Bakgrund: Studien handlar om Hiv-smittade patienters erfarenheter i den svenska vården. Sverige har uppnått UNAIDS mål 90-90-90 men stigma kring Hiv-smittade framkommer fortfarande inom vården. Syfte: syftet var att belysa förekommande stigma gentemot Hivsmittade patienter inom vården. Metod: Fyra kvantitativa och sex kvalitativa artiklar valdes ut och resultaten i artiklarna sammanställdes. Resultat: diskriminering, fördomar och sjuksköterskor på andra avdelningar än infektion som visade oro upptäcktes i resultaten. Immigranter och kvinnor födda utanför Sverige var mest utsatta. Slutsats: Den svenska sjukvården har utvecklats genom åren, men stigma gentemot Hiv-smittade patienter framkommer fortfarande. / Background: The study is about Hiv-infected patients experiences in the Swedish health care system. Sweden is the first country to reach UNAIDS goal named 90-90-90 but stigma against Hiv-infected still occurs in the health care. Aim: The aim was to illustrate stigma against Hivinfected patients in the health care. Method: The study contains six qualitative and four quantitative articles made between 2012-2018. The results from the articles were compiled. Results: Discrimination, prejudice and nurses on other sections’ than infection that showed concerns in front of the patient were found in the results. Immigrants and women that were born outside Sweden were exposed the most. Conclusion: The Swedish health care have evolved through the years but stigma against Hiv-infected patients still appears.

Syftet med föreliggande studie är att utveckla kunskap om likheter och skillnader när det gäller syn på kränkande behandling och gemensamt förhållningssätt till detta bland skolpersonal. Mer specifikt avses att fokusera min analys på en högstadieskola med fyra olika arbetslag. Metoden för att generera ett resultat och besvara arbetets frågeställningar är dels en kvalitativ textanalys och dels semistrukturerade intervjuer. Textanalysen fokuserar på anmälningar om kränkande behandling för att undersöka om synsätt, förhållningssätt och arbetsgång vid kränkande behandling är likvärdig när det kommer till skolans fyra olika arbetslag. Intervjuer har genomförts för att ge en mer nyanserad inblick i arbetslagens tankegång. Det finns en teoretisk samsyn när det gäller kränkande behandling och respondenterna är överens om att skolans personal alltid måste ingripa i sådana situationer. Samtliga lärare anser att nolltolerans mot kränkande behandling måste råda men åsikterna hur man ska arbeta för att nå det går isär. Kollegiala samtal och en systematisk dokumentation är två framgångsfaktorer i arbetet mot nolltolerans och det ger ”de systematiska aktörerna” uttryck för. ”De direkta aktörerna” anser att det räcker med ett direkt ingripande och ser inte nyttan med dokumentation.

Syftet med studien var att undersöka hur olika professionella yrkesverksamma inom missbruksvården upplever LARO behandling. Vi valde att rikta in oss på förändringsproccesen som kan tillkomma för klienter när man genomför en LARO behandling samt vad som hindrar eller möjliggör förändring för klienter som har/haft LARO behandling. Därav riktade vi in oss på vilket sätt de olika professionella yrkesverksama inom missbruksvården tycker att LARO är en del i en förändringsprocess. Studien grundar sig i en hermenutistiskt utgångspunkt där semistrukterade intervjuer genomfördes med sex olika professionella yrkersverksamma som arbetar inom missbruksvården i södra Sverige. Den teorietiska utgångspunkten som denna studien innehar är James Prochaska och Carlo Di Clementes, Stages of change. Studiens resultat visar att de professionella yrkerverksamma i missbruksvården upplever att LARO är en behandlingsmetod som funkar när den är kontrollerat och när andra inkopplande insatser samarbetar tillsammans runt omkring klienten. Det som sedan vårt resultat påvisade var det faktum att möjligheterna till förändring uppstår genom motivation, vilja och resurser. Denna behandlingsmetod skapar möjligheter till att förbättra klienters livskvalite samt att förändringen utav det befintliga beteendet bidrar till att man utvecklar egenskaper som hjälpen en i sin förändringsprocess.

Bakgrund: Smärta kan göra att personer upplever en helt annorlunda livsvärld när de lider av långvarig smärta. Långvarig smärta skiljer sig från den akuta smärtan genom att den ska ha varat i minst 3-6 månader. Långvarig smärta kan förekomma både inom öppen- och slutenvård. Behandling av detta tillstånd förklaras genom fem pelare som belyser personen som helhet och att behandling ska ske därefter. De fem pelarna tar upp en ökad kunskap kring sitt smärttillstånd, fysisk aktivitet, social aktivitet, läkemedel och fysioterapi. Pelarna kan kombineras samt varieras för bästa effekt. Syfte: Beskriva vuxna personers erfarenheter av smärtbehandling inom sjukvården och på smärtkliniker vid långvarig smärta. Metod: En allmän litteraturstudie som är baserad på kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier och nio subkategorier. Den första huvudrubriken var erfarenheter av möten vid smärtbehandling och tar upp hur personerna upplevde omvårdnadspersonalens bemötande och upplevelsen av mötet med andra personer i samma situation. Den andra huvudrubriken var att hantera smärtan i vardagen som beskriver personernas nya copingstrategier och deras attityd till läkemedel. Den tredje och sista huvudkategorin var betydelsen av förståelse kring långvarig smärta som tar upp personernas erfarenhet av informationsbrist gällande sitt tillstånd, samt att personerna i samband med behandlingen börjat ta mer ansvar för dem själv. Diskussion: I metoddiskussionen kommer litteraturstudiens genomförande att diskuteras utifrån Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp. Litteraturstudien anses hålla en hög kvalité. I resultatdiskussionen tas de tre huvudfynden att inte bli lyssnad på/att bli lyssnad på, att hjälp varandra och känna gemenskap samt motvilja till läkemedel upp.

