Vårt arbete handlar om att lyfta fram bilder av specialpedagogik, men specialpedagogik är ett brett och tvärvetenskapligt ämne och därav är bilderna inte helt klara. Skolans arbete med specialpedagogik har förändrats från att vara exkluderande av elever som inte ansetts passa in i normalitetsmallen till att numera vara inriktat på inkludering av elever i det ordinarie klassrummet. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer med lärare och pedagoger på en friskola som vi fått reda på har varit i förändringsarbete med bland annat specialpedagogiken på skolan. Specialpedagogiken är i dagens skola en stor del som lärare måste förhålla sig till på något sätt. Intresse och kunskap inom specialpedagogik kan variera i stor grad, men specialpedagogiken är inget som lärare inte kommer i kontakt med i skolan. Syftet med denna undersökning är att belysa hur lärare på en friskola pratar om specialpedagogik och vilken betydelse specialpedagogiken har på skolan. Medvetenheten om specialpedagogik är inte centralt och självklart för alla lärarstudenter och lärare ute i skolorna. Vi har försökt att lyfta fram specialpedagogikens mångsidighet, att specialpedagogikens betydelse och förståelse kan skilja sig mellan individer. Lärare på friskolan betonar mentorskapets fördelar för att upptäcka och arbeta för att elever i behov av stöd ska få hjälp efter de behov som de har. Resurser och pengar är en stor bidragande orsak till att ambitionerna till detta är större än vad som i verkligheten kan åstadkommas. Ju mer kunskap och erfarenhet lärarna har om specialpedagogik ju tydligare blir deras bilder av specialpedagogikens innebörd. Nyckelforskare har i denna undersökning varit Vernersson som har hjälpt oss att få ett historiskt perspektiv över specialpedagogiken samt Olsson och Olsson som har förklarat begrepp som förekommer inom specialpedagogikens ramar från 1900-talet och framåt.

En tredjedel av de anställda i byggbranschen kommer att gå i pension fram till 2025. Detta medför att unga medarbetare möter stora utmaningar med att producera bostäder i dagens högtrycksbelagda bostadsmarknad. En undersökning visar att anställda inom byggbranschen håller sig vaken om nätterna på grund av oro över jobbrelaterade frågor. Således är det av ytterst vikt att effektivisera och eliminera störningar i produktionen. Syftet med detta examensarbete är att lokalisera vanligt förekommande produktionsstörningar och undersöka samband mellan dessa i olika byggprojekt. Syftet är även att undersöka om JM:s nya metod av uppföljning av tidplaner upplevs vara effektiv av medarbetarna. Studien är en surveystudie med både kvalitativa och kvantitativa inslag. Datainsamlingen sker i huvudsak genom intervjuer med arbetschefer och platschefer för respektive projekt samt diverse dokument från de olika studerade projekten. Data har även erhållits via tillgång till JM:s databas samt en intervju med en av JM:s produktionschefer. Undersökningen påvisar att störningar relaterade till markarbeten, resurser, bygghandlingar och leveranser är de mest frekventa i JM:s byggprojekt. Med utgångspunkt i de nämnda avvikelserna har tre samband identifierats:  Markrelaterade störningar uppkommer på grund av bristande geotekniska undersökningar  Störningar i markarbeten leder till förlängd byggtid  Fel i handlingar förorsakar störningar i stomarbetet Resultatet av studien påvisar även att mätmetoden är för ny för att respondenterna ska kunna återspegla upplevelsen av denna i en större grad. Informanterna uttrycker dock ett förtroende för att metoden kommer att minska förseningar i framtida projekt. Trots det dras slutsatsen att det är orimligt att i detta skede besvara frågan om mätmetoden kan bidra till minskade förseningar av framtida projekt. Utifrån respondenternas syn på förbättringar på mätmetoden kan följande slutsatser dras:  Protokollet behöver omfatta fler aktiviteter så att starttider för alla etapper dokumenteras  Syftet med mätmetoden och visionen för hur tidplansstrategierna kommer se ut de närmsta fem åren behöver förtydligas så att medarbetare får en kännedom om processen för hur störningar skall elimineras / One third of the workers in the construction industry will retire by 2025. Th is entails that young workers in the industry face major challenges with producing dwellings in today's high pressured housing market. A survey shows that employees in the construction industry stay awake at night due to concerns about job- related issues. Therefore it is of outmost importance to streamline and eliminate the disturbances in the building production. The purpose with this master thesis is to locate common production disturbances and investigate the relationship between these in different construction projects. The purpose is also to investigate whether JM's new method of monitoring timetables is perceived to be effective of its own employees. This study is a survey with both qualitative and quantitati ve elements. The data collection is mainly provided through interviews with works managers and local managers for each project as well as various documents from the projects. Data collection has also been obtained through access to JM's database as well as an interview with one of the production managers at JM. The study shows that disturbances related to preparatory work, resources, construction documents and deliveries are the most frequent in JM's construction project. Based on these disorders deviations, three liaisons have been identified:  Disturbances related to spadework arise due to lack of geotechnical investigations  Disturbances in the preparatory work leads to extended construction time  Inaccurate information in documents causes disturbances in frameworks The result of the study also shows that the method of monitoring timetables is too new to allow respondents to reflect the experience of this in a greater extent. Despite the given statement it is concluded that it is unreasonable at this stage to answer the question of whether the measurement method can contribute to reduce delays of future projects. Based on respondents' views on improvements to the measurement method, the following conclusions can be drawn:  The protocol needs to include more activities in order to document the start times for all stages  The purpose of the method and the vision of how the timeplan strategies will evolve during the next five years needs to be clarified

