Bakgrund: Som specialistsjuksköterska i anestesi och intensivvård ingår det i arbetsuppgifterna att bistå larmverksamheten inom sjukhuset. Att delta vid akutlarm innebär för specialistsjuksköterskorna, att i en akut situation behöva förflytta sig från den trygga sfären på ordinarie arbetsplats. Detta betyder att de ställs inför nya utmaningar som kan påverka upplevelsen av att delta i larmteamet. Internationellt var forskning inom området knapphändig och det hittades inga studier med inriktning på intrahospitala akutlarm i Sverige. Syfte: Studiens syfte var att beskriva specialistsjuksköterskans upplevda utmaningar att delta innan, under och efter intrahospitala akutlarm. Metod: I denna studie användes kvalitativ ansats med deskriptiv design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem anestesisjuksköterskor och fem intensivvårdssjuksköterskor. Analysen genomfördes med induktiv kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Fyra kategorier framkom i analysprocessen; Organisatoriska utmaningar; Utmaningar i arbetsmiljön; Utmaningar i teamet samt Känslomässiga och mentala utmaningar. Specialistsjuksköterskorna upplevde utmaningar med anestesiologens jourrutiner, vilket kunde riskera att intubation fördröjdes när behov uppstod. Det beskrevs praktiska utmaningar med mycket utrustning som fraktades till akutlarmet. På plats vid akutlarmet upplevdes samarbetet mellan larmteam och avdelningspersonal som en utmaning och det fanns en känsla av höga förväntningar hos specialistsjuksköterskorna. Slutsats: Specialistsjuksköterskorna upplevde akutlarmen som en arbetsuppgift med många utmaningar. Höga förväntningar, stort ansvar för patientsäkerhet och samarbete beskrevs i deltagarnas upplevda utmaningar. Tillsammans med fortsatt forskning skulle studiens resultat kunna leda till förbättringsåtgärder och verksamhetsutveckling för vårdpersonalen som deltar vid intrahospitala akutlarm. / Background: As a nurse specialist in anesthesia and intensive care, a part of the work is to assist the emergency alarms within the hospital. Participating in an emergency alarm team means for the nurse specialist, having to move from the safe sphere of the regular workplace This means that they are faced with new challenges that can affect the experience of participating in the emergency team. Internationally, research in the field was scarce and no studies focusing on intra-hospital emergency alarms were found in Sweden. Aim: The purpose of the study was to describe the specialist nurse's perceived challenges in participating before, during and after intra-hospital emergency alarms. Method: In this study, a qualitative approach with a descriptive design was used. Semi-structured interviews were conducted with five anesthesia nurses and five intensive care nurses. The analysis was carried out with inductive qualitative content analysis. Findings: Four categories emerged in the analysis process; Organizational challenges; Challenges in the work environment; Challenges in the team as well as Emotional and mental challenges. The nurse specialists experienced challenges with the anesthesiologist's on-call routines, which meant delayed intubation on occasions where there was a need. Practical challenges with a lot of equipment to be transported to the emergency call were described by the participants. On site at the emergency call, the cooperation between the emergency alarm team and department staff was perceived as a challenge. There was a feeling of high expectations among the nurse specialists. Conclusion: The nurse specialists experienced the emergency alarm as a work task with many challenges. High expectations, great responsibility for patient safety and cooperation were described in the participants' perceived challenges. Together with continued research, the results of the study could lead to improvement measures and business development for the healthcare staff who participate in intra-hospital emergency alarms.

