Denna studie behandlar fenomenet avvikare och avvikande beteende. Den syftar till att vinna ökad förståelse i hur det kan upplevas att leva utanför normen, ett liv som stämplad av samhället som en avvikare. Studien koncentreras till människor som upplevt detta fenomen genom att bryta mot Sveriges lagar och som har klassats av samhället som missbrukare eller kriminella. Undersökningen genomfördes enligt fenomenologisk metod och resultaten baseras på de utsagor som delgivits oss genom djupintervjuer med åtta stycken respondenter. Intervjuerna har baserats på tematiskt strukturerade frågor för att hålla samtalet kring syftet.  Dessa respondenter utgörs av ett strategiskt urval och har funnits i två olika idella organisationer som arbetar stödjande för människor med ett förflutet inom missbruk och kriminalitet. Resultatet består i sex olika teman som beskriver det karaktäristiska i upplevelsen av detta fenomen. Dessa teman är: Villkor under uppväxten, det "normala", Resurser och krav, Gemenskap och tillhörighet, Utanförskap och yttre attribut och Självkänsla. Ett av dessa teman utgör en möjlig essens och handlar om resurser och krav kring de möjligheter till hjälp som Sverige erbjuder människor med denna typ av problematik. Hjälp som finns men inte fördelas rätt.

Jag har i denna kvalitativa studie intervjuat fem medlemmar på KRIS, Kriminellas Revansch i samhället, under vårterminen 2006. Samtliga respondenter är män som alla har missbrukat droger och där fyra av fem har varit intagna på anstalt vid ett flertal tillfällen. Studien är en uppföljning av min C-uppsats ”Att återerövra Svenssonlivet- En kvalitativ studie av intagna med drogproblematik och deras möjligheter att återrehabiliteras till det Svenska samhället”. C-uppsatsen påvisade bland annat ambivalensen klienterna kände till en ordnad tillvaro utanför anstalt, samt deras svårigheter att återerövra ett Svenssonliv. Det visade sig också , av den statistik som redovisats, att många återfaller i brott inom en treårsperiod och att de som lagförts för narkotikabrott hade en större tendens att återfalla. BRÅ:s rapporter visar alltjämt att många återfaller i brott. Bland annat har statistiken visat att ca 65% återfaller inom ett år beräknat från ingångslagföringen. Syftet med studien är att undersöka vilken social betydelse KRIS har i samband med före detta kriminellas möjligheter till att rehabiliteras in i samhället, samt på vilket sätt stödgruppen hjälper den kriminella att ta sig tillbaka till Svenssonlivet. Resultatet visar att KRIS medlemmar har en stark sammanhållning genom liknande erfarenheter och genom deras solida stadgar om total avhållsamhet mot droger och kriminalitet, där kamratstödet visar sig vara av stor relevans för att hålla sig nykter och drogfri. Analysen påvisar bland annat att medlemmarna har bättre kontakt med myndigheter, samt att KRIS kan underlätta avbrytandet av ett negativt beteendemönster med risk för återfall. Den påvisar dock också att det finns risk för medlemmen att befästa en avvikarstatus samt att denne förankrar sig i föreningen på så sätt att en fullständig återrehabilitering inte sker. Nyckelord: Svenssonliv, Avvikande beteende, Avvikelsekarriär, Gemeinshaft, Rollövertagande, Socialt kapital samt Återfall.

The purpose of this study is to examine the attitudes towards criminality among adolescent people. The main goal of this study is to find out, which risk factors are for criminal behavior among the youth. It’s also to understand if gender and ethnicity of the adolescent people plays any part in their attitudes towards criminality and risk factors for criminal behavior. The study has been carried out using a quantitative method for the data collection. The theoretical approach in this study is achieved using system theory and deviance behavior. Data has been collected from adolescent people from high school, ranging from the age of 16 to 20. All of the participants in the study are teenagers whom are studying in high school in Sweden. The results show that there are many different risk factors, which affect the adolescent criminal behavior. One of the risk factors shown are parental control in knowing whom their children socialize with. Also the adolescents own attitudes towards crime and especially socialization with other criminal teens are contributing risk factors for the teens to commit criminal acts. Gender has been shown to have a significant role when it comes to young people's attitudes and involvement in criminal acts. Male participants show a larger scale of criminal participation compared to women, and they generally have a more positive attitude towards criminal behavior than women. Ethnicity has also been found to have a significant role in the study. Participants with other ethnic origin than Swedish respondents view themselves as a more crime prone group than Swedes, it is also a high proportion of respondents with Swedish background who believes this. This study has provided a greater understanding of how young people's attitudes towards crime looks like, and what aspects affect criminal behavior.

