Syftet med denna studie är att genom en kvalitativ metod analysera barns reflektioner om normalitet och avvikelse. Dessa två begrepp belystes genom genus och en människas livsfaser. Studien baserades på 10 intervjuer med 7-åringar där samtalen med barnen utgick från ett antal bilder av män och kvinnor i olika faser i livet. Studiens fokus var att undersöka hur barnen bestämmer genus, vad som är normalt och avvikande samt om beskrivningarna om manligt och kvinnligt varierar, allt utifrån olika livsfaser. Utifrån barnens resonemang har jag funnit att barnen bestämmer genus genom att resonera över en människas utseende och egenskaper. Avvikelse från normen manligt är bland annat att en man har långt hår, men jag har även funnit variationer i barnens beskrivningar om manligt och kvinnligt utifrån olika livsfaser. Barnen har skilda krav på hur medelålders män och kvinnor ska bete sig. Däremot talar barnen om äldre män och kvinnor som om de vore en person, inte man och en kvinna, utan en gammal.

I vår studie diskuteras före detta kriminellas förutsättningar när det gäller att integreras in i samhället efter att ha levt ett liv präglat av kriminalitet och missbruk. Vi har genom kvalitativa intervjuer valt att ta del av respondenternas upplevelser och erfarenheter när det gäller deras väg in i missbruk och kriminalitet, tiden där, hur deras väg tillbaka till en drogfri och icke kriminell tillvaro sett ut, samt deras livssituation idag. Syftet med studien är att undersöka vilken social betydelse KRIS har i samband med före detta kriminellas möjligheter till revansch i samhället. Resultatet visar att KRIS medlemmar har en stark sammanhållning genom liknande erfarenheter och genom deras engagemang om total avhållsamhet mot droger och kriminalitet. Kamratstödet visar sig vara av stor relevans för att hålla sig borta från missbruk. Vår analys kan sammanfattas med att KRIS fungerar som vad vi valt att benämna som en avstigmatiserande övergångsgemenskap. Med stöd från KRIS har respondenterna haft möjlighet att bryta med sitt tidigare kriminella livsmönster eftersom KRIS förfogar över stigmat där det före detta kriminella blir ett medlemskriterium. KRIS har därmed hjälpt de f.d. kriminella med att få bekräftelse och andra tillgångar som gör det möjligt att leva ett hederligt liv.

Hur ser en persons livshistoria ut bakom etiketten kriminell? Vi har i denna uppsats ämnat söka svaret hos personer som levt ett kriminellt liv men som i dagsläget lever ett liv inom samhällets förespråkade normer. Vår önskan har varit att lyfta fram individernas egna berättelser om sina erfarenheter med förhoppning om att få en tydligare bild av deras livshistoria. Vi har genom kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer samlat in vårt empiriska material som vi senare har analyserat och arbetat med i samverkan med en hermeneutisk utgångspunkt. Vårt syfte har varit att genom våra tio intervjupersoners egna berättelser få insikt i hur vägen in i och ut ur deras kriminella leverne har sett ut samt vilken betydelse de tillskriver KRIS och deras arbete. Vi har använt oss av Scheffs teorier för att tydliggöra vikten av att skapa sociala band till sin omgivning då vår studie visar att de flesta av intervjupersonerna beskriver bristande hemförhållanden där föräldrarna inte har axlat det ansvar som krävs för att bidra med en trygg uppväxt. Genom stämplingsteorin har vi fått en djupare insikt i hur en avvikarkarriär kan te sig samt påvisa vad det innebär att leva ett liv utanför de förespråkade normerna. Då de intervjuade sökte sig till äldre förebilder tycks de ha blivit mer inneslutna i en gemenskap som förmedlar en kriminell livsstil. Den kriminella livsstilens grepp om intervjupersonerna har för många av dem bidragit till att de haft det svårt att lämna det kriminella livsmönstret bakom sig. En trötthet till följd av ett destruktivt leverne beskrivs emellertid av de flesta som en avgörande faktor för att ta steget till att leva ett liv inom samhällets konventionella normer. Då intervjupersonerna bestämde sig för att lämna det kriminella livet har KRIS för samtliga varit en ovärderlig källa till positiv gemenskap där de nyknutna sociala banden tycks kännetecknas av stolthet och solidaritet. / The aim with this essay has been to examine ten individual stories about their way in and out of a criminal lifestyle. The aim has also been to study the importance of the organisation Criminals’ Return Into Society (CRIS) for these individuals that has chosen a drug-free and law-abiding life. We have applied qualitative (semiformal) interviews to sample data and adopted the hermeneutic circle to analyse the material. Our study shows that the majority of the interviewed individuals, according to themselves, have defective home conditions and that the parents have not taken the responsibility that is needed for a pleasant adolescence. When they entered school many of the interviewed seem to focus on making friends instead of putting effort into their studies. They searched attention among older pupils who became their significant others and role models. To illustrate the importance of social bonds we have adopted Scheffs terminology that gives a possible explanation for the continuously searching after these bonds. The wish of making social bonds among their role models did that the interviewed individuals became included in a community that contained a criminal and destructive way of living. The criminal lifestyle seems to have them in a grip that takes them further and further away from the conventional society. In most cases they seem to have difficulties to leave the criminal way of living, many of them says that they were overcome by tiredness and therefore choose a life within the conventional societies expectations. When the interviewed decided to not be a part of a criminal lifestyle they all, in one way or another, came to CRIS. CRIS has for all of them been an invaluable organisation that provides healthy social bonds and confidence to start a new life within the advocated norms.