Introduktion: Anestesisjuksköterskans roll prehospitalt är att vårda den kritiskt skadade patienten. De kan bidra till prehospital vård med goda kunskaper i avancerad luftvägshantering, vana att använda potent analgetika, anestesimedel och innehar erfarenhet av avancerad smärtbehandling. Ambulanser i Sverige idag är främst bemannade med specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, men även grundutbildade sjuksköterskor förekommer. De har uttryckt efterfrågan efter mer utbildning och resurser vad det gäller smärtlindring prehospitalt. Flera studier har påvisat att smärtlindring prehospitalt som bristfällig. Bristfällig smärtlindring kan leda till svåra komplikationer för patienten. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att jobba utifrån patientens unika behov, förbereda och hantera de utmaningar som kan manifesteras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av att smärtlindra vuxna patienter med svår smärta prehospitalt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design genom semistrukturerade intervjuer användes i denna studie. Intervjuerna analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre kategorier – bedömning och anpassning av smärta, kompetens och erfarenhet påverkar den smärtlindring som patienten erhåller, smärtlindringens emotionella och psykologiska aspekt– med nio subkategorier. Slutsats: Anestesisjuksköterskor som deltog i denna studie beskriver att de besitter kompetens och har erfarenhet att möta de utmaningar som finns med prehospital smärtlindring. De tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt och utgår från patientens behov och aktuella situation vid smärtlindring. Anestesisjuksköterskor kan med sin kompetens och kunskap bidra med utbildning och utveckling i prehospitala verksamheter för att på sätt förbättra omhändertagandet av patienten.

The Swedish Red Cross (SRK) plays an important humanitarian role by selling donated clothes in order to collect more money to help people in need. An extended network of 251 second-hand stores is built nationwide, where donors leave their clothes and buyers can buy them at competitive prices. However, an amount of these clothes remain unsold and ends up being shipped to textile recycling centers. The organization plans to build some Regional Sorting Facilities, where a careful sorting will take place and the clothes will be stored, until they will be redistributed to other stores within thecountry.This project aims to find the optimal number and location of these facilities in a way that the transportation cost from stores to facilities is minimized. SRKs Logistics Department operationalizes this aim to the following objective: place a minimum number of facilities such that at least 50% of the stores or 50% of the produced revenues are reached in less than 90 minutes of driving time. Thus, modern GIS software is used in a Location-Allocation analysis to solve the p-median problem. The core of the methodology in this thesis is the well known Vertex Substitution heuristic algorithm (Teitz & Bart).Empirical evaluations of seven (7) scenarios comprised of optimally placing an increasing number of facilities from one (1) to seven (7) reveal that five (5) facilities is sufficient to meet the operational objective with the minimal number of resources/facilities. The solutions for all scenarios are analyzed in terms of statistics (Key Performance Indicators) and are illustrated on maps.

Anestesisjuksköterskan ansvarar för att förebygga skador hos patienter under generell anestesi. En fruktad komplikation är awareness, oavsiktlig vakenhet undergenerell anestesi, vilket kan orsaka vårdlidande hos patienter. Syftet var att undersöka hur anestesisjuksköterskan kan förebygga intraoperativ awareness hos patienter under generell anestesi. Studien är en systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats. Sökningar gjordes i CINAHL och PubMed, 14 artiklar inkluderades. Det framkom tre teman: övervakning av anestesidjup, farmakologiska faktorer och icke-farmakologiska faktorer. Resultatet visar att enbart klinisk övervakning inte är tillräckligt för att övervaka anestesidjupet. Användning av bispectral index (BIS) och auditory evoked potentials index (AAI) har visats vara effektiva metoder för att förebygga awareness vid total intravenös anestesi (TIVA). Vid inhalationsanestesi är övervakning med endtidala anestesigaskoncentrationen (ETAC) mer effektivt än BIS. Inhalationsanestesi har visat lägre förekomst av awareness än TIVA. Muskelrelaxantia bör bara användas när det är nödvändigt eftersom det är en av de främsta orsakerna till awareness. Bensodiazepiner minskar troligen förekomsten av awareness. Den mänskliga faktorn har visat sig spela stor roll för att förebygga awareness där läkemedelsadministrering, handhavandefel av anestesiutrustning, okunskap och oerfarenhet om fenomenet är några exempel. Musikterapi har visat goda resultat när det gäller att förebygga awareness. För att minska risken för vårdlidande hos patienter bör anestesisjuksköterskan använda de metoder som har visat goda resultat för att skapa bästa tänkbara förutsättningar för säker vård. Vården bör bedrivas kostnadseffektivt med hänsyn till miljön, men inte på bekostnad av patientsäkerhet och god vård för patienter. / The nurse anesthetist is responsible for preventing injuries in patients under general anesthesia. A feared complication is awareness, accidental wakefulness under general anesthesia, which can cause suffering from care in patients. The objective was to study how the nurse anesthetist can prevent intraoperative awareness in patients under general anesthesia. The study is a systematic literature review with a quantitative design. Searches were made in CINAHL and PubMed, 14 articles were included. Three themes emerged: monitoring depth of anesthesia, pharmacological factors and non-pharmacological factors. The result shows that clinical monitoring alone is not sufficient to monitor the depth of anesthesia. Use of bispectral index (BIS) and auditory evoked potentials index (AAI) have been shown to be effective methods for preventing awareness in total intravenous anesthesia (TIVA). In case of inhalation anesthesia, monitoring with end-tidal anesthetic concentration (ETAC) is more effective than BIS. Inhalation anesthesia has shown a lower incidence of awareness than TIVA. Muscle relaxants should only be used when necessary as it is one of the main causes of awareness. Benzodiazepines probably reduce the incidence of awareness. The human factor has been shown to play a major role in preventing awareness, where drug administration, handling errors of anesthesia equipment, inadequate knowledge and inexperience about the phenomenon are some examples. Music therapy has shown good results when it comes to preventing awareness. To reduce the risk of suffering in patients, the nurse anesthetist should use the methods that have shown good results to create the best possible conditions for safe care. Care should be carried out cost-effectively with regard to the environment, but not at the expense of patient safety and good care for patients.