Syftet med uppsatsen är att belysa hur en individs liv kan påverkas av att växa upp med en missbrukande förälder. Utifrån en socialpsykologisk synvinkel undersöktes sambanden mellan intervjupersonernas uppväxt, deras självkänsla och de sociala relationer de har idag. Vår huvudsakliga frågeställning var ”Hur påverkas en människa av att växa upp med missbrukande föräldrar och kan den individen bli till en icke avvikande samhällsmedborgare”? De åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer som uppsatsen baseras på analyserades med grundläggande teorier från socialpsykologin. För många av de intervjuade fanns det fler faktorer än förälderns missbruk som påverkade deras uppväxt. Aggressioner, mobbning och ekonomiska problem gav stora konsekvenser för flera av dem. Ett gemensamt svar var att våra intervjupersoner kände sig tvungna att växa upp fortare än andra barn. Vi fann att de vi intervjuade som utvecklats till icke avvikande individer är som de flesta andra. De ingår i vänskaps- och kärleksförhållande de arbetar eller studerar och som kan föra sig i sociala sammanhang. Gemensamt för dem är att de nu, precis som under barndomen, iakttar andra människors beteende för att stämma av vad som är accepterat att göra i just det sammanhanget. De är lojala mot sina nära vänner men många av dem har svårt för nära relationer

ABSTRACT C-uppsats i sociologi Författare: Jenni Remes och Tony Wågman Titel: Avvikande beteende i skolan – en fallstudie över identifieringsprocessen av ADHD Studien behandlar avvikande beteende i skolan och identifieringsprocessen av ADHD där. Syftet med uppsatsen är att kartlägga vilka mekanismer som har betydelse för urskiljandet av dessa elever. Genom att studera processen, som tar sin början i klassrummet och slutar med en diagnossättning, vill vi förklara varför pojkar från socialgrupp 3 är klart överrepresenterade i diagnosstatistiken. Förhållandet mellan klass, kön och diagnos har inte tidigare problematiserats och förklaringarna till varför pojkarna är överrepresenterade återfinns i andra vetenskapliga discipliner än sociologin. Kartläggningen av identifieringsprocessen har genomförts med hjälp av öppna intervjuer med olika aktörer på skolans arena samt de instanser som tar vid när processen går vidare utanför skolans organisation. Våra huvudsakliga slutsatser innefattas av att klassrumssituationen är den viktigaste porten på väg mot diagnos och att identifieringen där sker utifrån olika normaliteter för pojkar och flickor samt av en viss godtycklighet i sorteringen av elever. Detta argument stärks av att övriga instansers arbete i någon form utgår från klassrumssituationen och det problem som upplevs där. Samtidigt finns det ett ojämlikt maktförhållande mellan lärare och föräldrar som innebär att lärarnas problembild är den som har tolkningsföreträde. Att barnets beteende är avvikande räcker inte för att processen ska sättas igång, det måste upplevas som ett problem för andra. Studien argumenterar även för att det är utvecklandet av en motståndsstrategi i skolan, som kan kopplas till kön och klass, som resulterar i att pojkarna från socialgrupp 3 är överrepresenterade i diagnosstatistiken.

<p>Syftet med studien var att få ökad förståelse för hur människor som definieras hemlösa i det svenska samhället, försöker skapa sig en positiv självkänsla och identitet. Jag har utifrån mina forskningsfrågor försökt besvarat mitt syfte. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer och observationer har jag intervjuat två personer i situationen hemlös samt tre personer som arbetar med hemlösa och har kunskaper om hemlösa personer i situationen hemlös. Situation hemlös, tolkar jag med hjälp av symbolisk interaktionism som utgör en teoretisk referensram. Identitet, thomasteoremet, generaliserade andra, och stämplingsteorierna har avgörande betydelse för analysen av empiriska data. Från studien framkommer det en viss skillnad mellan hur personerna i situationen hemlöshet upplever sin självkänsla och identitet. Boendeformerna som myndigheterna erbjuder passar inte kvinnor utan är ”formade” utifrån männens behov. Slutsatserna jag drar är att alla jag intervjuat bekräftar att det inte finns något boende alternativ för de hemlösa som inte vill anpassa sig efter myndigheternas regler och krav. De hemlösa har tappat tillitet och tilltron till myndigheterna. De hemlösa betraktas som avvikande men de använder sig av olika strategier för att bibehålla sin positiva självkänsla och identitet.</p>