Enligt teorin om öppen ränteparitet (UIP) ska den förväntade nominella växelkursförändringen motsvara räntedifferensen mellan två länder. I själva verket visar de flesta studier att teorin inte håller och att det förekommer ett signifikant negativt samband mellan variablerna istället för det positiva sambandet som följer av teorin (Froot&Thaler 1990, McCallum 1994). Även i denna uppsats konstateras ett negativt samband, vilket innebär att UIP kan förkastas för Sverige och USA under perioden 1994:1-2006:2. En amerikansk investerare som köper svenska statsskuldväxlar får således förutom en högre ränta även avkastning i form av en apprecierande växelkurs. I uppsatsen undersöks om avvikelsen från teorin kan förklaras utifrån förekomsten av en riskpremie för det mindre landet Sverige. Genom att använda den statistiska metoden GARCH-M kan det konstateras att växelkursens avkastning påverkas av dess volatilitet och således har effekt på avvikelsen från UIP. Tecknet för sambandet är dock felaktigt utifrån definitionen av en riskpremie. Det kan dock konstateras att det förekommer en riskpremie för Sverige som påverkas av inflationsdifferensen och statsskuldsdifferensen mellan länderna.

I och med 1902 års lag angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn blev det lättare för myndigheterna att påverka ett barns uppväxt. I Nyköping bildades barnavårdsnämnden, som hade denna lag som rättesnöre, år 1907. Barnavårdsnämnden innehade en stor makt då de kunde påverka ett barns liv. Under åren 1907 till 1916 anmäldes 40 barn till barnavårdsnämnden i Nyköping. Dessa barn ansågs avvika från normen om en ideal barndom. Den ideala barndomen i början av 1900-talet ansågs från myndighetshåll vara att växa upp med en försörjande far och en vårdande mor. Det ansågs bättre att växa upp på landet än i staden där nöjen som biografer och Folkets park kunde skada barnen moraliskt. Med hjälp av handlingar från barnavårdsnämnden i Nyköpings arkiv, tidigare forskning och en makt- och normaliseringsteori analyseras i uppsatsen barnavårdsnämndens arbete mellan åren 1907-1916. Barnavårdsnämnden hade olika disciplineringsåtgärder att vidta vid fostran av de till dem anmälda barnen. Dessa åtgärder var varning, aga, att ställas under uppsikt eller att skiljas från hemmet. Även barnens föräldrar kunde av barnavårdsnämnden förmanas att sköta sina uppfostringsplikter bättre. Skolan hade stort inflytande i hur dessa dicsiplineringsåtgärder tillämpades. Detta då de anmälda barnens lärare fick uttala sig om barnet ifråga inför nämnden. Många av de barn som anmäldes till nämnden ådrog sig fler än en åtgärd. Den vanligaste disciplineringsåtgärden var varning. Den vanligaste anledningen till att barnen anmäldes var olika former av tjuvnadsbrott och den vanligaste anmälaren var polisen.

