutiner minskar användandet. Denna studie visar att anestesisjuksköterskor upplevde att videolaryngoskop är ett bra hjälpmedel vid intubation men även vid handledning och utbildning. För att stärka patientsäkerheten behöver videolaryngoskop användas mer, vilket kan tydliggöras med uppdaterade rutiner. Författarna till denna studie menar att mer forskning inom området behövs varför anestesisjuksköterskor väljer att inte använda videolaryngoskop. / To manage and establish a patient's airway is included in the competence description for anesthesia nurses. Videolaryngoscope have been developed to make it easier to establish a safe airway by intubation. A proper handling and use of videolaryngoscopes reduces patientrisks and increases patient safety. The aim of this study was to investigate anesthesia nurses experiences of intubating with videolaryngoscope. This is a qualitative study where the data collection consisted of semi-structured interviews with nine anesthesia nurses. A qualitative content analysis was made, which resulted in four categories: Is a security in case of difficultintubation and facilitates guidance, Old habits and perceived difficulties to handle, Can reduce injuries and be gentler for the patient, and Limited number and lack of routines reduces usage. This study shows that anesthesia nurses experienced that videolaryngoscopes are a good helping instrument for intubation but also for tuition and training. To strengthen patient safety, videolaryngoscopes need to be used more often, which can be clarified with updated routines. The authors of this study believe that more research in the field is needed, which is why anesthesia nurses choose not to use videolaryngoscopes.

Background: In 2019, a new coronavirus broke out worldwide and caused a pandemic. It has been shown that this patient group requires more time for supervision and nursing than other patient groups who are cared for in intensive care units. Nurses who have cared for patients with coronavirus have shown psychological and physical strain.Purpose: to shed light on nurses' experiences of caring for patients with Covid-19 in intensive care unitsMethod: Qualitative inductive approach based on unprocessed material in the form of descriptive blogs from the internet. Data were analyzed according to a manifest content analysis.Results: The results revealed an overall theme: "Being nurses in the front line". Furthermore, three categories and seven subcategories emerged. The categories that emerged were: "The virus causes changes in work and private life", " To care for seriously ill patients where many die " and " To experience an unreasonable workload ".Conclusion: The degree project can be seen as a contribution to creating an understanding of the complex work environment that prevailed during today's first pandemic outbreak in the world and nurses' experiences of caring in this situation. Through its foundation in analysis of qualitative research, this can be made possible and contribute to creating tools for nurses in the future to handle similar situations and reduce the risk of ill health. / Bakgrund: År 2019 bröt ett nytt coronavirus ut världen över och orsakade en pandemi. Det har påvisats att denna patientgrupp kräver mer tid till övervakning och omvårdnad än andra patientgrupper som vårdas på intensivvårdsavdelningar. Sjuksköterskor som vårdat patienter med coronavirus har påvisat psykologiska- och fysiska påfrestningar. Syfte: att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med Covid-19 på intensivvårdsavdelningar Metod: Kvalitativ induktiv ansats utifrån obearbetat material i form av beskrivande bloggar ifrån internet. Data analyserades utefter en manifest innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom ett övergripande tema: ”Att vara sjuksköterskor i frontlinjen”. Vidare framkom tre kategorier och sju subkategorier. Kategorierna som framkom var: ”Viruset orsakar förändringar i arbete och privatliv”, ”Att vårda svårt sjuka patienter där många dör” samt ”Att uppleva orimlig arbetsbelastning”.Slutsats: Examensarbetet kan ses som ett bidrag till att skapa en förståelse för den komplexa arbetsmiljö som var rådande under nutidens första pandemiutbrott i världen och sjuksköterskors upplevelser av att vårda i denna situation. Genom sin grund i analys av kvalitativ forskning kan detta möjliggöras och bidra till att i framtiden skapa verktyg för sjuksköterskor att hantera liknade situationer och reducera risken för ohälsa.

Bakgrund: Att vårda patienter i vaket tillstånd kräver större förberedelser och hänsyn på operationssalen. Operationssjuksköterskor behöver tillgodose patienten och ge god omvårdnad och samtidigt säkerställa en säker och steril högteknologisk miljö. Studier har visat att patienters upplevelse under operation påverkas av operationssjuksköterskans bemötande. Genom att öka medvetenhet och kunskap om operationssjuksköterskans möte med vakna patienter intraoperativt kan patienters upplevelse under operation förbättras.  Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som genomgår kirurgi i vaket tillstånd.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med elva stycken operationssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier: Att patienten är i fokus och direkt få ett kvitto på arbetet, Att sträva efter ett gott samarbete och professionalitet inom teamet, Att vilja minska oro och skydda patienten, Att vara lyhörd och ge patienten möjlighet till delaktighet Slutsats: Denna studie visade att operationssjuksköterskorna lade fokus på patienten då de genomgick kirurgi i vaket tillstånd och de ville vara lyhörda för patientens behov för att ge dem en bra upplevelse. De ville skydda patienten från obehag och även verka som patientens företrädare.

