Diss. (sammanfattning) Stockholm : Kungliga Tekniska högskolan, 2007. / Härtill 5 uppsatser.

Förtroendearbetstid är en form av flexibel arbetstidsmodell som blivit vanligare i dagens samhälle. Författarna har i denna undersökning genomfört semistrukturerade intervjuer av anställda konsulenter i en statlig myndighet i Sverige. Intervjudeltagarna som samtliga har förtroendearbetstid arbetade i tre olika distrikt, två kvinnor och sju män valdes genom ett målinriktat urval. Med denna studie har författarna avsett att i en statlig myndighet undersöka konsulenters upplevelse av att ha förtroendearbetstid, samt hur förtroendearbetstidens påverkan på balansen mellan arbetsliv och privatliv upplevs. Det empiriska materialet analyserades genom en kvalitativ tematisk analys. Resultatet visade att merparten av konsulenterna upplevde förtroendearbetstiden som en fördelaktig arbetsform. Trots att arbetet i perioder innebar hög arbetsbelastning, var upplevelsen ändå att förtroendearbetstiden tack vare den höga graden av egenkontroll och frihet, möjliggjorde balans mellan arbetsliv och privatliv.

Psykisk ohälsa förstås idag som ett stort samhällsproblem som också får utslag på arbetsmarknaden. I mars 2016 fick arbetsgivarna ett ökat ansvar för medarbetarnas välmående. Denna studie undersöker hur arbetsledningen på en arbetsplats där det finns en uttalad ambition att sänka sjuktalet resonerar kring hälsa och arbetsliv, med särskilt fokus på psykisk ohälsa. Studien är kvalitativ och utgår i huvudsak från intervjuer och textmaterial i form av publicerade artiklar på myndighetens intranät. Studiens syfte är att granska hur ledningen förstår och hanterar medarbetares psykiska ohälsa. Min studie visar hur ansvaret för medarbetares hälsa på olika sätt förskjuts och förhandlas. Cheferna ser sitt arbetsgivaransvar som en självklarhet, samtidigt som de också förstår den psykiska ohälsan som ett större samhällsproblem som ligger utanför deras kontroll. Orsaken till varför medarbetare mår dåligt blir därför av vikt. Ett nära ledarskap, medarbetares inställning och en viss reglering av privatlivet förstås vara möjliga lösningar på medarbetares psykiska ohälsa, liksom flexibel arbetstid samt att gå ner i arbetstid. Ytterst får också medarbetarna själva en central roll när det kommer till att lösa stress och ohälsa på arbetsplatsen och uppsatsen visar hur diskursen om psykisk ohälsa i arbetslivet kan kopplas till en större samhällsprocess om individens ansvar för sin egen hälsa.

Denna studie syftar till att undersöka vilken betydelse som flexibla arbetstider kan ha för möjligheten att kombinera arbetsliv och privatliv och i förlängningen arbetstagares upplevda hälsotillstånd. Studiens frågeställningar är: På vilket sätt underlättar eller hindrar flexibla arbetstider möjligheten för intervjupersonerna att kombinera arbetsliv och privatliv? Hur upplever intervjupersonerna att denna kombination påverkar deras hälsotillstånd? För att undersöka detta genomfördes åtta intervjuer med personer som arbetar på samma företag, där de har ett flexibelt arbetstidssystem.   I ett samhälle som präglas av allt högre krav på individen är balansen mellan arbetsliv-privatliv ett både viktigt och aktuellt ämne att undersöka. Tidigare studier visar å ena sidan att flexibla arbetstider är positivt för balansen mellan arbetsliv och privatliv och i förlängningen arbetstagares hälsotillstånd. Å andra sidan visar studier att flexibla arbetstider kan upplevas som stressande och därmed påverka hälsotillståndet negativt. Studien grundas i teorin om Work Life Balance som redogör för hur man kan få ihop arbetsliv och privatliv.   Analysen i vår studie bygger på teorins tre källor till konflikt: den tidsbaserade konflikten, belastningskonflikten samt den beteendebaserade konflikten. Resultaten visar att den tidsbaserade konflikten och belastningskonflikten går in i varandra och att det är individuellt huruvida dessa konflikter uppstår. Resultatet visar även att intervjupersonernas upplevda grad av kontroll är viktig för hur dessa två konflikter tar sig i uttryck. I studien kunde vi inte identifiera en beteendebaserad konflikt. Studien visar även att intervjupersonerna upplever att de med flexibla arbetstider lättare kan kombinera arbetsliv och privatliv och därmed styra hur de ska undvika en konflikt. Utan ett flexibelt arbetstidssystem menar intervjupersonerna att det skulle vara svårare för dem att kombinera de två sfärerna vilket de tror skulle påverka deras psykiska hälsotillstånd negativt. Studien visar däremot att intervjupersonerna upplever att flexibla arbetstider inte har någon direkt inverkan på det fysiska hälsotillståndet.

