Syftet med studien var att bidra med kunskap om hur barnen kan samspela på förskolegårdar, beroende på hur gårdens utformning och därmed zonernas placering ser ut. De frågeställningar jag använt i studien är följande: Hur ser gårdars utformning ut utifrån Grahns zoner? och hur samspelar barnen på förskolegårdarna? För att få svar på mina frågeställningar gjordes en förstudie med skiss av tre förskolegårdar samt observationer i två delar. Första delen av observationerna gick ut på att bekräfta vilka zonerna var på gårdarna när jag såg barnen använda dem, och andra delen var observation av hur barnen använde gårdarna i sin lek. Studiens resultat visade på tre aspekter av förskolegårdarna: Hembas i lek, brist på naturområde och lek i åldersblandade grupper. En av gårdarna framstod i resultatet som mest mångdimensionell utifrån zonindelningen, på grund av sitt stora skogsområde, vilket i linje med den tidigare forskning som finns tyder på större möjligheter för barnen att utveckla sin koncentration och fysiska aktivitet. En annan gård framstod som den mest genomtänkta trots brist på zoner och skogsparti. Resultatet visade slutligen att varken alla zoner eller hela gradienten behövs för att barnen ska få möjlighet till mångdimensionella lekar på sina gårdar, men att exempelvis skogsområdet gynnar lekarna och samspelet.

Introduktion: Leken är en grundläggande mänsklig rättighet för alla barn men trots det brister lekplatserna ofta i tillgängligheten för barn med funktionsnedsättning. Barn som exkluderas från lekplatser kan uppleva isolering, svårt att få vänner och blir mer beroende av vuxna i sin omgivning. Inkluderande lekplatser främjar delaktighet hos barn. Intervjupersonerna i studien arbetar inom kommunen och är ansvariga i arbetet med planering av tillgängliga lekplatser.  Syfte: Att beskriva möjligheter och hinder för kommuner i arbetet med tillgängliga lekplatser. Metod: En empirisk studie med kvalitativ inriktning genomfördes och data samlades in via semistrukturerade intervjuer. Ett strategiskt urval bestående av tio personer gjordes, som alla var ansvariga för lekplatser i respektive kommun och en kvalitativ innehållsanalys utfördes. Resultat: Resultatet av intervjuerna utmynnade i fyra kategorier. Den första kategorin är natur lekmiljöer är både ett hinder och en möjlighet. Kategorin handlar om att kommuner gör om mindre lekplatser till naturlekmiljöer vilket försvårar arbetet med tillgänglighet för barn med motoriska svårigheter men ger ett större lekvärde för andra barn. Den andra kategorin är: För liten budget är ett hinder men kan även vara en möjlighet att tänka utanför boxen och handlar om kommunernas svårigheter med att få pengarna att räcka till i arbetet med lekplatser och tillgängligheten på lekplatserna. Den tredje kategorin är: Det finns både bra och dåliga material som beskriver kommunernas svårigheter att få olika material och miljö att fungera ihop. Den tar upp kommunernas syn på hur branschen är utformad när det gäller tillgängliga material, men också hur kommunerna själva arbetar med att hitta nya lösningar. Den fjärde kategorin är: Samarbeten med många aktörer både hindrar och möjliggör arbetet med lekplatser. Kategorin handlar om samarbeten mellan kommuner och olika grupper vid planering av tillgängliga lekplatser. Den tar också upp svårigheter att få med olika funktionsnedsättningar när inte representanter finns med i grupperna.  Slutsats: Resultatet visade att kommunerna i studien har ungefär samma hinder i sitt arbete men attityden till möjligheter skiljer sig åt. Budgeten var ett stort hinder för samtliga kommuner medan forskning visar att tillgänglighetsanpassning inte behöver innebära extra kostnader. Resultatet visade att ingen kommun använde arbetsterapeuter som profession i arbetet med tillgängliga lekplatser. Enligt forskning besitter arbetsterapeuten en utmärkt position när det gäller barns rätt till lek då de har kunskap om funktionsnedsättningar, miljö och aktiviteten lek. / Introduction: Play is a fundamental human right for all children, but despite this, playgrounds are often lacking in accessibility for children with disabilities. Children who are excluded from playgrounds can experience isolation, struggle to make friends and become more dependent on adults in their environment. Inclusive playgrounds promote participation of children. The interviews in the study work in the municipality and are responsible for planning accessible playgrounds.  Purpose: To describe the opportunities and obstacles for municipalities in the work with accessible playgrounds.  Method: An empirical study with a qualitative approach was conducted and data was collected via semi - structured interviews. A strategically selection of ten people was selected, all of whom were responsible for playgrounds in their municipality. A qualitative content analysis was carried out.  