<p>Syftet med denna studie var att ta reda på vilken hjälp en lärare kan ge en elev som har beteendeproblem och uppträder på ett sådant sätt att denna stör undervisningen för sig själv och/eller andra, samt vilka metoder som finns för att hjälpa den samme och vad en lärare kan göra när problemen blir för svåra. I undersökningen deltog tre lärare, en specialpedagog och en socionom. Metoden för undersökningen var semistrukturerade intervjuer. Undersökningen visade att i klassrummet spelar bemötande och positiv förstärkning en viktig roll för att eleven ska bli sedd och därigenom uppträda på ett bättre sätt. Regler och ramar och ett strukturerat förhållningssätt är medel som ger elever med beteendeproblem bättre förutsättningar. Vidare är en god föräldrarelation ett starkt hjälpmedel för att hjälpa dessa elever. Metoder som ART och COPE tränar elever i självkontroll och bättre uppförande och kan ses som en del av förmedlingspedagogiken. Inkludering av elever med svåra beteendeproblem är en svår fråga och behöver vägas mot frågan om hur de övriga eleverna i denna situation mår. Det är viktigt att läraren söker hjälp när beteendeproblemen blir för svåra, och specialpedagogen är den närmaste instansen som bör kontaktas.</p>

Syftet med denna studie var att ta reda på vilken hjälp en lärare kan ge en elev som har beteendeproblem och uppträder på ett sådant sätt att denna stör undervisningen för sig själv och/eller andra, samt vilka metoder som finns för att hjälpa den samme och vad en lärare kan göra när problemen blir för svåra. I undersökningen deltog tre lärare, en specialpedagog och en socionom. Metoden för undersökningen var semistrukturerade intervjuer. Undersökningen visade att i klassrummet spelar bemötande och positiv förstärkning en viktig roll för att eleven ska bli sedd och därigenom uppträda på ett bättre sätt. Regler och ramar och ett strukturerat förhållningssätt är medel som ger elever med beteendeproblem bättre förutsättningar. Vidare är en god föräldrarelation ett starkt hjälpmedel för att hjälpa dessa elever. Metoder som ART och COPE tränar elever i självkontroll och bättre uppförande och kan ses som en del av förmedlingspedagogiken. Inkludering av elever med svåra beteendeproblem är en svår fråga och behöver vägas mot frågan om hur de övriga eleverna i denna situation mår. Det är viktigt att läraren söker hjälp när beteendeproblemen blir för svåra, och specialpedagogen är den närmaste instansen som bör kontaktas.

I många familjer upplever föräldrar att de har svårt att hantera barnets bråk och trots. Föräldrarna är osäkra på hur de ska sätta gränser för barnet och upplever vissa av vardagsrutinerna som problematiska. Många skulle vilja ha råd och stöd utan att för den skull söka särskild hjälp. Ett program som ger stöd till föräldrar är KOMET som står för KOMmunikationsMETod. Syftet med föreliggande studie var att utforska hur en grupp föräldrar, som medverkat i programmet KOMET, sett på sitt deltagande i kursen. Huvudsyftet var att undersöka om de tycker sig kunna använda kunskaperna, tre månader efter kursens slut. Samtliga medverkande deltog i kursen i regi av Solna socialtjänst hösten 2005. I studien tillämpades en kvalitativ metod i form av intervjuer. Resultatet visade att samtliga föräldrar tyckte att de hade användning och nytta av att ha deltagit i kursen. På olika sätt och i varierande grad har de integrerat kunskaper från KOMET i sin vardag. Föräldrarna har tagit till sig ett flertal konkreta redskap som de använder i samspelet med barnet. Det verkar också som de i viss mån ändrat sitt sätt att tänka kring vissa saker som rör barnet. Föräldrarna verkar också tycka att relationen till barnet blivit bättre. Resultaten granskades och tolkades utifrån Piagets teori om kognitiva läroprocesser och med begrepp från kommunikationsteorin.