AbstractContribution to knowledge in the field of special educationThis study aims to contribute to practitioners being able to view the phenomenon of diagnoses in schools critically. There is also the hope that regardless of whether pupils are diagnosed or not that practitioners and school leaders in will be able to use some of the information in this study to inform their practice. AimThe purpose of this study is to deepen knowledge about diagnoses in schools to know which function they have and how they influence different actors. This study examines the phenomenon of diagnoses in school seen through the eyes of various experts who work in schools. Experts have been chosen as the focus for this study as they have knowledge and influence when it comes to interpreting school problems. Study questions•What function can a diagnosis have in schools?•How do different experts who work in schools view diagnoses?•How can development in the field of diagnoses and schools look? •What does this phenomenon say about how we view normality and deviancy in schools?TheoryThis study uses the theories of Michel Foucault, particularly concerning power and knowledge but also his theory about the “clinical gaze”. In addition I have used the theory of symbolic interactionism. The data used has been interpreted using a hermeneutic approach. MethodNine experts who work in schools have been interviewed in depth. All interviews have been recorded, transcribed and later analysed. Presentation of empirical evidenceThe interviewees describe the usefulness of their specialised knowledge and competence. They speak of the power that their knowledge gives them and how it can influence others in order to improve the child’s situation. They stress the importance of cooperation and communication between different actors and the correct use of resources. All of them describe the increase in diagnoses and some refer to how school itself contributes to this increase. In theory a diagnosis should not be needed but in reality it often is e.g. to get resources, but also because of the information that the evaluation can give. Lots of measures can, however, be taken without needing a diagnosis e.g. structured teaching, professional training, documenting, adapting lessons. Advantages from diagnoses can be increased understanding and resources. Disadvantages can be the risk of stigmatisation and that there is too much focus on the individual and not the environment. Normality/deviancy can be seen in different ways, for example as purely based on test results or more value-based. It becomes an issue when it creates problems for the individual or the surroundings.ImplicationsAll of the interviewees gave examples of how pupils with diagnoses could be helped in school. Nearly all examples given involve changes at the organisational level. The examples given such as consultation by experts, improving of the school environment, better training for teachers etc. could also be used to help pupils without diagnoses. One of the most useful measures taken can be the evaluation done by the school psychologist if it is able to give a clear picture of the pupil’s strengths and weaknesses. Though the specialist knowledge of the experts was acknowledged, perhaps the most important aspect mentioned by the interviewees is the importance of the relationships that all actors involved in school have with each other. ConclusionDiagnoses have become a part of school culture. The categories used in schools reflect the time and culture we live in but also our need to categorize in order to organize our thinking. Experts are there to spot deviancy and normality with their knowledge and clinical gaze but all the actors, including the pupils play their role in the process of categorising. They are clear risks with diagnoses, which means they should be used carefully and critically in schools. Perhaps the biggest risk is focus on the individual’s problems rather than the environments. Therefore it is perhaps better to use more descriptive categories that focus on the strengths and weaknesses of the individual and the environment.