No description available.

Syfte: Att hitta de senaste behandlingsmodaliteterna som finns tillgängliga för behandling av keratoconus genom att genomföra en litteraturstudie. Metod: En enkel sökfråga för keratoconusbehandling gjordes i databasen av National Library of Medicine Website (pubmed.gov). Olika filter användes för att få resultat inom de senaste 5 åren. De var uppdelade enligt ämnet för varje artikel i tre kategorier: Icke-kirurgisk hantering, kirurgisk hantering och strategier för hantering och protokoll av keratoconus. Resultat: Totalt 459 artiklar erhölls. Av alla dessa valdes 18 ut för den nuvarande studie. Fyra artiklar var i den icke kirurgisk kategori, 12 artiklar i kirurgisk kategori, medan två var i kategorin om strategier för hantering och protokoll av keratoconus. Icke-kirurgiska modaliteter för behandling av mild till måttlig keratoconus har fortfarande stor inverkan, särskillt med tillkomsten av nya hybridlinser. Kirurgisk behandling av avancerade fall av keratoconus ger fortfarande bra resultat. Utvecklingen av hanteringsprotokollet och hanteringsstrategier har nått nya fronter baserade på de olika behandlingsalternativen som finns tillgänliga idag. Slutsats: En genomgripande förbättring kan ses vid behandling av keratoconus de senaste åren, tack vare nya tekniker och utveckling av gamla. Optiker tillsammans med ögonläkare har sin roll i att förbättra livskvaliteten hos keratoconus patienter.

I studien har förskollärares förhållningssätt till anmälningsskyldigheten vid kränkande behandling inom förskolan undersökts och beskrivits. Genom en enkätundersökning har 40 förskollärare tagit ställning till fem olika ”fall” som representerar vardagliga situationer som uppkommer inom förskolan och gett sin syn på om situationerna innehåller kränkande behandling som bör anmälas eller inte. Vidare fick respondenterna även svara på frågor som var av en mer övergripande karaktär, samt svara på huruvida denna typ av handlingar anmäls eller inte i det dagliga arbetet. Studiens resultat visar att förskollärare upplever svårigheter med att veta vad som är en kränkning eller inte, samt att veta var gränsen går för vad som egentligen ska anmälas. Detta syns också i studiens resultat, där antalet förskollärare som bedömer att anmälan bör göras i olika situationer, är lågt. Detta tyder på en stor kunskapsbrist bland förskollärare, vilket överensstämmer med tidigare forskning som gjorts inom området kränkande behandling.

Inledning Detta arbete kommer att belysa vad begreppen kränkande behandling och mobbning har förinnebörd hos pedagoger i förskolans verksamhet. Kränkande behandling och mobbning är ett problem som förekommer i alla delar av skolväsendet. Vi vill belysa att pedagoger är medvetna om att problemet redan finns i förskoleåldern. Vi anser att detta bör synliggöras mer för alla i samhället. Syfte Vårt syfte är att undersöka vilka uppfattningar pedagoger har om arbetet mot kränkandebehandling och mobbning. Vi har valt att belysa hur pedagogerna förhåller sig till begreppen kränkande behandling och mobbning i förskolan. Metod I vår undersökning har kvalitativa intervjuer använts som metod. Dessa intervjuer har skett på två olika förskolor, med åtta pedagoger. Resultat Resultatet av denna studie har visat att pedagoger är medvetna om vad som kan ske inom förskolans verksamhet när det gäller kränkande behandling och mobbning. De använder sig av olika arbetssätt för att motverka kränkande behandling och mobbning mellan bådepedagoger och barn och barn och barn, men även pedagoger och pedagoger. De flesta avpedagogerna anser att det är viktigt att se till barnens känslor, och att vara lyhörda införbarnen. De förklarar att barnens tolkningar av situationen är det viktigaste samt att barnensupplevelser är det som pedagogerna bör ta till vara på. Det är även viktigt för pedagogerna att inte tala över eller om barnen i verksamheten. Att kommunicera med pedagoger i sittarbetslag och även med barnen är en stor del av ett arbete som ska motverka kräkningar och mobbning. Ett förebyggande arbete är av stor vikt för att barnen ska få en bra upplevelse påförskolan.

