Förskolans arbetssätt där omsorg, fostran och lärande ständigt arbetats i symbios med varandra, har nu utmanats genom att förskolans läroplan reviderades i motivering till att utbildning och utveckling allt mer fått ta plats. Syftet med studien blir därför att få en uppfattning om hur förskollärare ser på sin egen delaktighet och närvaro i barns lek genom personliga intervjuer.  Undersökningen utgör ett sociokulturellt perspektiv som har sitt ursprung ur Vygotskijs teorier och tankar kring leken som en social och kulturell aktivitet, där sociala interaktioner och kommunikationer blir avgörande. Sammanfattningsvis påvisar resultatet att leken är viktig i barns liv och att förskollärare ser allvaret i att bibehålla denna lek genom att beskriva sin egen delaktighet i den på olika sätt.

Syftet med denna studie var att undersöka hur verksamma förskollärare uppfattar bråklek i förhållande till barns utveckling. Anledningen till val av ämne var ett genuint intresse för leken som fenomen, efter vi läst forskning kring lek framkom det att det var brist på forskning kring ämnet bråklek kopplat till barns utveckling. Det bidrog till att det blev ett självklart ämne att studera för att bidra med ytterligare kunskap. Studien har baserats på 7 semistrukturerade intervjuer, en intervjuguide med frågor till informanten utformades vilket kännetecknar en semistrukturerad intervju (Bryman, 2018). Genom frågorna från intervjuguiden har verksamma förskollärare berätta tom sina uppfattningar kring det valda området. I vårt resultat uppfattade informanterna olika betydelsefulla aspekter kring barns bråklek, vilka var miljön, förskollärares roll samt barnsutveckling. Diskussionen har baserats på våra teoretiska utgångspunkter, den proximala utvecklingszonen samt scaffolding för att få en djupare förståelse kring vårt insamlade datamaterial i förhållande till vårt syfte och tidigare forskning kring ämnet. Utifrån vårt resultat och diskussion kunde vi dra slutsatserna att alla dessa aspekter är beroende av varandra. Förskollärarna i studienlyfte fram att beroende på hur bråklek uppfattas av förskollärare inverkar på hur den får komma till uttryck i förskolan, de uppfattade även att deras roll är betydelsefull för att stödja och stimulera barn ideras utveckling. Det framfördes även att miljöns utformning har betydelse för hur barns bråklek möjliggörs eller begränsas och avslutningsvis uppfattade förskollärarna att det finns möjligheter förbarn att utvecklas genom bråklek. / <p>Betyg i Ladok 201228.</p>

Syftet med studien är att undersöka vilka begrepp som förekommer i förskollärares tal om att delta i barns lek i förskolan. Frågeställningen berör vilka intentioner som blir synliga i förskollärares tal om att delta i barns lek med utgångspunkt i Skolverkets (2018) formulering att arbetslaget ska följa och leda lek på lämpligt sätt. Studien har skrivits fram i relation till ett normkritiskt perspektiv. I studien ingår åtta förskollärare från olika förskolor och med varierande arbetslivserfarenhet. Kvalitativ metod och intervju har använts i form av semistrukturerad grupp-, par- och enskild intervju. I resultatet framkommer att lämpligt sätt är ett mångtydigt och svårt begrepp som kan skilja sig åt i olika situationer och hanteras på olika sätt av förskollärarna. Resultatet visar att förskollärarna uttrycker att de dels deltar i barns lek genom att vara lyhörda på vad som händer i barns lek, dels bidrar till barns lek genom att delta på ett sätt som inte avbryter den. I vissa situationer menar förskollärarna att de kan stötta barnen genom att delta i lek, exempelvis för att tolka leksignaler. I andra situationer beskrivs även att förskollärarna kan hjälpa barn in i redan pågående lekar.