Syftet med uppsatsen är att belysa och beskriva olika perspektiv på special-pedagogiskt stöd i ett arbetslag för skolår 8. Jag intervjuade elever, föräldrar, lärare och rektor för att se om jag kunde hitta några mönster som kan bidra till förbättring av arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Jag fann tre nyckelbegrepp utifrån intervjuerna nämligen: syn på yrkesroll, syn på avskiljning och stigmatisering. / The purpose of this essay is to shed light on and describe different perspectives on special education in an eighth class in order to see if I through a discussion out of the results could improve the work with special education. I found three main ideas from the interviews with students, parents, teachers and headmaster, namely: different ways of looking at your profession, different ways of looking at dividing children in groups and stigmatization.

Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar sjuksköterskors benä-genhet att inte rapportera en avvikelse. Studien genomfördes på ett sjukhus i södra Sveri-ge. I bakgrunden ges en introduktion till ämnet där det visas på hur det fungerar enligt lagar och föreskrifter, samt också vad för tidigare forskning som gjorts i ämnet. Metoden som används är en enkätstudie med såväl frågor med fasta svarsalternativ som öppna frå-gor och resultatet presenteras deskriptivt. Av 32 sjuksköterskor deltog 20 stycken studien. Den tydligaste faktorn som påverkar sjuksköterskors benägenhet att inte skriva en avvi-kelserapport är tidsbrist. / The purpose of this study was to investigate factors that affect nurses’ tendency to report incidents. The study was done at a hospital in southern Sweden. A background is given, as an introduction to this subject, through a presentation of laws and provisions regarding incident reporting and of previous research. The method used is a questionnaire consist-ing of open and closed questions, and the result is presented in a descriptive manner. Out of the total of 32 available nurses 20 participated in the study. The most obvious factor affecting nurses’ tendency not to report incidents is lack of time.

Syftet med vår studie var att undersöka allmänsjuksköterskans tankar, känslor och upplevelser kring avvikelserapportering. I vår empiriska kvalitativa studie besvaras våra tre frågeställningar: "Hur upplever allmänsjuksköterskan att avvikelserapporter?", "Ser allmänsjuksköterskan avvikelserapportering som en tillgång eller som ett hinder?" och "Vad anser allmänsjuksköterskan att man bör rapportera?". Genom att intervjua sex informanter från tre olika sjukhusavdelningar fick vi fram fyra kategorier. I vår första kategori presenteras allmänsjuksköterskans tankar och känslor kring avvikelserapportering och i kategori två och tre presenteras deras positiva och negativa upplevelser. I kategori fyra presenteras vilka avvikelser allmänsjuksköterskan tycker bör rapporteras. / The aim of this study was to investigate nurse's thoughts, feelings and experiences about incident reporting. In our empirical qualitative study our three questions were answered: "Does the nurse see incident reporting as a resource or an obstacle?" and "What does the nurse think you should report?". By interviewing six informants from three different hospital wards, we identified four incident reporting categories. The three emerging categories included: nurse's thoughts and feelings about incident reporting, positive and negative experiences of making such reports. In the last category nurses opinions of what should be reported was highlighted.