Bakgrund: Postoperativ shivering är ett fenomen som uppstår hos patienter efter kirurgi och anestesi, vilket innebär muskeltremor som får patienten att darra eller huttra okontrollerat. Shivering kopplas ofta till hypotermi även om det ensamt inte helt kan förklara uppkomsten. Det har en negativ effekt på läkningsprocessen, men är också obehagligt och gör att patienten lider. En del patienter beskriver upplevelsen som det värsta de har varit med om. Syfte: Att sammanställa anestesisjuksköterskans åtgärder för att förebygga shivering hos den postoperativa patienten. Metod: Vi har antagit induktiv ansats och gjort en systematisk litteraturöversikt, syntetiserat kvantitativ data som sammanställts i en metaanalys och narrativ syntes. Från artiklar som har liknande design och refererar till samma fråga eller intervention. Behandlingar och insatser kallas interventioner, vilket är ett brett begrepp och inkluderar både medicinska och omvårdnadsmässiga behandlingar för att förebygga och behandla postoperativ shivering. Resultat: För att kunna nå syftet att sammanställa åtgärder, behövdes först orsaker identifieras. Två kategorier identifierades, omvårdnadsåtgärder samt farmakologiska åtgärder, med tillhörande koder. Att åtgärda hypotermi, riskbedöma sårbara patientgrupper, ge premedicinering samt analgesi, ha en medvetenhet kring vätskebehandling samt övervakning av anestesidjup ansågs vara åtgärder för att förebygga postoperativ shivering. Olika läkemedel ger olika resultat i det postoperativa måendet. Slutsats: Mycket talar för att nedkylning och smärta måste motverkas för att minska shivering och bör behandlas preventivt. Medvetenheten kring vikten av temperaturövervakning bör ökas. Studien kom även fram till att en begreppsdefinition och standardmetod att behandla postoperativ shivering är önskvärt. / Background: Postoperative shivering is a phenomenon that occurs in patients after surgery and anesthesia, which means muscle tremors that cause the patient to tremble or shake uncontrollably. Shivering is often linked to hypothermia, although it alone cannot fully explain its occurrence. It has a negative effect on the healing process, but is also unpleasant and causes the patient to suffer. Some patients describe the experience as the worst they have been through. Aim: To compile the anesthesia nurse's measures to prevent shivering in the postoperative patient. Method: We have adopted an inductive approach and performed a systematic literature review, synthesized quantitative data compiled in a meta-analysis and narrative synthesis. From articles that have a similar design and refer to the same question or intervention. Treatments and efforts are called interventions, which is a broad term and includes both medical and nursing treatments to prevent and treat postoperative shivering. Results: In order to achieve the aim of compiling measures, causes first needed to be identified. Two categories were identified, nursing measures and pharmacological measures, with associated codes. Correcting hypothermia, risk assessment of vulnerable patient groups, giving premedication and analgesia, having an awareness of fluid treatment and monitoring the depth of anesthesia were considered measures to prevent postoperative shivering. Different drugs give different results in the postoperative mood. Conclusion: Much suggests that cooling and pain must be counteracted to reduce shivering and should be treated preventively. Awareness of the importance of temperature monitoring should be increased. The study also concluded that a conceptual definition and standard method to treat postoperative shivering is desirable.