Den här studien handlar om hur man som pedagog bemöter och stöttar barn i socioemotionella svårigheter.  Studiens syfte är att undersöka vad tre förskollärare och en elevassistent anser om hur man som pedagog bemöter barn i socioemotionella svårigheter. Studien är kvalitativ och data har samlats in via intervjuer. Resultatet visar att utagerande barn är de som syns om märks mest och har därför en tendens till att få lärarens uppmärksamhet mer än de inåtvända barnen. Barn med koncentrationssvårigheter behöver en miljö där det inte finns mycket saker runt omkring dem som kan distrahera dem. För att de lättare ska kunna hålla fokus på undervisningen krävs det att man som lärare har funnit barnets intresse och byggt upp undervisningsinnehållet och materialet efter detta intresse.  För att stötta barn som är utagerande gäller det att inte försöka lösa konflikter som sker direkt utan låta barnet få byta miljö och lugna ner sig först. Barn som är inåtvända är tysta och föredrar att visa sina känslor genom kroppsspråket istället, de drar sig gärna undan och man ska som lärare visa dem att det är okej att de är som dem är, men man kan vägleda dem till ett socialare liv tillsammans med sina kamrater, genom att till exempel fråga de andra kompisarna om barnet får vara med dem och leka eftersom barnet oftast inte vågar ställa den frågan själv.

The aim of this study is to examine how one can understand the experiences that social workers within the social service's have of children who have committed sexual assault against other children, and the social workers’ thoughts about the choice of actions and the family involvement in those actions. The study has a qualitative character. Information was obtained through interviews with social workers within two Swedish counties, and the analysis of the results was based on earlier research findings as well as theoretical aspects, such as systemic theory and salutogenesis. Regarding the actions taken for the target group, the social workers have, in many ways, a systemic perspective as they emphasize elements within the child as well as within the family. It is also shown that the collaboration with other authorities affects the choice of actions, and that it is important to involve the entire family in any interventions, so that the effect of those interventions may last over time. With salutogenesis as a base, it is shown that the social workers’ experience the subject area as abstruse, but they have different ways of making it more comprehensible and manageable for themselves. To summarize, there is a shortage of research in this area. The knowledge base for this problematic issue must be strengthened, so that children with sexual behavior problems can be identified and get help at an early stage. Then they also have a better chance of successful treatment which could help reducing the incidences of sexual assault. / Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur man kan förstå de upplevelser som socialarbetare inom socialtjänsten har av barn som utsatt andra barn för sexuella övergrepp, samt socialarbetares tankar kring valet av insats och familjens inkludering i dessa. Studien är av kvalitativ karaktär. Data inhämtades genom intervjuer med socialarbetare inom socialtjänsten i två svenska län, samt analyserades utifrån tidigare forskning respektive teoretiska utgångspunkter som systemteori och KASAM.                       Gällande aspekter som påverkar valet av insatser för denna målgrupp, framkom att socialarbetarna på många sätt har ett systemteoretiskt perspektiv då de lyfte fram faktorer hos såväl individen själv som i familjen. Det framkom även att samarbetet med andra instanser påverkar valet av insats samt att det är viktigt att involvera hela familjen i insatserna, för att de ska få bestående effekt. Utifrån KASAM kan sägas att socialarbetarna uppfattar problematiken som svårbegriplig, men har olika sätt att göra den mer begriplig och hanterbar för sig själva.                       Sammanfattningsvis kan sägas att det saknas forskning inom ämnesområdet. Kunskapen kring problematiken behöver förbättras, så att barn med sexuell beteendeproblematik kan upptäckas och få hjälp tidigare. Då har de också bättre prognos att bli hjälpta vilket kan bidra till att färre sexuella övergrepp begås. / VG

