Hjälten har varit en central karaktär i berättelser under lång tid och över hela världen. De flesta av oss har en idé om vad en hjälte är men den bilden förändras i takt med strömningar och ideal. Syftet med denna jämförande litteraturanalys är att titta på två olika hjältar och deras berättelser i två samtida barnböcker. Med utgångspunkt i olika traditionella beskrivningar av hjältemotivet jämför jag sedan den med framställningen av hjälten i dessa två samtida verk. Analysen undersöker även barndomsdiskursen med utgångspunkt i barnlitteraturteoretiska resonemang. Resultatet visar att böckerna presenterar två relativt olika typer av hjältar vars berättelser till stor del följer en traditionell struktur. Hjältarna innehar till olika grad traditionella hjälteegenskaper men förmedlar utöver detta ideal som initiativrikedom, ansvarsfullhet och självständighet. Resultatet diskuteras sedan ur ett didaktiskt perspektiv i relation till användandet av dessa två verk i en undervisningssituation. Det litterära mötet med de annorlunda hjältarna kan ge eleverna möjligheten att spegla sig i protagonisten och dess berättelse och lärare kan använda dem för att diskutera allt från individuella till globala frågor i undervisningen.

Syftet med studien har varit att undersöka vilka barndiskurser som blir synliga i de olika illustrationerna och hur Tummelisa förändrats över tid. För att få syn på vilka barndiskurser som illustrerats har jag valt sju olika svenska utgåvor från olika tidsperioder som sträcker sig mellan år 1907, då Elsa Beskows bilderbok gavs ut och år 2021 då den senaste versionen av Tummelisa illustrerad av Anna Höglund gavs ut. Som metod har jag valt semiotisk bildanalys för att analysera de olika illustrationerna. Frågeställningarna jag har förhållit mig till för att kunna uppnå studiens syfte har varit följande: Vilka barndiskurser blir synliga i de olika illustrationerna av Tummelisa? Finns det skillnader på hur Tummelisa illustreras i böckerna beroende på vilken tidsperiod boken illustrerades? I så fall vad för skillnader? Studien visar att variationen i illustrationerna av Tummelisa är bred, allt från ett litet avklätt barn nästan könlös till en figur med kvinnliga former. Vissa illustratörer väljer att medvetet lyfta fram hennes brister, det lilla barnets utsatthet och hjälplöshet. Medan i vissa böcker blir hennes utveckling mer tydlig och hon går från ett utsatt barn till en hjältinna. Jag har kunnat utläsa flera olika diskurser om barn i de olika utgåvorna, det ideala barnet, det naturliga barnet, det kompetenta barnet, det ensamma barnet, det sårbara barnet och diskursen om vuxenbarnet. Alla dessa diskurser finns samtidigt, de skapas hela tiden i relation till vårt sätt att tänka och tala om barn.

<p>Syftet med denna uppsats är att medelst intervjuer lyfta fram vad barn och ungdomar som har medverkat i olika barnprogram i SVT har för synpunkter och tankar på sitt deltagande.</p><p>Genom nio intervjuer med elva informanter i åldrarna 8-17 år belyses aspekter såsom inflytande, känsla av delaktighet och möjligheter till påverkan, betydelsen av att få medverka i TV samt tankar om kändisskap och att bli sedd. Nämnda aspekter sätts sedan i relation till barnrättskonventionen samt till olika barndomsdiskurser och föreställningar om barndom.</p><p>Studiens teoretiska utgångspunkter har makt som övergripande tema och berör tre områden. Först belyses begreppen makt och diskurser, därefter diskuteras hur kulturstudier har försökt synliggöra de maktstrukturer som produceras i samhället genom bland annat media och slutligen presenteras teorier från barndomsforskning där maktordningen mellan barn och vuxna problematiseras.</p><p>Genom intervjuerna framgår att ett vuxet förhandsarbete präglar TV-produktionerna och att de deltagande barnen har liten eller ingen möjlighet att göra några större förändringar i sitt deltagande. Vuxnas planerande av barnens agerande, utseende och repliker kan sägas gå stick i stäv med barnrättskonventionen. Barnen är därmed styrda och kan ses som symboler, eller representanter för en barndom som vuxna anser viktig att förmedla. Det är diskursen om det naturliga, oskuldsfulla barnet tillsammans med diskursen om det kompetenta, duktiga barnet och barnet med rättigheter som ska förmedlas genom rutan, medan de diskurser som kan urskiljas genom informanternas berättelser är diskursen om barnet som symbol eller representant för en passande barndom och diskursen om det onaturligt naturliga barnet.</p><p>Informanterna bekräftar ett vuxet förhandsarbete men anser inte det vara något problem. De menar att det finns möjligheter att påverka produktionen och ser sig som jämlikar till de vuxna, men förmedlar implicit sin underordnade ställning och vuxnas makt och tolkningsföreträde. Vad informanterna framförallt belyser som centralt är den uppmärksamhet och känslan av kändisskap som följer i spåren av att ha medverkat i TV. Även om ett synliggörande av barn kan vara ett steg i rätt riktning mot jämlikhet mellan barn och vuxna krävs ett vidare arbete med reflektioner över varför barnen ska delta, hur de ska delta och att barnen själva ges möjlighet att komma till tals och delges information och beslut. Annars riskerar barnen att bli till rekvisita och statister i sina egna barnprogram.</p>