Bakgrund: Sedering används ofta som komplement till regional och lokal anestesi. Sedering kan ges av anestesipersonal (ACS) eller genom patientkontrollerad sedering (PCS). Denna litteraturöversikt syftar till att jämföra dessa metoder. Syfte: Att jämföra patientkontrollerad sedering med sedering given av anestesipersonal avseende skillnad i maximalt sederingsdjup, total läkemedelsdos och tid till utskrivning. Metod: Systematisk litteraturöversikt med narrativ syntes. Litteratursökning i databaserna Pubmed, CINAHL, Scopus och Embase. Det primära utfallet var maximalt sederingsdjup. Sekundära utfall var total läkemedelsdos, samt tid till utskrivning från uppvakningsavdelning. Resultat: 10 studier inkluderades i resultatet (totalt 717 patienter). Studierna hanterar olika ingrepp såsom koloskopier, bronkoskopier och ledplastik. Majoriteten av studierna visade signifikanta skillnader till PCS-gruppernas fördel, med ett ytligare sederingsdjup, en lägre total läkemedelsdos och en kortare tid till utskrivning från uppvakningsavdelning. Stor spridning sågs inom alla grupper gällande total läkemedelsdos. Diskussion/ slutsatser: Resultatet stöds av liknande studier. Ett ytligare sederingsdjup leder till mindre risk för biverkningar för patienten. Eftersom PCS återger ett visst självbestämmande till patienten, ger denne möjlighet att själv välja sederingsdjup i stunden, samt att patienten ges beslutet att tacka ja eller nej till PCS gör att denna sederingsmetod blir ett sätt att arbeta personcentrerat. Vidare forskning krävs, exempelvis större RCT och studier angående patienters upplevelser av PCS. Nyckelord: Patientkontrollerad sedering, sederingsdjup, läkemedelsdos, utskrivningstid, personcentrerad vård / Background: Sedation is often used as a supplement to regional and local anesthesia. Sedation can be given as anesthesia personnel-controlled sedation (ACS) or as patient-controlled sedation (PCS). This systematic review aims to compare these methods. Aim: To compare patient-controlled sedation with anesthesia personnel-controlled sedation regarding maximum depth of sedation, total drug dose and time to discharge. Methods: Systematic review with narrative synthesis. The research material was collected from Pubmed, CINAHL, Scopus and Embase. Primary outcome was maximum depth of sedation. Secondary outcomes were total drug dose and time to discharge from PACU (post anesthesia care unit). Result: 10 trials were included in the result (a total of 717 patients). The trials handle various procedures such as colonoscopies, bronchoscopies and arthroplasty. The majority of the trials showed significant differences in favour of PCS, with a lighter depth of sedation, a lower total drug dose and a shorter time to discharge from PACU. Regarding total drug dose, a large fluctuation was seen in all groups. Discussion/ conclusion: The result is supported by similar trials. A lighter depth of sedation reduces the risk of side effects for the patient. PCS is a way to practice person-centered care, when power is given back to the patient to freely choose the depth of sedation. The patient is also given the decision to say yes or no to PCS. Further research is required, for example larger RCT:s and studies regarding patients experiences of PCS. Keywords: Patient-controlled sedation, depth of sedation, drug dose, time to discharge, person-centered care

Perioperativ överrapportering associeras allt mer till säker vård, kvalitet och effektivitet. Bristande överrapportering medför en ökad risk för fördröjd- och felaktiga åtgärder, komplikationer och förlängd vårdtid för patienten. Fundamentals of Care används som teoretiskt stöd för att förstå och förklara vårdkontexten och dess påverkan på överrapporteringen samt belysa den enskilde anestesisjuksköterskans ansvar.  Syfte Syftet är att belysa anestesisjuksköterskans uppfattning om faktorer som påverkar överrapporteringen under den perioperativa vården.   Metodbeskrivning Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats. Metoden valdes då den ansågs lämplig för att på ett systematiskt sätt skapa en överblick över publicerad forskning inom området. PEO-modellen användes som stöd vid skapandet av studiens sökstrategier och guidade vilka nyckelord från syftet som var centrala i sökprocessen. Inkluderade artiklar analyserades med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).    