Sammanfattning: Då det förebyggande och hälsofrämjande arbetet är ett av de främsta uppdragen som specialpedagog, tillika det utredande och handledande uppdraget, avsåg vi med vårt självständiga arbete att ta reda på vad eleverna ser som framgångsfaktorer för en meningsfull skoldag. Urvalet för vårt arbete var elever, som inom elevhälsan kommit att benämnas som “elever i svårigheter”, ”elever som utmanar” eller “elever i behov av särskilt stöd”. För att komma i kontakt med detta urval tog vi kontakt med specialpedagoger på en gymnasieskola och en högstadieskola. Våra undersökningar genomfördes via semistrukturerade intervjuer och med hjälp av en skattningsskala. Vi hade förmånen att intervjua tolv elever. Alla intervjuer transkriberades direkt efter genomförd intervju och förvarades med omsorg, för att garantera informanternas anonymitet och för att obehöriga ej skulle kunna ta del av materialet. De insamlade elevernas upplevelser av sin skolvardag kategoriserades och sorterades efter teman och nyckelord som sedan tolkades och analyserades utifrån vår teoretiska ram som var det salutogena förhållningssättet utifrån KASAM-begreppen och relationens betydelse för elevens varande i skolan. Fokus var då inte bara den interpersonella relationen, utan relationen till den kontext eleven verkar i gällande skolans fysiska och sociala miljö. Överraskande i vår undersökning var att det framkom att samtliga informanter lyfte vikten av regler i skolan och vikten av kompetens hos pedagogerna att tillse att regler följs. Överraskande av den anledningen att i teorin beskrivs elever som utmanar som elever som har svårt att rätta in sig efter skolans regler. Valet av metoden semistrukturerade intervjuer gjordes då vårt primära syfte och mål var att lyfta betydelsen av att låta elevers röster höras för att skapa en förståelse för hur vi som specialpedagoger kan tänka och anpassa på individ-, grupp- och organisationsnivå för att främja elevens möjlighet till måluppfyllelse och välmående i en skola för alla.

Förskollärare har idag tendenser att kategorisera barn efter deras beteende, det kan leda till att barn blir exkluderade i förskolans verksamhet.  Vi har därför valt att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger förhåller sig till barnet och barnets beteende. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger resonerar kring barn med utagerande beteendeproblem, vilka strategier de använder sig av för att inkludera dessa barn i förskolans verksamhet samt om förskollärarens förhållningssätt påverkar barn med utagerande beteendeproblem. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, vi har intervjuat sex förskollärare och två specialpedagoger. Vi valde intervju som redskap för att vi ville få en djupare förståelse av förskollärarnas och specialpedagogernas förhållningssätt och strategier. I resultatet framgår det att förskollärarna har olika sätt att möta barn med utagerande beteendeproblem och de tycker alla att dessa barn får en stämpel på sig eftersom att de syns och hörs i verksamheten. De tycker också att det är komplext att bemöta dessa barn för de väcker många känslor samt att förskollärarna vill ha mer kunskap om hur de ska bemöta barn med utagerande beteendeproblem.