Denna studie genomfördes i syfte att tolka och förstå några pedagogers uppfattningar om sitt deltagande i barns lek. Tidigare forskning inom området visar att pedagoger ofta är medveten om den betydelse som deras deltagande i barns lek har men att de saknar vidare kompetens och tid för att våga, kunna eller vilja delta. Arbetet har genomförts utifrån kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att komma närmare pedagogerna i deras uppfattningar. I studien intervjuades och transkriberades åtta pedagogers uppfattningar enskilt av oss studenter. Resultat- och analysavsnitten har därefter utgått ifrån den hermeneutiska cirkeln som har varit vår metod i att tolka och förstå delar av arbetet för att kunna skapa en tillförlitlig helhet. Resultatet har därefter delats in i tre teman som är barns lek, pedagogers deltagande i barns lek och faktorer som påverkar deltagandet och barns lek. Dessa kunde efter tolkning av data delas in ytterligare med tre till fyra kategorier under varje tema. Efter att ha diskuterat tidigare forskning i förhållande till pedagogernas uppfattningar framkom det likheter gällande uppfattningar om att delaktighet i barns lek ska ske med försiktighet. Det framkom även att yttre- och inre faktorer kan påverka pedagogernas deltagande både positivt och negativt. Slutsatsen blev att pedagogerna visar en medvetenhet om den betydelse som deras deltagande har för barnen i leken och att det kan ske på flera sätt för att möta deras behov men att kringliggande faktorer påverkar deltagandets utsträckning. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Syftet med vår studie var att få fördjupad kunskap om hur pedagogers bemötande, roll, samspel och deltagande kan se ut i barns lek på förskolan, samt hur detta kan se ut i relation till vilka lekar som konstrueras. Detta genom observationer i den dagliga verksamheten inomhus. Observationerna är utförda på två förskolor i två olika kommuner i mellersta Sverige där vi observerat fem pedagoger och deras bemötande i barns lek. Resultatet av studien visade att pedagogernas bemötande är av stor vikt för barns lek, bemötandet mot och rollen i leken varierade också beroende på vilken slags lek som lektes. Det visade även att pedagoger antar olika slags roller i barns lek, till exempel som medlekare eller konfliktlösare. / <p>2019-12-20</p>

I denna kvalitativa studie undersöks hur förskollärare uttrycker att de uppfattar lek och ser på sitt egna engagemang i lek. Tidigare forskning visar att ämnesområdet behöver ytterligare kunskap då det finns få studier angående pedagogers arbetssätt i förhållande till leken. Studiens avsikt är att tillföra med mer förståelse till hur leken kan tillämpas för verksamma aktörers profession i förskola. För att uppnå studiens syfte besvaras tre frågeställningar. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare från olika delar i Sverige med olika lång yrkeserfarenhet. Vi analyserade datan av intervjuerna genom tematisk analys och innehållsanalys. Resultatet tolkas utifrån teoretiska begrepp, den proximala utvecklingszonen utifrån Vygotskijs syn samt tio interaktions-roller för att framställa förskollärares syn och engagemang i leken. Resultatet visar att det finns olika skäl till varför förskollärare engagerar sig i barns lek. Det framkom att förskollärarna använder sig av olika roller beroende på situation och tre roller visades vara mer framträdande. Samtliga förskollärare uttrycker även leken som viktig och betydande för barnen. En slutsats som dras utifrån resultatet och diskussionen är att leken är komplex att förstå då den möjliggör för mycket samtidigt som leken har ett egenvärde i sig. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-05.</p>

Syftet med denna studie har varit att belysa pedagogers förhållningssätt i barnens lek och utifrån det bidra med kunskap till pedagoger så att de kan reflektera över sitt eget förhållningssätt. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi observerat pedagogers förhållningssätt gentemot leken i förskolan. Studien utgår ifrån det sociokulturella perspektivet samt Jung (2012) och Ivrendis (2017) beskrivningar av olika lekroller pedagoger intar i förskolans verksamhet. Observationerna har medfört att vi fått en bild av hur dessa roller förekommer i förskolans samt att vi fått syn på andra förhållningssätt som pedagogerna tagit sig an. I analysen har vi jämfört våra funna roller med de lekroller som presenteras under vår teoretiska utgångspunkt, detta har vi gjort för att komplettera våra observationer och ge stöd och underlag till dessa i resultatet. Resultatet har gett en bild av vilka roller som finns, vad som händer när pedagogerna tar på sig de olika rollerna samt hur det kan påverka barnens lek. I resultatet framkom även en roll som vi fann utöver Jung (2012) och Ivrendis (2017) roller vilket var avledaren. Avledaren var en roll som pedagogerna tog på sig när lekarna inte passade in i deras normer om hur en lek skulle gå till och därför erbjöds, i de flesta fall, barnen att “dega” i stället. I diskussionen framkom bland annat att observatörsrollen kan bli en viktig utgångspunkt där pedagogerna kan få en tydlig bild i huruvida de bör kliva in i leken eller ej. Observatörsrollen har även gett förståelse för hur pedagogerna i sådana fall bör delta för att inte ha en negativ påverkan på leken / <p>Betyg i Ladok 240109.</p>