<p>ABSTRACT</p><p>C-uppsats i sociologi</p><p>Författare: Jenni Remes och Tony Wågman</p><p>Titel: Avvikande beteende i skolan – en fallstudie över identifieringsprocessen av ADHD</p><p>Studien behandlar avvikande beteende i skolan och identifieringsprocessen av ADHD där. Syftet med uppsatsen är att kartlägga vilka mekanismer som har betydelse för urskiljandet av dessa elever. Genom att studera processen, som tar sin början i klassrummet och slutar med en diagnossättning, vill vi förklara varför pojkar från socialgrupp 3 är klart överrepresenterade i diagnosstatistiken. Förhållandet mellan klass, kön och diagnos har inte tidigare problematiserats och förklaringarna till varför pojkarna är överrepresenterade återfinns i andra vetenskapliga discipliner än sociologin.</p><p>Kartläggningen av identifieringsprocessen har genomförts med hjälp av öppna intervjuer med olika aktörer på skolans arena samt de instanser som tar vid när processen går vidare utanför skolans organisation.</p><p>Våra huvudsakliga slutsatser innefattas av att klassrumssituationen är den viktigaste porten på väg mot diagnos och att identifieringen där sker utifrån olika normaliteter för pojkar och flickor samt av en viss godtycklighet i sorteringen av elever. Detta argument stärks av att övriga instansers arbete i någon form utgår från klassrumssituationen och det problem som upplevs där. Samtidigt finns det ett ojämlikt maktförhållande mellan lärare och föräldrar som innebär att lärarnas problembild är den som har tolkningsföreträde. Att barnets beteende är avvikande räcker inte för att processen ska sättas igång, det måste upplevas som ett problem för andra. Studien argumenterar även för att det är utvecklandet av en motståndsstrategi i skolan, som kan kopplas till kön och klass, som resulterar i att pojkarna från socialgrupp 3 är överrepresenterade i diagnosstatistiken.</p>

Syftet med studien var att få ökad förståelse för hur människor som definieras hemlösa i det svenska samhället, försöker skapa sig en positiv självkänsla och identitet. Jag har utifrån mina forskningsfrågor försökt besvarat mitt syfte. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer och observationer har jag intervjuat två personer i situationen hemlös samt tre personer som arbetar med hemlösa och har kunskaper om hemlösa personer i situationen hemlös. Situation hemlös, tolkar jag med hjälp av symbolisk interaktionism som utgör en teoretisk referensram. Identitet, thomasteoremet, generaliserade andra, och stämplingsteorierna har avgörande betydelse för analysen av empiriska data. Från studien framkommer det en viss skillnad mellan hur personerna i situationen hemlöshet upplever sin självkänsla och identitet. Boendeformerna som myndigheterna erbjuder passar inte kvinnor utan är ”formade” utifrån männens behov. Slutsatserna jag drar är att alla jag intervjuat bekräftar att det inte finns något boende alternativ för de hemlösa som inte vill anpassa sig efter myndigheternas regler och krav. De hemlösa har tappat tillitet och tilltron till myndigheterna. De hemlösa betraktas som avvikande men de använder sig av olika strategier för att bibehålla sin positiva självkänsla och identitet.

Människans synsätt att se på andra människor hänger ihop med de värderingar och formella strukturer som existerar i dagens samhälle. De val människan gör genom att kategorisera barn genom sociala konstruktioner är kopplat till de värderingar och strukturer som finns i samhället. Den senaste tiden har uppgifter kommit fram som redovisar för att barn med avvikande beteende halkar efter i skolan på grund av att skolpersonal har svårt att hjälpa dem. OECD presenterade en Pisa rapport som poängterar vikten av tidiga insatser för barn redan i förskolan. Socialpedagogiken förstår sig och närmar sig på avvikelse och normalitet på ett annorlunda sätt jämfört med tidigare sätt att nalkas studiens område. Studiens motiv är att anlägga ett socialpedagogiskt perspektiv och undersöka den förskolekontext inom vilken avvikelsen konstrueras. Data har samlats in genom sju stycken informanter. Data analyserades genom tematisk analys, vilket resulterade i tre teman, att uppmärksamma avvikande beteende i förskolans vardag, att skapa trygghet och att utmana, och personalsamarbete. Resultatet visar på att fokus hos informanterna är att hitta strukturer kring barnets avvikande beteende och inte barnet själv. Slutsatsen av resultatet är att avvikande beteende är socialt konstruerat och beroende på personalens synsätt går det att hantera det. Implikationer för socialpedagogiskt arbete visar att kontextuella och delaktighetsfrämjande förutsättningar stärker barns lärande.

Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen kring hur några förskollärare ser på sitt fostransuppdrag i allmänhet, samt hur de förhåller sig till barn som de anser har ett utmanande eller avvikande beteende i synnerhet. Metoden som används för att uppnå syftet med studien är semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem förskollärare. Studien har analyserats och tolkats utifrån Foucaults maktperspektiv. Resultatet visar att utagerande beteende ses som utmanande eller avvikande men även andra beteenden framträder som avvikande mot rådande beteendenormer. Resultatet visar även att ett bemötande som leder till ett ändrat beteende hos barnet värderas som ett framgångsrikt bemötande, medan bemötande som sker i affekt värderas som mindre lämpligt. De värden som förskollärarna anser att barnen ska fostras mot relaterar de till läroplanens värdegrund. Förskollärarna lyfter fram vikten av allas lika värde, demokrati och hur man agerar i sociala samspel. Vår slutsats är att förskollärarna utövar makt i sina fostranshandlingar när de definierar och bemöter barn som de upplever ha ett utmanande eller avvikande beteende.