Introduktion Menieres sjukdom är en relativt ovanlig åkomma som karakteriseras av symtom som yrsel, hörselnedsättning och tinnitus. Sjukdomen beror på en störning i innerörat som kan påverka både balans och hörsel. Mekanismen bakom Menieres sjukdom är ännu inte klarlagd, men det finns flera teorier som menar att uppkomsten av symtomen beror på ett förhöjt vätsketryck i innerörat. Flera farmakologiska och icke farmakologiska behandlingar har prövats som terapi vid Menieres sjukdom, men det finns ännu inte någon tillräckligt effektiv behandling att tillgå. Syfte Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på vilka farmakologiska alternativ som finns vid behandling av Menieres sjukdom och hur effektiva dessa är vid behandling av yrsel. Metod Större delen av informationssökningen till denna litteraturstudie har gjorts via databasen PubMed med hjälp av MeSH- termer, men sökmotorn Google har också utnyttjats. Information till introduktionen i detta arbete har även inhämtats från hemsidorna; fass.se och internetmedicin.se. Resultat De läkemedel som finns som behandling av yrsel vid Menieres sjukdom idag är Gentamicin, Betahistin, Diuretika och Dexametason. Det finns även teorier om att Latanoprost skulle kunna ha en gynnsam effekt vid sjukdomen. I Resultatet redovisas effekten av dessa fem läkemedel vid yrsel, utifrån studier som är gjorda för att undersöka hur gynnsamma läkemedlen är vid Menieres sjukdom. Resultatet i denna litteraturstudie bygger på fem vetenskapliga artiklar, dvs. en artikel om varje läkemedel. Enligt resultatet från samtliga studier gav alla läkemedel bättre effekt vid yrsel än placebo. Diskussion Jag valde att inrikta mig på den farmakologiska behandlingen av yrsel vid Menieres sjukdom då jag förut inte har stött på några artiklar som endast tar upp och diskuterar detta. Något jag märkte tidigt under arbetet var att det inte har gjorts så mycket forskning inom ämnet, det var därför svårt att hitta lämpliga artiklar att inkludera i mitt arbete. Tanken var från början att jag skulle jämföra effekten av de olika läkemedlen som kan användas som behandling vid Menieres sjukdom för att se vilken behandling som är att föredra. Det var dock inte möjligt att göra denna jämförelse även om jag lyckats hitta studier med samma upplägg och design. Studierna skiljer sig nämligen åt vad det gäller resultatredovisning samt val av symtomskattningsskalor. Slutsats De läkemedel som finns för behandling av yrsel vid Menieres sjukdom idag är Gentamicin, Betahistin, Diuretika och Dexametason. Ett läkemedel som kan komma att användas som ny farmakologisk behandling i framtiden är Latanoprost. Enligt resultaten från de fem olika studierna gav samtliga läkemedel bättre effekt än placebo vid behandling av yrsel hos patienter med Menieres sjukdom. Vilket läkemedel som har bäst effekt vid yrsel går dessvärre inte att avgöra. Det behövs göras fler studier inom området, för att i framtiden kunna erbjuda patienter med Menieres sjukdom en bättre behandling.

Multipel Skleros, MS, är en kronisk autoimmun sjukdom med cirka 17000 diagnosticerade patienter i Sverige. Sjukdomen drabbar framför allt kvinnor i åldersintervallet 20-40 år. Myelinet som omger axonerna inflammeras och skadas, vilket medför blottade nervtrådar med försämrade impulser som följd, varvid symtom som okoordinerade rörelser och domningar är vanligt. Idag finns ingen läkande behandling mot MS. Vid skov med akuta funktionsnedsättningar används metylprednisolon för att förkorta skovets tid. För att minska frekvensen skov samt uppkomsten av nya skadeområden används immunmodulerande behandling, med interferon-β, glatirameracetat, fingolimod eller natalizumab som aktiv substans. Följande litteraturarbete hade som syfte att undersöka hur effektiv behandling med interferon-β är jämfört med andra immunmodulerande medel med avseende på att minska den årliga frekvensen skov. I två studier som jämförde två olika doser fingolimod kontra interferon-β och placebo visade det sig att den lägre dosen fingolimod, vilken är den som idag rekommenderas i Sverige, var den som uppvisade starkast reducering av skov samt mindre biverkningsprofil. Från att deltagarna hade en frekvens på ca ett skov per år, hade de efter behandling med fingolimod endast 0,18 skov, deltagarna med placebo hade 0,4 skov och deltagarna med interferon-β 0,33 skov årligen. Glatirameracetat visade sig reducera skoven till cirka en tredjedel av den ursprungliga frekvensen enligt två studier på 14 månader respektive två år. Att undersöka läkemedlets effekt vid långtidsanvändning under ytterligare utökade studier vore intressant, med tanke på att MS är en kronisk sjukdom och att behandling kommer följa patienten livet ut. Man kan också tänka sig att kombinationsbehandlingar skulle vara värda att undersöka för att kunna minska antalet skov ännu mer.