Resultat De faktorer som påverkar överrapportering enligt anestesisjuksköterskors uppfattning utformade tre kategorier med tillhörande subkategorier. Faktorer relaterade till arbetsmiljö, faktorer relaterade till arbetskultur och faktorer relaterade till överrapporteringens innehåll. De faktorer som påverkar överrapporteringsprocessen härleds främst till organisationen och dennes ansvar att skapa en miljö och kultur som främjar utförlig överrapportering och somliga faktorer härleds till den enskilde anestesisjuksköterskan och dennes ansvar.   Slutsats Överrapporteringen är en komplex process där fler faktorer påverkar överrapporteringens kvalitet. Kunskap gällande vilka faktorer som påverkar överrapportering skapar medvetenhet, belyser förbättringsområden inom perioperativ överrapportering vilket bidrar till säker vård. / Background  Handover in perioperative care is increasingly associated with safe care, quality and efficiency.  Lack of handover entails an increased risk of delayed and incorrect measures, complications and extended care time for the patient. Fundamentals of care is used as theoretical support to understand and explain the care context and its impact on the handover as well as highlight the responsibility of the individual nurse anesthetist.    Aim   The purpose is to investigate the anesthesia nurse's perception of factors that influence handovers during perioperative care.     Methods  The study is a systematic review. The method was chosen as it was considered suitable for overview of published research in the field. The PEO model was used to design the study's search strategies and guided keywords was also central to the search process. 18 articles were analyzed using manifest qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004).     Results  The factors that influence the handover process according to the perception of anesthesia nurses formed three categories with associated subcategories. Factors related to work environment, factors related to work culture and factors related to the content of the handover. Factors that affect the handover process are mainly derived from the organization and its ability to create an environment that promotes detailed handover. Further some factors are derived from the individual nurse anesthetists and their responsibilities.    Conclusion  Handover is a complex process where several factors might affect the quality of the process. Knowledge regarding which factors that influence the handover process creates awareness, highlights areas for improvement within peri-operative handover and thereby contributes to safe care.

Inom hälso- och sjukvårdsområdet såväl som inom många andra yrkesområden förs idag en diskussion om säkerhet och hur denna kan upprätthållas. Anestesisjukvården är inget undantag. Den största delen av debatten ligger på en lednings eller chefsnivå, där man pratar om hela system som måste omarbetas för att finna en säkrare miljö för patienter och yrkesverksamma. Syftet med denna studie var att belysa och beskriva de metoder som de kliniskt verksamma inom anestesisjukvården kan använda sig av för att ge en så säker vård som möjligt till patienten i samband med anestesi. Metoden var en litteraturstudie som bygger på tio vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att de fem metoder som används är incidensrapportering, checklistor, teamträning, fortbildning med och utan simulatorer samt utökat användande av videoteknik. Det visade sig att dessa metoder inte är nya. Samma metoder finns beskrivna i litteraturen sedan 1970-talet men de har vidareutvecklats. / In health care as well as in many other professions today there are a debate going on about safety management and preventive safety work. The anaesthesia department is no exception.The main discussion is on the level of leadership, and it is about how to change whole systems so the environment around the patient and the professional work will be safer. The purpose of this literature review was to elucidate and describe the methods the anaesthetisa workers can use to give the patient as safe anaetsthesia care as possible. Our method was a literature review based on ten scientific articles. The result showed five different methods, incident reporting, checklists, theoretical as well as practical education with and without simulators and more use of video technique. The methods described were not new, they had been discussed in the literature sins 1970, but they have been developed.