Results: The results of the interviews resulted in four categories. The first category is: playing in natural environments is both an obstacle and an opportunity. The category is about municipalities converting smaller playgrounds into playgrounds in natural environments, which impedes the work on accessibility for children with motor difficulties but provides a greater play area for other children. The second category is: Too small a budget is an obstacle but can also be an opportunity to think outside the box. It's about the municipality's difficulties in getting enough money to work with playgrounds and the accessibility of playgrounds. The third category is: There are good and bad materials that describe the municipality's difficulties in getting different materials and the environment to work together. It addresses the municipalities view of how the industry is designed in terms of available materials, but also how the municipalities themselves work to find new solutions. The fourth category is: Collaborations with many actors include both obstacles and enable the work with playgrounds. The category is about collaborations between municipalities and different groups when planning accessible playgrounds. It also addresses difficulties in including various disabilities when representatives are not included in the groups. Conclusion: The results showed that the municipalities in study have roughly the same obstacle in their work, but the attitude to opportunities differs. The budget was a major obstacle for all municipalities, while research shows that accessibility adaptation does not have to involve extra costs. The result showed that no municipality used occupational therapists as a profession in the work with accessible playgrounds. According to research, occupational therapists are in an excellent position when it comes to children´s right to play as they have knowledge of disabilities, the environment and the activity play.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur pedagoger i förskolan tar tillvara på den fria leken samt deras syn på fri lek och hur det kan kombineras med lärande. Syftet konkretiseras i två forskningsfrågor som besvaras i studien: ”Hur tar pedagogerna tillvara på barnens fria lek för att möjliggöra lärande?” samt ”På vilket sätt anser pedagogerna att den fria leken kan möjliggöra lärande?”. Insamlad data har analyserats utifrån Deweys och Vygotskijs perspektiv på lärande där begreppenlearning by doing, scaffolding och proximala utvecklingszonen är i fokus. För att få en ökad förståelse om pedagogers användning av barnens fria lek samlas data in med hjälp av deltagande observationer samt semistrukturerade intervjuer. I studien deltar fyra pedagoger från en förskola i södra Sverige. Det framkommer i analysen att pedagogerna som deltar i studien ger barnen utrymme för fri lek under stora delar av dagen samt att de tar tillvara på barnens lek vid flera situationer och på olika sätt. Analysen visar också att pedagogernas användning av den fria leken främst handlar om stöttning och vägledning. Pedagogerna beskriver den fria leken som något barnen själva styr över och beskriver att de lär sig mycket om det sociala samspelet när de leker. Samtliga pedagoger beskriver leken som ett sätt för barnen att bearbeta tidigare upplevelser.

The overall aim of the Educational Process Reflection (EPR) studies has been to develop a better understanding concerning interaction between adults and children and the conditions for children’s peer play and interaction within the pre-school arena. The ultimate goal of the present study is to explore how practitioners through the use of EPR may develop the dimension of social interaction between practitioners and children and between children, in order to consciously create a more healthy and inclusive experience for all children and especially for children at risk. The study is based on a hermeneutic and a socio cultural perspective and a combination of activity theory and object relation theory. The methodology draws on activity theory and Yrjö Engeström’s (1987) development work research and specifically a more elaborated version of learning activity termed Educational Process Reflection, which is a model for professional development created in the previous EPR-studies presented in Bygdeson-Larsson (2005a; b; 2006). It builds on practitioners´ observations of peer play interactions and practitioners retold experiences of interaction with the children. The model consists of an oscillation between EPR-sessions and pre-school practice. The results of the study are presented in a narrative way and show how changes in pre-school grow out of collaborative reflection combined with new theoretical perspectives. The practitioners´ competence or professionalism concerning the interactive dimension was improved and individual children at risk got new and better conditions for being included in positive peer play and interaction experiences. The pre-school turned out to become a resilient environment for children in peer play and interactive difficulties. The main results illuminate and give an understanding of how practitioners´ ways of working with children in peer play problems or special needs turned out to become more resilient and how children got better possibilities to be included in positive ways. It also enhances the understanding of how the processes in peer play situations changed for the better for other children and how the whole climate in the pre-school also seemed to change and become more inclusive. Overall the results of this study bring about an enhanced understanding of the complexity of the pre-school seen as an activity system and the need for new tools concerning interactive processes. This study implicates that pre-school practitioners own investigation and reflection of interactive processes in pre-school is essential, and may well be used before applying a categorising or diagnostic approach concerning children in special needs. This study has implications for professional development, researcher-practitioner co-operation and consultative activities concerning pre-schools and children. The present study implies that all these activities have an advantage of taking the dynamics of the pre-school as an activity system into account before focusing on practitioners or children as individuals.