Förskolans fysiska inomhusmiljö är idag inte anpassad efter den generellt sett ökade storleken på barngrupperna. På grund av dessa förändrade förutsättningar kan utformningen av den fysiska inomhusmiljön bli lidande vilket kan ha en negativ inverkan på barns identitetsskapande och delaktighet. Därför är syftet med denna studie att undersöka förskollärares syn på den fysiska inomhusmiljöns inverkan på barns identitetsskapande och delaktighet samt hur detta relaterar till barn i behov av särskilt stöd. För att undersöka detta har en kvalitativ intervjustudie genomförts med utgångspunkt i ett konstruktionistiskt perspektiv där sammanlagt sex förskollärare intervjuats. Faktorer som inverkar på barns delaktighet och identitetsskapande är materialets tillgänglighet, variation och bidrag till barns utforskande. Ett återkommande tema är att de intervjuade förskollärarna ser sig själva som en del av den fysiska miljön. Slutligen ses miljön även som föränderlig utifrån barnens behov vilket belyser pedagogens roll i att anpassa miljön utifrån varje barns behov och förutsättningar.

Syftet med denna studie var att undersöka inkludering av barn i behov av särskilt stöd i den övriga barngruppen samt vilka metoder som används i det arbetet. Utifrån den sociokulturella teorin och det relationella perspektivet samlades det in data genom observationer och intervjuer. Resultatet visade att förskollärarna arbetar med olika metoder för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i den gemensamma barngruppen, men att det är en krävande uppgift. Slutsatsen var att specialpedagogiken borde bli en större del av den vardagliga pedagogiken.

Syftet med vårt arbete är att belysa hur pedagoger arbetar för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan och i förskoleklassen. Studien belyser även frågan om vad som menas med inkludering och hur de själva ser på begreppet inkludering. Vidare belyser undersökningen vilket stöd våra respondenter får från huvudman i arbetet med att inkludera dessa barn i verksamheten. De frågeställningar vi har utgått från under arbetets gång är följande : • Hur arbetar pedagoger för att barn med särskilda behov ska inkluderas i verksamheten? • Vilket stöd blir pedagoger erbjudna från huvudman i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd? • I vilken utsträckning uttrycker de olika yrkesprofessionerna att de arbetar för att barn med särskilda behov inkluderas alternativt exkluderas i den fria leken av de övriga barnen på förskolan. Vår studie har ägt rum på en förskola och i en förskoleklass. Tre förskollärare, en specialpedagog och en elevassistent har deltagit i undersökningen. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer som metod i vår undersökning. Undersökning visar att verksamheten ger barn i behov av särskilt stöd särlösningar istället för att anpassa undervisningen så att den även ska kunna passa alla barnen. Vidare visar vår undersökning att de flesta av pedagogerna upplever att de är maktlösa och att stödet från huvudman är bristfällig. Slutligen visar vår undersökning att pedagogerna menar att exkludering kan vara en följd av personalbrist och för stora barngrupper. Den tidigare forskningen påpekar vikten av att särlösningar för barn i behov av särskilt stöd endast ska ske i nödfall och då vara under en begränsad tid.

Entreprenöriellt lärande är ett relativt nytt begrepp inom förskolan. Enligt direktiv från regeringen så ska det entreprenöriella lärandet likna en röd tråd genom det svenska utbildningsystemet. Studiens bakgrund består av en litteraturgenomgång som beskriver det entreprenöriella lärandets väg från regering till förskola. I det dagliga arbetet på förskolan möts vi av många olika barn med olika förutsättningar och behov. Det är av intresse att undersöka vilka faktorer som påverkar det entreprenöriella lärandet med avseende på barn i behov av särskilt stöd. För att få en tydlig bild av vilka faktorer som påverkar, skickades enkäter till förskolechefer i olika kommuner. Det råder delade meningar kring hur arbetet sker men även vem som är i behov av särskilt stöd. Med hjälp av en egen konstruerad hermeneutisk spiral tolkas resultatet, där växer olika faktorer fram så som hinder och möjligheter. Organisationen har en avgörande roll i arbetet med entreprenöriellt lärande. När det gäller definiering och arbete med barn i behov av särskilt stöd så är det beroende av förskolechefens kunskapsnivå.

Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur förskollärare tänker kring delaktighet, lek och samspel för barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Vad innebär det att vara delaktig i förskolans lek- och kamratkultur och hur säger sig förskollärarna kunna avgöra om ett barn är delaktigt eller inte på någorlunda jämlika villkor. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där samspelet och mötet mellan individer och miljön står i fokus. Jag har genomfört en kvalitativ studie och använt kvalitativ forskningsintervju för att få svar på mina frågeställningar. Jag har intervjuat åtta förskollärare för att få ta del av deras uppfattning och tankar om delaktighet för barn i behov av särskilt stöd i förskolans lek- och kamratkultur. Jag har funnit att delaktighet är ett mycket komplext begrepp och inte alltid så lätt att vare sig definiera eller förklara. Begreppen delaktighet och inflytande används ofta synonymt och förskollärarna upplevde att det var svårt att avgöra om ett barn är delaktig eller inte. Min slutsats är att delaktighet är ett begrepps som behöver förtydligas och då framförallt vad det innebär att vara socialt delaktig i förskolans lek-och kamratkultur.