Andelen Barn och unga i Sverige som mår sämre psykiskt ökar. Anledningen till ökningen av den psykiska ohälsan är fortfarande oklar och det behövs mer kunskap om faktorer som påverkar barns psykiska hälsa. Det behövs även mer kunskap om de instrument som finns för att mäta barns psykiska hälsa. Studier har visat att barn och föräldrar påverkar varandras psykiska hälsa och att föräldrars mående kan påverka hur de skattar sina barns psykiska hälsa. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om det fanns ett samband mellan föräldrars egenskattade psykiska hälsa samt deras upplevelse av barnets psykiska hälsa. Urvalet hämtades från en stor pågående studie i Uppsala och inkluderade 7094 3–5-åringar. Barnens psykiska hälsa skattades av föräldrar via Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) och föräldrarnas psykiska hälsa skattades via General Health Questionnaire (GHQ). Multipel linjär regression genomfördes med barnets, av föräldrarna skattade psykiska hälsa som beroende variabel och förälderns egenskattade psykiska hälsa som den oberoende. Analysen inkluderade också ett antal kontrollvariabler. Resultatet visade att det fanns ett samband mellan föräldrars skattade psykiska hälsa och deras upplevelse av barnets psykiska hälsa. Slutsatsen blev att föräldrars hälsa påverkar deras skattning av sina barns psykiska hälsa, vilket betyder att föräldrarnas psykiska mående behöver tas i beaktande när deras bedömningar av sina barns mentala hälsa ska tolkas. / The prevalence rates of mental health problems in Swedish children and adolescents are increasing. The reasons behind the increase is still unclear, and there is a paucity of research on factors affecting children’s mental health. More knowledge is also needed about the instruments being used to measure children’s mental health. Previous research has shown that parents’ and that the mental health problems can affect how they perceive their children’s health. It is also known that children’s mental health may affect parents’ health. The aim of this study was to investigate if there is an association between parents’ self-rated mental health, and their perception of their children’s mental health. The sample was drawn from a large ongoing study in Uppsala and consisted of 7094 3–5-year old children. Children’s mental health was measured by their parents through the Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) and parents’ mental health was measured by the General Health Questionnaire (GHQ). Multiple linear regression was performed with SDQ as the dependent variable and GHQ as the independent variable. The analysis also included a number of control variables. The result revealed association between parents GHQ-ratings and their SDQ-ratings of their children. The conclusion was that parents’ mental health affects their understanding of their children’s mental health. This finding indicates that parents’ mental health needs to be considered when interpreting parent reports of children’s mental health.

Background: The County Board, which is the supervisory authority on the Animal Protection Act, the Supervision Act and the Environmental Code and the municipality, which is also the supervisory authority on the Environmental Code, has difficulty conducting cases concerning barking dogs because it is difficult to assess the problem. There is no special cooperation between the authorities and there are no routines around these types of cases. The aim: The aim of this study was to investigate how municipalities and county boards handle incoming reports regarding barking dogs. We also wanted to study if there is a cooperation between municipalities and county boards and how it could be in terms of supervision and decisions. We also wanted to study on how an improved cooperation between them can look like. Result: The management method is different for both County Board and municipalities. The municipalities have different method for handling these cases and it is difficult to assess the case. While the county boards’ method is relatively similar if it is a case for them. Today, 14 of 21 municipalities have no cooperation with the county board. While 18 of 21 counties responded that they have no cooperation. But of all 21 municipalities and county boards, six of each wanted a better cooperation. Conclusions: The management methodology are different in the municipalities and the county administrative board. Therefore, the need for collaboration also looks different. Many replied that they do not need extended cooperation, while some think that it is good to have a collaboration and be able to help each other. Why authorities do not want a collaboration can depend on that they do not have many of this cases. With our work, we wish that the authorities to have a reasonably better insight into the problems of the current management methodology on cases involving barking dogs. We also hope that our suggestions for improved cooperation can help authorities to create their own routines as part of their work support.

Saknar barn motivation till skolan finns det en risk att de misslyckas vilket skulle kunna leda till dålig självkänsla och beteendeproblem. Tar vi inte beteendeproblem på allvar redan i tidig ålder så är risken att problemen växer och följer med barnen upp i skolåren och även in i vuxenlivet. Vi har använt oss av en kvalitativ metod och intervjuat pedagoger i förskolan och skolan. Vi har undersökt förskollärares och grundskollärares uppfattningar om sitt arbete med barns motivation och beteendeproblem som uppstår i förskola och skola, samt vilka förutsättningar de anser att de har för att arbeta med dessa. Vi fokuserade både på förskola och skola för att kunna se om det fanns likheter och skillnader i vad pedagogerna uttryckte. Vårt resultat visade att pedagogerna anser att arbetet med barns motivation har betydelse för beteendeproblem som uppstår i förskola och skola. Resultatet visade även att pedagogerna anser att förutsättningarna har en betydelse för deras arbete med barns motivation och beteendeproblem som uppstår i verksamheten. Förutsättningarna såg olika ut i de olika verksamheterna, men utöver det framkom ingen större skillnad mellan dem.