Sverige är uppbyggt av fastigheter och en fastighet avgränsas med hjälp av punkter, exempelvis dubb i berg eller rör i mark. Fastighetsgränsers fysiska läge stämmer inte alltid överens med koordinaterna i referenssystemet, vilket resulterar i avvikelser. Genom åren har flera referenssystem använts och vid varje byte genomförs en transformation mellan till- och frånsystemet. Idag är SWEREF 99 det mest tillämpade referenssystemet i Sverige vid mätning i plan. Syftet med studien var att utreda gränspunkter och stompunkter i del av området Ammenäs, Uddevalla kommun. Frågor som besvaras är: Hur väl stämmer de angivna, transformerade, koordinaterna i referenssystemet SWEREF 99 med gränspunkters och stompunkters fysiska läge? Vad kan vara orsaken till eventuella avvikelser? Påverkar eventuella avvikelser detpraktiska arbetet och vad kan de ge för effekter samt går det att komma till rätta med dem? Genom studien har både kvalitativ och kvantitativ metod tillämpats. Den kvalitativa metoden har används för faktainsamling, både via litteratur och genom intervjuer samt mailkontakt med personal på Uddevalla kommun. Den kvantitativa metoden användes för inmätning av fastighetsgränser och stompunkter. Insamlad mätdata jämfördes med de angivna koordinaterna i referenssystemet SWEREF 99. Resultatet har visat att avvikelser finns mellan de fysiska gränspunkterna och de angivnakoordinaterna i referenssystemet SWEREF 99. Stompunkterna i området stämmer dock väl överens med referenssystemet och därför kan det uteslutas att stompunkterna i systemet gett upphov till gränsernas avvikelser. Under studien har det framkommit att spänningar existerade redan under 1940-talet och de har sedan följt med i de olika referenssystemsbyten som gjorts genom åren. Spänningar kan uppkomma vid sammankoppling av olika stomnät och ge upphov till avvikelser vid mätning. Stomnätet i området är etablerat efter att de första fastigheterna bildades. Inför transformationen till SWEREF 99 utfördes stödmätning endast på stompunkterna, sålunda har alla gränspunkter transformerats tillsammans med punkterna. För att komma tillrätta med gränsernas avvikelser krävs en ny transformation där stödmätning görs även på gränspunkter. Då avvikelserna inte påverkar det praktiska arbetet i Ammenäs finns dock inga planer på att en sådan process ska genomföras för området. / Sweden is made up of properties and a property is bounded by means of markings, such as stud in rock or pipes in the ground. The physical location of a property's bounds does not always correspond with the coordinates in the reference system, resulting in discrepancies. Through the years, several reference systems has been used, and with each change implemented, a transformation between the old and the new system is done. Today SWEREF 99 is the most applied reference system in Sweden when measuring in the plane.The purpose of this study was to investigate the boundary markers and reference points in part of the area of Ammenäs in Uddevalla municipality. Questions to be answered is: How well does the physical boundary markers and the reference points correspond with the transformed coordinates in the reference system SWEREF 99? What can be the cause ofdifferences? How do deviations affect the practical work with ordinances in the area and how can these be overcome? Through the study, both qualitative and quantitative methodology were applied. The qualitative method has been used for fact collection, both through literature and through interviews and e-mail contact with staff at Uddevalla municipality. The quantitative method was used for the measurement of property boundaries and reference points. Collected data were compared with the coordinates in the reference system SWEREF 99. The results have shown discrepancies between the physical boundary markers and the transformed coordinates in the reference system SWEREF 99. Reference points in the area are consistent with the reference system. The gist of the result is that reference points in part of the area has not given rise to the boundary deviations. The study has revealed that discrepancies existed already in the 1940s, the deviations have since followed in the different reference system changes made over the years. Discrepancies can occur at the interconnection of different core networks and can cause differences in the measurement. The reference network was established in the area after the first properties were formed. Before the SWEREF transition only support measurement on the reference points was performed. To deal with the discrepancies, a new transformation which also supports measurements at boundary markings are needed. Since the deviations do not affect the practical work in Ammenäs, such a process will not take place.