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om vilka arbetssätt förskollärare uppger att de använder för att främja de yngre barnens språkutveckling i förskolan. Det som ligger till grund till uppstarten av denna studie är intresset för barns språkutveckling och hur förskollärare med hjälp av olika redskap, strategier och förhållningssätt till leken kan främja språket. För att bidra med kunskap om vilka språkutvecklande arbetssätt som används, valdes metoden semistrukturerade intervjuer. Efter samtal med ansvariga rektorer, kontaktades sex förskollärare från sex förskolor i en kommun i mellersta Sverige.   I studiens resultat framkommer det betydelsefulla strategier och redskap som förskollärare uppger att de använder i språkutvecklande syfte, förskollärares förhållningssätt till barns lek som en arena för språkutveckling presenteras också i resultatet. Några förskollärare i studien betonar vikten av att aktivt närvara i barns lek för att kunna utmana och sätta ord på det som sker, medan andra beskriver den hårfina balans som bör finnas mellan att aktivt nära och närvara på håll. Även dramatisering och ett lekpedagogiskt arbetssätt lyfts fram som en användbar strategi för att främja de yngre barns språkutveckling. Resultatet visar även hur betydelsefulla redskap som bildstöd, tecken som stöd och digitala verktyg är för barns språkande. I studiens slutsats redogörs det för hur det språkutvecklande arbetssättet genomförs, samt att det inte råder några tvivel om att det finns en mångfacetterad kunskap kring barns språkutveckling och hur man kan arbeta med den. / The purpose of this study is to contribute with knowledge about which working methods preschool teachers state that they use to promote the younger children's language development in preschool. The basis for the start of this study is the interest in children's language development and how preschool teachers with the help of different tools, strategies, and approaches to play can promote the language. To contribute knowledge about which language development methods are used, the method of semi-structured interviews was chosen. After conversations with responsible principals, six preschool teachers from six preschools in a municipality in central Sweden were contacted. The results of the study show the significant strategies and tools that preschool teachers state that they use for language development purposes, preschool teachers' approach to children's play as an arena for language development is also presented in the results. Some preschool teachers in the study emphasize the importance of being actively present in children's play in order to be able to challenge and put into words what is happening, while others describe the delicate balance that should exist between actively being present and being present at a distance. Dramatization and a play pedagogical approach are also highlighted as a useful strategy for promoting younger children's language development. The results also show how important tools such as image support, signs as support and digital tools are for children's language. The study's conclusion describes how the language development approach is implemented, and that there is no doubt that there is a multifaceted knowledge about children's language development and how to work with it.

I och med att Läroplan för förskolan Lpfö 18 (2018) trätt i kraft samt FN:s Barnkonventions (SFS: 2018:1197) inträde som svensk lag har leken getts en alltmer betonad roll i barns vardag. Barns lek kan uppfattas utifrån en mängd perspektiv, vilket ställer allt större krav på förskollärares kunskap om hur barns lek kan förstås. Utifrån att läroplanen (Lpfö 18 2018) är tänkt att tolkas i verksamheten har vi genom en fenomenografisk analys av kvalitativa intervjuer avsett att fördjupa kunskapen kring förskollärares uppfattningar om deras roll i barns lek. Studiens resultat visar tre skilda kategorier där förskollärare upplever att de kan delta i leken förutsättningslöst, värna om lekens sociala kvaliteter, eller använda leken i pedagogiska syften. Studien tyder på att dessa roller tas utifrån en kontextuell syn på leken, där fokus kan läggas på lekens egenvärde, sociala-, eller pedagogiska funktioner vilka relaterar till olika sätt att lämpligt följa eller leda denna.

Studiens intention är att bidra med en inblick i hur förskollärare talar om sin roll när de deltar i barnens lek och förskollärares perspektiv om hur undervisning kan utgå från barns erfarenheter. Detta då undervisningsbegreppet är nytt i läroplanen för förskolan (2018) samt att det genom Skolinspektionens (2017) rapporter framkommer att det finns en osäkerhet om begreppet undervisning bland förskollärare. Studien har genomförts med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som metod. Studiens resultat analyseras utifrån Deweys perspektiv samt tre teoretisk begrepp. Utifrån den insamlade empirin resulterade studien i att studiedeltagarna talar om sin roll i barns lek och om undervisning på ett medvetet sätt men att deras roll i barns lek inte är självklar. Resultatet visade också utmaningar med lek och undervisning samt undervisningsbegreppet. Slutsatsen blev att förskollärare talar om sin roll och delaktighet i barns lek som stöttande och medforskande. Samtidigt som studiedeltagarna talar om att förskolläraren ska vara observerande och skapa förutsättningar för barnen att bli självständiga.