Introduktion: Ångest och oro är vanliga känslor föräldrar upplever i samband med sitt barns sövning och det finns ett tydligt samband mellan föräldrarnas ångest och barnets oro i samband med sövning. Lugna föräldrar skulle resultera i lugnare barn och därmed också säkrare sövningar och en mer positiv upplevelse i samband med sövningen. Den anestesiologiska omvårdnaden ska planeras så att omvårdnadsbehovet definieras hos patient och anhöriga. Som anestesisjuksköterskor behöver vi en ökad förståelse och mer kunskap om hur föräldrar upplever att närvara vid sitt barns sövning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelse av att närvara vid sitt barns sövning inför operation eller undersökning i narkos. Metod: En kvalitativ studie gjordes och semistrukturerade intervjuer hölls med nio föräldrar. Framkommen data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i en övergripande kategori: Det är betydelsefullt att omges av närvarande och inkännande personal och tre subkategorier: Information i stunden inger trygghet, Känner tillit till personalen och Känna ångest och hjälplöshet. Föräldrarna kände en stor tillit till personalens kompetens men många upplevde ändå en känsla av hjälplöshet över att inte kunna hjälpa sitt barn i en svår stund. Information ökade trygghetskänslan och anestesisjuksköterskorna behöver försäkra sig om att informationen gått fram. Det viktigaste i situationen var att personalen på salen var närvarande och såg både föräldern och barnet. Slutsats: I en annorlunda och otrygg situation beskrev föräldrarna betydelsen av att träffa närvarande och inkännande ansestesi personal. Det är därför viktigt att som anestesisjuksköterska bedriva personcentrerad vård och utgå från barnet och föräldrarnas behov.

ABSTRACT  Background: ICU diaries are initiated by critical care nurses to document events that take place during patients’ ICU stays with the aim to help patients recall memories of what happened. The relationship dimension in the Fundamentals of Care (FoC) framework begins with the ability of nurses to connect with patients, and through this connection, nurses try to meet and help the patient to meet his/her fundamental needs. The role of ICU diaries in establishing a nurse-patient relationship is unknown. Aim: The aim of the study was to examine the use of the ICU diary as a tool to strengthen nurse-patient relationships.  Method: A literature review with inductive content analysis of 20 primary articles. The results were interpreted and discussed using the establishing relationship dimension of the FoC framework. Findings: The statements of patients and nurses about the use of diaries reflect a strong nurse-patient relationship dimension. When combined with ICU follow-up sessions, the relationship is further strengthened, as there is more understanding and knowledge of the bond retrospectively. Conclusion: All elements of the FoC establishing relationship dimension, namely focus, knowing, trusting, anticipating and evaluating are visible in the diaries, and several statements by nurses suggest that using the diaries may have a positive effect on the nurse-patient relationship. However, to what extent the nurse-patient relationship is strengthened by the use of the diaries is less clear and remains an open question. To answer this question, controlled comparative studies would be required. / SAMMANFATTNING Bakgrund: IVA-dagböcker initieras av intensivvårdssjuksköterskor för att dokumentera vad som händer under en patients IVA-vistelse, med syftet att hjälpa patienter att senare komma ihåg vad de varit med om. Dimensionen etablera vårdrelation i ramverket Fundamentals of Care (FoC) börjar med sjuksköterskors förmåga att anknyta till patienter, och genom denna anknytning försöker sjuksköterskorna att möta och hjälpa patienten för att tillfredsställa dennes fundamentala behov. Det är inte känt vilken roll IVA-dagbok spelar i att etablera en vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Syfte: Studiens syfte var att undersöka användning av IVA-dagbok som ett verktyg för att stärka vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Metod: Litteraturöversikt med induktiv innehållsanalys av 20 originalartiklar. Resultaten tolkades och diskuterades inom ramen för FoC-dimensionen etablera vårdrelation. Resultat: Det patienter och sjuksköterskor säger om användning av IVA-dagbok ger uttryck för en stark vårdrelation. När dagboken efter att patienten skrivits ut används vid uppföljning på IVA stärks denna relation ytterligare, eftersom uppföljningen leder till att patienten får en fördjupad förståelse och kunskap om den vårdrelation som etablerats under vistelsen på IVA. Slutsats: Alla element i FoC-dimensionen etablera vårdrelation (vara närvarande, vara påläst, skapa förtroende, förutse behov, reflektera och utvärdera) är synliga i det patienter och sjuksköterskor säger om dagbok. Utsagor från flera sjuksköterskor tyder på att användning av IVA-dagbok kan ha en positiv effekt på vårdrelationen, men i vilken utsträckning dagboken stärker relationen är mindre klart och fortsätter att vara en öppen fråga. För att besvara denna fråga skulle kontrollerade jämförande studier behövas.