Forskning har visat att närmare en fjärdedel av alla ungdomar som avslutat sin utbildning inom gymnasiesärskolan står utan arbete, studier eller annan sysselsättning, och att gymnasiesärskolans elever tillhör en av de grupper som möter störst utmaningar vid etablering på arbetsmarknaden. Syftet med detta kvalitativa examensarbete var att bidra med en ökad förståelse kring gymnasiesärskolan arbete med att förbereda sina elever för övergången mot arbetslivet. För att besvara syftet avsåg denna studie att, genom semistrukturerade intervjuer, undersöka hur 3 studie- och yrkesvägledare och 2 lärare arbetar med studie- och yrkesvägledande insatser och samverkar med andra aktörer för att förbereda eleverna inför övergången, samt vilka utmaningar detta arbete inneburit. Resultatet visar att arbetet med studie- och yrkesvägledning sker på olika sätt, men att det innefattar en hel del utmaningar då målgruppen har otroligt begränsade valmöjligheter. Den samverkan som sker har visat sig vara av stor betydelse, inte minst det arbetsplatsförlagda lärandet som dels skapar möjligheter till anställning för eleverna, men också för arbetsgivare att se vilka kompetenser dessa elever besitter. Vidare framkommer även att gymnasiesärskolan arbetar mycket med att lära eleverna grundläggande saker som är avgörande för att få och behålla ett arbete, och på så vis forma individer som är redo för etablering på arbetsmarknaden. Detta visar hur arbetsmarknaden präglas av ett integritets tänkande, där endast individer som klarar av arbetsmarknadens krav är aktuella för arbete, och där olikheter ännu inte är fullt accepterade.

Med bakgrund i samhällets önskemål om ett förlängt arbetsliv var syftet med uppsatsen att undersöka kommunala grundskolerektorers uppfattning om förutsättningarna för äldre lärare att kvarstå längre i arbetslivet. Tre analytiska frågeställningar besvarades: möjligheter för äldre medarbetare; hinder för äldre medarbetare; samt skillnader i inställningen till att äldre lärare kvarstår längre i arbetslivet, mellan skolverksamheter i en större stad respektive landsbygdskommuner. Semistrukturerade intervjuer med sex rektorer genomfördes, spelades in, och transkriberades ordagrant. Insamlat data bearbetades och analyserades med tematisk analys. Analysen resulterade i tre framträdande teman: individfokus; anpassningar; samt att se till helheten. Resultatet diskuterades därefter i relation till tidigare forskning om ålderism och åldersmedvetet ledarskap. Slutsatserna är att rektorers uppfattning om äldre lärares möjligheter och hinder att kvarstå i arbetslivet i huvudsak uppvisar samma mönster i den större staden och i landsbygdskommunerna. Äldre lärares förmågor bedöms individuellt och rektorerna ger inte uttryck för ålderism. Vidare ger rektorerna delvis uttryck för ett åldersmedvetet ledarskap. Dock tycks vissa av landsbygdens rektorer kunna sträcka sig längre gällande anpassningar för att möjliggöra att äldre lärare arbetar kvar. Landsbygdskommunen med kortast avstånd till en större stad resonerade dock mer i likhet med stadens rektorer gällande anpassningar. Det största hindret oavsett om skolenheten finns i staden eller på landsbygden är de begränsade ekonomiska medel skolan förfogar över. Vilka anpassningar som krävs är individuellt. Att en äldre lärare kvarstår i arbetet ska också gynna verksamheten. Om behovet av anpassningar blir för stort och påverkar andra lärare negativt har medarbetaren nått den bortre gränsen där pensionering måste anses lämpligare än att kvarstå i arbetslivet.