I bakgrund presenteras aktuella styrdokument och rapporters förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. Förskolan ska finnas till för alla barn oavsett förutsättningar och behov. Alla barn ska inkluderas i en gemensam verksamhet som ska anpassas utifrån deras olikheter. Det poängteras även att alla barn kan vara i behov av särskilt stöd någon gång. Stödet kan behöva sättas in såväl kortvarigt som långvarigt men det stöd som behövs ska alltid tillsättas. Syftet med vårt självständiga arbete är att undersöka förskollärares och barnskötares förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Vi vill fördjupa vår kunskap kring hur verksamma pedagoger förhåller sig gentemot barn i behov av särskilt stöd då vi har erfarenhet av att många pedagoger menar att barn i behov av särskilt stöd endast är barn med diagnoser och andra synliga funktionsvariationer. Frågeställningarna som studien utgår ifrån är: Vilka är barn i behov av särskilt stöd anser verksamma förskollärare och barnskötare? Hur förhåller sig verksamma förskollärare och barnskötare till barn i behov av särskilt stöd?   Som metod har vi valt att utföra en kvantitativ undersökning där vi använder oss av en webbaserad enkät. Resultatet visar att verksamma pedagoger anser att kännetecken såsom diagnoser och andra synliga funktionsvariationer är de som representerar barn i behov av särskilt stöd. Medan det är ett fåtal som menar att det inte finns några specifika kännetecken för barn i behov av särskilt stöd. Dock anger majoriteten att alla barn är i lika stort behov av särskilt stöd oavsett bakomliggande faktorer. Vissa pedagoger menar att alla barn ska bemötas på liknande sätt medan andra pedagoger menar att det är upp till specialpedagog/resurs att bemöta barn i behov av särskilt stöd på ett rättvist sätt. Majoriteten anger dock att bemötandet ska ske utifrån barnens behov. När det gäller inkludering menar flertalet av de verksamma pedagogerna att det är en självklarhet att barn i behov av särskilt stöd ska inkluderas i barngrupperna medan några anger att de inte vet om det är lämpligt eller medger att de inte anser det lämpligt. I analys och diskussion framgår att de verksamma pedagogernas påståenden gällande deras förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd i vissa fall går i linje med de teoretiska utgångspunkterna och tidigare forskning som presenteras i arbetet, medan andra visar på raka motsatsen.

Med denna studie vill vi synliggöra vilka rutiner och arbetssätt som används på förskolan i arbete med barn i behov av särskilt stöd. Vidare tar vi reda på hur barns sociala och emotionella utveckling kan påverkas om de inte får det stöd de behöver. Vi har kombinerat semistrukturerade intervjuer med deltagande observationer. Teorierna vi har utgått från är Tomkins affektteori och Tillich ångestteori. Genom teorierna kan vi förstå att när barn ges delaktighet och inflytande stärks deras självkänsla. Studiens huvudsakliga slutsats är att samverkan mellan förskolepersonal, förskolechefer och specialpedagoger ska fungera för att öka möjligheterna till delaktighet och inflytande för barn som är i behov av särskilt stöd. Samarbetet mellan förskolepersonal, förskolechefer och specialpedagoger är förutsättningen för att skapa en förskola som präglas av positivitet som på sikt utvecklar barns sociala och emotionella utveckling.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger beskriver arbetet för att uppnå en inkluderande miljö i förskoleverksamheten där det finns barn i behov av särskilt stöd. Inledning Studien fokuserar på hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i de verksamheter där förskollärare och specialpedagoger intervjuats. Förskolan ska erbjuda alla barn en inkluderande miljö, oavsett kön, etiskt tillhörighet och pedagogiska behov. Frågor har riktats till såväl förskollärare och specialpedagoger på hur de gör för att barn i behov av särskilt stöd inkluderas. Metod Metoden som använts är halvstrukturerade intervjuer vilket innebär att de medverkande får stort utrymme att berätta utifrån specifika intervjufrågor. Totalt har fyra förskollärare och tre specialpedagoger från två kommuner medverkat i studien. Resultat Samtliga verksamheter som besökts försöker arbeta utifrån ett inkluderande synsätt. När behovet finns kontaktar de en specialpedagog som handleder pedagogerna i deras arbete med barngruppen. Det har framkommit att samtliga medverkande är nöjda över tillgången av specialpedagogiska material som till exempel bildstöd och tecken som stöd. Det som upplevs saknas är mer utbildad personal samt vidare utbildning kring specialpedagogik.

Syftet med denna kvalitativa studie, med etnografi som metod, var att undersöka förskollärares uppfattningar om betydelsen av empati i arbetet med barn i behov av särskilt stöd och hur detta kan se ut i praktiken. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i utvecklingsekologi och Bronfenbrenners ekologiska modell som visar på sambandet mellan individ och miljö och deras ömsesidiga påverkan. Genom observationer och intervjuer med fyra förskollärare från tre olika förskolor framkom det att samtliga förskollärare ansåg empatisk förmåga som viktigt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visade även att det fanns flertalet begränsningar för förskollärarna att kunna vara empatiska. Dessa begränsningar bestod framför allt av stora barngrupper vilket skapade stress och en känsla av otillräcklighet. Empati gentemot barn i behov av särskilt stöd kunde upplevas som utmanande, men ansågs vara extra viktigt.