Barn bedöms i skolan och det görs via betygen. Alla barn är olika individer, har olika lärstilar, bakgrund och erfarenheter. Trots det ska alla följa samma mål i skolan. Elever som inte lyckas uppnå målen tenderar att bli föremål för åtgärder. Syftet med uppsatsen är att undersöka den organisatoriska och praktiska utformningen av det individuella programmet och hur det upplevs av lärare och elever. Teoretiskt har jag använt mig av klassiska sociologiska teoretiker som Erving Goffman, Howard Becker och Michel Foucault som behandlar normalitet och avvikelse som fenomen. Jag har även använt mig av studier som beskriver hur det sker en kategorisering av elever i skolans värld och hur elever historiskt har stämplats som avvikare då de haft svårt att hänga med i skolarbetet eller varit stökiga. Metodologiskt har jag använt mig av ett kvalitativt tillvägagångssätt där jag intervjuat två lärare och fyra elever på ett individuellt program i Stockholm. Resultaten visar att eleverna har en individuellt utformad undervisning anpassad till deras individuella nivå och svårigheter, vilket upplevs både positivt och negativt. Lärarna anpassar även undervisningen utifrån en kategorisering av elever. Eleverna upplever inte att de går på ett ”vanligt” program och uppvisar en skoltrötthet som kan kopplas till deras grundskoleerfarenheter och att de inte blivit sedda och lyssnade på, samt till deras sociala erfarenheter som resulterat i skolk och mobbning. Samhällsklimatet som råder idag, med prestation som ledstjärna, påverkar dessa elever negativt då de har svårt att konkurrera med betygen, och därmed bli antagna till ett nationellt program.

Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger talar om normalitet och avvikelse hos elever i grundskolan och identifiera vilka diskurser som dominerar samt diskutera vilka sociala konsekvenser det kan få för den enskilde beroende på vilka diskursiva framställningar av verkligheten som görs. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt och stämplingsteoretiskt perspektiv. Studien bygger på intervjuer av fyra pedagoger med diskursanalys som analysmetod. Resultatet visar på fem olika diskurser. Diskursen om att passa, den sociala diskursen, föräldrardiskursen, uppmärksamhetsdiskursen samt diskursen om att hjälpa. Normalt kopplas till elever som gör, lyckas och vill det som förväntas. När det avvikande ska definieras visar resultatet på att det handlar om att beskriva elevers oförmåga till att fungera socialt i skolmiljön. Ytterligare framkommer en diskurs kring föräldrar och dess påverkan. Två ytterligare diskurser handlar om att uppmärksamma elever i svårigheter och att återföra elever mot det normala. Flera faktorer medverkar till huruvida elever riskerar att stämplas som avvikare, såsom normer och föreställningar kring elevers föräldrar och personliga egenskaper.