Syftet med denna uppsats är att medelst intervjuer lyfta fram vad barn och ungdomar som har medverkat i olika barnprogram i SVT har för synpunkter och tankar på sitt deltagande. Genom nio intervjuer med elva informanter i åldrarna 8-17 år belyses aspekter såsom inflytande, känsla av delaktighet och möjligheter till påverkan, betydelsen av att få medverka i TV samt tankar om kändisskap och att bli sedd. Nämnda aspekter sätts sedan i relation till barnrättskonventionen samt till olika barndomsdiskurser och föreställningar om barndom. Studiens teoretiska utgångspunkter har makt som övergripande tema och berör tre områden. Först belyses begreppen makt och diskurser, därefter diskuteras hur kulturstudier har försökt synliggöra de maktstrukturer som produceras i samhället genom bland annat media och slutligen presenteras teorier från barndomsforskning där maktordningen mellan barn och vuxna problematiseras. Genom intervjuerna framgår att ett vuxet förhandsarbete präglar TV-produktionerna och att de deltagande barnen har liten eller ingen möjlighet att göra några större förändringar i sitt deltagande. Vuxnas planerande av barnens agerande, utseende och repliker kan sägas gå stick i stäv med barnrättskonventionen. Barnen är därmed styrda och kan ses som symboler, eller representanter för en barndom som vuxna anser viktig att förmedla. Det är diskursen om det naturliga, oskuldsfulla barnet tillsammans med diskursen om det kompetenta, duktiga barnet och barnet med rättigheter som ska förmedlas genom rutan, medan de diskurser som kan urskiljas genom informanternas berättelser är diskursen om barnet som symbol eller representant för en passande barndom och diskursen om det onaturligt naturliga barnet. Informanterna bekräftar ett vuxet förhandsarbete men anser inte det vara något problem. De menar att det finns möjligheter att påverka produktionen och ser sig som jämlikar till de vuxna, men förmedlar implicit sin underordnade ställning och vuxnas makt och tolkningsföreträde. Vad informanterna framförallt belyser som centralt är den uppmärksamhet och känslan av kändisskap som följer i spåren av att ha medverkat i TV. Även om ett synliggörande av barn kan vara ett steg i rätt riktning mot jämlikhet mellan barn och vuxna krävs ett vidare arbete med reflektioner över varför barnen ska delta, hur de ska delta och att barnen själva ges möjlighet att komma till tals och delges information och beslut. Annars riskerar barnen att bli till rekvisita och statister i sina egna barnprogram.

Uppsatsens syfte är att genomföra en komparativ diskursanalys av rollspelssystemet The World of Darkness med fokus på böckerna The World of Darkness (2004) och The World of Darkness innocents (2008) för att analysera vilka barndomsdiskurser som produceras i spelet. En Norman Fairclough-inspirerad tredimensionell diskursanalys har anlagts för att uppnå syftet med uppsatsen. Genom att fokusera analysen på spelets regler, fiktion och agens visas det att det sårbara barnet är den återkommande diskursen och påverkas av rådande speldiskurser, skräckkontexten, tabu och en förlegad barnsyn.

<p>Palatset skall bli ett kulturhus för barn och är i dag under uppbyggnad. Syftet med uppsatsen är att genom diskursanalys kartlägga Palatsets visioner i ett barnkulturellt samtidsperspektiv. Jag arbetar utifrån frågeställningen: Hur ser Palatset på begreppen barn och kultur, och hur förhåller sig detta synsätt till forskning om barn, barndom och kultur, samt till Palatsets allmänna politiska samtidskontext?</p><p>Jag gör en diskursanalys av ett urval av skrivet material från Palatset. Analysen synliggör barnet med rättigheter, det kompetenta barnet och det aktiva barnet, som tre huvudsakliga diskurser rörande barn. Kultur framstår som gateway, eller portal, till goda egenskaper och kunskaper, vilket är en diskurs beroende av idén om kulturen som god. Jämte dessa, framgår också en diskurs om kulturen som magisk och denna blottar ytterligare diskurser om barnet. Dels barnet som behövande men framför allt barnet som fantastiskt/gudomligt/magiskt.</p><p>Jag diskuterar svårigheter kopplade främst till diskurserna om det kompetenta barnet och barnet som aktör, samt betonandet av barnet som being. Då dessa diskurser och egenskaper skrivs fram, hotar de att dölja maktasymmetrin mellan barn och vuxen. Jag lyfter även fram vikten av ett kontextuellt perspektiv, i förhållande till dessa diskurser. Även svårigheter förknippade med barns delaktighet och maktaspekter rörande aktiviteter <em>med</em> barn diskuteras.</p><p>I förhållande till politiska samtidsperspektiv konstateras att Palatset svarar mycket väl mot många samtida tankegångar och behov. Palatset och skolan uppvisar flera likheter i syn på kultur och skapande. Likheterna är mycket intressanta då olikheterna mellan skola och kulturliv gång på gång skrivs fram i politiska sammanhang. Den främsta gemensamma nämnaren är diskursen om den goda kulturen, vilken framstår som en oproblematiserad och mycket starkt rotad kulturdiskurs i vår samtid.</p><p>Avslutningsvis konstateras att studien främst blottar barnkulturens samtida politiska diskursiva strukturer, snarare än visionen om Palatset i första hand. Även om diskursanalysen visar tankemässiga strukturer inom Palatset, är empirin författad i ett specifikt syfte och adresserar ett politiskt sammanhang och reflekterar därmed i första hand Palatsets förståelse för det sammanhanget, det samtida diskursiva fältet.<strong></strong></p>