I dagens samhälle lever vi allt längre vilket resulterar i ett ökat behov av personal inom välfärden. Det blir därför allt mer viktigt för Sveriges kommuner att behålla sina äldre arbetstagare. Arbetsgivarna behöver därmed hitta sätt att motivera sina anställda att arbeta kvar i ett förlängt arbetsliv, som även är hållbart för individen. Syftet med den här studien var att undersöka vad Luleå kommun som arbetsgivare kan göra för att åstadkomma ett förlängt arbetsliv som gynnar både arbetstagare och arbetsgivare. För att få svar på syftet skapades två frågeställningar: Vilka faktorer påverkar viljan att arbeta längre än till 65 års ålder? Hur kan arbetsgivaren motivera sina äldre arbetstagare att arbeta längre än till 65 års ålder? Via enkäter samlades data in från 70 anställda inom Luleå Kommun i åldersgruppen 60 år. Resultatet visar att den viktigaste faktorn för att vilja arbeta längre än till 65 års ålder är att arbetstagaren upplever sitt arbete som en viktig del av sitt liv, något som Luleå kommuns arbetstagare verkar uppleva i hög utsträckning. Dock planerar arbetstagarna i låg utsträckning att fortsätta arbeta efter 65 års ålder. Resultatet visar också att arbetstagarna ser minskad ork och mindre tid för fritidsintressen som de största nackdelarna med att fortsätta arbeta efter 65 års ålder. Slutsatsen som framkommit i studien är att Luleå kommun, för att motivera fler arbetstagare att arbeta längre, rekommenderas att tillämpa individuell arbetsanpassning samt ge möjlighet för arbetstagarna att påverka sin egen arbetssituation. För att på bästa sätt urskilja och nå arbetstagarnas önskemål bör därmed individuella och regelbundna samtal mellan arbetstagare och närmsta chef införas.

Tidigare forskning har främst inriktat sig på återhämtning från påfrestningar i det avlönade arbetet. Det finns nu en allmän syn på att även utförande och planering av det oavlönade hemarbetet är påfrestande, detta om återhämtning inte sker. Brist på återhämtning är i längden skadligt. En utsatt grupp är småbarnsföräldrar där vardagen är hektisk, både det avlönade arbetet och oavlönade hemarbetet ska hinnas med. Utrymmet för återhämtning i hemmiljön är begränsad och bör därför ske någon annanstans. Syftet med denna studie är att undersöka om yrkesverksamma medarbetare med hemmavarande småbarn upplever arbetsplatsen som en plats för återhämtning. Genom ett kvalitativ tillvägagångssätt intervjuades sju småbarnsföräldrar om deras vardag. Detta för att undersöka var återhämtning från planering och utförande av det oavlönade hemarbetet sker. Resultatet visade att återhämtning till viss del sker på arbetsplatsen, där trivsel och socialt stöd var två komponenter av betydelse. Studien bidrar med en större förståelse för småbarnsföräldrars möjligheter av återhämtning från det oavlönade hemarbetet och belyser ett relativt outforskat område.

Den här studien är en kvalitativ intervjustudie med personer mellan 19-32 år som har enreumatisk sjukdom. Studiens syfte är få en ökad förståelse för olika faktorer som påverkarkarriärplanering hos dessa individer. Arbetsmarknadens krav på individen undersöks ochlyfts fram. Målet med studien är att se hur unga vuxna reumatiker förhåller sig till dessakrav. Arbetets frågeställningar är följande:● Vad hämmar/främjar karriärutvecklingen för unga vuxna med reumatisksjukdom?● Hur påverkas unga vuxna med reumatisk sjukdom av sociala barriärer i sitt studie-och yrkesliv?I analysen används två olika teorier med tillhörande centrala begrepp: Social model ofdisability och Erving Goffmans Stigma. Resultatet pekar på att det finns flera faktorersom hämmar och främjar unga reumatikers karriärutveckling, bland annat kollegor,chefer, bilden av yrkens lämplighet och arbetsplatsens utformning. Olika sociala barriärerhar påverkat intervjupersonerna på olika sätt men något som är gemensamt för många ärnormernas påverkan, känslan av otillräcklighet samt oron inför framtiden och sjukdomenspåverkan på kroppen.

Denna studie syftade till att undersöka hur management hanterar generationer på arbetsplatser. I studien tillämpades en kvalitativ forskningsansats där data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Urvalet bestod av chefer (N=14) från olika branscher varav 7 var kvinnor och 7 var män. Respondenterna var i åldrar mellan 28 och 58 år, samt var 6 respondenter från Finland och 8 från Sverige. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys. Analysen resulterade i fyra teman: livsstadium, individuella skillnader, digital vana och ledarskap. Resultatet visade att cheferna initialt inte hanterar medarbetare utifrån deras ålder, snarare utifrån vad individen kräver. Respondenterna var eniga gällande att medarbetarnas olika egenskaper och erfarenheter skapar en spridd personalstyrka. Detta leder till en lärande och öppen arbetsmiljö som främjar både medarbetare och arbetsplatsen som helhet. Slutsatsen drogs att det fanns skillnader mellan åldersgrupper men att dessa inte stod i fokus i chefernas dagliga arbete med att hantera generationer på sina arbetsplatser.