Mitt syfte med uppsatsen var att undersöka vilka sociala och personliga förhållanden som bidrar till utvecklingen av ett kriminellt beteende bland unga män. Jag har genomfört intervjuer med ett antal unga män i 18-19års åldern ur samma vänskapskrets för att få en inblick i deras förklaringar till sitt kriminella beteende. Uppsatsen bygger på deras berättelser och funderingar kring sin situation. Uppsatsens material har samlats in genom kvalitativa intervjuer som analyserats ur socialpsykologiska perspektiv. Resultatet visar bl.a. att ungdomar uppger att de begår brott av rationella skäl för att få snabba pengar och saker de vill ha. De medgav även sociala motiv för sitt beteende som att planera och genomföra brott tillsammans med andra. Av deras berättelser framgick att det även finns bakomliggande orsaker som skulle kunna förklara deras beteende. Det kan gälla familjeförhållanden och uppfostran under uppväxten. Ungdomarnas berättelser beskriver familjens ekonomi som ansträngd, många föräldrar var ensamstående och måste lägga ned mycket tid på arbete för att kunna försörja sig och familjen. Det innebar att tillsynen av de unga kunde komma i andra hand. De unga anger även situationella och miljömässiga förhållanden i bostadsområdet som bidragande till deras brottsliga beteende. De flesta unga beskriver i intervjuerna bostadsområdet de växte upp i som nedgånget. Det var en miljö som omgivningen såg ned på och där kriminella värderingar och normer var vanliga. / My purpose of this paper was to explore the social and personal circumstances that contribute to the development of criminal behaviour among young men. I have conducted interviews with a number of young men aged 18 to 19 years old from the same circle of friends to get an insight into their explanations of their criminal behaviour. This essay draws on their stories and reflections on their situation. Essay material has been collected through qualitative interviews which were analyzed from a social psychological perspective. The result shows in particular that young people report that they are committing crimes of rational reasons to get quick money and things they want. They also acknowledged social motives for their behaviour as to plan and carry out crimes with others. Of their stories revealed that there are underlying causes that would explain their behaviour. It may include family relationships and upbringing in childhood. Adolescents' stories describing the family's finances as tight, many parents were single and have to spend much time at work to support themselves and family. This meant that supervision of the young could be secondary. The young consider also situational and environmental conditions in the residential area as contributing to their criminal behaviour. Most young people described in the interviews, the neighbourhood grew up in the run-down. It was an environment in which the environment was looked down upon and in which criminal values ​​and norms were common.

Min studies syfte är att undersöka hur två skolor har anpassat sig både på ett organisatoriskt plan och i sin pedagogiska praxis för att säkerställa att undervisningen utgår ifrån varje elevs förutsättningar och behov. Styrdokumenten föreskriver klart och tydligt att all utbildning ska anpassas till alla elevers förutsättningar och behov i ett inkluderande perspektiv. Frågan är hur man gör det? För att svara på studiens syfte så har jag genomfört fyra kvalitativa intervjuer med rektor och en lärare på en kommunal skola och på en friskola. Jag valde att inte använda mig av förskrivna frågor ställda till respondenterna utan använde mig av frågeområden istället. De frågeområden som användes var hur skolan hade anpassat sig organisatoriskt samt i sin pedagogiska praxis för att säkerställa att undervisningen anpassats utefter varje elevs individuella förutsättningar och behov. Respondenternas svar har sedan ställts i förhållande till David Skidmores två perspektiv, inkluderingsdiskursen och avvikelsediskursen. Resultaten visar att båda skolorna har drag av båda Skidmores perspektiv, inkluderingsdiskursen och avvikelsediskursen i sitt arbete runt eleverna. Den kommunala skolan lutar lite mer åt Skidmores inkluderingsdiskurs än vad friskolan gör och den största skillnaden i arbetssätt emellan de två skolorna kan ses i det pedagogiska utvecklingsarbetet av lärarnas kompetens. Under intervjuerna framkom det att trots den gedigna forskning som finns runt de negativa konsekvenserna av kompensatoriska åtgärder i skolan både för individen och samhället så använder sig båda skolorna av dessa.

Syftet med uppsatsen var att genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem grundskollärare i de tidigare skolåren, få vetskap om hur de resonerade kring begreppen normalitet och avvikelse, hur de kategoriserade och kartlade elever i behov av särskilt stöd samt hur de resonerade kring "en skola för alla". intervju som metod valdes för att kartlägga och tolka lärarnas subjektiva tankar, uppfattningar och värderingar. Resultatet visade på att de lärare som hade lång arbetslivserfarenhet kände en säkerhet i sina bedömningar kring elever som avviker från det normala. Arbetslaget framstod som centralt viktig när diskussioner och beslut om utredning av en elev var aktuell. Lärarna var i grunden positiva till "en skola för alla", men tveksamma till om den kan fungera i praktiken, bl.a på grund av bristande resurser. Resultatet visade också på att det finns en problemställning kring elevers och föräldrars delaktighet vid utformning av åtgärdsprogram.