The main aim of this dissertation is to examine the different childhood discourses permeating Swedish children’s cinema. This is done through close readings of three films that, each in their own way, play an important role in the history of this tradition: THE CHILDREN OF FROSTED MOUNTAIN (Rolf Husberg, 1945), THE CHILDREN OF BULLERBY VILLAGE (Olle Hellbom, 1960) and ELVIS! ELVIS! (Kay Pollak, 1977). Other subjects analysed are media debates about children’s film from the periods in which the films were produced, as well as official reports on the same subject. Taken as a whole, these elements form a significant body of material, describing the notions of children and childhood, as well as ideas around children’s film as medium, that predominated in Swedish society at three given moments in the 20th century. The study shows, that the most striking characteristic is that ever since 1945, when the first film specifically made for children was produced in Sweden, such films have been created with the intention of ‘benefiting’ the young audience. This ‘cinema of best intentions’, in turn, contains a number of attributes that are not always as unequivocally positive as they might initially seem. One of the main starting points for this exploration comes from modern childhood studies, according to which every given time and culture has its own complex of ideas, understandings and representations of children and childhood. Another central theoretical source is Michel Foucault. His ideas of power and knowledge, discipline and oppression, as well as his methodology, permeate this study. From this point of view, there is an aspect of ‘best intentions’ children’s cinema that can be seen as imposing ‘the oppression of benevolence.’ The closing discussion shows how the Swedish children’s film, today as always, is inhibited by factors such as faithfulness to the written original, fear of upsetting the young audience and commercial demands.

Palatset skall bli ett kulturhus för barn och är i dag under uppbyggnad. Syftet med uppsatsen är att genom diskursanalys kartlägga Palatsets visioner i ett barnkulturellt samtidsperspektiv. Jag arbetar utifrån frågeställningen: Hur ser Palatset på begreppen barn och kultur, och hur förhåller sig detta synsätt till forskning om barn, barndom och kultur, samt till Palatsets allmänna politiska samtidskontext? Jag gör en diskursanalys av ett urval av skrivet material från Palatset. Analysen synliggör barnet med rättigheter, det kompetenta barnet och det aktiva barnet, som tre huvudsakliga diskurser rörande barn. Kultur framstår som gateway, eller portal, till goda egenskaper och kunskaper, vilket är en diskurs beroende av idén om kulturen som god. Jämte dessa, framgår också en diskurs om kulturen som magisk och denna blottar ytterligare diskurser om barnet. Dels barnet som behövande men framför allt barnet som fantastiskt/gudomligt/magiskt. Jag diskuterar svårigheter kopplade främst till diskurserna om det kompetenta barnet och barnet som aktör, samt betonandet av barnet som being. Då dessa diskurser och egenskaper skrivs fram, hotar de att dölja maktasymmetrin mellan barn och vuxen. Jag lyfter även fram vikten av ett kontextuellt perspektiv, i förhållande till dessa diskurser. Även svårigheter förknippade med barns delaktighet och maktaspekter rörande aktiviteter med barn diskuteras. I förhållande till politiska samtidsperspektiv konstateras att Palatset svarar mycket väl mot många samtida tankegångar och behov. Palatset och skolan uppvisar flera likheter i syn på kultur och skapande. Likheterna är mycket intressanta då olikheterna mellan skola och kulturliv gång på gång skrivs fram i politiska sammanhang. Den främsta gemensamma nämnaren är diskursen om den goda kulturen, vilken framstår som en oproblematiserad och mycket starkt rotad kulturdiskurs i vår samtid. Avslutningsvis konstateras att studien främst blottar barnkulturens samtida politiska diskursiva strukturer, snarare än visionen om Palatset i första hand. Även om diskursanalysen visar tankemässiga strukturer inom Palatset, är empirin författad i ett specifikt syfte och adresserar ett politiskt sammanhang och reflekterar därmed i första hand Palatsets förståelse för det sammanhanget, det samtida diskursiva fältet.