Introduktion: Under Covid-19-pandemin var det besöksförbud på de flesta intensivvårdsavdelningar (IVA) och ett stort flöde av smittade patienter. Närståendes fysiska besök ersattes med videosamtal och andra digitala kommunikationslösningar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva IVA-sjuksköterskors erfarenheter av digital kommunikation med närstående och patienter under Covid-19 pandemin i samband med besöksförbud. Metod: En induktiv kvalitativ intervjustudie med åtta IVA-sjuksköterskor genomfördes och materialet transkriberades ordagrant. Det transkriberade materialet analyserades med en konventionell innehållsanalys. Resultat: När pandemin uppkom såg IVA-sjuksköterskor att det fanns ett behov av kommunikationsvägar med närstående vid införande av besöksförbud, vilket gjorde att videosamtal ersatte närståendes tidigare fysiska avdelningsbesök. Närståendes virtuella kontakt med patienten och IVA-sjuksköterskor ökade delaktigheten och förståelsen för patientens vård och situation på IVA. IVA-sjuksköterskors erfarenheter påvisade att digital kommunikation fungerade tillfredsställande med närstående och patienter under pandemin. Slutsats: Närståendes delaktighet, förtroende och förståelse till patientens IVA-vistelse förbättrades ju mer de tilläts att deltaga i patientens vård genom digital kommunikation då det var besöksförbud. / Introduction: During the Covid-19-pandemic, most intensive care units (ICU) were prohibited from visiting and there was a large flow of infected patients. Relatives’ physical visits were replaced by digital communication solutions, for example video calls. Aim: This study aimed to describe ICU nurses' digital communication experiences with relatives and patients during the Covid-19 pandemic during prohibited from visiting. Method: An inductive qualitative interview study of eight ICU-Nurses' was conducted, and the material was transcribed verbatim. The content analysis performed on the transcribed material had a conventional approach. Results: When the pandemic arose the ICU-Nurses' saw that there was a need for communication channels with relatives' when the prohibitions from visiting was introduced, which meant that video calls replaced relatives' previous physical ward visits. Relatives' virtual contact with the patient and ICU-nurses increased their participation and understanding of the patient's care and situation in the ICU. The experiences from ICU-Nurses' showed that digital communication worked satisfactorily with relatives and patients during the pandemic. Conclusion: Relatives' participation, trust and understanding of the patient's ICU stay improved the more they were allowed to participate in the patient's care through digital communication when there is a restraining order.

Bakgrund: Intensivvårdspatienter riskerar att drabbas av ögonkomplikationer tidigt i vårdförloppet till följd av medicinska behandlingar och uteblivna omvårdnadsåtgärder. Ögonkomplikationerna riskerar att orsaka ett onödigt vårdlidande.   Syfte: Att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder som specialistsjuksköterskan kan utföra för att reducera risken för utvecklandet av ögonkomplikationer inom intensivvården.   Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på elva kvantitativa studier. För litteraturstudiens dataanalys tillämpades en kvantitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En kvalitetsgranskning av det samlade materialet genomfördes enligt GRADE.   Resultat: I resultatet framkom fyra huvudteman av interventioner som var protokoll, fuktkammare (MC), vitamin A (VAEO) samt artificiella tårsubstitut. Artificiella tårsubstitut delades upp i tre subteman som var koksaltlösning, ögondroppar samt ögongel. Majoriteten av åtgärderna som studerades var effektiva i jämförelse med befintlig rutinvård. Protokoll och MC visade sig ha bäst effektivitet följt av artificiella tårsubstitut.   Slutsats: Patienter inom intensivvården riskerar att utveckla ögonkomplikationer vilka kan minimeras med individanpassade omvårdnadsåtgärder. Avsaknad av rutiner för ögonvård riskerar att skapa ett onödigt vårdlidande för intensivvårdspatienter. För att minska den risken kan evidensbaserade protokoll implementeras. Dessa kan bistå specialistsjuksköterskor att initiera preventiva omvårdnadsåtgärder och identifiera ögonkomplikationer samt bidra med bestående följsamhet. Vilka omvårdnadsåtgärder som är mest effektiva är ännu oklart och ett framtida forskningsområde. / Background: Intensive care patients are early post-admission susceptible to developing eye complications due to medical treatments and missed care measures. These eye complications may lead to unnecessary suffering.   Purpose: To investigate which nursing interventions the specialist nurse can perform to reduce the risk of developing eye complications in the intensive care unit.   Method: A descriptive literature study based on eleven quantitative studies. For the literature study data analysis, a quantitative content analysis with inductive approach was used. For quality assessment the GRADE system was used.   Results: The result showed four main themes of interventions which were protocol, moisture chamber (MC), vitamin A (VAEO) and artificial tear substitutes. Artificial tear substitutes were divided into the three subthemes: saline solution, eye drops and eye gel. The majority of nursing interventions in the study were effective in comparison with pre-existing routine care strategies. Protocolized care and the use of MC proved to be the most effective interventions, followed by the use of artificial tear substitutes.   Conclusion: Intensive care patients are at risk of developing eye complications that can be minimized with individually tailored nursing interventions. A lack of routine eye care can lead to unnecessary suffering for these patients. To reduce this risk, evidence-based protocols can be implemented. These can aid nurses to initiate preventive interventions and to identify eye complications and also contribute to higher compliance. Which interventions that are the most effective and when they should be implemented is still unclear and a subject for further research.