Syftet med den här studien är att undersöka vad förskollärare anser om social norm, beteendet hos barn i olika situationer, i förskolan och även om det stämmer överens med hur förskollärarna agerar i praktiken. För att ta reda på detta används både observationer och intervjuer. Tre olika förskolor besöks och tre olika förskollärare blir intervjuade i studien. Resultatet visar på att det finns en social norm över hur barn förväntas bete sig i förskolorna, exempelvis att de inte får springa inomhus. Men även att det kan vara miljön och personalen själva som är främsta orsaken till att ett barn avviker från mängden. Om miljön inomhus har stora och öppna ytor kan barn ta det som en inbjudan till att springa, vilket strider mot normen ”inget spring inomhus”. För att bidra till en lugn och trygg miljö för barnen finns det fasta rutiner och oskrivna regler som förväntas att följas av både barn och vuxna. Sociala normer i förskolan är att rutinerna görs till barnens rutiner. Barn tar efter både vuxna och kamrater, de formas efter hur andra ser på dem, det är därför viktigt att deras positiva sidor stärks istället för deras negativa sidor. Det är när de negativa sidorna stärks som det kan leda till en stämpling av barnet, att det exempelvis är bråkigt. Stämplingen i sin tur gör att det barnet blir själva problemet i stället för att det finns ett problem som kan lösas. Om ett barn ofta är med i olika sorters konflikter kan det av andra personer ses som bråkigt, barnet får en etikett, en osynlig stämpel som bråkigt. Man skulle kunna säga att stämplingen är synsättet man har på en specifik person.

Det kan vara svårt att leva upp till samhällets alla krav och förväntningar, speciellt om du lever i någon form av utsatthet. Därför ser vi vikten av att studera arbetet som görs för människor som kan vara i behov av hjälp och stöttning, för att få dessa att känna en större tillhörighet i samhället. Syftet med den här studien är därför att synliggöra personalens arbete och insats på en verksamhet för människor som på olika sätt lever i utsatthet. För att kunna utföra en bra studie finner vi det av vikt att interagera med människor som besitter kunskap inom ämnet utsatthet på en hjälpande verksamhet. Vi har därför valt att använda oss utav den etnografiska metoden som ger oss en närhet till de människor vi önskar studera. Vi vill genom intervjuer och observation ta del av hur personalen arbetar för människor i utsatthet, samt hur deras arbete tas emot av dessa. Behjälpliga begrepp och teorier för studien har bland annat varit stigma, ansiktet samt främre- och bakre regionen. Resultatet visar på att ett respektfullt och förtroendeingivande bemötande är av stor vikt för att kunna nå en människa i utsatthet, vilket görs genom att fokusera på människan bortom dennes problematik.

Studiens syfte var att se om ett ledset framfört vittnesmål jämfört med ett argt, glatt, samt neutralt vittnesmål upplevs som mer trovärdigt. Denna studie är en replikering av Wessel et al. (2015) med några undantag, samt tillägg. Wessel et al. (2015) fick belägg för stora delar av studien men på grund av svårigheter i känslomanipulationen så blev resultaten inte som planerat. Deltagarna i denna studie delades in i fyra grupper. Grupp ett fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som ledsen, grupp två fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som arg, grupp tre fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som positiv och grupp fyra fick läsa ett vittnesmål där vittnet beskrevs som neutral. Deltagarna slumpades in i respektive grupp. Efter att deltagarna läst vittnesmålet så genomförde de en trovärdighetsbedömning av vittnesmålet. Till skillnad mot Wessel et al. (2015) så fick deltagarna i denna studie avslutningsvis svara på ett antal frågor för att ta reda på vad varje respondent anser vara normalt förekommande beteende under ett vittnesmål för en person som blivit sexuellt utsatt. Denna studie fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna gällande trovärdighetsbedömningar, därav inte någon känslomässig offer effekt. Studien fann inte heller någon skillnad mellan grupperna efter att deltagarna delades in i två grupper för att skilja på de respondenterna som har höga respektive låga förväntningar på hur ett vittnesmål borde framföras av en person som blivit sexuellt utsatt. Studien fann inte heller några skillnader mellan grupperna gällande trovärdighetsbedömningar efter att respondenternas totalpoäng på hur ett vittnesmål borde framföras av en person som blivit sexuellt utsatt ladesin som kovariat i en ANCOVA.